Jag blev opererad som liten, då jag hade en "bula" i svanken, och när de operared så såg de att en kota fortfarande var öppen, men att den nog skulle sluta sig.
En läkare höll senare på att göra ett mistag (om min mamma inte hade stoppat honom), vilket hade kunnat leda till en fistel som hade gått rakt till ryggmärgen...
Som tur är så är läkarvåden bättre nu.
Men när jag som äldre runt år 1999 (19 år), började jag få väldigt ont i min rygg. En del orsak var väll att unghästen jag skaffade då hopade otroligt mkt med sin rygg så det blev "knyckar" i min rygg.
Men det är bara det att jag har ont exakt där jag har blivit operared, slår jag mig lite lätt där så känner jag hur smärtan bara sprider sig ut åt sidorna.
Nu flera år senare har jag vant mig vid att ha ont, så jag känner inte av det lika mkt längre, men då i början så kunde det göra så ont att tårarna kom.
Förra året när min ichiasnerv komm i kläm och domnade av mitt ena ben så sökte jag läkare. Jag berättade om mina problem och om vad de som om kotan när jag var liten, så jag blev skickat till rögten. men bilderna visade ingeting onormalt.
Fick komma till en sjukgymnast som konstaterade att jag hade scoliosen, diskar som inte låg där de skulle och förmodligen för långa ledband i ryggen.
Men jag tycker det är ytterst kontigt att jag har ont i länryggen precis där jag har blivit opererad..
Desutom, ska inte en läkare kunna se det sjukgymnasten såg???
Funderar på att söka en annan läkare, eller ska man gå runt och ha ont i ryggen hela livet??
Som tur är så är det inte så ofta det gör otroligt ont, men det gör alltid ont.
Och nu när jag för någon dag sedan red i säkerhetsväst så kändes det inte bra i ryggen *suck*.