C
Cettan
Sv: Re: Ryggopererad?
Jag går fortfarande på smärtstillande. Nobligan och citodon, men inte så mycket som förut förståss. oxycontin har jag inte hört talas om. Är de starka? Mina tabletter hjälper inte så mycket, kanske ska fråga min läkare om de du äter. Hm, fick du morfin i benet? Varför just där? Hade du inte dropp i händerna som det var lättare att spruta in i? Jag hade en epidralkateter i ryggen med ett konstant dropp av morfin och något annat som förstärkte morfinet. Men det vet jag inte vad det var. Och så hade jag morfinpump + att jag fick extra morfinsprutor ibland när jag svimmade av att det gjorde så ont. Men morfinpumpen hade jag bara i 2,5 vecka, sen tog de bort den. Kommer inte ihåg när de tog bort epidralkatetern i ryggen, men det måste ha varit strax innan de tog bort pumpen för jag vet att det råkade bli någon slags överdosering eftersom jag fick andra mediciner också och den slangen satt för högt upp över lungorna eller hur det nu var, så andningen slogs ut. Blev lite dramatiskt ett tag, men det gick bra tillslut. Det är svårt med medicinering på sjukhus. Jag fick också för lite (hm, det låter inte som det när jag räknar upp allt. Låter mer som att man vore någon slags narkoman...) men jag tror att det beror på att man håller tyst för mycket om hur ont det egentligen gör. Läkarna har ju aldrig gått igenom någonting liknande själv och de träffar en så lite att det är svårt för dem att bedöma. Oftast så träffar man dem ju på förmiddagen när de går ronden och det är ju då man mår som bäst. När de tagit bort allt morfin som man kunde injecera så sa min läkare att nu skulle jag äta 4 citodon om dagen istället. Det är lite skillnad på ett konstant dropp av morfin och 4 citodon... Provade några dagar och försökte förklara att det inte funkade, men han förstod inte tills sköterskorna på avdelningen kontaktade en smärtläkare istället eftersom jag hade blivit okontaktbar pga smärtorna tillslut. Han återinsatte morfinsprutorna och höjde dosen och gav mig några andra tabletter istället. Vilken lycka, helt plötsligt kunde man andas igen istället för att bara ligga och hyperventilera som jag gör när jag får för ont. Den läkaren fick jag tyvärr inte träffa igen, men han kommer för alltid att vara min hjälte. Oj, väldigt långt inlägg blev det. Hoppas du orkar läsa.
//BambiRenée
Jag går fortfarande på smärtstillande. Nobligan och citodon, men inte så mycket som förut förståss. oxycontin har jag inte hört talas om. Är de starka? Mina tabletter hjälper inte så mycket, kanske ska fråga min läkare om de du äter. Hm, fick du morfin i benet? Varför just där? Hade du inte dropp i händerna som det var lättare att spruta in i? Jag hade en epidralkateter i ryggen med ett konstant dropp av morfin och något annat som förstärkte morfinet. Men det vet jag inte vad det var. Och så hade jag morfinpump + att jag fick extra morfinsprutor ibland när jag svimmade av att det gjorde så ont. Men morfinpumpen hade jag bara i 2,5 vecka, sen tog de bort den. Kommer inte ihåg när de tog bort epidralkatetern i ryggen, men det måste ha varit strax innan de tog bort pumpen för jag vet att det råkade bli någon slags överdosering eftersom jag fick andra mediciner också och den slangen satt för högt upp över lungorna eller hur det nu var, så andningen slogs ut. Blev lite dramatiskt ett tag, men det gick bra tillslut. Det är svårt med medicinering på sjukhus. Jag fick också för lite (hm, det låter inte som det när jag räknar upp allt. Låter mer som att man vore någon slags narkoman...) men jag tror att det beror på att man håller tyst för mycket om hur ont det egentligen gör. Läkarna har ju aldrig gått igenom någonting liknande själv och de träffar en så lite att det är svårt för dem att bedöma. Oftast så träffar man dem ju på förmiddagen när de går ronden och det är ju då man mår som bäst. När de tagit bort allt morfin som man kunde injecera så sa min läkare att nu skulle jag äta 4 citodon om dagen istället. Det är lite skillnad på ett konstant dropp av morfin och 4 citodon... Provade några dagar och försökte förklara att det inte funkade, men han förstod inte tills sköterskorna på avdelningen kontaktade en smärtläkare istället eftersom jag hade blivit okontaktbar pga smärtorna tillslut. Han återinsatte morfinsprutorna och höjde dosen och gav mig några andra tabletter istället. Vilken lycka, helt plötsligt kunde man andas igen istället för att bara ligga och hyperventilera som jag gör när jag får för ont. Den läkaren fick jag tyvärr inte träffa igen, men han kommer för alltid att vara min hjälte. Oj, väldigt långt inlägg blev det. Hoppas du orkar läsa.
//BambiRenée