Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
När man går in på SOS Alarms sida på FB så ser man att du inte är ensam missnöjd med sjukvården tyvärr. Man måste nästan veta själv vad man ska kräva, annars kan man lätt bli avfärdad.
KL
Det där att inte flytta personen är väl inte så konstigt vid ridolyckor, men jag tror inte det är alls lika självklart att försöka flytta hästen i stället för den skadade när det händer olyckor på andra ställen, framför allt i boxen. Rent spontant tror jag många skulle försöka få ut en skadad på stallgången.
Fast det hjälper inte alltid, speciellt inte om man talar om för läkaren att man har en sprucken blindtarm.
KL
När jag föll av rätt ordentligt för 2 år sedan (1 Maj) på en tävling så var det inget snack om att jag borde åka in till sjukhus. Jag red med hatt, tävlade i western, hästen blev rädd för en påse och stack iväg i sidled vilt bockandes så jag hade inte en chans... Landade hårt på huvud, nacke, axel och höft. (Blåmärkena gick inte av för hackor!) Då jag var rädd att hästen skulle dra till skogs så satte jag mig upp. Någon sprang fram och sa att de jobbade inom vården, klämde lite på axeln och sa att allt var helt. Själv kunde jag knappt se, det flimrade och jag såg dubbelt en god stund. När jag väl kom upp så kunde jag inte använda min ena arm och det gjorde ont att röra sig. Sedan var det inget mer med det. Minns knappt hur jag fick ordning på häst (snäll sambo som hjälpte och körde!) och kom hem. Sablar vad ont jag hade, men tänkte att jag var fånig. De sa ju att inget var brutet. Huvudvärk dessutom...
Morgonen efter fick jag stiga upp tidigt för att sambon skulle kunna hjälpa mig på med kläder. Armen funkade inte. På kvällen åkte vi till akuten (vid typ 21 eller något). De tog en snabb röntgen och jodå, nyckelbenet var av. Bandage och hemgång. Jag frågade om huvudet och en ev. hjärnskakning. Nej, ingen hjärnskakning om jag inte varit avsvimmad och det sa jag att jag inte *tror* att jag var. Inte vet jag?! Jag låg på backen och kunde knappt se. Personalen var inte oroliga så jag kände mig ganska lugn.
Efter 4 månader var jag fortfarande inte bra i nyckelbenet, gjorde flertal röntgen och det visade att det inte var läkt alls egentligen. Det blev prat om operation, men först skulle en undersökning av nerverna göras då jag hade känselbortfall och tappade saker. Denna undersökning dröjde ca 7 månader och efter påtryckning fick jag gjort den och sedan ny röntgen som visade att nyckelbenet läkt. Trots det inte bra. Armen svullande till och från liksom foten på den sida där jag slog i höften. 1 år och 3 månader efter skadan fick jag komma till sjukgymnast. Ingen förbättring. Nya röntgen som visar att det finns en "benbit" som sticker rätt in i nerven och det gör vansinnigt ont om jag försöker lyfta armen för mycket. Nu väntar jag på ännu ett läkarbesök och kanske det blir operation ändå... Lite jobbigt att vakna nästan varje morgon med en arm som känns som en svullen köttklump. Brukar bättra sig efter en stund i och för sig...
Jag är inte direkt nöjd med den vård jag fått, nej. Däremot blev jag väldigt glad att en ur personalen på tävlingen ringde mig 3 dagar efter olyckan bara för att fråga hur jag hade det. Hon hade tänkt på mig och sett att jag höll min arm så konstigt. Hon blev inte förvånad när jag sa att nyckelbenet var av. Det jag undrar är varför hon inte kom fram och sa det till mig där och då? Istället fick jag höra att allt var bra...?
Ingen har sett till helheten, inte heller har de lyssnat när jag försökt berätta. Jag har talat om för min läkare exakt hur det känns i snart 2 års tid. Lyfter jag armen så känns det som en där benbiten trycker på något. Jag *känner* ju "taggen" med fingret! Inte förrän vid senaste besöket föll 10-öringen ner på honom och han verkade fatta vad jag sagt så länge...
Nåja, jag ska inte klaga. Jag kan ju rida åtminstone! =D (Förlåt för långt inlägg. Är bara såå frustrerad på sjukvården...! Och då har jag inte dragit det värsta. Min knäskada efter en fullträff av en stor häst..! )
Men gud!
Kan rapportera att min lilla medryttare i alla fall är jämförelsevis hel, hemma igen och inget allvarligt skadat
Kl.
Låter onekligen som min olycka. Ramlade av en unghäst i torsdags förra veckan (25/4). Gjorde kullerbytta över halsen på hästen o landade troligtvis på ryggen på en grusväg där ja direkt rullade ner i ett dike. Låg där ett tag tills jag gick med på att försöka ta mig upp på grusvägen. Jag kom upp till slut o efter att de fått in hästen o börjat gå mot stallet körde ägarens gubbe upp bilen till mig där andra medryttaren bar in mig i baksätet. Åkte upp till stallet gråtandes där ägaren väntade tillsammans med han som höll hästen. Där ringde dom till sos och ja ringde till min pojkvän. Hr ingen aning om hur det samtalet var då ja endast pratade med sos i några minuter innan ambulans kom. De va super trevliga o gjorde allt dom.kunde för att stabilisera samt gav mig smärtlindring och syrgas.
Upp till sjukhuset på en gång och in till akuten där det väntade typ 5-6 läkare o sköterskor. Alla var trevliga och gjorde allt inom konstens alla regler. Sedan bar det av upp till röntgen där vi fick komma in direkt. Visade sig att det var en kota som var bruten på ena sidan och fraktur på andra sidan. Efter det åkte vi till US i Linköping där jag blev inlagd. Dagen efter vid elva tiden de åkte jag in på operation. Alla var trevliga och det gick bra. Nu några dagar senare har jag redan varit uppe o gått med hjälp av ett gå-bord. Var uppe igår tre gånger och idag fem gånger totalt. Har super ont nu så vet inte vart jag ska ta vägen. Därför jag är vaken och skriver här. Hade tänkt starta en ny tråd om detta men hittade den här.
Ni som varit med om samma olyckor, Hur lång tid tog eran rehabilitering och har bi några bestående men? Jag år kvar på sjukhuset än och får kanske om jag har tur åka hem i morgon men troligtvis blir det tisdag.