Kaktusflickan
Trådstartare
Min pojkvän skaffade nyligen en rottweiler, en tik som nu är ett år, supersnäll, säger jag som har varit hundrädd länge. Eftersom vi för tillfället bor tillsammans så har hunden oxå blivit som min, och hon lyssnar mycket bra på oss båda, gör framsteg varje dag.
Nu till dilemmat, jag är väldigt mörkrädd och eftersom vi bor i stort sett i skogen så blir det inte bättre. Rasen valdes till viss del ut med tanke på att hunden skulle skydda mig och för att jag skulle ha en trygghet. Sena kvällar när jag ska gå in i vårt hus har jag låtit hunden gå före, eftersom jag varit rädd, jag har bett henne om det och hon har gått in, sökt av och sen gått och lagt sej. Hon skulle dock aldrig våga gå före min pojkvän som är mycket mindre rädd. På samma sätt skulle hon aldrig tränga sej före mej in, jag måste verkligen be henne om det.
Både min pojkvän och jag tycker detta är bra, då hon på detta sätt "vaktar matte". Men jag har nu fått höra att detta är ett beteende jag måste ta ur hunden, att jag måste ta tag i henne och stolpa in före henne, oavsett, alltid. Skälet till detta skulle vara att hon annars aldrig kommer lyssna på mej vid "lägen" alltså när det verkligen är viktigt att hon måste sitta still eller liknande. Jag förstår inte detta resonemang, jag känner mej trygg med en hund som går före in och garanterar att huset är lika tomt som när jag lämnade det.
Har jag fel? Borde jag lyssna på rådet som jag själv tycker är orimligt? Kan någon förklara?
Nu till dilemmat, jag är väldigt mörkrädd och eftersom vi bor i stort sett i skogen så blir det inte bättre. Rasen valdes till viss del ut med tanke på att hunden skulle skydda mig och för att jag skulle ha en trygghet. Sena kvällar när jag ska gå in i vårt hus har jag låtit hunden gå före, eftersom jag varit rädd, jag har bett henne om det och hon har gått in, sökt av och sen gått och lagt sej. Hon skulle dock aldrig våga gå före min pojkvän som är mycket mindre rädd. På samma sätt skulle hon aldrig tränga sej före mej in, jag måste verkligen be henne om det.
Både min pojkvän och jag tycker detta är bra, då hon på detta sätt "vaktar matte". Men jag har nu fått höra att detta är ett beteende jag måste ta ur hunden, att jag måste ta tag i henne och stolpa in före henne, oavsett, alltid. Skälet till detta skulle vara att hon annars aldrig kommer lyssna på mej vid "lägen" alltså när det verkligen är viktigt att hon måste sitta still eller liknande. Jag förstår inte detta resonemang, jag känner mej trygg med en hund som går före in och garanterar att huset är lika tomt som när jag lämnade det.
Har jag fel? Borde jag lyssna på rådet som jag själv tycker är orimligt? Kan någon förklara?
