Rörig

Jag önskar att jag kunde stänga av tankarna ibland, för det vete tusan om jag har så mycket nytta av dem i den omfattningen som de rör runt i mitt huvud. Det blir mest rörigt i skallen på mig.

Vad är det som motiverar mig egentligen? Vad är det som tänder gnistan i mig? Jag vet faktiskt inte längre och det är lite frustrerande att alla dagar är grå numera.

Här om dagen var det en på FB (hon med jättehästen jag provred för 2 år sedan) som frågade om någon hade lust att hänga med henne på en tävling på lördag och vara groom. Jag sa att jag gärna kunde tänka mig att följa med. Det skulle vara ett bra tillfälle att vara social, tänkte jag. Det dröjde ganska länge innan det kom ett svar på det och då stod det att det hade löst sig. Jaha, så hon ville inte ha med mig....

Jag vet inte vad jag vill med mitt liv längre. Jag tröskar en massa alternativ genom skallen. Tanken att hyra ut huset och dra utomlands och volontärjobba är en tanke som återkommer. Jag skulle nog vilja åka till Rumänien. Polen kan nog också locka. Eller ska jag bygga ett attefallshus till mig själv och sedan hyra ut det här huset? Eller villavagn? Eller det som populärt kallas för Tiny House? Min psykolog tycker jag är rigid som absolut inte kan tänka mig att bo i lägenhet. Jag undrar hur många som skulle kunna tänka sig att bo i en vagn året runt, resten av livet? Jag är långt ifrån säker att alla kan tänka sig det. Är de rigida då? Jag tänker ju att det handlar om preferenser. Jag vill ha både tystnad och luft omkring mig och det får jag inte i en lägenhet. Dessutom måste man betala hyra i en lägenhet så länge man bor där, oavsett antal år. Instängdheten och bristen på sysselsättning i en lägenhet får mig också att klättra på väggarna. Det vet ju @Tranan som fick valla runt mig i Hagaparken när jag blev rastlös.

En annan tanke jag har är om jag skulle gå en certifieringskurs i permakulturdesign. Haken är att jag inte riktigt har någon idé om hur jag skulle kunna använda kunskaperna efteråt. Ansökningstiden till kursen går ut om en vecka så innan dess måste jag ha bestämt mig.

Sen funderar jag på om jag skulle kunna erbjuda boplats åt en kvinna på alternativ.nu som söker ett "pyttetorp eller plats för husvagn" där hon kan bo. Vatten och el var inte nödvändigt men ett plus. Husvagnsplats har jag ju. Friggeboden är också ett alternativ. Den är vinterbonad med el, men saknar vatten och avlopp. Men vad skulle jag ta i hyra för det? Och vilka frågor måste jag ställa till henne och till referensen? Hur gör man en kreditupplysning? Och vilken typ av kontrakt ska man ha?

Jag vet varken ut eller in längre. Vad är realistiskt och vad vill jag?

Titeln på den här låten känns ganska passande just nu.

 

[EmmaW]

Jag blir säkert halshuggen nu för att jag skriver detta men jag har råkat ut för en psykolog en gång som sa att jag hade diverse diagnoser. Hen var säkert på sin sak. Jag var rasande och knäckt, det kändes absolut inte som jag. Det visade sig sen vara helt fel. Ingen av dennes diagnoser stämde.

Om psykologen ger dig den hjälp du behöver så fortsätt men kom i håg att det dom säger inte är inristat i sten. Även psykologer kan ha fel. Jag säger inte att det är så, men jag säger att det kan vara så.

 

[EmmaW]

Klart det går att bo i lägenhet i nödfall om det krisar. Men jag skulle aldrig välja det frivilligt.

Det är precis det jag menar. Jag hamnade här av ett nödfall men vill inte frivilligt leta efter en lägenhet att bo i och leva livet.

 

[Magiana]

Jag blir säkert halshuggen nu för att jag skriver detta men jag har råkat ut för en psykolog en gång som sa att jag hade diverse diagnoser. Hen var säkert på sin sak. Jag var rasande och knäckt, det kändes absolut inte som jag. Det visade sig sen vara helt fel. Ingen av dennes diagnoser stämde.

Om psykologen ger dig den hjälp du behöver så fortsätt men kom i håg att det dom säger inte är inristat i sten. Även psykologer kan ha fel. Jag säger inte att det är så, men jag säger att det kan vara så.

Jag har tidigare fått diagnosen borderline. Diagnosen var endast baserat på ett rorschach-test. Jag fick inte ens reda på diagnosen förrän ett år senare och det var via FK. I pappren stod först att jag kunde ha borderline. Det ändrades senare till att jag var gravt personlighetsstörd. Det var ju kul att få veta. Jag tolkade det som att jag var knäpp, oönskad och inte värd någon hjälp. För någon hjälp blev jag så klart inte heller erbjuden.

När jag fick reda på diagnosen frågade jag min psykiater (som jag aldrig ens träffade) om vad diagnosen innebar och fick då bara veta att jag hade en personlighetsstörning och det skulle ingen ändra på. Jag skulle vara tacksam att jag bara fått en så lindrig diagnos . Nu var ju internet uppfunnet så jag googlade upp kriterierna och kände inte igen mig.

Så jag litar inte riktigt på psykologer eller liknande. Det de säger sväljer jag inte rakt av i alla fall.

 

[Rosett]

Han menar att jag är oflexibel. Det skulle då tyda på en autismdiagnos. Alla människor utan diagnos kan tydligen anpassa sig och bo på ett ställe där de inte trivs eller får stå ut med boendets nackdelar.

Vet du, jag har läst min journal från öppenpsyk, den startade år 2004. Inte på ett enda ställe stod det att jag var rigid. Fick aspergerdiagnos 2011 och samtidigt började de använda ordet rigid.

 

[Magiana]

Vet du, jag har läst min journal från öppenpsyk, den startade år 2004. Inte på ett enda ställe stod det att jag var rigid. Fick aspergerdiagnos 2011 och samtidigt började de använda ordet rigid.

Jag undrar om de som känner mig skulle kalla mig för rigid.