Rörelsehindrad ryttare

MML

Trådstartare
Jag har försökt leta efter information, men jag är nog dålig på att leta, alternativt så finns det inte så mycket lättillgänglig information att hitta, så jag vänder mig hit i hopp om att någon här kan peka mig i rätt riktning, eller rentav har svar på en del funderingar.

Mina funderingar handlar om ridning för ryttare med rörelsehinder. Jag har sett att många ridskolor erbjuder någon form av handikappridning/funkisridning/ridning för alla (det verkar finnas många olika benämningar). Min ytterst begränsade erfarenhet är att det oftast handlar om att ryttarna leds runt i ridhuset eller på någon liten slinga i skogen. Men säkerligen finns det ryttare med olika funktionsnedsättningar som rider på en mer avancerad nivå än så? De pararyttare som tävlar, har de alla egna hästar? Finns det "bara" paradressyr (det är det enda jag sett), eller finns det även andra grenar att tävla inom?

Min dotter har haft en paus från ridningen, men har den senaste tiden börjat sakna och sörja "det som var". Hon använder sedan i höstas rullstol, och kan i nuläget inte rida så som hon gjorde förr. Nu har hon uttryckt en önskan om att rida igen, men hon vill inte "ledas runt som nån nybörjare" utan vill kunna "rida på riktigt". Hon bor på ett boende där de har tre hästar, men vad jag har förstått är ingen av dem van vid ryttare med fysiska funktionsnedsättningar. Det verkar allså som att eventuell ridning måste ske på någon ridskola, och då är hon rädd för att det ska bli "ledas runt som en nybörjare".

Vi har en ponny i familjen, men jag tror tyvärr inte att han är en lämplig häst för min dotter som läget är nu. Det är en snäll, men väldigt pigg och känslig ponny som kräver ganska mycket av sin ryttare. Dessutom bor dottern som sagt inte hemma nu och att åka hem ligger ännu långt i framtiden.

Jag önskar så att det finns något sätt för min dotter att få känna att hon kan "rida på riktigt" igen. Hästarna har gett henne så mycket gott, och alla vi runt henne tror att det vore väldigt positivt för både hennes psykiska och fysiska hälsa om hon fick en chans att återuppta ridningen. Men hur hittar man ett BRA ställe att rida på? Finns det någon framgångsrik pararyttare att följa på sociala medier, för inspiration och att visa att hon inte är ensam? Kan jag någonstans läsa solskenshistorier om ryttare som tappat rörelseförmåga men som hittat tillbaka till ridningen, och kanske haft ridning som rehabilitering?

Det är som ni ser massor av frågor som snurrar. Även om inte ridning är aktuellt för min dotter just precis nu, så vill jag gärna läsa på allt jag kan och förmedla till boendet det som kanske kan hjälpa min dotter. Har ni något tips, vet någon person att kolla upp, känner till någon ridskola som har en fantastisk para-sektion, vad som helst som kan vara till nytta, så är jag oändligt tacksam!
 
Jag började rida på Pettersbergs ridskola på norr i Örebro 1973, jag har en fysisk funktionsnedsättning, muskelsvaghet och överrörliga leder sedan födseln.

Vi leddes runt i ridhuset, paddock och ute, så länge vi behövde det stödet redan på den tiden precis som de friska ryttarna också leddes runt så länge de behövde det stödet. Men idag 50 år senare, så anpassas ridning för funktionsnedsatta utifrån individen. Det finns ofta olika gruppindelningar och grupperna för funktionsnedastta är ofta mindre än ridgrupper för friska ryttare även om det ockå kostar mer på grund av detta och att det många gånger även kräver extra personal inne på ridbanan.

Så jag rekommenderar att du ringer runt och hör dig för på ridskolorna i er närhet. Har du kontakt med barnhabiliteringen, sjukgymnast och liknande för din dotter, kan du även gå den vägen. Då det var den vägen jag började rida i grupp för funktionsnedsatta 1973

Lycka till.
 
Felicia Grimmenhag är den yngsta jag känner till, hon är dubbelamputerad och tävlar dressyr internationellt.
Matilda Persson håller på med trav och har amputerat ett ben. Hon red lite som rehab ganska direkt efter operationen.

Håller med IngelaH, ring runt till ridskolor i närheten och hör dig för hur deras grupper eller enskild ridning för funktionsnedsatta är upplagd. De flesta är nog jättebra på att anpassa efter individerna.
På min hemmaklubb rider barn och vuxna med olika typer av funktionshinder; både fysiska och psykiska och de har en speciell grupp för unga vuxna med psykisk ohälsa.
 
När jag red på ridskola som ung så hade vi ett gäng som tävlade, så de leddes absolut inte bara runt :)
Tror de red para-VM, de flesta på ridskolehästar. Säkert inte det vanligaste men lite solskenshistoria :)
 
@MML
Det finns en bok som heter Ända in i märgen, av Annika Taesler. Jag har inte läst den själv så vet inte om den är lämplig för ungdomar.
Hon jobbade i ett dressyrstall och bröt nacken i en olycka. Boken handlar väl om hennes väg tillbaka.

En framgångsrik pararyttare är ju Louise Etzner fast hon är inte rullstolsburen, vad jag vet.

Finns ju många pararyttare som rider utan ledare men man kanske får börja med ledare. Jag tror inte ens att vuxna pararyttare som börjar om med ridningen rider utan ledare i början.

Tror du kan hitta många pararyttare på sociala medier om du söker även med engelska sökord.

Hälsa dottern att jag tänker på henne. :heart
 
Senast ändrad:
När jag red på ridskola som ung så hade vi ett gäng som tävlade, så de leddes absolut inte bara runt :)
Tror de red para-VM, de flesta på ridskolehästar. Säkert inte det vanligaste men lite solskenshistoria :)
Mmm... ÖFK /Pettersberg, tävlade både på nationell och internationell nivå med goda resultat under hela 1980-talet i para-dressyr.
 
Felicia Grimmenhag är den yngsta jag känner till, hon är dubbelamputerad och tävlar dressyr internationellt.

Följer Felicia på instagram och kan verkligen rekommendera hennes konto, tycker det är både inspirerande och med vad jag skulle kalla "lämpligt" innehåll för tonåringar.

Vet att hon brukar åka runt till bl.a. ridskolor och föreläsa också, men har aldrig lyssnat själv, men det kan ju vara ett tips om det dyker upp något sådant tillfälle i närheten!
 
Jag känner ju inte till någonting i Sverige, men en vän till mig är utbildat ridfysioterapeaut och anställd via det lokala sjukhuset här, så jag skulle absolut kolla upp om det fins sådana möjligheter där man kan använda ridningen som en del av träningen och få specialiserad uppföljning.

Dressyr är ju det vanligaste att tävla, eller körning. (Som kan vara lite mera fart och fläkt om det är vad man gillar) Vad jag vet är det de enda grenarna som erbjuder egna para-klasser.
 
Jag känner ju inte till någonting i Sverige, men en vän till mig är utbildat ridfysioterapeaut och anställd via det lokala sjukhuset här, så jag skulle absolut kolla upp om det fins sådana möjligheter där man kan använda ridningen som en del av träningen och få specialiserad uppföljning.

Dressyr är ju det vanligaste att tävla, eller körning. (Som kan vara lite mera fart och fläkt om det är vad man gillar) Vad jag vet är det de enda grenarna som erbjuder egna para-klasser.
Våra paragrupper på 80-talet, brukade arrangera caprilli - klubbtävlingar, utifrån ryttarnas kapacitet. Det var alltså dressyrklasser med bommar och hinder på banan, för de som inte vet. <3
 
Jag tänker liksom andra att det säkert finns ridskolor som kan erbjuda din dotter ”rätt” nivå om ni förklarar läget. Många ridskolor erbjuder ju privatlektioner.

Som en liten parentes så är det ju också så att ”bara” för att man har funktionshinder så måste man ju inte tävla paraklasser. Där jag är aktiv finns en ryttare som har ett funktionshinder som gör hennes armar i stort sett obrukbara. Hon tävlar upp till Grand prix dressyr, och har nekat erbjudanden om att tävla som pararyttare. ”Jag vill inte åka jorden runt och tävla Msv C” säger hon. Det kanske är en bit från var din dotter är idag, men framtiden sätter inga gränser 💕
 
Jag vill, precis som @Keb71 referera till Matilda Persson (bor i Hudiksvall). Som barn red hon med ett (fungerande) ben på ett russ, som ungdom och vuxen har hon ridit både på travare och andra stora hästar som jag inte har uppfattat vara "speciella" på något sätt. Men kanske inte de vildaste. Annars jobbar hon med trav. Förut bloggade hon under namnet "skogsrusset", under det namnet finns hon både på facebook och instagram. En otroligt inspirerande tjej!
Jag tänker att det borde vara möjligt för en vanlig tränare eller ridlärare med lite intresse att ha privatlektioner. Förmodligen är det bra att involvera fysioterapeut/motsv i träningsupplägget, och kanske behöver hon ledas i början eller att någon hjälper henne att hålla balansen. Precis som @Keb71 vill jag minnas att för Matilda P ingick ridning i hennes rehab. Har glömt var det var, kanske i Sandviken?
 
Tack snälla ni för alla svar! Det känns hoppfullt att flera har goda erfarenheter av pararyttare som gör annat än "bara" leds runt. Och stort tack för tips om ryttare som själva har funktionsnedsättningar och är aktiva inom hästsport!

Angående att rida med ledare så tror jag att det är känsligt och ett stort motstånd hos henne, eftersom hon förut var väldigt självständig både i stallet och i ridningen. Och så är hon väl i likhet med många andra tonåringar orolig för vad "alla andra" skulle tycka och tänka om hon blev ledd, att det skulle vara "pinsamt" och så vidare. Men kanske går det att hitta en ridskola med någon lugn och trygg och lagom stor/liten häst, som hon skulle kunna få rida "själv" (utan ledare) men med någon som går med och kan rycka in vid behov.

Körning vet jag att hon redan erbjudits att testa, då två av hästarna på boendet är inkörda. Det är hon dock helt ointresserad av och vill inte ens ge en chans. Jag tror att det både handlar om att hon inte vill "nöja sig" med körning trots att hon egentligen vill rida, och att hon tycker det verkar lite läskigt. Men de hästarna finns ju tillgängliga, så om/när hon är redo att testa så finns ju alla möjligheter till det.

Jag har en mycket klar bild av Drömhästen med stort D. Det är en tinker som dottern fick umgås med på en ridskola när hon bodde på ett annat boende. Trygg och stabil men ändå pigg med egen bjudning. Mjuka gångarter och en bred, stadig rygg. Dottern hade inte ridit på länge då men kunde utan problem galoppera barbacka ute i skogen med honom. Hon har vid något tillfälle sagt att hon önskar att han fanns i närheten nu, för då skulle hon vilja rida igen :heart Så jag hoppas att vi hittar någon ridskola inom rimligt avstånd, som har en lika fantastisk häst, där hon kan få testa att rida igen.
 
Tack snälla ni för alla svar! Det känns hoppfullt att flera har goda erfarenheter av pararyttare som gör annat än "bara" leds runt. Och stort tack för tips om ryttare som själva har funktionsnedsättningar och är aktiva inom hästsport!

Angående att rida med ledare så tror jag att det är känsligt och ett stort motstånd hos henne, eftersom hon förut var väldigt självständig både i stallet och i ridningen. Och så är hon väl i likhet med många andra tonåringar orolig för vad "alla andra" skulle tycka och tänka om hon blev ledd, att det skulle vara "pinsamt" och så vidare. Men kanske går det att hitta en ridskola med någon lugn och trygg och lagom stor/liten häst, som hon skulle kunna få rida "själv" (utan ledare) men med någon som går med och kan rycka in vid behov.

Körning vet jag att hon redan erbjudits att testa, då två av hästarna på boendet är inkörda. Det är hon dock helt ointresserad av och vill inte ens ge en chans. Jag tror att det både handlar om att hon inte vill "nöja sig" med körning trots att hon egentligen vill rida, och att hon tycker det verkar lite läskigt. Men de hästarna finns ju tillgängliga, så om/när hon är redo att testa så finns ju alla möjligheter till det.

Jag har en mycket klar bild av Drömhästen med stort D. Det är en tinker som dottern fick umgås med på en ridskola när hon bodde på ett annat boende. Trygg och stabil men ändå pigg med egen bjudning. Mjuka gångarter och en bred, stadig rygg. Dottern hade inte ridit på länge då men kunde utan problem galoppera barbacka ute i skogen med honom. Hon har vid något tillfälle sagt att hon önskar att han fanns i närheten nu, för då skulle hon vilja rida igen :heart Så jag hoppas att vi hittar någon ridskola inom rimligt avstånd, som har en lika fantastisk häst, där hon kan få testa att rida igen.

Var i landet bor ni?
 
Jag hittade ingen bättre artikel nu men Anna Hassö är ju ett exempel på att komma tillbaka. Från att först inte vara säker på att kunna gå till att tävla på hög nivå igen och fortsätta driva en stor hästverksamhet. Hon har precis flyttat till Portugal så det är också kul att följa tävlingslivet där. https://www.svt.se/sport/ridsport/anna-hasso-gor-comeback-efter-svara-skador

Jag tänkte också på Anna, hon satt i rullstol ett tag efter att hon brutit ryggen, och var övertygad om att hon aldrig någonsin skulle kunna hoppa igen, hon började tävla paradressyr i stället, men 6 år efter olyckan var hon tillbaks och tävlade EM i fälttävlan. I den här intervjun berättar hon bl.a. om hur hon tog sig tillbaka:

https://www.hippson.se/hippson-tv/anna-hasso-gjorde-det-omojliga.htm
 
Jag tänkte också på Anna, hon satt i rullstol ett tag efter att hon brutit ryggen, och var övertygad om att hon aldrig någonsin skulle kunna hoppa igen, hon började tävla paradressyr i stället, men 6 år efter olyckan var hon tillbaks och tävlade EM i fälttävlan. I den här intervjun berättar hon bl.a. om hur hon tog sig tillbaka:

https://www.hippson.se/hippson-tv/anna-hasso-gjorde-det-omojliga.htm

Ja det var den artikeln jag tänkte på!
 
Jag ser att du har fått många bra svar och mitt svar blir som ett tillägg. Jag har jobbat med funktionshindrade barn och ungdomar hela mitt vuxna liv. Man brukar ofta gå via habiliteringen eller liknande för att komma i kontakt med handikappridning.

På sikt vill nog dottern utvecklas mer, men nu i början kanske det är ett bra utgångsläge att börja rida med ledare. Beroende på vad som har hänt din dotter kan kroppen ha förändrats (exempelvis muskelförtvining eller svaghet i muskler) och då kan det kännas annorlunda eller obehagligt att sitta på ett djur som rör sig.

Jag tror man får försöka peppa henne till att ledare (alternativt longerlina) är något som hon bara har nu i början för att hon ska kunna hitta en bra sits, se vilka hjälpmedel som kan behövas, vilka kroppsdelar som behöver stärkas och eventuellt ”programmera om” hjärnan för att kunna balansera upp kroppen. Det handlar om att ge henne bästa möjliga utgångsläge för att hon ska kunna rida självständigt längre fram.

Jag hade även tagit kontakt med habiliteringen för att komma i kontakt med en fysioterapeut som kan ge henne övningar för att stärka hennes sits och/eller balans.

Det finns även en film på Netflix som heter ”Walk. Ride. Rodeo.” som handlar om en kvinna som vill ta sig tillbaka till rodeo på elitnivå efter att hon blir förlamad i en bilolycka. Den är baserad på en sann historia och i filmen rider hon sina egna stunt.
 
Bara en tanke som dök upp. Jag personligen tyckte en av de bästa och mest givande lektionerna och på en kurs på Flyinge på deras skolhästar var sitslektionen där vi longerade varandra och fick hjälped sitsen av tränaren. Inga tyglar ens fick vi ha (SKITLÄSKIGT). Det kanske inte alls går att sälja in för en ungdomsryttare/hoppryttare men är ju en annan vinkel på att inte rida helt enskilt. Hade det funnits att köpa sådana lektioner hade jag gärna velat det. Är ju mycket vanligare i vissa länder utomlands att man får möjlighet att träna sin sits och följsamhet mer på detta viset som en del i sin utveckling vad jag förstått.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag hoppas kunna bolla lite tankar med andra hästkunniga här. Jag, min man, och vår 17-åriga dotter kommer inom kort att flytta till en...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
6 433
Senast: mamman
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
15 368
Senast: Juli0a
·
Gnägg Här kanske finns någon eller några med erfarenhet av att ha en "sommarhäst" från en ridskola? Skulle ni vilja dela med er av hur det...
Svar
13
· Visningar
2 234
Senast: Shixle
·
Hästmänniskan Så, nu har jag gjort det! Bokat in mig på privatlektioner, börjar den 29/1. Känns pirrigt... Men som jag längtar, jag har längtat i...
Svar
19
· Visningar
2 035
Senast: Solstig
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattbilder #10
  • Uppdateringstråd 30
  • Valp 2024

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp