Rör inte min språkokunskap!

Blandrastik

Trådstartare
Jag har retat upp en hel, eller åtminstone en halv, Face-book-grupp. Det är en loppis-sida där någon ville sälja en "gravid klänning". Jag kommenterade detta som "kvällens garv" då jag aldrig hade sett en gravid klänning.
Och dra mig baklänges vilka kommentarer som fullkomligt haglade över mig.
Jag var tvungen att lära mig att så fick man inte göra, man skrev aldrig så om en annons.
Vilket fick mig att tänka på Buke-tråden "Annonsera mera", undrar om alla vet att "så får man faktiskt inte göra!"
I nästa kommentar står det att jag var hemsk, tänk om människan som skrivit annonsen var dyslektiker.
Här svarade jag att särskrivning handlade om lathet, inte om dyslexi.
Nästa kommentar var att nån hatade språkpoliser. Då svarade jag att jag hade skrivit "kvällens garv" en språkpolis hade naturligtvis skrivit om det uppenbara språkfelet.
Sen var jag omogen, lite senare blev jag kallad tant. Lite kontraproduktivt i mina öron.
Sen fortsatte kommentarerna, vissa var verkligen genuint upprörda över min kommentar.

Och så fortsatte det. Folk kommer undan med rasistiska inlägg, men jäklar om du påtalar någons skrivfel.
Man kan undra varför just detta är så känsligt? Varför vissa saker, som jag inte fattar, verkligen upprör, medan viktiga saker bara passerar.
Tankar om detta?
 
Jag funderar på om fördomen stava fel = korkad person fortfarande lever kvar? Alltså att folk blir upprörda när man (jag inkluderat) påpekar stavfel, för att man då indirekt säger att den som skrivit är dum?

Själv vill jag i möjligaste mån skriva rätt, för att inte riskera missförstånd. Det är nog svårt att kommunicera skriftligt ändå...
 
Jag funderar på om fördomen stava fel = korkad person fortfarande lever kvar? Alltså att folk blir upprörda när man (jag inkluderat) påpekar stavfel, för att man då indirekt säger att den som skrivit är dum?

Jag tror att det kan ligga någonting i detta faktiskt, att se det som att personen som kommenterar "dagens garv" faktiskt skrattar åt en personligen, inte åt felstavningen i sig. Då blir det ju inget man kan ha roligt över tillsammans, utan man upplever det som att någon skrattar åt en, inte med.

Många som kommenterat mot TS kanske uppfattar det som ett försök att trycka ned eller ett förlöjligande av personen som författat annonsen om klänningen, även om det inte var menat att uppfattas just så?
 
Rent spontant så känns det lite nedlåtande att benämna "gravid klänning" som kvällens garv... En språkpolis är för mig en person som ens kommenterar det, klart att man kan ta det lite skämtsamt ibland men brukar oftast inte kommentera. Många har problem med språket, använder telefon med autokorrekt etc.
 
Här svarade jag att särskrivning handlade om lathet, inte om dyslexi.

Fast just det vet du ju inte. Den som särskriver kan mycket väl göra det för att hen har dyslexi - men det måste inte vara en dyslektiker som särskriver. Eller har någon annan skrivsvårighet, det finns säkert fler.

Och just lathet förstår jag inte. Att lägga till ett mellanslag borde ju inte gynna den late?
 
Jag tänker att det kanske blir lite personligt när man påpekar en viss persons språkfel (jämfört med buketråden där man snarare skrattar åt fenomenet). Att det känns lite som ett påhopp, liksom. Jag som jobbar en del med personer med läs- och skrivsvårigheter har också upplevt att många blir väldigt trötta på språkpoliser när de kämpar för att göra sig förstådda och där fokus alltid riktas från budskapet och mot stav- eller syftningsfelet.
 
Jag skulle kunna tro att folk är irriterade på att alltid bli rättade. Speciellt av okända människor. Kanske mer om stavningen inte är relevant i syftet, i en annons säljer du ju något och inte ber om någon rättning. Men det är min tanke.

Tycker denna är rätt så underhållande:
19748888_1562798907115533_6469498101761967001_n.jpg
 
Jag har retat upp en hel, eller åtminstone en halv, Face-book-grupp. Det är en loppis-sida där någon ville sälja en "gravid klänning". Jag kommenterade detta som "kvällens garv" då jag aldrig hade sett en gravid klänning.
Och dra mig baklänges vilka kommentarer som fullkomligt haglade över mig.
Jag var tvungen att lära mig att så fick man inte göra, man skrev aldrig så om en annons.
Vilket fick mig att tänka på Buke-tråden "Annonsera mera", undrar om alla vet att "så får man faktiskt inte göra!"
I nästa kommentar står det att jag var hemsk, tänk om människan som skrivit annonsen var dyslektiker.
Här svarade jag att särskrivning handlade om lathet, inte om dyslexi.
Nästa kommentar var att nån hatade språkpoliser. Då svarade jag att jag hade skrivit "kvällens garv" en språkpolis hade naturligtvis skrivit om det uppenbara språkfelet.
Sen var jag omogen, lite senare blev jag kallad tant. Lite kontraproduktivt i mina öron.
Sen fortsatte kommentarerna, vissa var verkligen genuint upprörda över min kommentar.

Och så fortsatte det. Folk kommer undan med rasistiska inlägg, men jäklar om du påtalar någons skrivfel.
Man kan undra varför just detta är så känsligt? Varför vissa saker, som jag inte fattar, verkligen upprör, medan viktiga saker bara passerar.
Tankar om detta?
Det de reagerade på var kanske att det inte känns som att du skrattar med personen som -Oj vad tokigt det blev :D! utan snarare skrattar åt personen som skrivit annonsen. Humor handlar ju om fingertoppskänsla. Jag har själv svårt att se när jag särskriver och inte och problemet underlättas inte av autokorrekt eller stavningsprogram som ju gärna ser att man delar orden snarare än skriver ihop dem. Jag är inte lat och jag är inte dum, det här är bara ett problem jag har när jag skriver. Precis som du delar upp hela din text i stycken efter nästan varje mening vilket du antagligen inte gör med flit utan det kanske är en ovana eller något program, telefonen som spelar in?
 
Fast just det vet du ju inte. Den som särskriver kan mycket väl göra det för att hen har dyslexi - men det måste inte vara en dyslektiker som särskriver. Eller har någon annan skrivsvårighet, det finns säkert fler.

Och just lathet förstår jag inte. Att lägga till ett mellanslag borde ju inte gynna den late?
Att jag skrev lathet, är för att jag delvis citerade Fredrik Lindström, sen var ju svaret i syfte att bita tillbaka. Säkert helt onödigt. Jag förstår ändå inte upprördheten.
 
Det de reagerade på var kanske att det inte känns som att du skrattar med personen som -Oj vad tokigt det blev :D! utan snarare skrattar åt personen som skrivit annonsen. Humor handlar ju om fingertoppskänsla. Jag har själv svårt att se när jag särskriver och inte och problemet underlättas inte av autokorrekt eller stavningsprogram som ju gärna ser att man delar orden snarare än skriver ihop dem. Jag är inte lat och jag är inte dum, det här är bara ett problem jag har när jag skriver. Precis som du delar upp hela din text i stycken efter nästan varje mening vilket du antagligen inte gör med flit utan det kanske är en ovana eller något program, telefonen som spelar in?

Lite OT, men vad är grejen med särskrivningar? Man skriver väl aldrig isär i svenskan, vilken typ av ord är det som gör dig (och andra, är ju många som har knepigt med särskrivningar) osäker?
 
Jag skulle kunna tro att folk är irriterade på att alltid bli rättade. Speciellt av okända människor. Kanske mer om stavningen inte är relevant i syftet, i en annons säljer du ju något och inte ber om någon rättning. Men det är min tanke.

Tycker denna är rätt så underhållande:
19748888_1562798907115533_6469498101761967001_n.jpg
Den är ju toppen,men dom kunde väl skrivit om den var ULad och i så fall hur många småkuddar man kunde förväntat sig att få på köpet.
 
Fast just det vet du ju inte. Den som särskriver kan mycket väl göra det för att hen har dyslexi - men det måste inte vara en dyslektiker som särskriver. Eller har någon annan skrivsvårighet, det finns säkert fler.

Håller med om detta! Tycker även att kommentaren om annonsören och dennes påstådde lathet är ganska olustig, definitivt långt ifrån ett "dagens garv" om man, när man blir konfronterad, börjar omnämna det språkliga misstag annonsören gjort som ett tecken på lathet, alltså iklä annonsören (som vad jag kan se inte besvarat TS kommentar alls?) negativa egenskaper utifrån ett litet språkfel. Då förstår jag definitivt att folk reagerar.
 
Det underlättas inte heller av att fler och bokomslag - bokomslag! - särskriver titlarna. De särskriver till och med när ordet inte är sammansatt!


9789163889974.jpg


Eller författarens namn:

annabelle.jpg
När
Hund
arna
Kommer

är väl ingen särskrivning, det är ju en avstavning pga radbyte? Jag hoppas ingen skriver hund arna när man menar hundarna, jag skulle inte kalla det särskrivning i så fall, utan helt enkelt att dela ett ord. Särskrivning trodde jag var när man delade ett sammansatt ord, typ skriver huvud kuddar när man menar huvudkuddar. Skriver man kudd ar när man menar kuddar så är det något annat, tänker jag.

Det är väl bara att de tagit bort bindestrecket för att det är grafiskt snyggare, men att dela på ett flerstavigt ord för att det inte får plats på raden är ju inte fel.
 
När
Hund
arna
Kommer

är väl ingen särskrivning, det är ju en avstavning pga radbyte? Jag hoppas ingen skriver hund arna när man menar hundarna, jag skulle inte kalla det särskrivning i så fall, utan helt enkelt att dela ett ord.

Det är väl bara att de tagit bort bindestrecket för att det är grafiskt snyggare, men att dela på ett flerstavigt ord för att det inte får plats på raden är ju inte fel.
Det är ruskigt fel om de inte lägger till divisen, oavsett vad som är grafiskt snyggast skulle jag säga. I synnerhet som felaktiga särskrivningar sprids med blixtens hastighet är det olyckligt att de som av olika anledningar är språksvaga behöver se sådana avarter.
 

Liknande trådar

Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 624

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Atletix
  • Sabotage?
  • Dressyrsnack 17

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp