Min första greyhound hade många roliga grejer för sig men den roligaste var nog att varje gång efter att hon varit hos hundvakt längre tid än några timmar blev hon oförklarligt och dramatiskt blockhalt på något ben. Kunde absolut inte stödja på benet (det varierade vilket det var, oftast ngt av frambenen) och skrek och grät.
De första gångerna fick jag såklart panik och åkte akut till veterinären men efter tre sådana besök kom jag på att om jag bara tyckte jättesynd och gullade med henne där hon stod med en tass i luften så blev hon mirakulöst bra igen. Det var som att hon bara ville markera sitt missnöje över att ha varit bortlämnad.
Hon sprang också vid flera tillfällen helt sonika raka vägen hem om det började regna när vi var ute. Krånglade sig ur halsband eller sele och drog raka vägen hem. Så stod hon utanför dörren och tittade förebrående på mig när jag väl kom traskande tillbaka. Jag springer inte lika fort som en greyhound i full kondition...
De första gångerna fick jag såklart panik och åkte akut till veterinären men efter tre sådana besök kom jag på att om jag bara tyckte jättesynd och gullade med henne där hon stod med en tass i luften så blev hon mirakulöst bra igen. Det var som att hon bara ville markera sitt missnöje över att ha varit bortlämnad.
Hon sprang också vid flera tillfällen helt sonika raka vägen hem om det började regna när vi var ute. Krånglade sig ur halsband eller sele och drog raka vägen hem. Så stod hon utanför dörren och tittade förebrående på mig när jag väl kom traskande tillbaka. Jag springer inte lika fort som en greyhound i full kondition...