Risk vid kastrering?

MissFideli

Trådstartare
Frågade i kastreringstråden, men ingen svarade så jag testar så här.

Många tog upp risken vid kastrering som argument mot det. Som kattmänniska/ägare så blir jag då nyfiken på hur stor risken är?

På hankatter är ju kastrering relativt riskfritt, ganska lätt narkos och små snitt som ibland inte ens sys ihop. Vad är det som skiljer på hund som gör det hela så väldigt mycket mer riskfyllt?

Nån?
 
Sv: Risk vid kastrering?

Själva operationen är väl kanske itne det man oroar sig mest för, utan personlighets förändringar hos hunden och vad det kan ge för effekter på mentalitets aveln i ett längre perspektiv.

En del har fått problem med päls och fetma.
 
Sv: Risk vid kastrering?

Vad jag hört av vet. så är det svårare att kastrera en tik än en honkatt.

Skillnaden på hankatt/hanhund är att på hundarna gör man nåt som kallas kastrering på täckt funickel, dvs man skär inte igenom testiklarna helt utan lämnar en hinna kvar. Detta gör också det hela lite svårare. Men en större risk kan jag inte se att det är.
Narkos är ju narkos, oavsett om det är hund, katt eller människa.

Jag är en för-kastrering-människa, tycker vi kastrerar våra hundar alldeles för lite.
Sen kan jag väl också tycka att alldeles för många kastrerar i hoppet om att det ska lösa problem med tex. hanhundsaggressivitet.

Escodobe: av alla tikar jag varit med om som kastrerats så har jag hittills inte hört om en enda som blivit inkontinent (om det inte kommer flera år senare).
 
Sv: Risk vid kastrering?

Inkontines är inte helt ovanligt hos tikar heller.

Frågan är om inkontinensen är ett särskilt tungt vägande argument mot kastrering av tikar, i regel kan man fixa det med medicinering. Funderar även lite på om det har att göra med hur operationen utförs med tanke på att långt ifrån alla tikar som kastreras drabbas av inkontinens, kanske någon för veterinärmedicinen att utreda. Om det går att förfina ingreppet och minska den risken.

Ungefär 25% av alla tikar åker på livmoderinflammation före 10 års ålder och runt 13% av tikarna någon gång under sitt liv utvecklar juvertumörer så med tanke på det tycker iaf jag att risken för inkontinens är värd att ta.

Det är betydligt mer riskabelt att operera en tik med utvecklad livmoderinflammation än att göra det när hon är ung och frisk.

Vad gäller temperamentsförändringar... vore det verkligen så allvarligt och vanligt att hundar förändras till det sämre tror jag inte att det skulle vara så vanligt förekommande i andra länder och jag tror inte heller att tex. ledarhundar skulle kastreras om det gjorde dem till "sämre hundar".

Tillägg: Enligt de uppgifter jag har hittat så ligger förekomsten på inkontinens hos kastrerade tikar från 0,5% till 10% (beroende på källan), även om det ligger åt det högre hållet så är det ovanligare än att tikar drabbas av juvertumörer och livmoderinflammation som båda är livshotande sjukdomar. Och vänder man på steken så drabbas iaf 90% av de kastrerade tikarna inte av inkontinens.
 
Senast ändrad:
Sv: Risk vid kastrering?

Hur kan en kastrerad hund ge effekt på mentalitetsaveln?

Fetma finns ju på katter också, men det är ju beroende på hur ägaren fodrar sitt djur, i få fall kan det bero på en hormonstörning. Iaf på honor. Min honkatt fick även bättre päls efter kastreringen.
Men jag menade hanhundar nu, trodde det framgick eftersom jag skrev hankatter.
 
Sv: Risk vid kastrering?

Ja, fetman kan man inte skylla på kastreringen. Även om det är förändringar i hormonbalansen som är orsaken så är väl mer eller mindre alla medvetna om att kastrater inte har samma energibehov som fertila och då får man ju anpassa maten efter det.

En del menar att kastrering ger lojare hundar som inte har samma arbetsvilja, men med det resonemanget skulle det knappast finnas några arbetande hundar i USA, Australien och England. ;) De kastrerade hundar jag har träffat har varit... tada! Helt normala när det gäller arbetsglädje och uthållighet. Bara mindre fokuserade på det motsatta könet.
 
Sv: Risk vid kastrering?

Precis. Min första britt fick en hormonstörning efter kastrering, hon blev klotrund med inte tyngre. Pälsen blev också jättekonstig. Men hon fick tabletter och mår nu väldigt bra. Fortfarande rätt rund, men vad spelar det för roll egentligen? Hon går ju bara hemma iaf.

Tycker det är konstigt att kastrering av hund är så vedertaget i andra länder, men näst intill tabu här i Sverige och medför tydligen en himla massa tokiga saker. Har vi andra sorters hundar i Sverige som inte klarar en kastrering lika bra som utomlands?
 
Sv: Risk vid kastrering?

Har vi andra sorters hundar i Sverige som inte klarar en kastrering lika bra som utomlands?

Knappast. Däremot har vi haft ett totalt kastreringsförbud på hundar fram tills för bara 15 år sedan. Kastrering fick endast ske av medicinska skäl (fråga mig inte varför). Detta sitter i och gamla vanor sitter i kan man väl säga.

Att avelsarbetet gällande temperament skulle försämras tvivlar jag på. Det kommer ju fortfarande finnas fertil avkomma om nu deras MH-test är mer värda än kastraternas. :smirk:

Har temperamentet på katter försämrats pga. omfattningen av kastrering? Det är ju fortfarande ingen som vill hålla en fertil katt med taskigt temperament i avel så sådana negativa faktorer selekteras ju bort ändå. En individ med bra temperament men som nedärver taskigt temperament kommer ju inte sprida sina gener mycket eftersom avkomman med taskigt temperament inte kommer användas i avel (kan man hoppas iaf).

Det skulle vara intressant att se om någon kan presentera några som helst belägg för att kastrering skulle leda till att mentalbiten försämras inom en ras tex. med uppgifter från USA där hundar kastreras i stor omfattning.
 
Sv: Risk vid kastrering?

Det fanns en artikel om översexualitet hos labbar, i en gammal hundsport. Jag minns dock inget nummer.
De handlade om att man avlade på för maskulina hanar, som kasterades för att vanliga personer ska kunna ha dem förrutom de som upfödare hade som användes i avel - ond cirkel...
Det borde inte komma som nån överaskning att en hel del använder hundar med kass mentalitet bara de är "snygga".

Många gånger handlar nog frågan om bekvämlighet för ägaren än att hunden har stora problem med sin sexualdrift. Frågan är om det är motiverbart att kastera dem istället för att sådna ägare ska låta bli att ha hund.
 
Sv: Risk vid kastrering?

Jag är inte helt emot kastering, det kan vara bra i de fall det behövs. Men jag är inte alls övertygad om att det bästa är rutinmässigt kastera, speciellt inte innan hundarna är helt vuxna.
I amerika och englad så kasteras de ofta innan de är könsmogna, utan kansek vid 4-5 månader...
 
Sv: Risk vid kastrering?

Det fanns en artikel om översexualitet hos labbar, i en gammal hundsport. Jag minns dock inget nummer.
De handlade om att man avlade på för maskulina hanar, som kasterades för att vanliga personer ska kunna ha dem förrutom de som upfödare hade som användes i avel - ond cirkel...
Det borde inte komma som nån överaskning att en hel del använder hundar med kass mentalitet bara de är "snygga".

Många gånger handlar nog frågan om bekvämlighet för ägaren än att hunden har stora problem med sin sexualdrift. Frågan är om det är motiverbart att kastera dem istället för att sådna ägare ska låta bli att ha hund.

Men då är det ju inte kastreringen som är problemet utan oseriösa uppfödare. Två helt olika problem. Kastrering kan inte skyllas för sådana problem.
 
Sv: Risk vid kastrering?

Jag är dåligt insatt i riskerna vid kastrering så jag har egentligen inget vettigt svar att komma med.
Men jag har haft flera katter som kastrerats och det är ju inget speciellt stort ingrepp utan dom har kvicknat till efter något dygn, både hanar och honor.
Hunden blev mycket mer medtagen efter själva operationen.
Jag bestämde mig för att kastrera henne då hon blev allergisk mot sina egna hormoner och var tvungen att gå på pensillin varje gång hon löpte, efteråt konstaterade veterinären att hon hade en början till en livmoderinflammation så det var tur att vi bestämde oss för operation innan den bröt ut.
Själva operationen gick bra men när hon låg på uppvakningen började det blöda ur såret så hon fick sövas om så dom kunde öppna och se var det läckte. Hon blev rejält dålig efter den dubbla narkosen och det tog många veckor innan hon var som vanligt igen.
Efteråt har det inte varit några problem överhuvudtaget, inga tecken på inkontinens och det är ju ganska skönt att slippa löpandet ;) Speciellt när hon blev så dålig varje gång.
Enda haken är väl att hon lagt på sig några extra kilon men det kanske inte enbart beror på operationen :angel:
 
Sv: Risk vid kastrering?

Eftersom att jag upplever det som att övervägande majoritet av uppfödare är precis så oseriösa så är det supersvårt att hitta en bra hanhund som inte är översexuell om det problemet finns i rasen. Jag antar att översexualitet hos katter inte är lika besvärande. Men en 30-40 kg tung hund ÄR besvärande.

Min enda chans är ju att träffa avkommor efter de linjerna och själv bygga en uppfattning om deras eventuella översexualitet. Om alla avkommor kastreras så försvinner den chansen för mig. Hundar som bor hos en stor uppfödare, kanske till och med i kennelbyggnad ger heller ingen rättvis bild, man behöver större material att titta på än bara avelsdjuret.

Jag har inget emot kastreringen i sig, men det kommer att försvåra sökandet efter en bra hund. Att uppfostra alla uppfödare tror jag faktiskt är omöjligt. Det mörkas både det ena och det andra. Så idén är helt suverän, men frågan är om resultatet i längden blir det som man väntat sig??

Om hunden fungerar som den ska så undrar jag varför man ska kastrera? En normalt funtad hane har inga problem med sina testiklar eller tikar. Min kompis handhund ligger platsliggning med löptikar och det är ingen big deal alls. Varför skulle han kastreras per automatik? För vems skull?
 
Senast ändrad:
Sv: Risk vid kastrering?

Fast det handlar väl inte om kastrering per automatik som i USA t.ex? Där har dom ju stora problem med hemlösa hundar, här är det väl inte lika vanligt? Översexualitet bland katter är väl kanske inte så vanligt, däremot så bor många hankatter själva i rum eftersom dom strilar så och förstör så himla mycket grejer. Så katter är inga problemfria djur heller.
Tycker bara det är underligt att det funkar så bra på katter att driva en bra avel tempramentsmässigt medan hundarna inte skulle gå? Beror det verkligen på djuret i så fall och inte på ägarnas inställning och skeptis mot ett ganska nytt ingrepp?
Katrering bord eju i så fall i första hand vara för sådana djur som inte ska användas i avel och inte har nån som helst nytta av sina tillbehör. Fertila djur borde det väl finnas så det räcker ändå som ni kan träffa och bilda er en uppfattning av? Eller är det sånna tempramentsproblem på hundar?
 
Sv: Risk vid kastrering?

Det beror kanske på uppfödarna om det fungerar. Idag kasserar man inte hanar som är översexuella. Det finns en hane som jag själv sett slita sig ut ur ringen för att komma åt en viss tik och han har idag ett 100-tal valpar efter sig. Jag har träffat några av dem och försökt att hjälpa till och träna denna avkomma :crazy: Kanske är kattuppfödare smartare, eller så har det inte samma konsekvens och utbredning som inom vissa hundraser. Det finns ju hundraser som har det tvärtom, dvs. för låg sexualdrift.

Att kastrera hundar som inte ska "användas" till något har jag inget emot. Det jag är tveksam till är att det då blir en dold utbredning som du tappar kontrollen över om alla kastreras. Och sen kommer ju frågan varför man ska kastrera en normalt funtad hanhund? En normalt funtad hanhund mår inte dåligt över sina kulor på något sätt och blir inte på något sätt odräglig. Kanske man kunde ta tag i aveln istället? Och kastrera de hanar som har besvär och se över föräldradjuren??

I övrigt är det en gammal åkomma hos uppfödare att de alltid tycker att det är hemskt att kulorna ryker.
 
Sv: Risk vid kastrering?

Och sen kommer ju frågan varför man ska kastrera en normalt funtad hanhund? En normalt funtad hanhund mår inte dåligt över sina kulor på något sätt och blir inte på något sätt odräglig. Kanske man kunde ta tag i aveln istället? Och kastrera de hanar som har besvär och se över föräldradjuren??
.

Exakt. Varför kastera om det inte finns problem? Medansvarsfull hundhållning så är risken för olyckfallskullar liten.

Förövrigt så kastrerade jag inte min hankatt förrens vi flyttade ut på landet och han fick gå ut, då var han nog närmare 2 år.
 
Sv: Risk vid kastrering?

Kasteringen döljer problemet.

Hur? Visst, de hanar som kastreras blir inte översexuella men det är väl knappast troligt att ALLA hanar i en kull kommer kastreras? Från en "bra" kombination går väl iaf någon till avel. Är den hanen/de hanarna översexuella skiter man i att använda dem i avel, men vad har bröder med det att göra? Om de okastrerade hanarna inte blir översexuella kan de användas i avel.

Genom att systematiskt selektera bort översexuella hanar bör man få bort problemet oavsett om avkomma kastreras eller inte. En kastrerad hane kan ju liksom aldrig föra sina gener vidare.
 
Senast ändrad:
Sv: Risk vid kastrering?

Eftersom att jag upplever det som att övervägande majoritet av uppfödare är precis så oseriösa så är det supersvårt att hitta en bra hanhund som inte är översexuell om det problemet finns i rasen. Jag antar att översexualitet hos katter inte är lika besvärande. Men en 30-40 kg tung hund ÄR besvärande.

Min enda chans är ju att träffa avkommor efter de linjerna och själv bygga en uppfattning om deras eventuella översexualitet. Om alla avkommor kastreras så försvinner den chansen för mig. Hundar som bor hos en stor uppfödare, kanske till och med i kennelbyggnad ger heller ingen rättvis bild, man behöver större material att titta på än bara avelsdjuret.

Översexualitet hos hankatter förekommer och det ÄR besvärliga. Dessa hanar blir oerhört aggressiva och svårhanterliga och ska givetvis inte användas i avel. Det är dock inte särskilt vanligt eftersom kattuppfödare i regel inte avlar på dessa hanar eftersom de är omöjliga att hålla (såvida man inte slänger ut dem ensamma i en rastgård men honkatter brukar inte uppskatta dessa hanar heller).

Jag finner det högst osannolikt att alla hanar i en kull skulle kastreras såvida de inte har fel som är avelsdiskvalificerande och i sådana fall gör kastreringen knappast någon skada, avelsmässigt.

En hund som hålls för avel eller hopp om avel kastreras givetvis inte så den hunden går att bedöma oavsett om bröderna är kastrerade eller inte. Han har även en pappa som man kanske kan bedöma. Möjligtvis har han även söner och eftersom uppfödare tenderar att vilja att "bra" kombinationer ska leva vidare finner jag det högst osannolikt att alla sönerna skulle kastreras såvida de inte uppvisar avelsdiskvalificerande fel och som jag skrev tidigare, då gör kastreringen knappast någon skada.

Fertila hanhundar kommer ju inte försvinna bara för att folk börjar kastrera i större omfattning så det kommer fortfarande finnas möjlighet att utvärdera individer, deras fäder och några okastrerade söner.
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
35 333
Senast: Snurrfian
·
Övr. Hund Personligen tycker jag att det allmänna debatt-klimatet börjar bli riktigt ruggigt, det har varit det ett tag också. Nu pratar jag...
2 3
Svar
49
· Visningar
7 524
Senast: IngelaH
·
Hundavel & Ras Ska börja med att skriva att ingenting är bestämt men vi funderar. För egen del vill jag ha så opartiska tips som möjligt eftersom att...
2 3 4
Svar
63
· Visningar
6 706
Senast: Dandylinn
·
Katthälsa Hej, tänkte höra om nån har nåt bra tips eller hjälp till mitt problem som jag inte tänkt på. För 3 månader sedan tog jag hand om en...
Svar
6
· Visningar
1 398
Senast: Annostar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Stor enkel hundras med lagom driv
  • Valp 2025
  • Hjälp

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp