Nej, det handlar inte om djurskyddslagarna. Maximal djurvälfärd tillåter inte ridskolor och 99% av ridsporten är en kompromiss med hästarnas hälsa. Det finns ingen säker vikt där man vet att ryttaren inte sliter på hästen. Hästar är inte byggda för att bära vikt på ryggen. Dessutom slaktas ett antal ridskolehästar (och andra) varje år pga av skador som de kunde leva vidare med, men inte ridas med. Så mycket av argumentationen om hästvälfärd är bara hyckleri
Jag har varit ordförande i en ridklubb - en gång blev vi tvungna att tala vikt med en elev. Då talade vi direkt med den man som det handlade om - och han var inte fet, bara stor och extremt vältränad. Vi valde att tala direkt med honom, utan att sätta upp en massa regler och börja väga ryttare. Hoppningen var ett större problem. Det är få ridskolehästar som är helt kurranta och få ridhus med riktigt bra underlag (där jag bor är marken gammal sjöbotten och egentligen lite för stum för att det någonsin ska bli riktigt bra). Det sliter enormt på hästben att hoppa med instabila nybörjare och farttokiga ponnyungar. Det handlar om ständiga kompromisser - och ständiga konflikter då det är svårt att enas om vad man kan kompromissa om och hur mycket. Vi hade också hästar som drabbades av akuta trauma i samband med hoppning och uteritter. (och det handlade om SWB med bra stammar)
Viktgränser är problematiska. Det handlar inte bara om de feta (som enligt de flesta får skylla sig själva, men den argumentationen kan vi ta på annan plats) - utan om alla personer med ätstörning. Ätstörningar är dödliga. En viktgräns på ridskolan eller favoritponnyn kan få en liten 35-40 kilos anorektiker att hålla igen ytterligare. Det är ytterligare ett argument för att inte äta. För tänk om man blir fet och inte kan rida eller är en fara för favoritponnyn. Blir fet och gör hästarna illa.
Viktgränserna kan också (i synnerhet när de är inkorrekt utformade och inkompetent kommunicerade) spä på den allmänna tråkiga människosynen och fatfobin. Som jag skrivit tidigare: mobbning med djurvälfärden som täckmantel.
Viktgränser påverkar således fler än de som inte får rida. Och på ett sådant sätt att jag har svårt att se hur det är förenligt med en delvis skattefinansierad fritidsaktivitet. Ta dessutom i beaktande att det trots subventioner är dyrt att rida på ridskolor. Att rida är ingen mänsklig rättighet, men det är faktiskt inte skattefinansiering heller.