Ridskolor har viktgräns för ryttare – elever som är för tunga har tvingats sluta rida

Väger du över 90 kilo kan det bli stopp på flera ridskolor i Västra Götaland. De har infört en viktgräns – trots att det strider mot både Riksidrottsförbundets och Svenska Ridsportförbundets riktlinjer.
– Man vill inte exkludera någon men hästarna kommer i första hand, säger Magdalena Rubensson Zäll, ridskolechef på Tibro Ryttarförening.
 
Skatten ve betalar går till samhället. Samhället (poltikerna) bestämmer sen vart pengarna ska gå. Min skatt gå t.ex. till bl.a. äldrevården trots varken jag eller någon jag känner nyttjar den för tillfället. Samma sak med pengarna som går till idrotten. Jag har ingen som helst personlig nytta av att fotboll får en bit av kakan. Jag betalar alltså för ölen men får ingen öl. Men det är ju så det funkar i ett samhälle som det svenska och så det ska funka. Så din kommentar tyckte jag antydde att du hellre haft som i USA där var och en betalar för sig.

Jag antar att du vill ha sjukvård och äldrevård om du har behov i framtiden och att inte just din längd/vikt/hårfärg ska undantas utan att alla får det utifrån behov. Skatt handlar om att bidra till det gemensamma, inte om att utesluta folk pga av vikt. Sen har inte alla samma behov, som du just nu inte hsr behov av äldrevård, men det kan ju komma.

Jag hänger inte riktigt med, hur mensr du att inkludering av alla skulle vara ta efter USA och exkludering av grupper är svenskt?
 
Men alla KAN INTE vara med om vi ska följa djurskyddslagarna! Jag tycker faktiskt att de är viktigare än att alla ska få rida.
Och då kanske ridning inte ska få bidrag utan pengarna ska gå till sporter som är öppna för alla.

Min poäng är att vill man ha bidrag så får man se till att alla, åtminstone barn och ungdomar, kan vara med.

Vad tror du en kommun helst finansierar. En fotbollsplan/omklädningsrum till klubben som välkomnar alla eller ett ridhus till klubben som har en viktgräns på 80 kg?
 
Senast ändrad:
Och då kanske ridning inte ska få bidrag utan pengarna ska gå till sporter som är öppna för alla.

Min poäng är att vill man ha bidrag så får man se till att alla, åtminstone barn och ungdomar, kan vara med.

Vad tror du en kommun helst finansierar. En fotbollsplan/omklädningsrum till klubben som välkomnar alla eller ett ridhus till klubben som har en viktgräns på 80 kg?

Det är få sporter som är öppna och tillgänglig för alla i praktiken. Min erfarenhet säger att de oftast bara kör på med en metod som passar de som vill satsa och som är naturligt duktiga och drivna. De som är försiktiga och osäkra är inte värde ett rött öre och får ingen hjälp att bli en del av det utan slutar efter tag. Så kanske ska allt stöd till idrottsföreningar stoppas? Kulturskolan däremot, där har de varit duktiga på att hantera det faktum att människor är olika. Idrotten sticker huvudet i sanden och struntar fullständigt i att alla är olika och har siktet inställt på framtida VM-guldmedaljörer...
 
Men alla KAN INTE vara med om vi ska följa djurskyddslagarna! Jag tycker faktiskt att de är viktigare än att alla ska få rida.
Nej, det handlar inte om djurskyddslagarna. Maximal djurvälfärd tillåter inte ridskolor och 99% av ridsporten är en kompromiss med hästarnas hälsa. Det finns ingen säker vikt där man vet att ryttaren inte sliter på hästen. Hästar är inte byggda för att bära vikt på ryggen. Dessutom slaktas ett antal ridskolehästar (och andra) varje år pga av skador som de kunde leva vidare med, men inte ridas med. Så mycket av argumentationen om hästvälfärd är bara hyckleri

Jag har varit ordförande i en ridklubb - en gång blev vi tvungna att tala vikt med en elev. Då talade vi direkt med den man som det handlade om - och han var inte fet, bara stor och extremt vältränad. Vi valde att tala direkt med honom, utan att sätta upp en massa regler och börja väga ryttare. Hoppningen var ett större problem. Det är få ridskolehästar som är helt kurranta och få ridhus med riktigt bra underlag (där jag bor är marken gammal sjöbotten och egentligen lite för stum för att det någonsin ska bli riktigt bra). Det sliter enormt på hästben att hoppa med instabila nybörjare och farttokiga ponnyungar. Det handlar om ständiga kompromisser - och ständiga konflikter då det är svårt att enas om vad man kan kompromissa om och hur mycket. Vi hade också hästar som drabbades av akuta trauma i samband med hoppning och uteritter. (och det handlade om SWB med bra stammar)

Viktgränser är problematiska. Det handlar inte bara om de feta (som enligt de flesta får skylla sig själva, men den argumentationen kan vi ta på annan plats) - utan om alla personer med ätstörning. Ätstörningar är dödliga. En viktgräns på ridskolan eller favoritponnyn kan få en liten 35-40 kilos anorektiker att hålla igen ytterligare. Det är ytterligare ett argument för att inte äta. För tänk om man blir fet och inte kan rida eller är en fara för favoritponnyn. Blir fet och gör hästarna illa.

Viktgränserna kan också (i synnerhet när de är inkorrekt utformade och inkompetent kommunicerade) spä på den allmänna tråkiga människosynen och fatfobin. Som jag skrivit tidigare: mobbning med djurvälfärden som täckmantel.

Viktgränser påverkar således fler än de som inte får rida. Och på ett sådant sätt att jag har svårt att se hur det är förenligt med en delvis skattefinansierad fritidsaktivitet. Ta dessutom i beaktande att det trots subventioner är dyrt att rida på ridskolor. Att rida är ingen mänsklig rättighet, men det är faktiskt inte skattefinansiering heller.
 
Det är få sporter som är öppna och tillgänglig för alla i praktiken. Min erfarenhet säger att de oftast bara kör på med en metod som passar de som vill satsa och som är naturligt duktiga och drivna. De som är försiktiga och osäkra är inte värde ett rött öre och får ingen hjälp att bli en del av det utan slutar efter tag. Så kanske ska allt stöd till idrottsföreningar stoppas? Kulturskolan däremot, där har de varit duktiga på att hantera det faktum att människor är olika. Idrotten sticker huvudet i sanden och struntar fullständigt i att alla är olika och har siktet inställt på framtida VM-guldmedaljörer...
Det har nog varit så mycket men RF kör hårt med att alla ska inkluderas. Bara för att någon gör fel innebär det inte frikort ridsporten. Det är fler idrotter som har utmaningar men det blir bättre och bättre generellt, utom i ridsporten där man sätter mer och mer gränser.

Och frågan kvarstår, vilken förening tror du en kommun lägger sina pengar på? Den som redan på hemsidan sätter ut en viktgräns, eller den som välkomnar alla? Vem ska få hjälp till nya lokaler?
 
Nej, det handlar inte om djurskyddslagarna. Maximal djurvälfärd tillåter inte ridskolor och 99% av ridsporten är en kompromiss med hästarnas hälsa. Det finns ingen säker vikt där man vet att ryttaren inte sliter på hästen. Hästar är inte byggda för att bära vikt på ryggen. Dessutom slaktas ett antal ridskolehästar (och andra) varje år pga av skador som de kunde leva vidare med, men inte ridas med. Så mycket av argumentationen om hästvälfärd är bara hyckleri

Jag har varit ordförande i en ridklubb - en gång blev vi tvungna att tala vikt med en elev. Då talade vi direkt med den man som det handlade om - och han var inte fet, bara stor och extremt vältränad. Vi valde att tala direkt med honom, utan att sätta upp en massa regler och börja väga ryttare. Hoppningen var ett större problem. Det är få ridskolehästar som är helt kurranta och få ridhus med riktigt bra underlag (där jag bor är marken gammal sjöbotten och egentligen lite för stum för att det någonsin ska bli riktigt bra). Det sliter enormt på hästben att hoppa med instabila nybörjare och farttokiga ponnyungar. Det handlar om ständiga kompromisser - och ständiga konflikter då det är svårt att enas om vad man kan kompromissa om och hur mycket. Vi hade också hästar som drabbades av akuta trauma i samband med hoppning och uteritter. (och det handlade om SWB med bra stammar)

Viktgränser är problematiska. Det handlar inte bara om de feta (som enligt de flesta får skylla sig själva, men den argumentationen kan vi ta på annan plats) - utan om alla personer med ätstörning. Ätstörningar är dödliga. En viktgräns på ridskolan eller favoritponnyn kan få en liten 35-40 kilos anorektiker att hålla igen ytterligare. Det är ytterligare ett argument för att inte äta. För tänk om man blir fet och inte kan rida eller är en fara för favoritponnyn. Blir fet och gör hästarna illa.

Viktgränserna kan också (i synnerhet när de är inkorrekt utformade och inkompetent kommunicerade) spä på den allmänna tråkiga människosynen och fatfobin. Som jag skrivit tidigare: mobbning med djurvälfärden som täckmantel.

Viktgränser påverkar således fler än de som inte får rida. Och på ett sådant sätt att jag har svårt att se hur det är förenligt med en delvis skattefinansierad fritidsaktivitet. Ta dessutom i beaktande att det trots subventioner är dyrt att rida på ridskolor. Att rida är ingen mänsklig rättighet, men det är faktiskt inte skattefinansiering heller.

Så vad är din lösning? Att favoritponnyn ska gå sönder?
 
Det har nog varit så mycket men RF kör hårt med att alla ska inkluderas. Bara för att någon gör fel innebär det inte frikort ridsporten. Det är fler idrotter som har utmaningar.

Och frågan kvarstår, vilken förening tror du en komun lägger sina pengar på? Den som redan på hemsidan sätter ut en viktgräns, eller den som välkomnar alla? Vem ska få hjälp till nya lokaler?

Det är mycket möjligt att det kör hårt med det men det var inget jag märkte när mitt barn skulle försöka hitta en idrott som passade. Efter flera misslyckade försök så blev det ingen idrott. Kulturskolan däremot har varit fantastisk på det!! Underbara lärare allihop som barnet haft där som har låtit alla vara som de är. Även de försiktiga barnen.
 
Det är mycket möjligt att det kör hårt med det men det var inget jag märkte när mitt barn skulle försöka hitta en idrott som passade. Efter flera misslyckade försök så blev det ingen idrott. Kulturskolan däremot har varit fantastisk på det!! Underbara lärare allihop som barnet haft där som har låtit alla vara som de är. Även de försiktiga barnen.
Om ditt barn inte trivs eller passar och misslyckas med en idrott är det knappast samma sak som att inte ens få testa. Tråkig situation, men jag förstår inte hur det kan vara ett argument för att utesluta andra barn/ungdomar som har andra problem och det innan de får testa.


Vi borde väl verka för att idrotten verkligen ska vara öppen för alla föreningar som vill ha bidrag av stat och kommun, där kommer viktgränser in. Sen är inte alla grenar något för alla och inte alla klubbar heller. Det är en del som ska matcha för att man ska trivas och stanna kvar med idrotten.
 
Så vad är din lösning? Att favoritponnyn ska gå sönder?
Nej, och den typen av människor som har ätstörningar av den typen sabbar inga hästar (de är ofta små och fjäderlätta men drabbade av anorexi).

Men om hästar är så sköra att det är värt att spä på ett livshotande hälsotillstånd för att skydda dem - då är det bättre att sluta med ridskolor. Då går dessutom inga favoritponnyer sönder (varken av för tunga ryttare, eller av ryttare som rider an slarvigt mot hinder etc) Win-win
 
Om ditt barn inte trivs eller passar och misslyckas med en idrott är det knappast samma sak som att inte ens få testa. Tråkig situation, men jag förstår inte hur det kan vara ett argument för att utesluta andra barn/ungdomar som har andra problem och det innan de får testa.


Vi borde väl verka för att idrotten verkligen ska vara öppen för alla föreningar som vill ha bidrag av stat och kommun, där kommer viktgränser in. Sen är inte alla grenar något för alla och inte alla klubbar heller. Det är en del som ska matcha för att man ska trivas och stanna kvar med idrotten.

Det handlar inte om misslyckas med en idrott. Det handlar om att idrottsföreningarna hon provat på inte är anpassade för att erbjuda idrott till t.ex. barn med autism. Ledarna är inte utbildade inom npf och har mycket liten förståelse för hur de barnen fungerar och kan därför inte anpassa och hjälpa till så att även de barnen kan delta i idrotten. Barn med npf slutar idrotta tidigare än barn som inte har nån npf-diagnos.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/s...bli-utestangd-pa-grund-av-npf-diagnos--o1bz5o
 
Nej, och den typen av människor som har ätstörningar av den typen sabbar inga hästar (de är ofta små och fjäderlätta men drabbade av anorexi).

Men om hästar är så sköra att det är värt att spä på ett livshotande hälsotillstånd för att skydda dem - då är det bättre att sluta med ridskolor. Då går dessutom inga favoritponnyer sönder (varken av för tunga ryttare, eller av ryttare som rider an slarvigt mot hinder etc) Win-win

Det fetade vore ju helt fantastiskt! Har du nån källa på det? Hur mäter man ens det?
 
Jag vet inte, men jag har en känsla av att hästar generellt oftare rids sönder av tävlande normalviktiga personer än av personer som väger för mycket.
Så om man värnar så om hästvälfärden får man fundera på hur man egentligen rider överhuvudtaget. Ridning är ju så mycket mer än traggla på en volt och hoppa hinder.

Ett sätt att komma förbi viktgräns är ju att köpa in raser som kan bära mer, det är väl ändå inte så att man behöver byta ut alla hästar, så tjocka har väl inte alla ryttare blivit ännu?

Jag slutade rida när jag vägde 90 kg. Red då på min travare. Hon kunde ta det men jag tyckte det var en gräns där, inte enbart för hennes skull utan för andra människor blickar och kommentarer.... Vi hoppade inte utan vi red ut, mest i skritt och trav. Jag red lätt i traven för att skona ryggen på henne, balansen var helt ok dessutom och hon verkade inte bry sig om min vikt. Vi red också i paddock där vi tränade. Ingen hetsridning någonstans.
 
Det handlar inte om misslyckas med en idrott. Det handlar om att idrottsföreningarna hon provat på inte är anpassade för att erbjuda idrott till t.ex. barn med autism. Ledarna är inte utbildade inom npf och har mycket liten förståelse för hur de barnen fungerar och kan därför inte anpassa och hjälpa till så att även de barnen kan delta i idrotten. Barn med npf slutar idrotta tidigare än barn som inte har nån npf-diagnos.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/s...bli-utestangd-pa-grund-av-npf-diagnos--o1bz5o
Det är lite väl mycket begärt att ideellt arbetande föreningar med ideellt arbetande ledare ska ha kompetens att hantera NPF diagnoser. Givetvis ska alla barn vara välkomna men då behöver klubbarna extra stöd för att kunna hantera situationen eller barn riktade stöd för att hitta rätt.

Jag förstår fortfarande inte hur man tänker när man rättfärdigar att utesluta barn över en viss vikt för att barn med NPF diagnos kan ha problem med att hitta rätt inom idrottsrörelsen. Två fel gör blir fortfarande inte rätt.
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Hästnyheter Hur viktbärande en häst eller ponny är beror på storlek, hur den är byggd och vilken typ av muskler den har. – Vår största häst Betty...
Svar
7
· Visningar
1 283
Senast: Grazing
·
  • Artikel Artikel
Hästnyheter Flera ridskolor har infört en övre viktgräns för sina elever, vilket skapat stort engagemang. Svenska Ridsportförbundet rekommenderar...
Svar
0
· Visningar
415
Senast: Gunnar
·
  • Artikel Artikel
Hästnyheter Flera ridskolor inför viktgräns för sina ryttare. Men det är fel väg att gå enligt Svenska Ridsportförbundet. – Att peka ut vikt på...
Svar
0
· Visningar
280
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp