Lektion i går på Gosmotorn. Det var jäkligt bra, han är ju ändå rätt så "lättriden" i den bemärkelsen att han inte blir tung och inte har några gigantiska gångarter där man behöver använda lite muskler för att rida rätt. Jag hade iaf haft kramp i underarmarna och ryggen tidigare under dagen så det var skönt att få en häst av den typen. Sen är han svårriden rent tekniskt
Han var SPÄND när jag skulle sitta upp, tydligen hade han blivit rejält skrämd/upprörd över något över natten och varit rätt harig/reaktiv under dagen. Ingen fattade riktigt varför, han är frisk och kry och ingen boxkompis eller så var påverkade.
Nå jag skrittade iväg och Gosmotorn skrittade på rätt bra framåt, dock på ett spänt sätt och inte alls bjudigt. Men jag tänkte att det kan jag ju inte begära om han nu redan var spänd från början. Jag testade broms, gas och svängar och han lyssnade fint trots att han var spänd. Ställde mig upp emellanåt och klappade mjukt och kliade lite i manken när han gick lugnt - kände att han varvade ner bra då
Vi började ganska snabbt med övningen, svårt att förklara vad den handlade om men kanske att skapa och kontrollera energi?
I skritt skulle vi rida små små yttepytteskrittsteg, men samtidigt fylla på med energi. Målet var att komma till känslan att hästen "laddades upp" och ville släppa ur sig energin genom att komma till ett stadie där den frågade ryttaren "kan vi inte skritta på och sträcka ut nu?". Inget knorrhållande samtidigt som man skänklade för att fylla på med energi dock.
Jag hittade en metod där som Gosmotorn svarade superbra på. Förhållning, lätta, en väl avvägd skänkel, och sedan fortsätta så, nästan i varje steg. Samtidigt så klart med sitsen förklara att framåt men med pyttesteg tack.
Det gick toppen, men Gosmotorn gick inte vackert. Det var en stjärnkikande ostbåge jag satt på. Tänkte dock inte supermycket på det, formen brukar komma så småningom.
Emellanåt fick vi med hjälp av sits och att vi mjuknade pysa ur den där energin som samlades och skritta på.
Det var nyttigt för här kände jag verkligen problematiken med att Gosmotorn inte riktigt slappnar av i rygg och liksom inte kan länga ordentligt på steget. Han gick fortare men tog inga större steg.
Vi gick sedan över till att göra samma sak i trav. Där gick det också bra med kortelikort stegen men inte riktigt så bra med att pysa ut energin. Kunde även verkligen känna den där energin vi skulle ladda dem med. Kändes nästan som att han skulle explodera i bland, men samtidigt som han blev bättre fokuserad och mer avslappnad medan vi höll på. Försökte verligen guida honom till att ta för sig mer när han fick pysa ut energin. Tyckte det långsamt blev bättre det med.
Efter det gick vi in på en stor båge som gick nästan hela vägen till andra långsidan, sedan skulle vi göra en volt därifrån som gick till långsidan vi kom från och sen in i bågen igen och ut. Båge + volt skulle vi pysa ut energi, kortsidan kortelikorta travsteg, och sen när man kom ut ur kortsidan fatta galopp. Galoppera 4 steg, sakta av och ta tillvara på traven om vi får en sån riktigt fin energirik och bjudig trav efter, men sedan ta tillbaka kortelikortstegen antingen innan vi känner att bjudet kommer att ebba ut eller vid nästa kortsida.
Här kände jag att ökandet och längandet av steget verkligen började lossna, det var då och då det kändes som att det stoppade upp i Gosmotorns kropp men vi kunde jobba oss igenom det. Fick bara rida lite mer där, samtidigt som jag försökte att inte stoppa upp eller vara ivägen med min kropp.
En grej jag märkte var att han i bland väjde och sneddade ut lite väl i volten. Försökte rama in ordentligt, men jag fick inte riktigt tag i yttersidan vissa gånger.
Efter det jobbade vi lite med galoppen. Vi fattade efter att vi laddat energi i traven, sedan in på volterna. Där ökade och minskade vi volterna och galoppen, använde de mindre volterna för att hjälpa oss att minska galoppen. Gosmotorn brummade på, galoppen är ju hans bästa gångart. Det är skönt för det är min sämsta. Även om det var svårt att hålla igång honom och så när galoppen och volterna minskade kände jag att han svarade superfint på mina hjälper när jag bad honom fortsätta.
Under galoppen klickade det plötsligt till och Gosmotorn blev en helt annan häst, riktigt fin i form och bjudning. Efter galoppen satt det kvar i och det var bara att njuta, fortsätta rida.
Kändes som att han blev 10 cm större, som ett moln att forma och styra runt men med en jäkla massa power
. Ridläraren bad mig att rida in på en volt och titta på hur det såg ut i spegeln och han såg ut som en helt annan häst. Jag har visserligen hittat form på honom förut men detta var verkligen en helt ny dimension. Såna där fina stora luftiga och vägvinnande steg.
Sedan fick vi pusta i skritt. Tyvärr fick jag aldrig tillbaka den där extra dimensionen av form, men vi var nästan där.
Härligt att känna att man fick nosa lite på ännu en dimension av ridning.
Pratade med ridläraren om det efter och hon sa att hon skulle vilja se mig bli en mer effektiv ryttare. Inte för att jag inte är det, men att jag kanske är lite väl mjuk och tänkande kring hur hästen gör och varför osv. Ridläraren vill ha mig att väga över lite mer på raka rör, så att jag kan få bättre effekt och att det kanske blir så att hästarna känner sig att de får mer stöd.
Hon tror att jag har den balansen i mig, och hon tycker också att det är superfint och bra att jag är mjuk och inkännande, men typ att om jag får fram lite effektivitet kommer jag automatiskt få den här dimensionen oftare och komma till ridning snabbare under lektionen.
Spännande insikt! Det är definitivt mitt mål för det här året, mer raka rör!