Lektion i går. Fick Drömvalacken
så länge sen sist! Det hände så vansinnigt roliga grejer!
Han var så trött så trött och sov jättegott när jag kom och skulle borsta. Lite så där nyvaket tjurig och drog upp huvudet när jag skulle på med grimman, men jag klappade och pratade med honom en liten stund medan jag höll fram grimman. Till slut stack han ner huvudet i grimman själv, gulleputt
Det är något med när man kan få den kontakten med djur, i stället för att följa skolan att drar hästen upp huvudet, ta tag i nosen och dra ner huvudet. Det händer något inne i hjärtat och själen som inte går att förklara.
Efter en riktigt mysig rykt, kli och mysstund där jag väckte upp honom lite successivt med att i boxen bara be honom flytta lite och ge beröm när han gjorde som jag föreslog, gick vi ut till paddocken.
Kom upp rätt fort och började skritta. Det var sävligt till tusen, oj vad han gick i slowmo.
Det gällde att få lite kvickhet i benen ganska direkt så jag jobbade med lite tempoväxlingar, när de andra kommit upp red vi ut en liten stund. Ut i offroad skogen och sen på en liten skogsväg tillbaka. Jag satt i mina egna tankar lite och njöt av att vara uppe på Drömvalacken igen, när ledarhästen plötsligt stod med nosen mot min !?!??!, jag var 4e häst. Vad händer? Undrade jag. Ledarhästen ville inte gå förbi "den där grejen på marken" var svaret. Ryttaren på ledarhästen försökte några gånger till men nej. Jag såg inget på marken så jag fattade noll. Jag och Drömvalacken klämde oss då förbi de unghästar som var framför och ledarhästen.
Då såg jag äntligen det farliga. Några ungar hade lagt ut pinnar, kottar och stenar i någon himla pagan ritual cirkel på stigen.
Drömvalackens reaktion var "Oj... Ojoj... alltså vad ÄR DET?!?!" och
ifrågasatte väldigt när jag bad honom gå över ritualcirkeln. Övertalade honom till slut men han hoppade med ett stort kattskutt över ritualcirkeln som om den skulle äta upp honom
Samtliga hästar kunde sedan komma över sina ritualcirkels-rädslor och ta sig förbi.
Ridläraren höll på att skratta ihjäl sig när vi kom tillbaka och berättade
Övningen var exakt samma som sist. Drömvalacken är ju något helt annat än Bullen och Gosmotorn. Sävlig, inte jätteframåt, som ett skepp att styra och halvslingrig. Motsatsen typ.
Fick kämpa med att rakrikta honom och samtidigt få lite kvickhet i benen på honom. Han var även lite tung i huvudet och jag tappade tyglarna i bland och tappade då den form jag börjat få.
Dock kunde jag efter en liten stund hitta en form och då fick han lite lättare med kvickheten i benen och frambjudningen. Det blev bättre och bättre tills galoppen kom. Då tände han plötsligt till! Taggad till tusen med sina låånga slowmo steg och tyvärr tappade vi formen.
Men jag la faktiskt ner tanken på form lite, för att bjudning framåt och lite kvickhet är mer värt när det gäller honom. Tänkte att formen den kanske jag får sen, eller inte, men han är superglad just exakt nu. Ta tillvara på det liksom.
Formen i galoppen kom aldrig direkt. Vi hade några stunder när den kom litegrann men jag lät det vara faktiskt
Fick beröm ändå för att jag fick till fina steglängder och bra kvickhet
Annars kom vi aldrig till några wow-höjder. Vi fick till formen, vi fick till rakriktningen. Men på ett ganska mediokert sätt. Får ge mig cred ändå, iom att hans typ inte alls är vad jag ridit på jättelänge.
All in all, en okej lektion på världens gulligaste lilla Drömvalack. Okej förmodligen pga att jag inte ridit hans typ på jättelänge, och jag hade kul tillsammans med min kompis