Ridskoleryttare 2021

[Ceta]

Det gjorde vi också, sattes ibland upp studshinder 4-5 stycken på långsidan som vi skulle rida utan stigbyglar och med en knut på tyglarna. Så skulle vi stå i lätt sits och ha armarna rakt ut. Det gav ju förvisso bra balans men var sjukt jobbigt, efter en sån lektion var man ganska mör.

Vi fick göra den övningen i höstas, men istället för att släppa tyglarna skulle vi blunda (men utan stigbyglar då)

 

[Pinus]

Jag hoppar in i tråden!

Red på ridskola ett par år med start 2013, som vuxen nybörjare. Fick sen medryttarhäst då en kompis köpte häst och ville ha hjälp, och slutade lektionerna på grund av att det var för dyrt just då. Sen dess har jag bytt stad, har också en ny medryttarhäst, och vi lufsar mest i skogen. Nu på söndag ska jag prova rida lektion på en ridskola alldeles nära där jag bor, för att försöka få lite med ordning på ridandet igen. Jag är nervös!

 

[Islandshästryttare]

@Pinus välkommen i ridskolegänget på Buke! Kul att vi blir fler. Lycka till med lektionen går säkert alldeles utmärkt! Eftersom du rider regelbundet så har du goda förutsättningar!

 

[TheRedLightning]

Jag hoppar in i tråden!

Red på ridskola ett par år med start 2013, som vuxen nybörjare. Fick sen medryttarhäst då en kompis köpte häst och ville ha hjälp, och slutade lektionerna på grund av att det var för dyrt just då. Sen dess har jag bytt stad, har också en ny medryttarhäst, och vi lufsar mest i skogen. Nu på söndag ska jag prova rida lektion på en ridskola alldeles nära där jag bor, för att försöka få lite med ordning på ridandet igen. Jag är nervös!

Det kommer säkert gå jättebra. Brukar nog va lite pirrigt och nervöst innan man kommer upp på hästryggen och lektionen börjar.
Uppdatera gärna här sen hur det gick.

 

[Pinus]

Oj, felpost...

 

[Pinus]

@Pinus välkommen i ridskolegänget på Buke! Kul att vi blir fler. Lycka till med lektionen går säkert alldeles utmärkt! Eftersom du rider regelbundet så har du goda förutsättningar!

Tack!! Har följt ridskoletråden lite på håll och tänkte att "nej, nu måste jag chansa och ringa och se om det finns nån möjlighet".

Mja, regelbundet och regelbundet... medryttarhästen är lite knepig så vi lufsar mest i skogen eller jobbar från marken just nu. Har inte ens suttit på en annan häst på flera år, det kommer kännas riktigt konstigt tror jag.

Jag återkommer!

 

[Hoarfrost]

Välkommen @Pinus Fattar att det känns pirrigt första gången! Håller tummarna för att det blir bra

 

[Lightzone]

Välkommen @Pinus ! Vad kul att vi blir fler och fler

Jag har haft temrinens första lektion idag. Fick Irländaren, inte så förvånande
Vi var bara 5st, lyx, och fick rida ganska självständigt. Irländaren var så himla fin idag, pigg of course men lugn, lyssnande och bärig. Valde att arbeta på att behålla korrekt ställning i volterna, då han ofta vill låta ytterbogen dra iväg när man kommer från öppna mot stängda delen. It's a work in progress haha. Jobbade även lite sidförande i skritt (blir ofta mycket springig i trav) och han lyssnade så fint! Vi närmar oss skänkelvikning så smått. Även galoppfattningarna gick bra, även om det bara blev höger varv (hans "lätta"), höll till och med igång genom ett par hörn! Väldigt kul att känna att man är med och utvecklar en häst ändå, han är väldigt outbildad änsålänge... Fick mycket beröm, jag lyste som en sol sedan haha. Har verkligen hittat varandra, jag och den pållen.

Efter det blev det lite överraskning, pratade med "chefen" om igenridning, då jag jobbat en del stallpass, som ska lösas in mot ridning då. Har samlat på mig några nu och undrade om det fanns något bra upplägg på när jag ska rida (särskilt som jag gärna vill jobba in ännu mer ridning ). Slutade med att jag, ganska oväntat (men extremt välkommet) fick ett litet "projekt"!

Så nu ska jag rida frieserkorsningen kl20 på tisdagar (min vanliga lektion är kl18), tills jag slutat låta honom köra över mig ahah. Det var ju vi som spenderade vår sista lektion ståendes på mitten... Dubbel bonus, får rida honom igen och dessutom för en annan ridlärare än min ordinarie, blir nog mycket bra extra input!

Började detta projekt idag, och det var sååå kul! Har lärt mig väldigt mycket på senaste tidens mer intensiva ridning märker jag, och idag var jag snabb på att inte låta honom få övertaget och bli isstadig. Är man rapp i reaktionerna behövs inga starka medel för att "vinna" heller, räcker med en liten ytterskänkel eller pet på bogen så är vi framåt igen. Härlig känsla!
Fick även till vår bästa galoppfattning någonsin, har aldrig fått en riktigt bra på honom innan!

Sorry för romanen här haha, är så himla glad efter passen idag!
Oklart om jag är i form för att rida dubbla pass varje tisdag, men eeh, bara att köra?
Måste nog göra en ny budget också.. Vill bara rida mer, mer och mer.

 

[TheRedLightning]

Vi red mycket utan stigbyglar när jag red på ridskola under tonåren. Våran ridlärare tyckte vi skulle öva på det så det var ofta stigbyglarna skulle slängas över sadeln. Red till och med lätt utan stigbyglar. Så jag är ganska van vid det faktiskt, tror även vi hade markarbete så någon gång

Det gjorde vi också mycket för min gamla tränare, hon älskar att man rider utan stigbyglar. Fick en sjujäkla bra sits av det i alla fall och kom delvis över min rädsla att rida i trav utan stigbyglar. Jättenyttigt träning, minns en gång en vinter när vi red och hästen jag red på tyckte att det var riktigt kul när vi skulle galoppera. Blev några rejäla bocksprång och jag satt kvar, ridläraren undrade hur i hela friden jag satt kvar, då hästen hade varit som en köttbulle.

Vet inte om jag skulle kunna göra om det idag, men skulle förvisso vilja rida mer utan stigbyglar. Ska nog föreslå det för ridlärarna jag rider för, det är jättenyttig träning.

 

[Showjumper]

Välkommen till buke och den här tråden. Ska bli kul att få följa fler och peppa varandra.

Vet själv hur det är när man känner sig lite osäker/nervös eller hur man ska uttrycka det inom hoppningen. Har själv varit där.
Om du vill kan jag dela med mig av det som hjälpt mig få tillbaka självförtroendet i hoppningen.
Om inte annat kommer det med nog med mer rutin/övning.

Tack! Ni är så snälla och välkomnande! Berätta gärna vad som hjälpte dig! För mig är problemet ofta sekunderna innan start eller innan det är min tur, och fram till anridning mot första hindret ungefär. Sedan hinner jag inte tänka innan banan är slut. Jag vill bara slippa vara nervös alls! Det ska bara sitta på rutin. Ingenting blir ju bättre av att jag får fjärilar varje hopplektion. I markarbete, dressyr eller uteritt är jag aldrig nervös. I somras hade vi terränghoppning, och det var helt otroligt roligt. Men samma sak, nerver innan "start" men sen glömmer jag det under banan. Men sen kommer de tillbaka inför nästa runda.

Idag på hoppningen fick jag min favorithäst, blev jätteglad och lugn. Med henne vet jag att det är smooth sailing. Men hon var lite pigg efter julledigheten så jag fick jobba rätt bra ändå, och hon var fantastisk (som vanligt)!

 

[Ceta]

Kul att tråden blivit så aktiv och att vi fått lite nytt blod med oss

 

[TheRedLightning]

Kul att tråden blivit så aktiv och att vi fått lite nytt blod med oss

Ja verkligen, alltid kul med lite nya ansikten eller va man ska kalla det.

 

[TheRedLightning]

Tack! Ni är så snälla och välkomnande! Berätta gärna vad som hjälpte dig! För mig är problemet ofta sekunderna innan start eller innan det är min tur, och fram till anridning mot första hindret ungefär. Sedan hinner jag inte tänka innan banan är slut. Jag vill bara slippa vara nervös alls! Det ska bara sitta på rutin. Ingenting blir ju bättre av att jag får fjärilar varje hopplektion. I markarbete, dressyr eller uteritt är jag aldrig nervös. I somras hade vi terränghoppning, och det var helt otroligt roligt. Men samma sak, nerver innan "start" men sen glömmer jag det under banan. Men sen kommer de tillbaka inför nästa runda.

Idag på hoppningen fick jag min favorithäst, blev jätteglad och lugn. Med henne vet jag att det är smooth sailing. Men hon var lite pigg efter julledigheten så jag fick jobba rätt bra ändå, och hon var fantastisk (som vanligt)!

Det började när jag hade min egen häst, det var med henne som jag övervann väldigt mycket av min hopprädsla. Vågade inte hoppa högre än 50cm. Tanten (som ja kallade henne) var bra på det sättet, hon vägrade när hon kände att jag inte vågade.
Den här bilden har fångat min rädda min rätt bra, precis innan den här bilden togs hade hon vägrat rejält och jag hade kvar det i bakhuvudet.

Min hopptränare på den tiden var uppmärksam på detta och en hopplektion, bara vägrade vi men tanten sökte hinder. Tränaren visste att jag egentligen kan men var för osäker/rädd, så till sist sa hon till mig att slänga fegistanten i hörnet och bara rida. Jag gjorde det och det gick riktigt bra.

Det tråkiga var när det gick som bäst för oss blev hon skadad och till sist lämnade detta liv när skadan inte blev bättre trots att jag gjorde allt jag kunde, varken red eller hoppade på 2,5 år och när jag tog upp ridningen igen på ridskola var jag tillbaka på ruta ett igen - en fegis tant.

Det som funkat bäst för mig är att rida en häst jag känner mig 100% säker på i hoppningen och successivt bygga upp självförtroendet. Sen har jag utmanat mig själv med att hoppa andra hästar, först på en låg höjd där jag känner mig säker, det har gått bra och fått en bra känsla som jag tagit med mig och känt att jag faktiskt kan.

Med den hästen jag känt mig 100% på har jag hoppat en 1m bana utan att känna minsta oroa, vet att vi löser det gäller bara för mig att hålla farten uppe och styra, landa i rätt galopp.
Sen har jag utmanat mig själv att hoppa den hästen jag varit rädd att hoppa, det jag märkte när jag red henne igen (ett skäcksto). Kände själv att jag fegade första gången vi kom an mot ett väldigt lågt räcke och det blev en vägran, vi red an igen med lite bättre fart och då blev det hopp men fortfarande lite broms och feg i.
Vi ska inte snacka när vi skulle hoppa oxer, det tog emot blev vägringar direkt, slutade med att ridläraren sänkte och la fram bakbommen på den främre diagonal.

Jag gav mig sjutton att vi skulle bara över, det blev några vägringar men när vi väl kom över. Det var pirrigt, sen lät ja oxern va likadan nästa gång jag skulle hoppa den igen, bara för att bättra på självkänslan lite. Jag visste att vi hade hoppat den en gång och varför skulle vi då inte komma över igen.
Det har gått riktigt bra, mycket sitter i vår egen hjärna. Det har jag märkt ju mer jag hoppar det stoet. Det har gått bättre och bättre på hopplektionerna.

Har haft hjälp av min tränare som sa det där om att slänga fegistanten i hörnet och rida, samt lite mentala kurser, där en kurs handlade om "jag kan, jag vill, jag ska". Där jag kunde tänka när jag red skäckstoet "jag kan hoppa oxern", "jag vill hoppa oxern" och "jag ska hoppa oxern", det gick ut många gånger på att vi tror att vi inte kan något och då tror vår hjärna att vi inte kan och ibland vågar vi därför inte prova/försöka.

Sen mycket av hoppningen är rutin och göra det om och om igen tills det sitter. Vet inte om detta blev ett väldigt långt inlägg nu, finns så mycket mer att skriva om ämnet med den mentala biten. Så svårt att förklara bra i text, men kan försöka vid något annat tillfälle.

 

[Jenka]

Jag är riktigt sugen på att börja rida igen

 

[Showjumper]

Det började när jag hade min egen häst, det var med henne som jag övervann väldigt mycket av min hopprädsla. Vågade inte hoppa högre än 50cm. Tanten (som ja kallade henne) var bra på det sättet, hon vägrade när hon kände att jag inte vågade.
Den här bilden har fångat min rädda min rätt bra, precis innan den här bilden togs hade hon vägrat rejält och jag hade kvar det i bakhuvudet.

Visa bifogad fil 62796

Min hopptränare på den tiden var uppmärksam på detta och en hopplektion, bara vägrade vi men tanten sökte hinder. Tränaren visste att jag egentligen kan men var för osäker/rädd, så till sist sa hon till mig att slänga fegistanten i hörnet och bara rida. Jag gjorde det och det gick riktigt bra.

Det tråkiga var när det gick som bäst för oss blev hon skadad och till sist lämnade detta liv när skadan inte blev bättre trots att jag gjorde allt jag kunde, varken red eller hoppade på 2,5 år och när jag tog upp ridningen igen på ridskola var jag tillbaka på ruta ett igen - en fegis tant.

Det som funkat bäst för mig är att rida en häst jag känner mig 100% säker på i hoppningen och successivt bygga upp självförtroendet. Sen har jag utmanat mig själv med att hoppa andra hästar, först på en låg höjd där jag känner mig säker, det har gått bra och fått en bra känsla som jag tagit med mig och känt att jag faktiskt kan.

Med den hästen jag känt mig 100% på har jag hoppat en 1m bana utan att känna minsta oroa, vet att vi löser det gäller bara för mig att hålla farten uppe och styra, landa i rätt galopp.
Sen har jag utmanat mig själv att hoppa den hästen jag varit rädd att hoppa, det jag märkte när jag red henne igen (ett skäcksto). Kände själv att jag fegade första gången vi kom an mot ett väldigt lågt räcke och det blev en vägran, vi red an igen med lite bättre fart och då blev det hopp men fortfarande lite broms och feg i.
Vi ska inte snacka när vi skulle hoppa oxer, det tog emot blev vägringar direkt, slutade med att ridläraren sänkte och la fram bakbommen på den främre diagonal.

Jag gav mig sjutton att vi skulle bara över, det blev några vägringar men när vi väl kom över. Det var pirrigt, sen lät ja oxern va likadan nästa gång jag skulle hoppa den igen, bara för att bättra på självkänslan lite. Jag visste att vi hade hoppat den en gång och varför skulle vi då inte komma över igen.
Det har gått riktigt bra, mycket sitter i vår egen hjärna. Det har jag märkt ju mer jag hoppar det stoet. Det har gått bättre och bättre på hopplektionerna.

Har haft hjälp av min tränare som sa det där om att slänga fegistanten i hörnet och rida, samt lite mentala kurser, där en kurs handlade om "jag kan, jag vill, jag ska". Där jag kunde tänka när jag red skäckstoet "jag kan hoppa oxern", "jag vill hoppa oxern" och "jag ska hoppa oxern", det gick ut många gånger på att vi tror att vi inte kan något och då tror vår hjärna att vi inte kan och ibland vågar vi därför inte prova/försöka.

Sen mycket av hoppningen är rutin och göra det om och om igen tills det sitter. Vet inte om detta blev ett väldigt långt inlägg nu, finns så mycket mer att skriva om ämnet med den mentala biten. Så svårt att förklara bra i text, men kan försöka vid något annat tillfälle.

Jättesnällt av dig att dela med dig, och jag känner att jag är på rätt väg när jag läser din resa. Skriv långt, det är intressant att läsa! Jag har helt klart en bit kvar. Tänk dagen när man känner sig säker på en meter igen! Det är de där få guldklimparna, de där 100% hästarna som gör all skillnad. Och du verkar vara väldigt viljestark och bestämd. Underbart!

Innan jag slutade hoppa som tonåring så red jag banor 110, med enstaka hinder 120 och även någon gång ett prov på 130. Var har den tjejen tagit vägen? Nu velar jag om jag ska gå upp till 90 nästa p&j eller om jag ska hoppa 80 några gånger till innan. Just in case. För man vet inte när man anmäler sig vilken häst man kommer få, det kommer ut typ två dagar innan det är dags. Tänk om det står en annan häst på startlistan än 100%-hästen. Hur ska det gå då? Och så är nervositeten igång.

Jag hade ett sånt där "slänga fegistanten i hörnet-moment" en gång innan jag mötte min 100%-häst, men det var mest bara för att jag var trött på att det gick knackigt, jag kände att jag var sämst i gruppen och jag inte passade på den nivån de andra var på. Så dök det upp ett par extra tillfällen att rida för samma lärare, men en helt annan grupp (först till kvarn blandad av alla på den nivån), och jag fick en häst jag inte hade hoppat innan. Det var första gången det började lossna. Det gick plötsligt bra och ridläraren frågade vilka som ville stanna på den höjden och vilka som ville hoppa högre. Och jag bara bestämde mig för att vi ska banne mig hoppa högre. Tack och lov för att den hästen var med på tåget. Hade jag misslyckats där så undrar jag om jag inte hade känt att hoppningen var ett hopplöst (haha pun intended) fall.

På fredag är min första lektion i hoppgruppen, och jag vet inte vilken häst jag ska ha den här terminen. Jag vågar knappt fråga för jag inte är säker på att jag vill veta svaret i förväg. Den dagen den nervositeten liksom.

 

[TheRedLightning]

Jättesnällt av dig att dela med dig, och jag känner att jag är på rätt väg när jag läser din resa. Skriv långt, det är intressant att läsa! Jag har helt klart en bit kvar. Tänk dagen när man känner sig säker på en meter igen! Det är de där få guldklimparna, de där 100% hästarna som gör all skillnad. Och du verkar vara väldigt viljestark och bestämd. Underbart!

Innan jag slutade hoppa som tonåring så red jag banor 110, med enstaka hinder 120 och även någon gång ett prov på 130. Var har den tjejen tagit vägen? Nu velar jag om jag ska gå upp till 90 nästa p&j eller om jag ska hoppa 80 några gånger till innan. Just in case. För man vet inte när man anmäler sig vilken häst man kommer få, det kommer ut typ två dagar innan det är dags. Tänk om det står en annan häst på startlistan än 100%-hästen. Hur ska det gå då? Och så är nervositeten igång.

Jag hade ett sånt där "slänga fegistanten i hörnet-moment" en gång innan jag mötte min 100%-häst, men det var mest bara för att jag var trött på att det gick knackigt, jag kände att jag var sämst i gruppen och jag inte passade på den nivån de andra var på. Så dök det upp ett par extra tillfällen att rida för samma lärare, men en helt annan grupp (först till kvarn blandad av alla på den nivån), och jag fick en häst jag inte hade hoppat innan. Det var första gången det började lossna. Det gick plötsligt bra och ridläraren frågade vilka som ville stanna på den höjden och vilka som ville hoppa högre. Och jag bara bestämde mig för att vi ska banne mig hoppa högre. Tack och lov för att den hästen var med på tåget. Hade jag misslyckats där så undrar jag om jag inte hade känt att hoppningen var ett hopplöst (haha pun intended) fall.

På fredag är min första lektion i hoppgruppen, och jag vet inte vilken häst jag ska ha den här terminen. Jag vågar knappt fråga för jag inte är säker på att jag vill veta svaret i förväg. Den dagen den nervositeten liksom.

En sak som hjälpt mig lite var när jag varit på Irland två svängar och varit på hoppläger, där det var terränghoppning på schemat. Det var riktigt givande att sitta på hästar som man vet klarar uppgiften och det var bara att köra.
Som den här suddiga bilden som är från en jakt, minns fortfarande att alla sa "big wall coming up" det enda jag hann tänka var "shit det är högt", men det var något speciellt när man stod i kö och hästen bara laddade "släpp mig släpp mig" så körde vi bara. Jag tror den stenmuren var någonstans mellan 110-120, när jag tänker tillbaka på det var det helt sjukt att jag hoppat så högt terränghinder, men vågar knappt hoppa banhoppningshinder högre än 80. xD

Sen en annan sak jag har tagit med mig i hoppningen, det var min tränare (som gillar när man rider utan stigbyglar) som sa det till mig. Det var när jag skulle medverka på en maskeradhoppning, egentligen ville jag hoppa en säker höjd 60, men de hade övertalat mig att hoppa 80, övade lite innan, gick sådär med häst som vägrade för hon kände att jag inte var med. Var likadant på tävlingsdan, var nervös å så.

Sen kom vi in på banan, hade full fokus på vilket som var nästa hinder, så jag hade inte riktigt tid att tänka på att vara rädd. Min tränare sa att jag blev en annan person när jag kom in på banan, då jag hade sånt fokus. Det grämer mig än idag att den rundan inte fångades på film, det var en som skulle filma men det blev någon miss.

Det fokuset har jag tagit med mig på vanliga hopplektioner också, sen kan jag "fula" mig på hopplektioner också och bara ha roligt. Det är lite kul att ha kul ibland samtidigt som man är seriös mellan varven också.

När jag anmäler mig på tävlingar tar jag en säker höjd, vill mest få med mig en bra känsla, rider jag nya hästar är det alltid lägre höjd. Får jag 100% hästen alltid 80 en höjd.

Jag tror det kommer gå jättebra för dig på hopplektionen. Nästa torsdag är det min första markarbetslektion och nu på lördag drar ridskolan igång, får se vilken häst jag får då.

 

[Lightzone]

Noobig fråga, men hur lägger man in videos?
Visst går det att göra från instagram om man har publik profil?

Är det en per inlägg eller flera?

 

[TheRedLightning]

Noobig fråga, men hur lägger man in videos?
Visst går det att göra från instagram om man har publik profil?

Är det en per inlägg eller flera?

När jag lägger in video från insta brukar jag öppna inlägget på datorns webbläsare, öppnar min profil, högerklickar på videon jag vill dela och öppnar den i en ny flik/eller klickar på den, sen kopierar URL adressen och klistrar in här under media.
I appen på mobilen öppnar jag videon jag vill dela, sen ovanför bilden till höger är det 3 punkter och det kommer upp en meny, klickar på "kopiera länk" sen över till buke och klistra in länken under media.

Så gör jag och har öppen/publik profil på insta.

 

[Pinus]

Alltså - jag vet att jag överanalyserar nu men... Bör jag ta med västen?! Jag rider väldigt sällan med väst på medryttarhästen ,alltså verkligen sällan. Men personen jag pratade med angående lektionen sa att "har du hjälm? Har du väst?" när jag frågade vad jag behöver tänka på... Visst brukar man kunna låna om det skulle behövas?

Jag tror dessutom att det är en lägre nivå i den gruppen än vad jag faktiskt är på egentligen (men vi sa att jag skulle testa och se hur det kändes då det var fullt i övriga grupper just nu). Det är visst blandat juniorer och seniorer som jag förstod det.

 

[Ceta]

Alltså - jag vet att jag överanalyserar nu men... Bör jag ta med västen?! Jag rider väldigt sällan med väst på medryttarhästen ,alltså verkligen sällan. Men personen jag pratade med angående lektionen sa att "har du hjälm? Har du väst?" när jag frågade vad jag behöver tänka på... Visst brukar man kunna låna om det skulle behövas?

Jag tror dessutom att det är en lägre nivå i den gruppen än vad jag faktiskt är på egentligen (men vi sa att jag skulle testa och se hur det kändes då det var fullt i övriga grupper just nu). Det är visst blandat juniorer och seniorer som jag förstod det.

Det lär inte vara krav på väst för vuxna, så det får du nog känna själv
Jag rider med väst 9/10 gånger, särskilt nu med min comperdellväst, för den är så följsam att jag inte känner av den ens i dressyren (och är det bommar inne har jag alltid väst oavsett).
I min grupp rider hälften med väst och hälften utan typ