I måndags var det dags för tortyr, vi fick rida barbacka. Jag fick rida en liten ponny, det var jättesvårt att komma åt bra med skänklarna för jag kunde ju typ knyta mina ben runt hennes mage (nästan i alla fall).
Sen hade hon inte någon direkt underbar rygg som är gjord för barbacka ridning, manke och ryggrad som försökte klyva mig mitt itu (hade skavsår efteråt
).
Gick dock bättre än förra gången jag red barbacka på samma häst, då vågade jag knappt trava, min balans är urusel i traven. Den här gången försökte jag utmana mig själv och galoppfattningar blev det också fast bara några då avsaktningen är den värsta, höll på att åka av en gång för jag inte hittade balansen. Är faktiskt livrädd för traven när jag rider barbacka, då jag blivit skrämd när jag red en travare med världens goaste barbacka rygg (man satt som på kuddar). Vi skulle trava lite och jag kom i obalans, han sprang fortfare, jag blev rädd, så rädd att jag slängde mig av hästen, och sen när jag väl var av fick jag springa efter hästen och hämta hem honom (tor så stannade han längre bort på skogsvägen. Efter den händelsen (vilket är över 10 år sedan nu) så har jag försökt jobba upp mitt självförtroende i traven, har fortfarande lite problem, men sitter jag i en sadel utan stigbyglar så går det bättre och bättre, dock barbacka var lite väl mycket just nu.
Målet är att hitta balansen och få till det bra så jag slutar va så rädd.
Ridläraren tyckte det var stor skillnad mot förra gången jag red barbacka på samma häst, då jag vågade trava mer och försöka även om jag kände mig som en vinglig ål på ryggen.