Ridskolehästar vi minns

[Santos]

Är lite nostalgisk och minns tillbaka på hästar som funnits där jag ridit.
Vilka minns ni?

 

[Dentaku]

Jag kommer ihåg de flesta som fanns på ridskolan där jag gick som tonåring(började rida sent) men de som fastnade mest i minnet var nog:
Ganescha, en övervuxen ponny(connemara enligt ridskolan men new forest när jag letat i Blå Basen) som nog egentligen inte passade som ridskolehäst. Han tjafsade lite när man gjorde i ordning honom och gjorde lite som han ville om inte ryttaren hade koll. Men jag tyckte väldigt mycket om honom ändå, fick rida honom rätt mycket eftersom jag red i vuxengrupp och de flesta andra behövde större hästar.
Perting, en angloarab som var raka motsatsen - den perfekta ridskolehästen. Jättefin dressyrhäst som tävlats i höga klasser innan han kom till klubben men också en pärla för orutinerade. När vi skulle rida upp för ridmärken så stod på listan över vilka hästar man tilldelats "Grattis alla ni som fått Perting, han kan programmet utantill!". Dessutom frisk, han stod kvar tills han var 23 år och då såldes han som promenadhäst.

 

[TheRedLightning]

Kommer ihåg de flesta, dock tappat namnet på några men minns hästarna i alla fall.
Minns att första hästen jag red någonsin på ridskola (på ett sportlov, prova på ridning) hetter Miranda, sen när jag väl började rida på riktigt på ridskola hette hästen Discovolante (kallades Disco), stallets då största häst en maxad D ponny.
Sedan tillkom det hästar och min favorit hette Red Rum, även en häst jag blev kvarts fodervärd på.
Sen red jag en väldigt kort tid på en annan ridskolan, där kommer jag inte ihåg så många namn då jag inte red där så länge.
Tredje ridskolan jag ridit på där kan ja namnet på alla hästar och även de nya hästarna som kommit dit efter att jag slutat.

 

[purity_666]

Jag minns nog alla hästar på ridskolan + deras namn. Gick bara på en ridskola. Men jag hade 2 stora kärlekar.

Den ena hette Nicolina. En vit ponny som var fantastisk. Inte för lat, inte för het. Alldeles lagom. Jag hade henne på ridläger.

Den andra hette Warzak. En vacker arab med lagom nerv. Har hade hjärta av guld. Han gnäggade alltid när jag kom till stallet och vi gosade massor.

Sen minns jag Baltzar för att han var den suraste av dom alla. Han hotade i spiltan, alltid öronen bakåt. Men han hade den skönaste galoppen man kan tänka sig så man ville ändå rida honom lite.

Sen såklart Tomahawk. Om någon känner till Rolf Carlsson inom westernvärlden så är det hans Tomahawk. Rolf hade ridskolan, då var det vanlig ridning, men han bytte inriktning sen. Tomahawk var den sävligaste, och lataste, hästen som jag någonsin träffat. Sååå långsam..sååå lat. Man svettades floder efter ett pass på honom.

Sen såklart stallets enda shettis... som jag tappat namnet på nu. Kan ha varit Apache. Han var typisk shettis, bockade av ungar när det inte passade, frös fast när han inte ville mer. En buse helt enkelt.

Vår ridskola hade också en get som gärna stångades. Den kommer jag heller aldrig glömma

 

[Similitude]

Min största favorit var New Forestponnyn Finol (efter Dago RNF 38). Han är nog fortfarande en av mina största hästkärlekar. Stod på Clarebergs RK. Även Tiffon, också en New Forest (efter Vera Slipon´s Fury) var en stor favorit. Och Melody Rock...

 

[Ridinglady]

Jag kommer ihåg alla! Kan till och med stammen! Favoriten var Mambo f 1966 Magnat- Kosack. Död sedan länge givetvis! Jag red på Araby ridskola i Växjö på 70-talet och klubben har faktiskt en hemsida där alla gamla ridskolehästar finns med.

 

[Madick]

Ridskolehästarnas namnskyltar var vad som triggade mitt intresse för stamforskning! De flesta hade stam på 80-talet, inte alls många okända.

Mina favoriter, först Ronson för han galopperade så snabbt. När jag blev lite äldre var det Trinda (Trinda Lucinda) och Mille. På nästa ridskola var det Tootsie (1980 e.Temptation-Magnat) och Bel Ami (1986 e.okänd-Nurmi).

 

[Seabaz]

Berry och Lilleman (ponnykorsningar musblack och svart) på svenska blå stjärnan.
Madette new forest på ridskolan.
Hagens Quancy connemara på ridläger.
Ida fjording på nåt turridningsställe.
Stegga nordsvensk som drog vagn som vi campade. Någonstans i dalarna.

 

[WestCott]

Westcott Minstrella, ett underbart litet Welsh Mountainsto heart Baggå Stall & Stuteri
Lilly, russ på Ågesta Ridklubb.
Senare i livet blev mina favoriter Gipsy i Sävsjö, och Flax i Vetlanda.

 

[em76]

Gipsy i Sävsjö

Henne minns jag också.
Från Sävsjö minns jag särskilt Cittra, Sham och Harpo.

 

[Hoarfrost]

Jaqueline - Min första kärlek. "Vanlig brun" D ponny, kittlig på magen och kunde smälla till en ordentligt med svansen om man kittlades för mycket. Annars genomsnäll, men testade lite ibland och tålde ingen bullshit. Första gången jag var inne hos henne i boxen kände jag mig hemma, och så var det så länge hon fanns. Det var på henne jag flög av i galoppen när jag precis hade börjat galoppera (och var livrädd för det). Bröt armen och fick sedan galoppfobi.

Baron - Är som nasse från nalle puh i hästform. Ängslig och rädd men så otroligt snäll. Rädd för läktare, bommar, hinder, föremål på marken, sin skugga... Konstigt nog lärde jag mig hoppa på just denna knasboll trots att jag själv var osäker på hinder. Där fick jag lära mig vad det innebar att stoppa sina egna rädslor åt sidan för att hjälpa någon annan så att båda kan komma över sina rädslor. Rider honom fortfarande ibland, älskar fortfarande hans ängsliga snällhet.

Marodör - Var en marodör. Hade alltid ett häftigt humör, var "sur" (även om jag lärde mig med tiden att det bara var att han försökt säga något sjuttioelva gånger och man hade inte lyssnat) Gillade inte att gullas med men tyckte det var ok om man bara gick rakt in, borstade, och sen fick det vara bra. I början var han bara bufflig och bet i luften när man borstade. Det eskalerade när hans livskamrat avled rätt dramatiskt och han var med. Han blev svårhanterad, började bitas och sparkas och trycka in i väggar på allvar om man inte visste vad man höll på med och läste honom bra. Då fick bara några få på ridskolan rida och handskas med honom ett tag, och jag var en av dem. Jag tog det med vemod eftersom jag ju förstod att något fattades honom rejält, var noga med att alltid ha hjälm, säkerhetsväst och spö med mig in till honom och läsa hans kroppspråk minutiöst. Med tiden när han förstått att jag alltid försökte lyssna på honom bondade vi och han betedde sig ok mot mig. Agressiviteten och åldern gjorde dock att de valde att avliva honom, minns fortfarande att sista veckan vände han upp rumpan mot mig flera gånger - inte för att sparka, utan för att han ville ha rumpkli Underbar att rida med mjuka gångarter.

 

[nullo-modo]

Har två som jag tyckte mycket om, den ena var en New Forest som hette Eder han gick 10 000 lektioner och var med i tidningen när han skulle bli passionerad den andra var en grinig anglo som kallades FF efter Tammerfors.

Kommer även ihåg en från samma ridskola som hette Pysen, var med när minna kusiner skulle rida (hade inte börjat än då) och alla ponnyer blev rädda för något och drog järnet på gräsplan utan lilla Pysen som passade på att äta gräs under arbetstid.

 

[MayGrace]

Jag äger ju numera en av mina favoriter från ridskolan.
Ebba en liten haflinger dam med ett hjärta av guld men hon tyckte inte om ridskolelivet utan körde med ungarna så de flög åt alla håll och kanter
Som 15 åring köpte jag och min familj loss henne och nu elva år senare är hon fortfarande kvar hemma en glad 21 åring
Annars minns jag speciellt ett äldre halvblodssto som hete Geisha, hon hade verkligen gunghäst galopp Stor och het men attans vad man lärde sig mycket när man red henne och sen ett litet svart halvblodssto som hette Ballerina, hon var min första kärlek på ridskolan Båda damerna fick föl när de gick i pension från ridskolan!

 

[Soffan74]

Minns Myran på Eke.
Sedan Sirocco på Lagga.
Ida, Mascot, Artizt och Walter på Lurbo.
Silvia och Billy på Dalhem. Mazurka "Gurkan" på Östervåla
Och så min Blue Skies "Skyan" som jag först hade som sommarhäst 2 somrar. Hyrde 2 vintrar innan jag fick köpa loss henne från Östervåla

 

[Görel]

Som vuxen köpte jag min favorithäst från ridskolan. Det var 14 år sedan, hon var då 13 år och jag tänkte att om jag får tio år med henne blir jag lycklig. Hon lever fortfarande och är 27 år idag. Cézanne född 1990 e Ceylon u Cecilia e Columbus DH 216

 

[supersonic]

Minns ganska många faktiskt.
Den första jag började rida på, ett brunt halvblod som hette Clown. På samma ställe fanns ett annat halvblod vid namn Birdie, som många åkte av Hon var inte så gammal då. Minns att någon fick hålla upp ett ben när hon sadlades annars sparkade hon omkring sig. En envis ponny vid namn Billy Boy sprang lite var han ville med oss barn
På nästa ställe fanns min största hästkärlek. Janelle (lite osäker på stavning) som jag hade lyckan att bli skötare på. Hon var nog vad man kallar flaxfux. Riktigt mörk, apelkastad och med ljus, yvig man och svans. Fyra vita ben och lite lagom med hovskägg. Hon såldes tyvärr utan min vetskap och hon åkte iväg utan att jag fick säga hejdå. Var nog 12-13 år då. Hade flera andra favoriter efter henne, men ingen kunde ta hennes plats. Men minns särskilt Princess, Kilberry Jane, Cosmos (en sur jäkel), Paddington, Milton I och II (ja vi hade två ), åsnan Ior som väsnades... Gotlandsrusset Madicken, MJ Killence, lusitanon Solo Bianco. Ponnyn Puff som på sig ner med ryttarna när han tyckte det var nog. Och min nya sköthäst Sarakit. Bytte klubb sen och där blev Musketör min absoluta favorit. Vi var på vippen att köpa honom när han skulle pensioneras men vi hade redan två hästar då. Norchis, ett fullblod, är en annan minnesvärd häst. Den enda jag trillade av på den klubben. Många av de här hästarna är gamla eller i Trapalanda idag.

 

[Red_Chili]

Som vuxen köpte jag min favorithäst från ridskolan. Det var 14 år sedan, hon var då 13 år och jag tänkte att om jag får tio år med henne blir jag lycklig. Hon lever fortfarande och är 27 år idag. Cézanne född 1990 e Ceylon u Cecilia e Columbus DH 216

Det är så fint att hon får leva och ha det bra hos dig fortfarande!

 

[Cornelia]

Minns många.
Framförallt Wrangler, korsning russ/welsh, 136 cm hög brunskäck.
En riktigt elak liten häst, som alltid föll på min lott. Kanske för att jag hade lärt mig honom och inte var rädd för honom.
När man skulle sadla försökte han tränga upp en i spiltväggen och sparka eller bita. Eller båda samtidigt.
När man red försökte han skrapa av en mot staketet runt ridbanan eller mot lämpliga träd om man red ut.
När man galopperade körde han undantagslöst ner huvudet och bockade så länge han orkade.
Fattar idag inte att ridläraren hade med honom i verksamheten, och att jag snällt ställde upp och red honom. Fast detta var ju då på det vilda 70-talet....
Faktum var att jag gillade honom, och oftast satt jag kvar. Jag lärde mig sitta kvar i de flesta situationer, även barbacka i full galopp medan han ivrigt försökte bocka av mig. Hade ett knäslut som få....
Idag hade jag haft en säkerhetsavstånd på tio meter från honom för alla barn... Men så var det inte på den tiden.

 

[Görel]

Det är så fint att hon får leva och ha det bra hos dig fortfarande!

Jag är så tacksam över att jag fick köpa henne, hon har gett mig så obeskrivbart mycket och jag blir fortfarande lika glad varje gång jag ser henne