Sv: Rida utan hjälm, varför?
Jag förstår inte varför den här diskussionen frorfarande pågår. Om man själv väljer att rida utan hjälm så är det ju ens eget privata beslut som ingen behöver ha några som helst synpunkter om.
Vuxna gör hela tiden saker som barn inte får eller bör göra, men av någon anledning så är just den här hjälmfrågan en väldigt het potatis.
I stort sett alla westernryttare rider utan hjälm och ändå är det en av de grenar som har minst olycksfall. Dressyr på hög nivå rids utan hjälm.
Jag säger inte att det är rätt eller fel, det är upp till var och en. Precis som att röka, dricka alkohol, köra bil, köra mc, syssla med mma, mm.
Risker finns i det mesta, varje vuxen människa får välja vilka de tar.
Debatten om hjälmanvändade kommer att vara aktuell så länge som det finns ryttare som rider utan hjälm. I synnerhet eftersom dessa ryttare med jämna mellanrum åker av och dör/skadar sig allvarligt (ex den ytterst skickliga beridaren i artikeln jag länkade till och amerikanska OS-ryttaren Courtney King Dye). Debatten är nyttig och räddar kanske ett och annat liv dessutom.
Och eftersom du valde att svara på min knapp hoppas jag att du läser mina inlägg en gång till där det dels framgår att jag tycker att hjälmanvändande är en självklarhet. Samt att jag angriper Lady Mikes resonemang. Att i ena meningen säga att man vill vara ett föredöme för unga och bär hjälm när de kan se en-men sen medvetet ta av hjälmen när foton-som samma unga lär se- är ett pinsamt dåligt resonemang.
Att det naturligtvis finns ett egenansvar är självklart, men har egentligen inte alla någon form av socialt ansvar för sin omgivning? Det finns massor av sociala regler som vi följer varje dag trots att det medför irritationsmoment i vår vardag. Som att stå i kö i affären-där har vi ett socialt anpassad regel att inte tränga sig-trots att det inte skulle innebära livsfara för våra medmänniskor om vi skulle gjort det, men det hade varit väldigt skönt att vara först i kön. I det sociala spelet ber vi även om ursäkt om vi råkar knuffa till någon-trots att det inte innebär livsfara för den vi puttade på. Tänker ni efter finns det massor av sociala spelregler vi lever efter även om det inte innebär livsfara för vår omgivning. För mig är att använda hjälm en del av vårt sociala ansvar till våra medmänniskor.
Jag är helt säker på att en av mina bästa vänner hade varit enormt tacksam om hennes förra arbetskamrat hade använt hjälm den dagen hästen skenade in i stallet och gick omkull med henne under sig. Då hade min vän sluppit behöva återuppliva henne i väntan på ambulansen. Hon hade också sluppit få beskedet på kvällen att tjejen inte överlevde.
Det är så lätt att intala sig själv "att det händer inte mig", men sanningen är att det händer någon-och nästa gång kan det lika gärna vara du.
För handen på hjärtat handlar det om liv/död/permanenta skador. Kan rekommendera alla att läsa lite enkel neuropsykologi så att ni kan förstå hur känslig hjärnan är och vad man riskerar att förlora. Det handlar inte bara om rörlighet, det handlar om din personlighet, ditt minne och att öht kunna fortsätta hålla på med hästar.
Till syvende och sist får ju alla och envar fråga sig själv "är det värt det?". Är svaret "ja" kan förstås ingen hindra er från att göra det valet. Men att vara medveten om riskerna är kanske en bra idé.
Illa.
