P
PiipeN
Jag har alltid varit en hästtjej, men utan direkt kontakt till hästar. Jag gick, som så många andra, igenom den där perioden då man tapetserar hela rummet med hästplanscher, beställer Polluxböcker och tjatar på föräldrarna om att få börja rida. Men det fick jag aldrig, rida alltså. Det var (och är fortfarande) för dyrt, då min familj har det ganska begränsat med pengar. Varken mamma eller pappa arbetar längre, och jag går ju i gymnasiet nu. Min pappa är också den typen som tycker att ska jag ha en hobby ska jag satsa på den också. Inget lugnt ridande i skogarna alltså, nej han sa en gång att om jag skulle rida så räckte inte en lektion i veckan, "då lär du ju dig inget" sa han. Han såg pengarna i det hela, skulle jag börja rida skulle jag också tävla. Och vinna. Så det blev inget av ridningen..
Jag har varit på ett ridläger, jag tror jag var den enda som inte ridit på lektion förut, så kände mig lite dum där jag skumpade runt på min fjording.. Men lärde mig nästan att rida lätt i traven i alla fall. En tjej jag känner hade just köpt sin första häst året efter ridlägret, en underbart vacker (och känslig) arab. Hon skulle prompt ha mig att rida honom (eldig hingst!), och jag gick med på det till sist. Honom var det minsann fart i! Redan skritten var väldigt frammåt, helt annorlunda jämfört med de slöa lektionshästarna jag suttit på vid nåt enstaka tillfällen och fjordingarna jag ridit på ridlägret. Så länge vi skrittade runt i manegen gick det bra, men då skulle min kompis ha mig att galoppera. Jag fick nästan panik och hann säga "nej, nej NEJ det vill jag inte!" innan hon daskade till hingsten på baken så han for iväg som ett skott. Jag hade ingen skyddsväst då, men tack och lov hjälm. Jag hade fullt upp med att hålla mig kvar, och försökte att inte tappa balansen när han tog kurvorna i manegen. När vi var på väg andra varvet runt manegen hände plötsligt något, jag fann på något sätt en balans i hans vilda språng och satt nästan helt stilla och balanserade. Det kändes nästan som att flyta fram på moln! Men efter 4-5 galoppsprång var balansen som bortblåst och jag skumpade omkring igen. Men antar att jag fick uppleva hur riktig galopp på en arab med mjuka steg ska kännas där under några sekunder. Nåja, ett halvt varv efter den upplevelsen tog han en tvärare sväng än förut, och och damp i backen på vänster sida om hästen. Han märkte ju att jag föll av och trampade om kring lite (han missade min mage/höft med ungefär 10 cm och sen min axel med lite längre avstånd) innan han rusade vidare på egen hand. Behöver jag säga att den upplevelsen skrämde mig? Jag som redan tidigare hade en stor respekt för hästar blev väl närmast livrädd efter det där. Hon som ägde hästen ville ha upp mig igen, jag vet ju varför, man ska ju alltid sitta upp igen när man fallit av. Men jag vägrade, hade ont i ryggen efter fallen och tårarna rann.. Inte blev det bättre när jag såg den vackra araben som nervöst trampade omkring och ville iväg igen. Aldrig att jag skulle satt mig på honom i det tillståndet, han var helt vild.. Som ni kanske märker var ägaren inte helt seriös som först daskade till honom och sen skulle ha upp mig igen på den vilden. Vore det upp till mig skulle hon inte ha häst alls (hon har tre stycken nu, araben är avlivad tyvärr). Sen dess har jag bara ridit två gånger, först på samma kompis nya häst, ett nästa lika eldigt fullblodssto (galoppör!) och sen en gång till på hennes kallblod. Föll inte av de gångerna i alla fall.. Är väl det enda positiva man kan säga.
Blev lååångt detta nu, men i alla fall.
Jag vill då hemskt gärna lära mig rida på riktigt. Med lugna, slöa lektionshästar som inte skenar iväg med en. Jag vet inget om lektionspriser, men jag tycker det låter lite för mycket när det kostar 200 kr för 60 minuters lektion på ridskolan här. Ska det verkligen kosta så mycket?! Dock kommer jag flytta snart när jag ska studera nån annanstans, kanske till Åland eller nånstans i Sverige.
Ska ta och fråga en grej nu då också, och inte bara berätta mitt livs historia.. Jag kommer vara 18 eller 19 när jag flyttar, och kommer studera då några år. Vet inte om jag hinner med ridning då, men om jag gör det, hur tycker ni jag ska göra? Ska jag försöka skrapa ihop pengar och hitta en bra ridskola? Eller om jag har tur kanske jag lär känna nån med häst.. Som kanske vill lära mig ett och annat. Man kan ju hoppas.. Är det nån annan här som studerat och samtidigt tagit lektioner eller liknande? Funkade det för dig?
Jag har varit på ett ridläger, jag tror jag var den enda som inte ridit på lektion förut, så kände mig lite dum där jag skumpade runt på min fjording.. Men lärde mig nästan att rida lätt i traven i alla fall. En tjej jag känner hade just köpt sin första häst året efter ridlägret, en underbart vacker (och känslig) arab. Hon skulle prompt ha mig att rida honom (eldig hingst!), och jag gick med på det till sist. Honom var det minsann fart i! Redan skritten var väldigt frammåt, helt annorlunda jämfört med de slöa lektionshästarna jag suttit på vid nåt enstaka tillfällen och fjordingarna jag ridit på ridlägret. Så länge vi skrittade runt i manegen gick det bra, men då skulle min kompis ha mig att galoppera. Jag fick nästan panik och hann säga "nej, nej NEJ det vill jag inte!" innan hon daskade till hingsten på baken så han for iväg som ett skott. Jag hade ingen skyddsväst då, men tack och lov hjälm. Jag hade fullt upp med att hålla mig kvar, och försökte att inte tappa balansen när han tog kurvorna i manegen. När vi var på väg andra varvet runt manegen hände plötsligt något, jag fann på något sätt en balans i hans vilda språng och satt nästan helt stilla och balanserade. Det kändes nästan som att flyta fram på moln! Men efter 4-5 galoppsprång var balansen som bortblåst och jag skumpade omkring igen. Men antar att jag fick uppleva hur riktig galopp på en arab med mjuka steg ska kännas där under några sekunder. Nåja, ett halvt varv efter den upplevelsen tog han en tvärare sväng än förut, och och damp i backen på vänster sida om hästen. Han märkte ju att jag föll av och trampade om kring lite (han missade min mage/höft med ungefär 10 cm och sen min axel med lite längre avstånd) innan han rusade vidare på egen hand. Behöver jag säga att den upplevelsen skrämde mig? Jag som redan tidigare hade en stor respekt för hästar blev väl närmast livrädd efter det där. Hon som ägde hästen ville ha upp mig igen, jag vet ju varför, man ska ju alltid sitta upp igen när man fallit av. Men jag vägrade, hade ont i ryggen efter fallen och tårarna rann.. Inte blev det bättre när jag såg den vackra araben som nervöst trampade omkring och ville iväg igen. Aldrig att jag skulle satt mig på honom i det tillståndet, han var helt vild.. Som ni kanske märker var ägaren inte helt seriös som först daskade till honom och sen skulle ha upp mig igen på den vilden. Vore det upp till mig skulle hon inte ha häst alls (hon har tre stycken nu, araben är avlivad tyvärr). Sen dess har jag bara ridit två gånger, först på samma kompis nya häst, ett nästa lika eldigt fullblodssto (galoppör!) och sen en gång till på hennes kallblod. Föll inte av de gångerna i alla fall.. Är väl det enda positiva man kan säga.
Blev lååångt detta nu, men i alla fall.
Jag vill då hemskt gärna lära mig rida på riktigt. Med lugna, slöa lektionshästar som inte skenar iväg med en. Jag vet inget om lektionspriser, men jag tycker det låter lite för mycket när det kostar 200 kr för 60 minuters lektion på ridskolan här. Ska det verkligen kosta så mycket?! Dock kommer jag flytta snart när jag ska studera nån annanstans, kanske till Åland eller nånstans i Sverige.Ska ta och fråga en grej nu då också, och inte bara berätta mitt livs historia.. Jag kommer vara 18 eller 19 när jag flyttar, och kommer studera då några år. Vet inte om jag hinner med ridning då, men om jag gör det, hur tycker ni jag ska göra? Ska jag försöka skrapa ihop pengar och hitta en bra ridskola? Eller om jag har tur kanske jag lär känna nån med häst.. Som kanske vill lära mig ett och annat. Man kan ju hoppas.. Är det nån annan här som studerat och samtidigt tagit lektioner eller liknande? Funkade det för dig?
