Man pratar inte längre om "fångkänning". Antingen har hästen fång eller inte, sedan kommer det i olika grader. Men om en häst en gång haft fång är risken rätt stor att den får det igen oavsett hur lindrigt det första anfallet var. Man måste vara extremt noggrann med en sådan häst.
Exakt! En fånghäst måste alltid hållas med omsorg!
Och utan röntgen kan ingen, veterinär eller ej, veta säkert hur det ser ut inne i hovarna.
TS, det finns verkligen ingenting alls som låter bra i den här storyn! Om det hade varit en färdig, fungerande ridhäst, där du visste vad du fick så att säga, ja då kanske det hade varit värt att ta besväret och riskerna, men den här är ju ett helt oskrivet blad, och tydligen med fånghistorik utöver alla andra varningsflaggor. För det är varningsflagga på mycket av det du berättat - alla dessa sjukdomar som både ägare och fodervärd drabbats av, tex. En sjukdom är svår att argumentera mot, det är inget man vill ställa följdfrågor om- och just därför är det lätt att gömma unkna sanningar bakom.
I verkligheten behöver man inte slarva med sina djur för att man är sjuk, att hävda det är ett varningstecken om dålig djurhållning tycker jag. Man kan ju inte sluta ta hand om sina barn för att man är sjuk, man har ansvaret och får se till att hitta en lösning, samma sak tror jag alla bra djurägare tänker om sina djur. Ägaren hade tex. kunnat sälja hästen där och då istället för att låta den stå och få fång.
Att hästen nu är hos en fodervärd som verkar ha tagit den med samma ambition som du- att rida in den- men sen också h*n blivit sjuk så att det inte blivit något av inridningen...det är inte osannolikt att det gömmer sig något mer bakom denna story, kanske att hästen är svårinriden eller blir halt, eller att fodervärden inte hade vad som krävts och kanske saknar kunskap. Att fodervärden låtit hästen gå på bete låter inte vidare ansvarsfullt och kunnigt, tex.
Tyvärr TS, jag avråder dig fortfarande från att ta denna häst.