Hästar skall ridas i form så att de trampar under sig, höjer ryggen, (och därefter böjer på nacken).
Min fråga är: Hästar som inte rids i form, är de oftare skadade och har kortare hållbarhet än de som rids i form?
Jag frågar inte efter era åsikter, utan efter fakta, finns det någon som vet en artikel eller så som visar detta? Alltså, inte jämföra dressyrhästar med andra dressyrhästar (formen är ju mer inkrummad nu än förr, skillnad i skador och hållbarhet mellan nu och förr?), utan ALLA ridhästar.
Är det mer hälsosamt för hästen att ridas i form? Jag tycker inget själv, utan vill seriöst veta.
Tävlingar är inte heller intressant i det här sammanhanget, jag är endast intresserad av just hästens hälsa och hållbarhet.
Det finns väl diverse studier som påvisat olika saker. Men det jag tycker är problemet med de studierna är att jag inte känner mig helt trygg med att de görs på så vis att de får till det jag tycker är god ridning och kan mäta det sas. Jag är alltid hyfsat skeptisk till studier just därför, oavsett om det är GP-ekipage som är med. För jag anser inte att det är ekvivalent med sund ridning och bra bärighet.
De som jobbar med hästar i rehabsysfte, tränare, veterinärer eller alternativ-behandlare och är BRA på det är alla rätt ense om att det som är viktigt är att hästen går i balans och hålls lösgjord. Rider man bara ut i skogen och rider offroad kan hästen ofta få hjälp av naturens ojämnheter i underlag etc för att balansera upp sig. De kan inte gå hur obalanserade som helst och bara hänga. Då ramlar de omkull och klarar inte av att ta sig fram i rejäl terräng.
Men idag vill många av oss rida på ridbanan. Det är där fler hästar går sönder. För där kan de gå i mer obalans. Och man kan rida på i högre tempo etc.
Det som ger mest slitage är fart och obalans. Om man inte kan rida på böjda spår utan att hästen lutar inåt har man mer problem på en ridbana där man måste svänga mycket än ute. Dock kan hästar gå i obalans på raka spår med. Så man gör klokt i att lära sig att balansera upp hästen om man vill få den att hålla.
Idag har vi avlat fram hästar som inte är så hållbara tyvärr, i moderna halvbloden tex. De tål mindre felridning sas.
Personligen tror jag ju på det jag jobbar med. Men det är bara min åsikt och ingen exakt vetenskap.
Jag tror på att först och främst balansera hästarna. Då kan de slappna av och släppa spänningar, bli lätta i kontakt med handen tex. De behöver inte luta sig i handen för att hitta balans så.
Lutar de sig in i handen blir de både framtunga och spända. Båda sakerna ger slitage.
Ingen häst eller människa är ju 100% liksidig per natur. Så om vi människor lär oss hur vi ska påverka djuren och utbildar dem kan vi hjälpa dem att bli mer liksidiga och då hjälpa dem att bli sundare och hålla längre.
Därför tror jag på dressyrutbildning för att via den hjälpa hästen bli smidig, stark och balanserad.
När hästen är lite mer balanserad och lite mer liksidig och lösgjord kan man sen börja utbilda den i att lägga vikten bakåt.
Hästen har ju i frambenen inte någon större stötdämpning iom deras raka konstruktion. Bakbenen kan fjädra och är mer lämpade att bära vikt iom sin konstruktion öht. Kan man skola hästen till att bära mer vikt bak undviker man slitage på frambenen.
Men för att de ska kunna ta mer vikt bak måste de vara i balans, lösgjorda och bålen(framför allt buken) måste orka bära och hålla ihop hästen så att när hästen sätter sig bak så ska framdelen lyftas av det. Det krävs ganska mycket bålstyrka för det.
Men bara av att man ser till att hästen inte är i obalans kommer man en bra bit i att inte rida sönder hästen.
