Retriever, jakt/resten av livet..

[Sezziyanen]

Tänkte fråga lite öppet här där det säkert finns en del erfarenheter.

Funderar på kommande hund. Jagar och har kommit in på att fundera mer på retriever.

Undrar om det finns folk här med golden eller labbe (jaktvarianterna) som fokuserar på just jakten, eller har erfarenhet därifrån. Förstås kan apporteringsträning/jaktprov osv vara intressant med.

Tror inte jag är inne på flatte eller andra retrievers som det ser ut idag. Undrar dock om skillnader på labbe/golden, erfarenheter från jaktsammanhang/övriga livet med dem.

Även mycket intresserad av råd och tips kring uppfödare att kika på och prata med (vet att sånt kan vara lite känsligt så tar hemskt gärna sådant i DM för att förebygga ev tjafs som kan uppstå..). Förstått det som att linjerna som avlas på kan påverka en hel del hur dessa hundar (generellt) blir, men osäker på hur, och hur jag bekantar mig med dessa skillnader hos olika uppfödare/linjer/avel..

Som sagt, min huvudaktivitet för hunden blir praktisk jakt och allt relaterat till det. Fågel/apportering såklart, sen eftersök, sen vad-nu-som-kan-passa-individen (om det gör det). Sen kommer hunden förstås vara en familjehund, friluftskamrat och allmän kamrat. Lydnad tränar jag gärna, men helst&främst för att livet med hunden ska fungera i alla aktuella sammanhang, inte för att tävla i det.

Har träffat några väldigt trevliga jaktgoldens, vill träffa fler. Behöver även träffa fler jaktlabbar. De labbar jag träffat i div träningssammanhang förut var vissa rätt extrema "allt för en korv"-hundar som verkade väldigt förarbundna, samt några som var totala ångvältar i brukssöket. Mycket fart men kanske inte så metodiskt alltid :P Det är förstås en mycket begränsad erfarenhet att gå på.

 

[AraSlei]

Jag har tre jaktlabbar som jag jagar, tävlar och startar prov med
Ska du ”bara” ha en jakthund för eget bruk så skulle jag säga att det spelar mindre roll om det är en golden eller labbe. Ska du ha en hund för att även starta prov och/eller tävla hade jag alla dagar i veckan valt en labrador.

Du får gärna PM:a om du vill fråga om uppfödare osv. Jag har bäst koll på labbarna, av naturliga skäl. Skulle jag köpa en annan retrieverras är det nog golden som hade varit närmast till hands, men då finns det egentligen bara en uppfödare att köpa ifrån, i min mening.

 

[Sezziyanen]

Jag har tre jaktlabbar som jag jagar, tävlar och startar prov med
Ska du ”bara” ha en jakthund för eget bruk så skulle jag säga att det spelar mindre roll om det är en golden eller labbe. Ska du ha en hund för att även starta prov och/eller tävla hade jag alla dagar i veckan valt en labrador.

Du får gärna PM:a om du vill fråga om uppfödare osv. Jag har bäst koll på labbarna, av naturliga skäl. Skulle jag köpa en annan retrieverras är det nog golden som hade varit närmast till hands, men då finns det egentligen bara en uppfödare att köpa ifrån, i min mening.

Tack för svar.

Nej, jag kommer inte bry mig om tävlingssidan. Blir det nått där så blir det spontant och går det inte bra så rör det mig ej.. det jag tänker på är jakten för eget bruk så att säga.

Skickar ett PM, alltid bra med tips och åsikter, för bägge raserna.

 

[Scata]

Som sagt, min huvudaktivitet för hunden blir praktisk jakt och allt relaterat till det. Fågel/apportering såklart, sen eftersök, sen vad-nu-som-kan-passa-individen (om det gör det). Sen kommer hunden förstås vara en familjehund, friluftskamrat och allmän kamrat. Lydnad tränar jag gärna, men helst&främst för att livet med hunden ska fungera i alla aktuella sammanhang, inte för att tävla i det.

Jag funderar lite över det du skriver i 1a meningen i detta stycke.
Vad är det du vill att din hund ska göra för dig i jakten?
En retriver apporterar din fällda fågel, det är det dom är avlade för.
Eftersök, njae - det finns säkert individer som vill, men nosarbete på det sättet är inte vad man avlat för.

Sen kan jag tipsa om Retrivertråden som finns, sök upp den och du får lite mer inblick i att arbeta med retrivers

 

[Sezziyanen]

Jag funderar lite över det du skriver i 1a meningen i detta stycke.
Vad är det du vill att din hund ska göra för dig i jakten?
En retriver apporterar din fällda fågel, det är det dom är avlade för.
Eftersök, njae - det finns säkert individer som vill, men nosarbete på det sättet är inte vad man avlat för.

Sen kan jag tipsa om Retrivertråden som finns, sök upp den och du får lite mer inblick i att arbeta med retrivers

Förstår inte helt frågan kanske. Apportering, precis. Men sen ser jag ju inget fel i att träna eftersök, ffa för vanliga dödsök också. Funkar det inte för den hundindividen, så gör det inte det. en retriever är ju inte avlad för stöt heller, dock är det ju en hel del som gör det med sina ändå, om de märker att det funkar. Men man köper ju inte en med den planen så att säga, då är man nog lite fel ute.

Ska läsa i tråden!

 

[AraSlei]

Jag funderar lite över det du skriver i 1a meningen i detta stycke.
Vad är det du vill att din hund ska göra för dig i jakten?
En retriver apporterar din fällda fågel, det är det dom är avlade för.
Eftersök, njae - det finns säkert individer som vill, men nosarbete på det sättet är inte vad man avlat för.

Sen kan jag tipsa om Retrivertråden som finns, sök upp den och du får lite mer inblick i att arbeta med retrivers

Retrieverarbete är ett slags eftersöksarbete det enda som skiljer fågel-/fältviltsarbetet mot klövvilt är att hunden kommer tillbaka med viltet till föraren när det är litet nog att få in i munnen och apportera.

Många retrievers fungerar väldigt bra till eftersöksarbete även på klövvilt, även om det inte är jättemånga som går ikapp och drar ner viltet. Men det är det ju många raser som inte gör.

 

[Sezziyanen]

Retrieverarbete är ett slags eftersöksarbete det enda som skiljer fågel-/fältviltsarbetet mot klövvilt är att hunden kommer tillbaka med viltet till föraren när det är litet nog att få in i munnen och apportera.

Många retrievers fungerar väldigt bra till eftersöksarbete även på klövvilt, även om det inte är jättemånga som går ikapp och drar ner viltet. Men det är det ju många raser som inte gör.

Låter logiskt för mig, det är ju döda eller skadade djur de hittar i själva apporteringsarbetet trots allt.

Och jag har förstås inte ett krav på en retriever att de ska avfånga rådjur, eller ens vara den bästa eftersökshunden. Men har jag en kommer jag ju träna på det, och låta hunden köra dödsöken, så får man väl se sen

 

[AraSlei]

Låter logiskt för mig, det är ju döda eller skadade djur de hittar i själva apporteringsarbetet trots allt.

Och jag har förstås inte ett krav på en retriever att de ska avfånga rådjur, eller ens vara den bästa eftersökshunden. Men har jag en kommer jag ju träna på det, och låta hunden köra dödsöken, så får man väl se sen

Precis. Eftersök = arbete efter skadat/dött vilt

Det finns en del som gör det, men det är som sagt inte något man kan räkna med. Det är en del eftersöksjägare som har gått över till jaktlabradorer just pga deras förmåga och vilja att jobba på skadat vilt, markera hår/blod/ben osv i spåret. Och så kombinerar de dem med en släpphund. Precis som många gör med bayrare och hannoveranare.

Det tror jag kommer uppskattas av en retriever

 

[Sezziyanen]

Precis. Eftersök = arbete efter skadat/dött vilt

Det finns en del som gör det, men det är som sagt inte något man kan räkna med. Det är en del eftersöksjägare som har gått över till jaktlabradorer just pga deras förmåga och vilja att jobba på skadat vilt, markera hår/blod/ben osv i spåret. Och så kombinerar de dem med en släpphund. Precis som många gör med bayrare och hannoveranare.

Det tror jag kommer uppskattas av en retriever

Nä precis. Sen är jag ingen eftersöksjägare heller, och det är ju (ska iaf inte vara..) nått som händer en "vanlig" jägare stup i kvarten. Har inte hänt nu på dessa tre år, iaf. Med det inte sagt att alla inte kan ha otur, nått kan gå fel, människor är inte perfekta.. men det blir inte många tillfällen (och då känner man också andra med än mer lämpliga hundar om det väl behövs..).

Hur är labbarnas päls med kyla? (dum fråga kanske:P)

 

[Otherside]

Precis. Eftersök = arbete efter skadat/dött vilt

Det finns en del som gör det, men det är som sagt inte något man kan räkna med. Det är en del eftersöksjägare som har gått över till jaktlabradorer just pga deras förmåga och vilja att jobba på skadat vilt, markera hår/blod/ben osv i spåret. Och så kombinerar de dem med en släpphund. Precis som många gör med bayrare och hannoveranare.

Det tror jag kommer uppskattas av en retriever

Hoppar in i tråden lite snabbt och undrar, vilka raser brukar användas som släpphundar?

 

[Sezziyanen]

Jag är inte ultrakunnig på området direkt, men jaktspetsarna är väl rätt vanliga där, vad jag vet.. Plott också?

Sen pratar en del om Vorsteh där också. Beror på vilket djur å.

Edit: Såg nu att du inte frågade mig. Tjohopp.

 

[AraSlei]

Nä precis. Sen är jag ingen eftersöksjägare heller, och det är ju (ska iaf inte vara..) nått som händer en "vanlig" jägare stup i kvarten. Har inte hänt nu på dessa tre år, iaf. Med det inte sagt att alla inte kan ha otur, nått kan gå fel, människor är inte perfekta.. men det blir inte många tillfällen (och då känner man också andra med än mer lämpliga hundar om det väl behövs..).

Hur är labbarnas päls med kyla? (dum fråga kanske:P)

Olyckor händer även de bästa, så jag tycker du tänker helt rätt

Det är lite blandat skulle jag säga, en del jaktlabbar har tyvärr dåligt med underull. Mina är välpälsade och jag täckar dem i princip bara efter arbete, t ex när de ska sitta i bilen.

 

[AraSlei]

Hoppar in i tråden lite snabbt och undrar, vilka raser brukar användas som släpphundar?

Det beror lite på viltslaget. Är det älg, kron eller vildsvin släpper du med fördel någon spets - jämte, gråhund, laika eller liknande. Deras arbete går då ut på att få det skadade djuret att stanna och vara stilla, så man kan komma in och skjuta.

För de mindre klövvilten så är vorsteh och i vissa fall även t ex wachtel eller munsterländer vanliga släpphundar. Man vill ju helst att hunden går ikapp viltet och håller det, alt biter ihjäl det när man släpper.

 

[Nepenthe]

Hur är labbarnas päls med kyla? (dum fråga kanske:P)

Min fryser aldrig, han plumsa i ån i december och då hade vi 15min hem så då fick han tyvärr vattensvans men har aldrig täcke annars

 

[_Zacke_]

Hade ju planer på att använda min jaktlabbe till dödsök för eget bruk men blev lite osäker på om det kanske förstör för nästa hund om det visar sig inte vara ett dödsök utan djuret har gått vidare och en släpphund behövs. Men då kanske man kan släppa på på spåret dit labben redan har spårat?

 

[Sezziyanen]

Hade ju planer på att använda min jaktlabbe till dödsök för eget bruk men blev lite osäker på om det kanske förstör för nästa hund om det visar sig inte vara ett dödsök utan djuret har gått vidare och en släpphund behövs. Men då kanske man kan släppa på på spåret dit labben redan har spårat?

Det ska väl inte vara nån fara sålänge du känner folk med sådana hundar du kan ringa in vid behov. Och är tydlig att markerar vart ni spårat till så de kan ta vid (lätt att kollra bort sig när man står och ringer osv?`). Tänker att går spåret iväg en bit...100-150+ meter, då är det nog inget dödsök. Eller hyfsad risk iaf att det inte är det..

Kanske bra att veta dock hur de andra hundarna (som man skulle ringa dit isf) är på förhand så man vet att det funkar att göra så.

 

[Gnist]

Hade ju planer på att använda min jaktlabbe till dödsök för eget bruk men blev lite osäker på om det kanske förstör för nästa hund om det visar sig inte vara ett dödsök utan djuret har gått vidare och en släpphund behövs. Men då kanske man kan släppa på på spåret dit labben redan har spårat?

Man går alltid på spåret vid skade/skottplatsen. Alltid.
Inte där nån annan hund släppt/eftersöket avbrutits.

En normalbegåvad eftersökshund har inga större problem med att ta rätt spår, även om någon annan varit där och trampat

 

[Sezziyanen]

Man går alltid på spåret vid skade/skottplatsen. Alltid.
Inte där nån annan hund släppt/eftersöket avbrutits.

En normalbegåvad eftersökshund har inga större problem med att ta rätt spår, även om någon annan varit där och trampat

Oj, då har jag hört helt fel isåfall, kunde svära på att jag läst om folk som gått på längre fram i spår. Alla kan bortse från mitt svar - det är som sagt inget jag personligen hållt på med.

 

[Gnist]

Oj, då har jag hört helt fel isåfall, kunde svära på att jag läst om folk som gått på längre fram i spår. Alla kan bortse från mitt svar - det är som sagt inget jag personligen hållt på med.

Finns säkert de som gör så, men det ger större osäkerhet för hundens jobb. Personligen skulle jag aldrig lita på att föregående hund tagit rätt spår hela vägen.

Ser man djuret och är stensäker på att det ät rätt djur så kan man spåra från obs.

Annars, börja vid skade/skottplats oavsett = man vet 100% att den egna hunden tar rätt spår.

 

[Elegant machinery]

Hade ju planer på att använda min jaktlabbe till dödsök för eget bruk men blev lite osäker på om det kanske förstör för nästa hund om det visar sig inte vara ett dödsök utan djuret har gått vidare och en släpphund behövs. Men då kanske man kan släppa på på spåret dit labben redan har spårat?

Jag tror de flesta eftersöksjägare uppskattar att man inte går på eftersök som man inte till 100% vet är ett dödsök.
Kanske inte just för störningens eller spårets skull utan för att man riskerar att stöta upp viltet ur en sårlega.

Rådjur t.ex. tar ofta sårlega ganska tätt inpå skott- eller olycksplatsen, men stöter man dem ur första legan finns risken att de går långt innan de tar nästa lega, om de ens tar en till lega. Det försämrar oddsen att hitta djuret markant.

Sen behöver ju också utpräglade eftersökshundar enkla spår ibland för att hålla motivationen uppe, speciellt i början av sin träning. Det är lite tråkigt att man alltid blir inringd som fjärde ekipage efter 36 timmar, när fyra andra hundar har försökt för att skytten eller jaktlagsmedlemmarna vill testa sina hundar. Ibland kanske de varken är så pass spårtränade, eller så är de trötta efter flera mils löshundsarbete. Då är det bättre att ta ut en fräsch, specialtränad hund direkt

Det finns ju också vissa hundförare som släpper hunden direkt på skottplatsen, i vinst och förlust, i hopp om att de ska välja det skadade djuret. Rätt ofta visar det sig sen att den hunden har valt ett annat djur som kanske tryckte någonstans på vägen.