Respekt för bettet

[overtyre]

Hur tycker ni att man ska göra för att få en häst att få respekt för bettet? Är det 'bara' att rida den i balans hela tiden så att den därmed är lydig och på hjälperna, eller måste man träna lydnaden separat och skola munnen, eller är det nacken som ska lossas och sen är saken biff?

Detta gäller då inte en häst som blir lite stark ibland när den är pigg eller blir tung i handen, utan snarare en häst med "olater" som drar emot ryttarens hand och vräker sig framåt när man tar i tygeln.

Tacksam för alla svar och intressanta reflektioner.

 

[SusieQ]

Sv: Respekt för bettet

Jag förstår inte vad du menar med respekt för bettet? Hästen ska acceptera bettet och ta ett lätt stöd på det.

Min erfarenhet av hästar som är "hårda i munnen" eller drar i bettet är att, antingen är det ryttaren som sitter och tjuvdrar = hästen drar tillbaks (detta är nog vanligast på de lite piggare hästarna), eller så går hästen inte fram tillräckligt och jobbar således inte med bakbenen ordentligt och lägger sig därför på bettet och låter ryttaren "bära runt" den.
Huruvida nacken ska lossas är irrelevant, det har du miljoner trådar om.
Hästen släpper i regel bettet när den är på tygeln, går i form, är framme för hjälperna (tar ett lätt stöd, häger eller drar ej, släppa helt ska den inte göra), eller vad du nu vill kalla det och då hamnar även hästens huvud och nacke där det ska.

Jag är inte så bra på att förklara, det finns det andra här som är mkt bättre på.

 

[overtyre]

Sv: Respekt för bettet

Det jag menar med respekt är att hästen ska acceptera det, som du skrev. Nu menar jag inte allmänt hästar som är hårda i munnen eller ryttare som drar så att hästen blir stum. Utan mer som när det är en ovana, eller ett slags försvar.

Som exempel kan jag säga att min häst varit lite skadad, bla gått omkull och efter det så fick hon lite traumatiska upplevelser, så när vi ska göra något nytt så blir hon spänd och "skenar" i trav och hamnar då på bogarna och liksom vräker sig fram mot bettet. Och sen rent allmänt så blir det som så att i princip så fort man rör tygeln, och hon inte är i balans (på tygeln, i form osv), så gapar hon och spänner sig i hela halsen.

Jag menade inte tråden som träningshjälp, utan snarare reflektion och kanske att man kan gå andra vägar än att bara försöka rida i balans hela tiden och komma åt det på det sättet, utan att man kanske kan underlätta genom att göra ngn övning eller dylikt. Alla gör ju på olika sätt och jag tycker det är spännande att höra hur andra löser samma problem.

 

[SusieQ]

Sv: Respekt för bettet

Jag kan inte se annat än att det är en jäkla massa tålamod, lugn och tid som krävs.
Att man helt enkelt, gör som man ska när man rider, och är noga med att berömma när hästen inte beter sig som du beskriver. Dvs när den fortsätter i samma tempo som innan du tog tygeln, eller åtminstone kanske inte rusar iväg.
Som sagt tålamod och lugn, och låt det ta tid, annars kan det bli ännu mer fel.

 

[Totola]

Sv: Respekt för bettet

Hästarna kan fortfarande vara respektlösa mot bettet - vilket jag tycker man kan kalla det om hästen rent allmänt kan bete sig buffligt/respektlös även i andra sammanhang och vid ridning tar ut det över bettet.
Däremot kan det ju finnas andra fall där hästen bara inte lyssnar så bra på bettet och själv konstaterandet att den skulle vara "respektlöst mot bettet" säger ju inget om en eventuell lösning eller orsak till det hela.

TS:
För det första bör man vara konsekvent. Inte sitta och dra i tyglarna utan att be om ett resultat - och fortsätta tills man får resultat med eventuell förstärkning om hästen inte reagerar. Att ge vältimade hjälper så hästen har en chans att svara, ingen idé att tro att hästen kommer svara på en liten tygelhjälp om den inte är i balans, därför bör man också sträva efter att få hästen i balans.

Sen bör man även sträva efter avslappning i hela överlinjen, först då kommer hästen kunna bli ärligt mjuk och lätt i handen utan att tappa sökningen. Blir den avslappnad i nacken först och främst kan man däremot märka positiv skillnad bara av det - det där med att få hela överlinjen slappna av kan vara ett mer långvarigt projekt.

Aldrig dra handen bakåt, korta hellre tyglarna. Så kortvariga tygeltag som möjligt med undantag för om man *måste* förstärka för att hästen totalignorerar de korta tygeltagen som vissa riktigt felinlärda kan göra. De kortvariga tygeltagen påverkar inte hästens balans på samma sätt.

 

[Totola]

Sv: Respekt för bettet

Som exempel kan jag säga att min häst varit lite skadad, bla gått omkull och efter det så fick hon lite traumatiska upplevelser, så när vi ska göra något nytt så blir hon spänd och "skenar" i trav och hamnar då på bogarna och liksom vräker sig fram mot bettet. Och sen rent allmänt så blir det som så att i princip så fort man rör tygeln, och hon inte är i balans (på tygeln, i form osv), så gapar hon och spänner sig i hela halsen.

Lite halv-OT, men det där "traumatiska" kan man få bortbehandlat också.. Även om det inte ens finns någon låsning eller dylikt kan det sätta sig ett "trauma" kopplat till den kroppsdelen som gör att hästen inte gärna vill använda den fullt ut eller överreagerar!

 

[Totola]

Sv: Respekt för bettet

Jag kan inte se annat än att det är en jäkla massa tålamod, lugn och tid som krävs.
Att man helt enkelt, gör som man ska när man rider, och är noga med att berömma när hästen inte beter sig som du beskriver. Dvs när den fortsätter i samma tempo som innan du tog tygeln, eller åtminstone kanske inte rusar iväg.
Som sagt tålamod och lugn, och låt det ta tid, annars kan det bli ännu mer fel.

Det där beror ju på situation och häst.?
Om jag inte skulle vara konsekvens med att hästen lyssnar på mina tygeltag skulle jag inte ens våga rida en av mina hästar pga tidigare "felinlärning" som är svår att tvätta ur.
Likaså om jag inte är konsekvent med att hästen håller mitt tempo.

En häst med sisådär 100kg´s hals+huvud har man inte mycket att sätta emot om man inte är konsekvent och på så vis kan undvika att den "får upp farten" och blir okontaktbar... Säkerhetsskäl mao. Sen finns det såklart mindre extrema fall men poängen är att man inte alltid kan öva på och hoppas att hästen till slut lyssnar på de där fina hjälperna utan att stundvis ta till grövre hjälper som förstärkning.
För att sen ta finare hjälper när den väl är kontaktbar och koncentrerad.

 

[mackan]

Sv: Respekt för bettet

Hur tycker ni att man ska göra för att få en häst att få respekt för bettet? Är det 'bara' att rida den i balans hela tiden så att den därmed är lydig och på hjälperna, eller måste man träna lydnaden separat och skola munnen, eller är det nacken som ska lossas och sen är saken biff?

Detta gäller då inte en häst som blir lite stark ibland när den är pigg eller blir tung i handen, utan snarare en häst med "olater" som drar emot ryttarens hand och vräker sig framåt när man tar i tygeln.

Tacksam för alla svar och intressanta reflektioner.

det är ju alltid svårare att lära OM ett beteende än att lära in det från början. dvs om din häst har trauma kopplat till beteendet så är det annorlunda att avprogrammera detta beteende och denna reaktion, än att lära in förtroendet som om hästen aldrig haft problemet och som om den var en "vanlig" häst.

det är jättesvårt och nästintill omöjligt att ge råd när man inte sett vare sig häst eller ryttare. det jag skulle säga är att motstå den mkt svåra impulsen i ekvationen när hästen beter sig som den gör, att ta i den med handen så mkt, utan förts och främst träna på ett sätt och i en miljö där hästen har mentalt lugn nog att kunna kommuniceras med på ett vettigt sätt med mjuka hjälper och primärt sits hjälper och mjuka förhållningar. det mentala hos hästen dvs dess sinnesstämning och stress nivå tror jag är nyckeln i det hela när man vill avprogrammera. man måste i första hand anpassa till detta, för så länge stress nivån förblir är det orelevant på vilket sätt man försöker kommunicera, hästen har svårt att ta till sig och uppfatta det oavsett, och tar då inte till sig försöket till att omprogrammera och bryta mönstret.

 

[Fredrik_]

Sv: Respekt för bettet

Om det är den häst som jag tror du menar - så handlar det om en häst som drar ryttaren ur position

Det är då bättre att öva sig att bli stark i sin position.
Och vara tydlig i sin positon - och korrekt.. bla bla bla.
Hamnar man fel så är det ju inte kondtigt att de vill slå sig fria.

Jag skulle säga att det är en styrka - och konsekvensgrej

Hästen slutar när den märker att det inte går

Om du försöker skola munnen separat eller få den att ge efter ngn stans, är det troligare att börjar hålla halsen still - och det ger ju ingenting på sikt.

Sedan så 95 % handlar om rörelsefrihet i sadeln.
Minsta sadeln klämmer så blir det obaghligt att gå korrekt och då vill hästen räta ut sig för det

 

[mackan]

Sv: Respekt för bettet

Det är då bättre att öva sig att bli stark i sin position.
Och var tydlig i sin positon - och korrekt.. bla bla bla.

Hamnar man fel så är det ju inte kondtigt att de vill slå sig fria.

Jag skulle säga att det är en styrka - och konsekvensgrej

Om du försöker skola munnen separat eller få den att ge efter ngn stans, är det troligare att börjar hålla halsen still - och det ger ju ingenting på sikt.

Och idag är Fredrik och jag överrens

 

[SusieQ]

Sv: Respekt för bettet

Hästarna kan fortfarande vara respektlösa mot bettet - vilket jag tycker man kan kalla det om hästen rent allmänt kan bete sig buffligt/respektlös även i andra sammanhang och vid ridning tar ut det över bettet.
Däremot kan det ju finnas andra fall där hästen bara inte lyssnar så bra på bettet och själv konstaterandet att den skulle vara "respektlöst mot bettet" säger ju inget om en eventuell lösning eller orsak till det hela.

Javisst, jag tyckte bara det lät så hårt med respektera, även om det i princip är samma sak som att acceptera (har man respekt för ngt accepterar man det)

 

[SusieQ]

Sv: Respekt för bettet

Det där beror ju på situation och häst.?
Om jag inte skulle vara konsekvens med att hästen lyssnar på mina tygeltag skulle jag inte ens våga rida en av mina hästar pga tidigare "felinlärning" som är svår att tvätta ur.
Likaså om jag inte är konsekvent med att hästen håller mitt tempo.

En häst med sisådär 100kg´s hals+huvud har man inte mycket att sätta emot om man inte är konsekvent och på så vis kan undvika att den "får upp farten" och blir okontaktbar... Säkerhetsskäl mao. Sen finns det såklart mindre extrema fall men poängen är att man inte alltid kan öva på och hoppas att hästen till slut lyssnar på de där fina hjälperna utan att stundvis ta till grövre hjälper som förstärkning.
För att sen ta finare hjälper när den väl är kontaktbar och koncentrerad.

Det var väl egentligen det här jag menade, men hade lite ont om tid att förklara, givetvis ska man inte låta hästen rusa iväg, utan då ta till lite större hjälper. Det är väl rätt så självklart att de finare hjälperna inte funkar direkt, det jag tänkte på var väl att man inte skulle ta till våld i sånna fall (inga fall egentligen) erftersom hästen verkade haft en traumatisk upplevelse.

 

[Totola]

Sv: Respekt för bettet

Bra svar!
Man får se till helheten.
Hur lätt men konsekvent man än är i handen kommer man aldrig få hästen riktigt "lätt" förrän helheten är bra!

 

[Totola]

Sv: Respekt för bettet

Javisst, jag tyckte bara det lät så hårt med respektera, även om det i princip är samma sak som att acceptera (har man respekt för ngt accepterar man det)

Fast om en häst i princip hänger i handen och följer med tills näsborrarna är i sanden, då har den ju "accepterat" handen på så vis att den inte är rädd för den utan vågar ta stöd.
Däremot respekterar den inte handen.
Så egentligen två olika saker om du frågar mig!
Har man respekt för något/någon så lyder man (och säger inte emot). Accepterar man något kan det lika gärna vara att man accepterar att den finns där men att man inte nödvändigtvis lyssnar på kommandon för det.

Därav att det blir knas i mitt huvud!

 

[Totola]

Sv: Respekt för bettet

Det var väl egentligen det här jag menade, men hade lite ont om tid att förklara, givetvis ska man inte låta hästen rusa iväg, utan då ta till lite större hjälper. Det är väl rätt så självklart att de finare hjälperna inte funkar direkt, det jag tänkte på var väl att man inte skulle ta till våld i sånna fall (inga fall egentligen) erftersom hästen verkade haft en traumatisk upplevelse.

Nej absolut inte, och självklart jobba förebyggande på så vis att man försöker få hästen avslappnad, i balans, bärig och att ens egen sits hänger med - det som Fredrik skrev. Ge hästen en ärlig chans.
Dock är det ju himla olika på hästar hur liten eller stor förstärkning som kommer behövas om den inte lyssnar på en hjälp - från att tygeln i sig är förstärkningen bara genom en pyttekramning till att man faktiskt får ta tag ordentligt innan man får svar. Oavsett vilket så var det meningslöst att ge hjälpen från början om man inte tar igenom den anser jag (alltså förstärker tills hästen förstår/reagerar).
Men då tror jag vi är på samma våglängd.

 

[Springsteen]

Sv: Respekt för bettet

När jag köpte min ponny så hängde hon rejält i bettet, använde det som ett femte ben.
Jag släppte helt enkelt tygeln när hon hängde som värst och då hade hon inget stöd i munnen - tappade balansen, gick tom nästan ner på knä en gång.
Men hon lärde sig att det inte var lönt att hänga i bettet, jag skulle ju endå bara släppa tyglarna helt och därmed inget stöd för henne.
Så på det viset så lärde vi av henne att hänga i bettet. Nu hänger hon aldrig i bettet mer, hon kan ligga på och vara stark men drar aldrig mig ur sadeln.

 

[Centaur]

Sv: Respekt för bettet

respekt? jag vill att hästen ska ha förtroende för bettet, inte respekt. det låter ju som att man straffar hästen med det.

 

[overtyre]

Sv: Respekt för bettet

Ja, det är den hästen du tänker på.

Precis. Så länge som jag sitter rätt så är det nemas problemas, men så fort jag tappar lite så är det kört.

 

[Fredrik_]

Sv: Respekt för bettet

respekt? jag vill att hästen ska ha förtroende för bettet, inte respekt. det låter ju som att man straffar hästen med det.

Om jag förstår henne rätt så är det resepkt för ramen som hon menar.

Oavsett vilken form - även en öppen - så utgör ju bettet den främre ramen för hästen.

Att jobba inom ramen är jobbigt så hästar försöker värja sig på olika sätt.

Ett sätt är att försöka öppna ramen framtill. Ibland handlar det om att försöka slå sig fri. Det kan vara ett sätt att säga att jag trivs inte med sadeln. Eller att ryttaren är för oeftergivlig i handen. Eller bara - outbildad häst som inte lärt sig att förhålla sig rätt till bettet.

------------------------

KNAPPIS

Tänkte på det vidare.
i det här läget är det väldigt viktigt att inte börja dra tillbaka. Även när hästen lägger sig på handen så får man aldrig som ryttAre svara med att lägga sig på tygeln.

Rätt kontakt med bettet innebär att den främre ramen är neutral. Den utgör en främre gräns för hur långt fram hästen får ha näsan.
Men håller sig häSten inom en ramen får tygeln inte verka bakåt. (Här handlar det om att var tydlig hästen lär sig av eftergiften = negativ färstärkning)

Så ryttaren får aldrig börja luta sig bakåt för att orka hålla den gränsen eftersom den då komerm att verka konstant bakåt.

Den främre gränsen skall hållas av ryttarens bålstabilitet - inget dragande i tygeln. Bålstabiliteten är till för att behålla positionen när yttre krafter påverkar kroppen negativt. - Upphör den yttre kraften så upphör kroppen med "den bålstabiliserande verksamheten i kroppen" = automatisk eftergift.

Om negativ förstärkning skall vara effektiv så måste det ske på en tiondels sekund. Man kan aldrig vara lika snabb om man förlitar sig på handen

Det handlar ju om att ryttaren i alla situationer skal behålla sin lodräta sits, och inte följa med hästen i dess krumbukter. Om hästen tappar balansen så får inte ryttaren följa med och själv tappa balansen

Det är det som kännetecknar en erfaren ryttare som själv är utbildad i hur denna skall förhålla sig till bettet - den sitter kvar väntar ut - hästen kommer tillbaka.

Och då kommer hästen alltid automatiskt få en eftergift när den gör rätt.

Det står om det här i ganska många utländska ridläror faktiskt. Eftrsom det är ett så vanligt ryttarfel. Det är inte bara hästen som skall lära sig att föhålla sig till bettet - utan även ryttaren.

det handlar om att sluta vara den som reagerar på vad hästen gör - utan den som agerar vad båda gör.

Svårt att förklara här måste nog upplevas

 

[Fredrik_]

Sv: Respekt för bettet

Ja, det är den hästen du tänker på.

Precis. Så länge som jag sitter rätt så är det nemas problemas, men så fort jag tappar lite så är det kört.

Ja men då har du ju svaret själv

Kämpa på