Rent praktiskt...

[Aningsfull]

... inte nog med sorgen att man måste avliva sin älskade hund, man måste ta tag i alla praktiska detaljer.
Vi vill att våran gamle kämpe ska få somna in hemma. Men hur gör man sen? Vi bor i lägenhet, har ingenstans vi kan begrava honom. Hur gör man då? Hur går det till när man avlivar hemma? Veterinären kommer, ger spruta, och åker?
Det finns djurkrematorie (vad fan heter det?) i stan så jag ska ringa dit och höra om man får komma dit med sin hund.
Men sen tänker ju jag... Jag dör ju hellre än att bära ut våran döda hund till bilen, köra våran döda hund någonstans. Alltså.. hur gärna jag än vill avliva honom hemma så vill jag inte behöva ta hand om allting efteråt. Eller är det värt det?

Usch vilken tung dag det här är. Jag vill inte att gamle grå ska försvinna.

Våran vackra gamla Harry, den snällaste på denna jord.

 

[unki]

Sv: Rent praktiskt...

Finns det ingen möjlighet att veterinären kan ta med sig hunden och fixa det där åt er då? När man åker in med hunden till veterinären brukar dom kunna ta hand om den, kanske dom kan göra när dom kommer ut också. Fråga veterinären om det.

Beklagar sorgen, jag vet hur jobbigt det är!
Jag fick min hunds aska skickad hem och jag har den kvar i ett skåp i bokhyllan för jag har inte klarat av att begrava den, det var 1,5 år sen jag fick ta bort honom.

 

[Calazirya]

Sv: Rent praktiskt...

Jag är så ledsen för er skull och vad ni måste gå igenom nu....

Bamsestor tröstkram ( du vet vart jag finns )

 

[zanzan]

Sv: Rent praktiskt...

I våras kom distriktsveterinären hem till oss och tog bort våran älskade hund, de avlivade honom i soffan där han redan låg och sov, sen tog de med sig honom till krematoriet. Vi beställde separat kremering och fick sedan hem askan i en fin liten urna. Den står nu i en bokhylla med ett kort framför, ingen av oss har ännu hjärta att gräva ner den...

Vet. fixade allt och ringde sedan så vi bara kunde komma och hämta urnan, det finaste sättet att tabort en hund på sa mamma som var med hela tiden...

 

[Tassetass]

Sv: Rent praktiskt...

Snälla, fina Harry. Du kan inte fråga t.ex. Sigge om han kanske kan köra iväg med Harry när veterinären varit där, om inte vet. kan ta med honom? Jag förstår verkligen att ni inte orkar, var samma sak för mig när jag skulle ta bort Malte; pappa fick sköta om allt det hemska.

Du vet var jag finns om du behöver prata eller behöver något annat.

*KRAM*

 

[Speciella_tina]

Sv: Rent praktiskt...

När jag avlivade min dobermannhane så gjorde jag så här:

Jag tog ner honom till bilen, för mina hundar betyder bilen att vi ska göra något roligt, sen körde vi till distriktsveterinärens mottagning. Sedan kröp jag in i kombiutrymmet och satt hos honom, han låg helt lugn med huvudet i mitt knä hela tiden. Därefter körde jag bort till sysav, det är där djurkrematoriet i Malmö är. Det här var den enda jobbiga upplevelsen med avlivningen. Killen som jobbade där rullade fram en bår till min bil, sedan höllt han bara i den medans jag fick baxa upp hunden där själv. Det tyckte jag var jobbigt, han hade inte ens stelnat än utan var fortfarande jummen. Men den här avlivningen var en väldigt possitiv upplevelse för mig, jag har ett fint sista minne av honom i livet.

Man kan välja på att få sin hund kremerad enskilt eller gemensamt. För man den kremerad enskilt kan man antingen ta med askan hem i en urna, eller betala en begravningsplats på en djurkyrkogård. Jag valde att ta det gemensamt, jag personligen har inget behov av materiella minnen jag har mina minnen i hjöärtat, och det räcker för mig.

Till sist, tröstkramar i tusental. Det är oerhört jobbigt att ta bort en vän, men du är oegoistisk och gör det som är bäst för Harrys skull. En eloge för det

 

[Red_Chili]

Sv: Rent praktiskt...

Älskade, vackra vän...

Bidrar också med lite bilder på fina pojken..

(kommer du ihåg hur mycket han NJÖT av att gnida sig mot snön där, efter att ha sprungit som en tok? )

 

[Aningsfull]

Sv: Rent praktiskt...

Gullegubben... klart att man minns. Så söt han var när han låg där och bara gnuggade huvudet mot snön och myste.
Han är en underbar hund, det är många som kommer att sakna honom.

 

[Red_Chili]

Sv: Rent praktiskt...

Han är så fantastisk att man t.o.m. kommer sakna hans jäkla fisar som stinker så extremt
Jag kommer aldrig glömma första gången han hoppade på mig när jag kom hem till er för att hälsa på.. Sötgubben som blev så glad..
Han är den mest fantastiska greyhound jag någonsin mött...

 

[Tejo]

Sv: Rent praktiskt...

Vackra Harry, han är som är så söt och snäll! Det är inte rättvist
Vet inte vad jag ska skriva.. det här är verkligen baksidan med att ha djur. Jag är så glad att jag hade hunnit flytta till Gbg när vi tog bort Agent, det var nog jobbigt utan att vara närvarande.

Som andra har skrivit i tråden, kolla om vet kan ta med honom till krematoriet eller om någon annan kan komma och hjälpa er.

Stora tröstkramar vännen!

 

[MrsScabtree]

Sv: Rent praktiskt...

Men gud vad sorgligt, jag blir alldeles tårögd när jag läser detta.
Jag trodde att han fortfarande var pigg och frisk...

Angående hur man gör, jag skulle gjort som så att jag skulle avlivat hemma, skickat kroppen till krematoriet och sedan spridit askan på någon av hans favoritplatset ute

Fina Harry, jag hoppas att allt går bra och att ni läker ihop fort efter hans bortgång så att ni kan glädjas åt alla fina minnen.

Skickar många tröstkramar! Det är aldrig lätt att ta bort en vän.

 

[Aningsfull]

Sv: Rent praktiskt...

Det har gått så snabbt här på senare tid... men han har fått vara pigg och kry nästan in i det sista.
Allt började egentligen när vi åkte till Norge i slutet av augusti. Harry fick bo hos mina föräldrar under tiden vi var borta (10 dagar). Mamma tyckte att han hade ätit dåligt, men å andra sidan är det inte ovanligt för honom när han byter miljö så vi tänkte inte så mycket på det då.
Sen kom han hem till oss igen, men började ändå inte att äta riktigt ordentligt igen. Sen började han bli slö. Första gången jag reagerade på det var när Red_Chili och hennes hund var och hälsade på oss (ungefär en månad sen nu). Harry sprang bara och busade i några minuter och sen verkade han så trött. Så jag funderade på om allt stod rätt till, men tänkte att å andra sidan är han 10 år och åldern kanske börjar ta ut sin rätt.
Sen har det gått blixtsnabbt. Han slutade nästan äta helt, magrade bort på nolltid och slutade springa helt så jag ringde vet och bokade tid för att få honom ordentligt genomgången och kolla hälsan.
Så igår fick vi äntligen tid (det är inte dåliga väntetider på veterinärstationen i stan) och tyvärr blev det tråkiga besked. Blodproven visar på att det sitter en tumör någonstans men vet tyckte att med tanke på hur snabbt han blivit dålig, hans allmäntillstånd nu och hans ålder så är det inte någon idé att börja leta reda på var den sitter utan han kunde bara råda till avlivning.
Tänk er en vinthund som tappat nästan 10 kg på en månads tid. Han finns inte kvar.

 

[Jeeves]

Sv: Rent praktiskt...

När vi tog bort min gamle schäferhanne så åkte vi till hans vanliga veterinär, till hans hemmaklinik. Jag gick ner själv med honom och satt med vid första sprutan så att han inte behövde känna oro över att jag lämnade honom där.
Han la sig ner vid mina fötter och sov, sen brast det för mig men som tur var hann han inte uppfatta det.

Jag och sambon hade redan innan kommit överens om att han skulle komma in efter första sprutan och närvara tills den gamle var helt borta. Veterinären och min sambo hjälptes åt att bära upp honom till vår bil, insvept i ett lakan.
Sambon hade förberett en grav på en plats på våra marker, under en stor ek, och dit körde han sen ensam och lade ner honom. Innan de körde öppnade jag upp lakanet och kände, klappade om min gamle - jag behövde se att han verkligen inte fanns mer.

Det enda jag kanske skulle ha ändrat på var att veterinären kunde ha kommit hem till oss istället så att han kunde fått dö här hemma.

Några år senare var vi tvungna att ta bort sambons hund eftersom han var sjuk. Det var en hund som blev oerhört stressad av veterinärer, sprutor, kliniker så vi valde avlivning med "pil". Veterinären använde alltså blåsrör och "sköt" honom i hundgården. Meningen med detta var att hunden skulle slippa stressen av att bli fasthållen och sprutad, han märkte ett snabbt stick bara men sen tyckte jag att det tog lång tid innan han somnade -det var jobbigt att se. Denna gången fick sambon gå in och hålla sig borta och jag fick ta det svåra att övervaka och med hjälp av veterinären bära in i bilen.
Sambon ville få sin hund kremerad så jag tog hand om transporten dit, lämnade av hunden, valde urna etc. Hunden togs emot väldigt fint och stämningsfullt, det kändes bra att de visade sån respekt. Det var en lite jobbig och allvarsam resa de 3 milen till krematoriet men det gick ändå ganska bra tyckte jag. Urnan hämtade vi några dagar senare och den är nedgrävd i vår trädgård och vid sidan står en liten gravlykta som ständigt lyser. Hans halsband ligger trädd över lyktan.

 

[Tassetass]

Sv: Rent praktiskt...

Han är så fantastisk att man t.o.m. kommer sakna hans jäkla fisar som stinker så extremt
Jag kommer aldrig glömma första gången han hoppade på mig när jag kom hem till er för att hälsa på.. Sötgubben som blev så glad..
Han är den mest fantastiska greyhound jag någonsin mött...

Kan bara skriva under på det där. Harry kom alltid med svansen viftandes och var så glad att se en.

 

[Aningsfull]

Sv: Rent praktiskt...

Nu har jag pratat med veterinären. Han kommer hit så att Harry får somna in här hemma. Sen tar han med sig Harry till kremeringen och sen får vi urnan med askan levererad hem till dörren. Syrran har jobbat med både veterinären och han som äger krematoriet så dom båda känner Harry sen tidigare och var jättegulliga att prata med och vi behöver inte ens betala speciellt mycket för det.
Hemska samtal att behöva göra och vi har gråtit hela kvällen. Det börjar bli så på riktigt.
Idag kom en vän på besök som inte träffat Harry på två veckor och hon blev förskräckt över att se hur snabbt han magrat av. Hon fick också tårar i ögonen av att se honom.
Allt är så jävla hemskt. Han mår inge bra idag och jag gråter av att se honom sån.
Det har gått så snabbt...
Älskade hunden.

 

[Red_Chili]

Sv: Rent praktiskt...

Underbart att han får ett så bra avslut som möjligt...
Vad mer finns att säga..?

 

[Calazirya]

Sv: Rent praktiskt...

Åh vännen vad jag önskar att ni slapp genomgå detta

Men alla ska vi den vägen vandra med våra djur, ni gör det enda rätta och låter honom dessutom få somna in i hemmets trygga vrå.

STOR KRAM

 

[Mammadutt]

Sv: Rent praktiskt...

Beklagar att eran vän ska vandra vidare!

 

[MrsScabtree]

Sv: Rent praktiskt...

Skönt att bli så trevligt bemött av vetten, och att han får somna in hemma! Det önskar jag alla djur! Usch det gör så ont när man måste ta ett sådant beslut. Jag lider verkligen mer er, var bara lite över ett år sen vi tog bort vår lille tax

 

[Miao]

Sv: Rent praktiskt...

Det värsta som finns är att inse att man behöver ta bort sin gamle vän, även om man vet att det är för deras bästa... .

Jag tog bort min älskade cavalier Beatnik i fredags, och det var så förbannat hemskt . Men det rätta att göra, han hade hjärtproblem som bara blev värre och värre, och jag ville inte att hans livsgnista skulle försvinna helt innan jag gjorde något åt det. Jag tycker att det är bättre att ta bort våra älskade vänner lite för tidigt än lite för sent...

Jag känner att Beatnik mår mycket bättre nu, var han än är, och jag tror att han där kan springa hur mycket han vill utan att bli anfådd, kan äta konstant och har hur många tikar som helst att pussas med .

Jag valde att avliva honom hos veterinären (han tyckte alltid att det var jättekul att komma dit, lilla puckogubben . Så det var inget ångestladdat för honom att komma dit), och sen ta en separat kremering, för jag hade inte klarat av att lägga hans lilla kropp i jorden och skyffla över honom . Känns bättre att då få en liten låda att ha en ceremoni med, och istället ha kvar minnet av Beatnik så som han såg ut i huvudet.

Det finns inget man kan säga som gör det lättare, men man får hela tiden tänka på att man gör det av kärlek. Stor tröstkram från en som var i samma sits för bara en vecka sen .