Religionens särställning

[Inte_Ung]

Våra hjärnor kanske ser olika ut. Din kanske är konstruerad för att tro på någonting och därför kan den inte föreställa sig icke tro (hur du än vänder och vrider försöker din hjärna föreställa sig ngt slags tro).

Hjärnan är inte statisk.
Den går att förändra.
Kanske mår man bättre psykiskt om man tränar den till att vara litet andlig?

 

[Inte_Ung]

Samtidigt är det så mycket regler att det också borde vara kombinerat med viss ständig ångest.)

Man behöver ju inte underkasta sig någon religion där andra styr för att vara andlig för sin egen skull.

 

[vallhund]

Det är ganska märkligt resonerat. Folk går ju omkring och tror på tex gud, aktivt i sitt liv. (förmodar jag, kanske rentav ber eller går till en lokal för tillbedjan, ett tempel med prästinnor eller dyl)

Folk har häst och identifierar sig som hästägare och tänker mycket på hästen och åker till hästen osv.

Sedan finns det folk som helt enkelt går omkring och inte ägnar ett spår av tankekraft åt att tro på Idun eller Isis, Astarte eller någon annan gudom.

Precis som en person utan häst ägnar exakt noll och ingen energi på att engagera sig i sitt icke innehav av häst. De reflekterar överhuvudtaget inte över att inte skaffa häst och inte ta hand om häst och inte mata häst osv. Inte heller över om de inte äger ett Engelskt fullblod eller inte äger en Shire.

Om någon frågar dem från ingenstans - Jaha rider du dressyr eller fälttävlan? Då tänker de till, eh va? varför skulle jag tävla fälttävlan? (vilken konstig fråga, jag har ju aldrig suttit på en häst, är det så många som gör det?) och säger -Va nejdå, Jag har ingen häst och rider inte, uhm gör du?

Dessa personer definieras inte rent allmänt genom sitt icke hästinnehav.

Jag tror inte på Idun, Isis, Freja, Kali, Astarte eller Changing woman. Inte på Tor, Oden, "Gud", eller någon annan manlig gudom heller eller Jesus för den delen.

Jag tror att du inte heller tror på Isis, Freja, Kali, Changing woman, Tor, Oden osv, men du tror på den där "Gud". Det är någonting aktivt. När du går omkring och inte tror på Idun så är inte det någonting aktivt som du pysslar med varje dag. Tänk vad jobbigt det skulle vara? Jag tror inte på Idun idag heller, jag tror inte på Tor idag heller. Oj nu åskar det, det var nog inte Tor och hans hammare för honom tror jag ju inte på osv...

Sådär, så tänker jag INTE på en gud till förutom de tusentals gudar som du inte tror på.

(om jag skulle lyckas samla mig till att försöka tro på någon gudom kan du ju gissa vilken kategori jag skulle plocka en ur... den med Tadaam -manliga gudar (som ser ned på kvinnor) eller den med kvinnliga... men jag är rädd att jag helt saknar förmågan till tro, folk är olika antar jag, kan inte föreställa mig hur det skulle kännas att tro på någon gud. Precis som du kanske inte kan föreställa dig hur det skulle kännas att bara inte göra det.)

Hick, mina skrattmuskler gick i baklås

 

[Badger]

Man behöver ju inte underkasta sig någon religion där andra styr för att vara andlig för sin egen skull.

Nej helt sant! Mina fördomar sa mig att det var lite vanligare med organiserad religion, men det kan såklart vara lika vanligt med egen. (Även om jag såklart har svårt att föreställa mig exakt hur där med.)

Tänkte bara lite spontant att om det var en religion med regler i så skulle det rimligen kunna vara förknippat med lite ångest också för vissa, kanske.

(Jag har delvis fått den biten från en släkting som jobbade med ungdomar med ångest, tydligen var det mycket ångest runt kristendomen där -"storebror ser mig" (på toa, sex, mina tankar) ångest. Släktingen var men är inte troende kristen.)

 

[Migo]

Hjärnan är inte statisk.
Den går att förändra.
Kanske mår man bättre psykiskt om man tränar den till att vara litet andlig?

Det här är så provocerande och trångsynt att det blir humor.

 

[Inte_Ung]

Tänkte bara lite spontant att om det var en religion med regler i så skulle det rimligen kunna vara förknippat med lite ångest också för vissa, kanske.

Jag är övertygad om att organiserad religion kan ge både ångest och andra komplikationer.
Och att det därför är viktigt att visa på alternativa vägar till andlighet.
IS t.ex. tar mark genom att fylla det där hålet och det är inte bra.

 

[Badger]

Hjärnan är inte statisk.
Den går att förändra.
Kanske mår man bättre psykiskt om man tränar den till att vara litet andlig?

Kanske? Fast om man mår riktigt hyggligt så känns det som en dålig idé att ändra på det. Risken finns ju att man mår sämre också så att säga.

Om man mår dåligt däremot så kan det ju vara läge att satsa.

Sedan måste jag ju erkänna att jag vet ju inte vad som menas med "lite andlig". Nu blev jag faktiskt nyfiken? Hur beskriver du det? Hur gör de som är lite andliga? (en positivt intresserad fråga, inte en kritiserande fråga. Vem vet jag kanske är lite "andlig" utan att veta det )

 

[kryddelydd]

Det här är så provocerande och trångsynt att det blir humor.

Kan du utveckla på vilket sätt du finner uttalandet provocerande?

 

[Inte_Ung]

Det här är så provocerande och trångsynt att det blir humor.

Nej det är det inte alls.
Inom psykologin så arbetar man med mindfulness som en metod att behandla stress och depression.
Avslappningsövningar och meditation är en sorts andlighet som man kan träna med.
Det är en vedertagen metod vid psykisk ohälsa.
Och den bygger just på att hjärnan kan tränas till nya tankemönster.

Med PET-kamera kan man sedan se förändringarna.

 

[Badger]

Och det är ju där som skolan måste presentera alternativ.
I skolan så behöver det läras ut om andlighet.
Annars så lämnar man öppet mål för olika alternativa galenskaper.

Det kanske också är så att att andligheten i sig hjälper mot depressioner och annan psykisk ohälsa då just serotonin visar sig vara inblandat i det hela?

Fast nja. Tycker det kan ligga kvar i religionsundervisningen. Jag vet ju som sagt inte vad "lite andlighet" är. Avslappningsövningar på jumpan och lite träning i meditation på religionen hade vi och det tycker jag absolut hör hemma i de ämnena, inga problem.

Som sagt så har jag ju en släkting som jobbat med psykisk ohälsa och jag skrev det inte så tydligt men hon förlorade sin tro (som inte var ogenomtänkt och ljummen) iom det då hon tyckte sig se hur mycket psykisk ohälsa som vissa religiösa (kristna) föräldrar skapade hos sina barn. Så jag tror det kan vara både och behöver inte vara bra för alla och kan vara dåligt att vara aktivt religiös i ett samfund.

Jag tycker skolan ska stå för en rak acceptans av att få ha sitt huvud för sig själv och inte för en ande eller en gud eller för ett samfund eller för föräldrarna. En rak acceptans av att alla inte har det behovet. Ett ljummet förhållande till religioner som befinner sig i religionsundervisningen. Och en diskussion av människan och moral som finns i filosofin och till avslappning som kan få vara i idrotten. Ismerna kan hänga i samhällskunskapen som vanligt.

Allmän andlighet som jag som sagt inte vet exakt vad som menas med kan jag inte gissa något om.

 

[Inte_Ung]

Nu blev jag faktiskt nyfiken? Hur beskriver du det? Hur gör de som är lite andliga?

Jag tar mig tid att tänka fritt utan krav på prestation.
Det kan vara ett matematiskt problem, någon fråga om universum eller att stå och titta på vågorna på sjön i 5 min.
För mig så handlar det om att öppna mina sinnen och släppa kontrollen över tankarna några gånger per dag.
Att liksom stanna upp och kontemplera.
Jag definierar mig som tämligen andlig men definitivt inte som vare sig troende eller religiös.

 

[Lena Furberg]

Det är ganska märkligt resonerat. Folk går ju omkring och tror på tex gud, aktivt i sitt liv. (förmodar jag, kanske rentav ber eller går till en lokal för tillbedjan, ett tempel med prästinnor eller dyl)

Folk har häst och identifierar sig som hästägare och tänker mycket på hästen och åker till hästen osv.

Sedan finns det folk som helt enkelt går omkring och inte ägnar ett spår av tankekraft åt att tro på Idun eller Isis, Astarte eller någon annan gudom.

Precis som en person utan häst ägnar exakt noll och ingen energi på att engagera sig i sitt icke innehav av häst. De reflekterar överhuvudtaget inte över att inte skaffa häst och inte ta hand om häst och inte mata häst osv. Inte heller över om de inte äger ett Engelskt fullblod eller inte äger en Shire.

Om någon frågar dem från ingenstans - Jaha rider du dressyr eller fälttävlan? Då tänker de till, eh va? varför skulle jag tävla fälttävlan? (vilken konstig fråga, jag har ju aldrig suttit på en häst, är det så många som gör det?) och säger -Va nejdå, Jag har ingen häst och rider inte, uhm gör du?

Dessa personer definieras inte rent allmänt genom sitt icke hästinnehav.

Jag tror inte på Idun, Isis, Freja, Kali, Astarte eller Changing woman. Inte på Tor, Oden, "Gud", eller någon annan manlig gudom heller eller Jesus för den delen.

Jag tror att du inte heller tror på Isis, Freja, Kali, Changing woman, Tor, Oden osv, men du tror på den där "Gud". Det är någonting aktivt. När du går omkring och inte tror på Idun så är inte det någonting aktivt som du pysslar med varje dag. Tänk vad jobbigt det skulle vara? Jag tror inte på Idun idag heller, jag tror inte på Tor idag heller. Oj nu åskar det, det var nog inte Tor och hans hammare för honom tror jag ju inte på osv...

Sådär, så tänker jag INTE på en gud till förutom de tusentals gudar som du inte tror på.

(om jag skulle lyckas samla mig till att försöka tro på någon gudom kan du ju gissa vilken kategori jag skulle plocka en ur... den med Tadaam -manliga gudar (som ser ned på kvinnor) eller den med kvinnliga... men jag är rädd att jag helt saknar förmågan till tro, folk är olika antar jag, kan inte föreställa mig hur det skulle kännas att tro på någon gud. Precis som du kanske inte kan föreställa dig hur det skulle kännas att bara inte göra det.)

Det finns en (faktiskt) vacker kristen sång, som sjungs rätt ofta och som jag t.ex. minns från min konfirmation (ja, jag konfirmerades!) men som numera stör mig. Enormt. Tyvärr, för den är vacker i övrigt....
-"Guds kärlek är, som stranden och som gräset. Är vind och vidd och ett oändligt hem. -Vi frihet fick att bo där, gå och komma. Att säga ja till Gud och säga nej..." DÄR stör jag mig. Vaddå, "säga nej"?? Att en del kristna ser på det som ett aktivt nej, ett avståndstagande, ungefär som att tacka nej till ett visst politiskt parti. Och därmed lägger ansvaret på den följande uteslutningen från Paradiset/evigheten på en själv. man tackade ju nej...
För det handlar ju inte om det. Lika lite som jag "säger nej" till Jultomten - jag TROR inte att Jultomten existerar! Jag avvisar honom inte, tackar inte nej till hans vänskap. Jag tror inte att han finns!
(Sen är jag personligen inte på långt när övertygad om någon "Guds'" existens eller icke existens. Jag vet inte, helt enkelt...)

 

[Inte_Ung]

Tycker det kan ligga kvar i religionsundervisningen.

Jag för min del tycker att det kan utökas.
Om jag fick bestämma så skulle ämnet inte heta religion utan att vården om själen och psyket skulle läggas in som en del i idrott och hälsa.
Och delen med hur religion påverkar samhället som en del av samhällskunskapen.

 

[Badger]

Jag tar mig tid att tänka fritt utan krav på prestation.
Det kan vara ett matematiskt problem, någon fråga om universum eller att stå och titta på vågorna på sjön i 5 min.
För mig så handlar det om att öppna mina sinnen och släppa kontrollen över tankarna några gånger per dag.
Att liksom stanna upp och kontemplera.
Jag definierar mig som tämligen andlig men definitivt inte som vare sig troende eller religiös.

Jaha du menar så det kallar jag inte andlighet, hos mig, utan hm känsla/sinne för skönhet eller stänga av tankarna. Det är klart jag tänker fritt, hisnar över stjärnorna och hur härligt stort universum är, tittar på vågorna i 5-10 minuterna, betraktar vattenfall (en favorit). Blir helt andlös av vitsipporna i skogen och hela hjärnan fylls av dem.

När jag joggar tänker på absolut ingenting alls ibland utom upplevelsen av skogen, älskar yoga, gör avslappningsövningar själv ibland och ibland med mental träning.

Jag betraktar mig som helt oandlig Men jag blir yr och lycklig av skönhet i naturen, tycker om att rita och arbeta i trädgården. Schablonlitteraturnunnalivet betraktas som milt attraktivt med tex bibliotek, trädgårdsjobb och kontemplation med gud som ett klart aber. Skulle säkert överleva en vecka på yogaretreat med meditaition så länge jag bara gjorde och upplevde och inte lyssnade på några andliga hm "föreläsningar" då skulle jag få utslag.

(Jag menar jag tror inte det är ovanligt heller, en av de mer rejäla ateister jag känner älskar naturen och älskar att fiska. Fiska är ju nästan som meditation förmodar jag, precis som ridning och bågskytte.)

 

[Badger]

Det finns en (faktiskt) vacker kristen sång, som sjungs rätt ofta och som jag t.ex. minns från min konfirmation (ja, jag konfirmerades!) men som numera stör mig. Enormt. Tyvärr, för den är vacker i övrigt....
-"Guds kärlek är, som stranden och som gräset. Är vind och vidd och ett oändligt hem. -Vi frihet fick att bo där, gå och komma. Att säga ja till Gud och säga nej..." DÄR stör jag mig. Vaddå, "säga nej"?? Att en del kristna ser på det som ett aktivt nej, ett avståndstagande, ungefär som att tacka nej till ett visst politiskt parti. Och därmed lägger ansvaret på den följande uteslutningen från Paradiset/evigheten på en själv. man tackade ju nej...
För det handlar ju inte om det. Lika lite som jag "säger nej" till Jultomten - jag TROR inte att Jultomten existerar! Jag avvisar honom inte, tackar inte nej till hans vänskap. Jag tror inte att han finns!
(Sen är jag personligen inte på långt när övertygad om någon "Guds'" existens eller icke existens. Jag vet inte, helt enkelt...)

Exakt! eller nej till naturen?

Jag vet inte heller, om gudar, jag finner det bara osannolikt.

 

[Anders]

Det finns en (faktiskt) vacker kristen sång, som sjungs rätt ofta och som jag t.ex. minns från min konfirmation (ja, jag konfirmerades!) men som numera stör mig. Enormt. Tyvärr, för den är vacker i övrigt....
-"Guds kärlek är, som stranden och som gräset. Är vind och vidd och ett oändligt hem. -Vi frihet fick att bo där, gå och komma. Att säga ja till Gud och säga nej..." DÄR stör jag mig. Vaddå, "säga nej"?? Att en del kristna ser på det som ett aktivt nej, ett avståndstagande, ungefär som att tacka nej till ett visst politiskt parti. Och därmed lägger ansvaret på den följande uteslutningen från Paradiset/evigheten på en själv. man tackade ju nej...
För det handlar ju inte om det. Lika lite som jag "säger nej" till Jultomten - jag TROR inte att Jultomten existerar! Jag avvisar honom inte, tackar inte nej till hans vänskap. Jag tror inte att han finns!
(Sen är jag personligen inte på långt när övertygad om någon "Guds'" existens eller icke existens. Jag vet inte, helt enkelt...)

Säga ja till Gud (god) och nej till det som är ont, som droger eller förtryck eller ... så tolkar jag psalmtexten

 

[sjoberga]

Hjärnan är inte statisk.
Den går att förändra.
Kanske mår man bättre psykiskt om man tränar den till att vara litet andlig?

I en fullständigt egenuppfattad verklighet (dvs hur jag uppfattar min omgivning statistiskt) säger jag, det verkar omvänt. De som verkar må sämst är dem som hela tiden "söker" efter andra meningar med livet än att koncentrera sig på att forma och leva det efter de förutsättningar man faktiskt kan ta på. Oavsett om det är religion eller andra "andligheter".

Det är säkert väldigt individuellt - men jag tror inte på religion som lösning på psykisk ohälsa. Det verkar inte funka så.

 

[Anders]

Exakt! eller nej till naturen?

Tvärtom skulle jag säga, ett av psalmen budskap är att just naturen är en plats där vi kan söka gud, dessutom ett ganska återkommande tema inom kristendomen.

 

[kryddelydd]

I en fullständigt egenuppfattad verklighet (dvs hur jag uppfattar min omgivning statistiskt) säger jag, det verkar omvänt. De som verkar må sämst är dem som hela tiden "söker" efter andra meningar med livet än att koncentrera sig på att forma och leva det efter de förutsättningar man faktiskt kan ta på. Oavsett om det är religion eller andra "andligheter".

Det är säkert väldigt individuellt - men jag tror inte på religion som lösning på psykisk ohälsa. Det verkar inte funka så.

Höna eller ägg?

Mår man dåligt för att man söker, eller söker man för att man mår dåligt?

 

[Inte_Ung]

Det är klart jag tänker fritt, hisnar över stjärnorna och hur härligt stort universum är, tittar på vågorna i 5-10 minuterna, betraktar vattenfall (en favorit). Blir helt andlös av vitsipporna i skogen och hela hjärnan fylls av dem.

Det definierar jag som andlighet.
Och något som varje människa behöver.
Att kunna göra just så ser jag också som ett alternativ till religion och ett skydd mot sekter och religiös fanatism.
Därför så tycker jag att det skall läras ut i skolorna som andlig och psykisk friskvård.