Och jag skulle definiera dig som någon som har hittat sin privata andlighet som ger välbefinnande.
Fast inte jag då. Jag har skönhetskänsla (alltså blir glad av saker jag tycker är vackra) och jag har inte letat eller funnit utan har
det känns som att de som gillar andlighet och tycker det är fint lägger den etiketten på allting som de tycker är bra. Precis som kristna tror de har något slags monopol på moral.
Men på sätt och vis kan du ha rätt och jag fel. Här är en definition av andlighet, från wiki som vanligt.
Andlighet menar det
immateriella,
själslivet, koncept som utgår från antagandet att människan har en inneboende
ande eller
psyke.
Jag har onekligen ett medvetande - psyke. De flesta människor har det. Då är alla andliga.
Ande och materia är traditionella
motsatsord. Andlighet är förknippat med begrepp som
fromhet,
helighet,
religiositet,
själfullhet,
spiritualitet och
mysticism. Andlighet kan både handla om tro och sökande, och just unga människors sökande från 1960-talet och framåt har lett till att många nya trossamfund och sekter sett dagens ljus.
[1]
Definitivt inte jag då.
Andlighet behöver inte inbegripa tron på något
övernaturligt eller transcendent. Även utövande eller beundran av
konst,
musik,
litteratur, mm, liksom de känslor som kärlek eller självförverkligande kan väcka, är immateriella till sin natur och kan ge en översinnlig upplevelse.
Här kanske. Konst, litteratur, natur uppskattar jag mycket. Kanske till "översinnlighet" Men det känns nästan som en stöld att kalla det andlighet. Allt bra tillhör religionen ingen uppskattning av skönhet får finnas utanför. Då urvattnas väl begreppet andlighet till allt eller absolut ingenting.
Finns det människor som helt saknar förmåga att uppskatta konst, litteratur, natur, skönhet, kärlek osv. Kanske, men då skulle jag säga att det är personer med extrem tro på en religion eller en ism tex som saknar andlighet snarare än normalateisten. Som nunnorna som slog barn till ogifta mödrar på Irland under 40-talet tex eller en intervjuad fiskare i en bok som hävdade att han fiskade ur haven för att påskynda Armageddon. Blinda mot världen och avsaknad av medkänsla. I så fall är andlighet helt skilt från religion? Men det motsäger nog vad de flesta skulle tänka.
Meditation,
drömresor, inre resor,
healing,
regression, olika former av
seanser och
sittningar och saker som utmanar människan att tänka större, och som lockar henne att leta inåt i sig själv, brukar betecknas som andlighet, och förknippas starkt med
New Age-tänkandet. Vissa former av sådan nyandlighet betraktas inom
kristenheten som
irrläror.
Andliga övningar kallade
Ignatius av Loyola sin bok som beskrev hur
jesuiterna skulle komma i kontakt med
Gud. En andlig person skulle då vara en person som lever intensivt i sin
religiösa tro.
Här snarare då, en person som lever intensivt i sin religiösa tro, på allt från kristallhealing till naturandar till sig själv och sitt självfokus till Kristus. Det är vad jag förknippat med andlighet. Och det har jag inte.