Religionens särställning

[Migo]

Nu förstår jag inte vad du menar.
Det är väl för de flesta rätt tydligt att kroppen och själen (psyket) sitter ihop.
Men nog kan psyket lyfta sig från kroppen med jämna mellanrum?
Det gör åtminstone mitt psyke, när jag dagdrömmer exempelvis.
Eller när jag tänker tillbaka på en del minnen: själen kan befinna sig hemma, medan kroppen sitter i en kontorsstol.

Du menar att du skulle kunna dagdrömma även om du inte hade en kropp? Tanken om att det finns en själ/psyke som är skilt från kroppen handlar ju inte om att du kan föreställa dig saker, utan om att kroppen är ett kärl vilken själen fyller, och att själen inte dör när kroppen dör.

Jag tycker att det är fullständigt uppenbart att mitt "jag" är ett resultat av kemiska och elektriska processer som pågår i kroppen.

 

[Petruska]

Nu förstår jag inte vad du menar.
Det är väl för de flesta rätt tydligt att kroppen och själen (psyket) sitter ihop.
Men nog kan psyket lyfta sig från kroppen med jämna mellanrum?
Det gör åtminstone mitt psyke, när jag dagdrömmer exempelvis.
Eller när jag tänker tillbaka på en del minnen: själen kan befinna sig hemma, medan kroppen sitter i en kontorsstol.

Eller så är det där det sätt att beskriva den sortens upplevelser på, som vårt språk och vår kulturhistoria så att säga möjliggör. Det sättet fungerar också i samtal. Även personer som inte tror på själar förstår vad du menar.

Det betyder inte att det är så man måste föreställa sig det. Det kan finnas möjligheter här, som vi inte har tillgång till, just på grund av vårt språk och vår kulturhistoria.

 

[Migo]

Eller så är det där det sätt att beskriva den sortens upplevelser på, som vårt språk och vår kulturhistoria så att säga möjliggör. Det sättet fungerar också i samtal. Även personer som inte tror på själar förstår vad du menar.

Det betyder inte att det är så man måste föreställa sig det. Det kan finnas möjligheter här, som vi inte har tillgång till, just på grund av vårt språk och vår kulturhistoria.

Tack!

 

[kryddelydd]

Du menar att du skulle kunna dagdrömma även om du inte hade en kropp? Tanken om att det finns en själ/psyke som är skilt från kroppen handlar ju inte om att du kan föreställa dig saker, utan om att kroppen är ett kärl vilken själen fyller, och att själen inte dör när kroppen dör.

Jag tycker att det är fullständigt uppenbart att mitt "jag" är ett resultat av kemiska och elektriska processer som pågår i kroppen.

Odödlig själ - nej, det tror jag inte.
Psyke inneboende i (i symbios med) kroppen - ja, absolut.
Som sagt: ditt citat jämställde själ med psyke, psyket tycker jag är ganska oberoende av kroppen.

Visst är väl "jaget" beroende av biokemiska processer, absolut.
Men psyket är ju något mer också, än ren biologisk funktion. Vad, det vet jag inte.
Men visst är det fantastiskt att vi kan sitta här, på var sin plats, och diskutera. Kropparna må vara hela eller trasiga, våra psyken är olika funtade men likväl kan vi ha en kommunikation även när kropparna är långt isär.

Men det är klart, tycker du att psyket är helt sammanklibbat med kroppen så går det ju inte att argumentera.
Jag tycker annorlunda, och det är ju OK!

 

[kryddelydd]

Eller så är det där det sätt att beskriva den sortens upplevelser på, som vårt språk och vår kulturhistoria så att säga möjliggör. Det sättet fungerar också i samtal. Även personer som inte tror på själar förstår vad du menar.

Det betyder inte att det är så man måste föreställa sig det. Det kan finnas möjligheter här, som vi inte har tillgång till, just på grund av vårt språk och vår kulturhistoria.

Lust att ge dig på ett försök att utveckla tankegången?

 

[Badger]

Nä, det är min uppfattning... Tror man inte på något så tror man inte på något och då har man ju den tron att man inte tror på något. För min del är det så enkelt. Sedan är det upp till vem som helst om den håller med mig eller inte, där känner jag att det inte finns något rätt eller fel huruvida jag känner så eller inte. Men särskilt religiös är jag inte, använder både hijab i muslimska länder, har ofta mitt guldkors runt halsen och har judiska ljusstakar i fönstren för att de är fina... Kunde inte bry mig mindre om andras tro, varesig det är på en gud, tio gudar, satan eller ingenting.

Det är ganska märkligt resonerat. Folk går ju omkring och tror på tex gud, aktivt i sitt liv. (förmodar jag, kanske rentav ber eller går till en lokal för tillbedjan, ett tempel med prästinnor eller dyl)

Folk har häst och identifierar sig som hästägare och tänker mycket på hästen och åker till hästen osv.

Sedan finns det folk som helt enkelt går omkring och inte ägnar ett spår av tankekraft åt att tro på Idun eller Isis, Astarte eller någon annan gudom.

Precis som en person utan häst ägnar exakt noll och ingen energi på att engagera sig i sitt icke innehav av häst. De reflekterar överhuvudtaget inte över att inte skaffa häst och inte ta hand om häst och inte mata häst osv. Inte heller över om de inte äger ett Engelskt fullblod eller inte äger en Shire.

Om någon frågar dem från ingenstans - Jaha rider du dressyr eller fälttävlan? Då tänker de till, eh va? varför skulle jag tävla fälttävlan? (vilken konstig fråga, jag har ju aldrig suttit på en häst, är det så många som gör det?) och säger -Va nejdå, Jag har ingen häst och rider inte, uhm gör du?

Dessa personer definieras inte rent allmänt genom sitt icke hästinnehav.

Jag tror inte på Idun, Isis, Freja, Kali, Astarte eller Changing woman. Inte på Tor, Oden, "Gud", eller någon annan manlig gudom heller eller Jesus för den delen.

Jag tror att du inte heller tror på Isis, Freja, Kali, Changing woman, Tor, Oden osv, men du tror på den där "Gud". Det är någonting aktivt. När du går omkring och inte tror på Idun så är inte det någonting aktivt som du pysslar med varje dag. Tänk vad jobbigt det skulle vara? Jag tror inte på Idun idag heller, jag tror inte på Tor idag heller. Oj nu åskar det, det var nog inte Tor och hans hammare för honom tror jag ju inte på osv...

Sådär, så tänker jag INTE på en gud till förutom de tusentals gudar som du inte tror på.

(om jag skulle lyckas samla mig till att försöka tro på någon gudom kan du ju gissa vilken kategori jag skulle plocka en ur... den med Tadaam -manliga gudar (som ser ned på kvinnor) eller den med kvinnliga... men jag är rädd att jag helt saknar förmågan till tro, folk är olika antar jag, kan inte föreställa mig hur det skulle kännas att tro på någon gud. Precis som du kanske inte kan föreställa dig hur det skulle kännas att bara inte göra det.)

 

[Badger]

Och när man läser sådana här artiklar kan man förstå lite av det. Sedan vet man ju inte om det där stämmer eller om forskningen är replikerbar.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/andligheten-syns-i-hjarnans-kemi/
https://www.svd.se/andlig-oppenhet-syns-i-din-hjarna

Jag kan förstå att om man har kemin för att vilja och måste tro på någonting så är det svårt att föreställa sig någon som inte har det.

Det hade varit kul att kunna arbeta upp energin till att bli Wicca i alla fall för att irritera folk, men helt ärligt orka och det finns bara inte där.

 

[Badger]

Här däremot är någon som anstränger sig hårt för att inte tro på Astarte och några till.
Och det fungerade ju onekligen så nu tror folk inte på de gudarna. Men ingen kallar domprosten för troende på Astarteateism för det.

Men det är ju alltså inte denna typen av icke tro vi pratar om när vi pratar om agnostiker och ateister.

2 Kungaboken 23:6-14
Och han tog Aseran ur HERRENS hus och förde bort den utanför Jerusalem till Kidrons dal, och brände upp den där i Kidrons dal, han stötte sönder den till stoft och kastade stoftet på den allmänna begravningsplatsen.…

Svenska (1917)
Utan så skolen I göra med dem I skolen bryta ned deras altaren och slå sönder deras stoder och hugga ned deras Aseror och bränna upp deras beläten i eld.

5 Mosebok 9:21
Sedan tog jag kalven, syndabelätet som I haden gjort, och brände den i eld och krossade sönder den väl, till dess att den blev fint stoft, och det stoftet kastade jag i bäcken som flöt ned från berget.

5 Mos 7:5
Nej, så skall ni göra med dem: riv ner deras altaren, krossa deras stenstoder, hugg sönder deras asherapålar och bränn deras gudabilder.

2 Kung 23
Kungen lät kalla till sig alla de äldste i Juda och Jerusalem. Han gick upp till Herrens hus, och alla män i Juda och alla invånare i Jerusalem följde honom, präster och profeter, ja, hela folket, unga som gamla, och han läste upp för dem allt som stod i förbundsboken som påträffats i Herrens hus. Kungen ställde sig sedan vid pelaren och bekräftade inför Herren förbundet, enligt vilket de skulle hålla sig till Herren och följa hans bud och befallningar och stadgar med hela sitt hjärta och med hela sin själ och fullgöra bestämmelserna som fanns nedskrivna i boken. Och hela folket trädde in i förbundet.

Kungen befallde översteprästen Hilkia, prästerna närmast under honom och tröskelväktarna att de skulle från Herrens tempel skaffa undan alla föremål som tillverkats för Baal och Ashera och himlens hela härskara. Därefter brände han upp dem utanför Jerusalem, på avsatserna i Kidrondalen, och förde bort askan till Betel. De avgudapräster som Judas kungar hade tillsatt för att tända offereld på offerplatserna i Judas städer och runt omkring Jerusalem körde han bort, likaså dem som tänt offereld åt Baal, åt solen och månen, åt stjärnbilderna och himlens hela härskara. Asherapålen i Herrens hus tog han bort och förde den till Kidrondalen utanför Jerusalem; där brände han den och krossade den till stoft, som han sedan kastade ut på den allmänna begravningsplatsen. Han rev ner kulttjänarnas byggnader, som fanns i Herrens hus och där kvinnorna vävde tyger åt Ashera. Han lät hämta alla präster i Judas städer och skända offerplatserna där de hade tänt offereld, från Geva ända till Beer Sheva.

Men de definieras inte utifrån de gudar de inte tror på längre fastän icketron är lite mer engagerad och aktiv så att säga.

 

[Badger]

Muslimerna definieras inte heller utifrån att de inte längre tror på de arabiska gudinnorna Allat, Al Uzza och Manat. Som enligt vissa befolkade en ganska välkänd plats

Även före islam var Kaba i Mekka ett religiöst centrum, för den förislamiska arabiska tron. Dess väggar sägs varit täckta av otaliga symboler föreställande demoner, djinner, halvgudar och andra blandade varelser från den djupt polyteistiska miljön i dåtidens förislamiska antika Arabien. Man kan av denna massa av symboler dra slutsatsen att det fanns en otroligt rik kultur i vilken mytologi kunde blomstra.[1]

Men det är ingenting som definierar de som vallfärdar dit att de inte tror på Allat, trots att platsen rent av kanske byggdes för henne + väninnor, eller någon annan. Men det är liksom ingenting man aktivt reflekterar över till vardags, sannolikt inte ens om man åker dit.

 

[Cambrie]

Det är ganska märkligt resonerat. Folk går ju omkring och tror på tex gud, aktivt i sitt liv. (förmodar jag, kanske rentav ber eller går till en lokal för tillbedjan, ett tempel med prästinnor eller dyl)

Folk har häst och identifierar sig som hästägare och tänker mycket på hästen och åker till hästen osv.

Sedan finns det folk som helt enkelt går omkring och inte ägnar ett spår av tankekraft åt att tro på Idun eller Isis, Astarte eller någon annan gudom.

Precis som en person utan häst ägnar exakt noll och ingen energi på att engagera sig i sitt icke innehav av häst. De reflekterar överhuvudtaget inte över att inte skaffa häst och inte ta hand om häst och inte mata häst osv. Inte heller över om de inte äger ett Engelskt fullblod eller inte äger en Shire.

Om någon frågar dem från ingenstans - Jaha rider du dressyr eller fälttävlan? Då tänker de till, eh va? varför skulle jag tävla fälttävlan? (vilken konstig fråga, jag har ju aldrig suttit på en häst, är det så många som gör det?) och säger -Va nejdå, Jag har ingen häst och rider inte, uhm gör du?

Dessa personer definieras inte rent allmänt genom sitt icke hästinnehav.

Jag tror inte på Idun, Isis, Freja, Kali, Astarte eller Changing woman. Inte på Tor, Oden, "Gud", eller någon annan manlig gudom heller eller Jesus för den delen.

Jag tror att du inte heller tror på Isis, Freja, Kali, Changing woman, Tor, Oden osv, men du tror på den där "Gud". Det är någonting aktivt. När du går omkring och inte tror på Idun så är inte det någonting aktivt som du pysslar med varje dag. Tänk vad jobbigt det skulle vara? Jag tror inte på Idun idag heller, jag tror inte på Tor idag heller. Oj nu åskar det, det var nog inte Tor och hans hammare för honom tror jag ju inte på osv...

Sådär, så tänker jag INTE på en gud till förutom de tusentals gudar som du inte tror på.

(om jag skulle lyckas samla mig till att försöka tro på någon gudom kan du ju gissa vilken kategori jag skulle plocka en ur... den med Tadaam -manliga gudar (som ser ned på kvinnor) eller den med kvinnliga... men jag är rädd att jag helt saknar förmågan till tro, folk är olika antar jag, kan inte föreställa mig hur det skulle kännas att tro på någon gud. Precis som du kanske inte kan föreställa dig hur det skulle kännas att bara inte göra det.)

Du får tycka att det är hur märkligt som helst. Jag har ändå inte lyckats förklara så någon av er begriper. Och kommer inte fortsätta på den linjen heller oberoende av hur mycket ni kommenterar det... Och helt ärligt, skiter jag blanka fan i hur ni definierar er tro eftersom jag inte ens hittar ord som definierar min egen.

 

[Badger]

Du får tycka att det är hur märkligt som helst. Jag har ändå inte lyckats förklara så någon av er begriper. Och kommer inte fortsätta på den linjen heller oberoende av hur mycket ni kommenterar det... Och helt ärligt, skiter jag blanka fan i hur ni definierar er tro eftersom jag inte ens hittar ord som definierar min egen.

Exakt, det är det jag säger. Våra hjärnor kanske ser olika ut. Din kanske är konstruerad för att tro på någonting och därför kan den inte föreställa sig icke tro (hur du än vänder och vrider försöker din hjärna föreställa sig ngt slags tro). Min är kanske konstruerad för att inte tro på något och jag kan ju onekligen ha viss förståelse för tro, eftersom jag läst så mycket om det -kommer naturligt eftersom det skrivs mycket om det. Men jag kan inte återskapa det i min hjärna, känslan liksom.

(eller iofs någon har sagt att när det är vår och löven spricker och vattnet porlar och man känner liksom TRO på GUD i hela sig. Då känner jag lycka och glädje istället och allt är härligt. Men det kanske är den känslan fast fokuserad till en ande/ "gubbe" istället för allmän lycka man känner om man tror. Samtidigt är det så mycket regler att det också borde vara kombinerat med viss ständig ångest.)

Det är inget konstigt med det. Jag kan ju inte heller förklara så du begriper och det är kanske så att du inte kan förstå (men iofs kanske också så att du inte verkar försöka förstå).

 

[Cambrie]

Exakt, det är det jag säger. Våra hjärnor kanske ser olika ut. Din kanske är konstruerad för att tro på någonting och därför kan den inte föreställa sig icke tro. Min är kanske konstruerad för att inte tro på något och jag kan ju onekligen ha viss förståelse för tro, eftersom jag läst så mycket om det -kommer naturligt eftersom det skrivs mycket om det. Men jag kan inte återskapa det i min hjärna.

Det är inget konstigt med det. Jag kan ju inte heller förklara så du begriper och det är kanske så att du inte kan förstå (men iofs också så att du inte verkar försöka förstå).

Jag tror inte på Gud nej och har inte heller någon som helst anledning att förstå hur din hjärna fungerar i det avseende men jag inser ju att ni dessutom inte förstått ett smack vad jag menat, och det är svårt för det är svåra frågor om man filosofiskt (inte religiöst eller andligt) går till botten med det. Var det något mer eller kan vi lämna just den diskussionen för du lär ändå inte greppa vad jag menar?

 

[skogaliten]

Barn och vuxna har ett behov av andlighet.
Religion är ett sätt att fylla det behovet.
Andra sätt är att meditera, kontemplera eller sätta sig och dricka kaffe och titta på en vacker utsikt medan tankarna tillåts vandra.
Barn behöver presenteras för hur de fyller det behovet hos sig själva.
Annars så öppnar man för att olika knasiga sekter eller ett sökande som kan bli destruktivt.
För egen del så är jag agnostiker och fyller mitt andliga behov på annat sätt än med en religion.
Men jag kan uppskatta kyrkobesök och en tänkvärd Gudstjänst.
Vilken religion som helst fungerar bra för mig i det fallet.
Religion är också ett sätt att definiera hur vi skall förhålla oss till varandra.
I större delen av Världen så lever vi efter de Mosaiska lagarna och tycker att dessa är bra att ha.

Men nu är vi där igen. Ett väskrivet inlägg, där det går att hålla med om mycket, men...

Religionen får en särställning, och sägs fylla det behovet, och religionen verkar vara, "harmlös".

De där "mosaiska lagarna" (gudskelov att vi inte lever efter dessa, de är ganska otäcka, utan det vi lever efter är i själva verket en sentida efterkonstruktion), är ju den sociala kod som tycks finnas evolutionärt inkodad i människan.
Även samhällen/folkgrupper som aldrig hört talas om kristendom, har enligt modern antropologisk forskning, (haft) ett likartat sätt att agera "mot sin nästa". Vi är helt enkelt ett socialt djur.

Religion är inte harmlös, religioner vill att deras anhängare skaffar sig gruppidentitet, följer uppsatta regler, och underordnar sig respektive religions olika krav.
Religioner vill gärna dominera i samhället, och att religionens regler gäller som lagbok.

Det är allt annat än harmlös och snäll andlighet.

 

[Badger]

Jag tror inte på Gud nej och har inte heller någon som helst anledning att förstå hur din hjärna fungerar i det avseende men jag inser ju att ni dessutom inte förstått ett smack vad jag menat, och det är svårt för det är svåra frågor om man filosofiskt (inte religiöst eller andligt) går till botten med det. Var det något mer eller kan vi lämna just den diskussionen för du lär ändå inte greppa vad jag menar?

Tja absolut, det är ju du som försöker tala om för mig hur jag känner.

Dvs du försöker tala om för ateisten att den visst tror.

 

[skogaliten]

Jag tror inte på Gud nej och har inte heller någon som helst anledning att förstå hur din hjärna fungerar i det avseende men jag inser ju att ni dessutom inte förstått ett smack vad jag menat, och det är svårt för det är svåra frågor om man filosofiskt (inte religiöst eller andligt) går till botten med det. Var det något mer eller kan vi lämna just den diskussionen för du lär ändå inte greppa vad jag menar?

Så du tror inte på gud men bär ändå en kristen symbol? Varför det?

 

[Cambrie]

Så du tror inte på gud men bär ändå en kristen symbol? Varför det?

För att det är ett guldkors med rubiner på. Jag tycker det är fint och kommer dessutom från en otroligt speciell person i mitt liv. Jag har dessutom ofta på mig ett vackert guldsmycke med en vers ur koranen där det står att typ alla ska vara goda människar och älska sin nästa (vilket jag håller hårt på oavsett vad jag tror på eller inte). Simple as that. Jag bär som sagt en snygg schal till vissa kläder också och köpte judestakar när jag var i Jerusalem förra året i silver. För att de är jäkligt nice.. Jag har två buddastatyer ute i trädgården också. Jag ser inget upprörande över varken kors, judestakar eller hiijabs eller andra kläder eller symboler. Jag ser inget upprörande över religion och avsaknaden eller tron på den alls. Jag är medveten om att andra gör det, men jag tycker personligen att människor kan få vara som de vill. Vilket jag skrivit om i flera inlägg.

Tja absolut, det är ju du som försöker tala om för mig hur jag känner.

Dvs du försöker tala om för ateisten att den visst tror.

Jag framförde min åsikt. Inte hur någon ska definiera sig själv. Sorry om du missförstod det, men tror jag återkommit till det i andra inlägg.

 

[kryddelydd]

Men nu är vi där igen. Ett väskrivet inlägg, där det går att hålla med om mycket, men...

Religionen får en särställning, och sägs fylla det behovet, och religionen verkar vara, "harmlös".

De där "mosaiska lagarna" (gudskelov att vi inte lever efter dessa, de är ganska otäcka, utan det vi lever efter är i själva verket en sentida efterkonstruktion), är ju den sociala kod som tycks finnas evolutionärt inkodad i människan.
Även samhällen/folkgrupper som aldrig hört talas om kristendom, har enligt modern antropologisk forskning, (haft) ett likartat sätt att agera "mot sin nästa". Vi är helt enkelt ett socialt djur.

Religion är inte harmlös, religioner vill att deras anhängare skaffar sig gruppidentitet, följer uppsatta regler, och underordnar sig respektive religions olika krav.
Religioner vill gärna dominera i samhället, och att religionens regler gäller som lagbok.

Det är allt annat än harmlös och snäll andlighet.

Detta är ett inlägg som det känns bekvämt att hålla med om.

Och så tänker jag vidare, egentligen inte kopplat till det du skrivit utan hur jag sett ett uttalande "flimra förbi" om att människan har behov av något slags religion.

Jag tänker lite att, vi människor vill så gärna ha förklaringar på det oförklarliga. Då har gudar och religioner en ganska god funktion:
"Gud vill det", "Gud har hämtat hem XX", "XX var för god för denna världen" och liknande tankegångar.
Religion med en välvillig Gud, kan ge en stor trygghet och tröst inför det oförklarliga.

I Sverige, där vi ju är extremt sekulariserade som samhälle, ser man möjligen konsekvenser av brist på sådan trygghet: vi söker svaren på internet i stället, vi blir osäkra och otrygga - vi verkar vara världens mest trygghets- och säkerhetstörstande folk, vi vill att vi själva, våra anhöriga och till och med våra djur ska vara odödliga.
Vi har svårt att acceptera att livet ser olika ut för olika individer, vilket möjligen vore lättare om man trodde på "öde" eller en Gud.
Meningen med livet hänger ju också till viss del samman med religion, tro.

Själv är jag tråkigt ateistisk. Naturvetenskapligt skolad och naturvetenskapligt hjärntvättad. Och har inte så stora behov av förklaringar, kan enkelt acceptera "man vet inte" som svar på diverse frågor av existentiell och annan art.
Vad är meningen med livet?
Jag vet inte, men jag får väl försöka traska mina dagar i att ställa till med så lite oreda som möjligt.

Men visst är det intressant, för att återknyta till trådstarten också, att just hävdandet av religion som orsak till beteende, plötsligt sätter likabehandling ur spel.
Vi får inte diskriminera pga religion och det tycker jag är rätt.
Men det intressanta är att i vissa fall begärs en särbehandling från en religiöst troende persons sida. Exemplifierat av Grimsmark (stavning?) och kvinnan som ville ha undantag från SAS uniform.

 

[Inte_Ung]

Religionen får en särställning, och sägs fylla det behovet, och religionen verkar vara, "harmlös".

Då så har du antingen missuppfattat mig eller så var jag otydlig.
Min mening är att förklara hur religionen kan få ha en sådan stor plats och att sedan ge alternativ till just religion.
Att peka på att andlighet inte alls behöver vara kopplat till religion.
Min åsikt är definitivt INTE att religion är harmlös utan precis tvärt om.

Religion är inte harmlös, religioner vill att deras anhängare skaffar sig gruppidentitet, följer uppsatta regler, och underordnar sig respektive religions olika krav.
Religioner vill gärna dominera i samhället, och att religionens regler gäller som lagbok.

Det är ju så som religionen har fått fäste.
Som ett regelverk för hur vi skall förhålla oss till varandra och som ett sätt att fylla behovet av andlighet.
En social konstruktion för social kontroll.
I dag så skall samhället sköta kontrollen över hur vi förhåller oss till varandra med demokrati.
Vilket är en annan social konstruktion för kontroll.
Och andlighet har blivit en privatsak.
Jag tror att vi måste erkänna människors behov av andlighet för att kunna erbjuda alternativ till sekter och andra tokerier som kristaller och magneter.
Helt enkelt visa på en väg där man har egen kontroll över sin andlighet.

 

[Lena Furberg]

Du menar att du skulle kunna dagdrömma även om du inte hade en kropp? Tanken om att det finns en själ/psyke som är skilt från kroppen handlar ju inte om att du kan föreställa dig saker, utan om att kroppen är ett kärl vilken själen fyller, och att själen inte dör när kroppen dör.

Jag tycker att det är fullständigt uppenbart att mitt "jag" är ett resultat av kemiska och elektriska processer som pågår i kroppen.

Det här tycker jag är en intressant fundering som jag gärna leker med. En version är, att "själen" är likt mjukvaran i en dator. Dvs den behöver själva datorn, hårdvaran, för att fungera så som vi vill, men mjukvaran kan skickas iväg oberoende av just en specifik dator. En slags själavandring, för att använda ett gammalt ord. Därmed skulle "själen" inte nödvändigtvis raderas sedan datorn skrotats. Ffa om "vår" hård-och mjukvara är ännu mer avancerad än våra nuvarande datorer, vilket man ju får utgå ifrån att de är isåfall.

Det finns massor med roliga tankeexperiment. Jag läste nyligen ett från BBC som på allvar föreslår att vår existens möjligtvis är ett gigantiskt spel, typ dataspel - där vi själva antingen är spelets skapare eller är spelpjäser i någon annans spel. http://www.bbc.com/earth/story/20160901-we-might-live-in-a-computer-program-but-it-may-not-matter

Kul, skrämmande och fascinerande funderingar - så länge man inte funderar för mycket kring alternativen ...!

 

[Inte_Ung]

Jag kan förstå att om man har kemin för att vilja och måste tro på någonting så är det svårt att föreställa sig någon som inte har det.

Och det är ju där som skolan måste presentera alternativ.
I skolan så behöver det läras ut om andlighet.
Annars så lämnar man öppet mål för olika alternativa galenskaper.

Det kanske också är så att att andligheten i sig hjälper mot depressioner och annan psykisk ohälsa då just serotonin visar sig vara inblandat i det hela?