inaa
Trådstartare
Jag är en återfallsryttare i 50-års åldern som red under 10 år av min uppväxt.
Hästarna var då min stora passion och jag var duktig, trots att familjens ekonomi bara tillät ridning på ridskola, en gång i veckan. Nu har jag så smått tagit upp passionen igen och jag inser dels att ridsporten och framför allt attityden till hästar har förändrats mycket sedan jag var barn. Men jag inser också att det jag hann få med mig under mina 10 års ridning är.. ingenting. Jag trodde alltid att jag ”kunde rida” och hade ”bra hand med hästar” men nu upplever jag att hästarna inte förstår vad jag menar med mina hjälper och att jag faktiskt aldrig har känt en häst, på riktigt. Jag kände bara ridskolehästarna men de kände ju inte mig, som en i mängden. Nu när jag läser på och kan se hästvärlden ur vuxna ögon väcker det en väldig längtan att få göra om och göra rätt. Att faktiskt få en relation till en häst, lära känna den ordentligt och lära mig rida, ordentligt. Det är förstås bara en fråga om pengar. Vore jag rik skulle jag kunna anlita hjälp och köpa häst, lära mig hantera den på riktigt. Men de pengarna finns inte så det kommer att fortsätta vara att skvalpa på ytan med enstaka ridlektioner och uteritter i grupp. En liten sorg att leva vidare med. Någon som känner igen sig?
Hästarna var då min stora passion och jag var duktig, trots att familjens ekonomi bara tillät ridning på ridskola, en gång i veckan. Nu har jag så smått tagit upp passionen igen och jag inser dels att ridsporten och framför allt attityden till hästar har förändrats mycket sedan jag var barn. Men jag inser också att det jag hann få med mig under mina 10 års ridning är.. ingenting. Jag trodde alltid att jag ”kunde rida” och hade ”bra hand med hästar” men nu upplever jag att hästarna inte förstår vad jag menar med mina hjälper och att jag faktiskt aldrig har känt en häst, på riktigt. Jag kände bara ridskolehästarna men de kände ju inte mig, som en i mängden. Nu när jag läser på och kan se hästvärlden ur vuxna ögon väcker det en väldig längtan att få göra om och göra rätt. Att faktiskt få en relation till en häst, lära känna den ordentligt och lära mig rida, ordentligt. Det är förstås bara en fråga om pengar. Vore jag rik skulle jag kunna anlita hjälp och köpa häst, lära mig hantera den på riktigt. Men de pengarna finns inte så det kommer att fortsätta vara att skvalpa på ytan med enstaka ridlektioner och uteritter i grupp. En liten sorg att leva vidare med. Någon som känner igen sig?