Lära sig rida "på riktigt" kan man definitivt göra på ridskola! Många hos oss tävlar medelsvåra klasser med ridskolehästarna med vinster och placeringar. Men det vill ju till att det är en bra ridskola förstås.
Låter toppen! Vilken ridskola är det?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Lära sig rida "på riktigt" kan man definitivt göra på ridskola! Många hos oss tävlar medelsvåra klasser med ridskolehästarna med vinster och placeringar. Men det vill ju till att det är en bra ridskola förstås.
Jo, där jag varit nu är de måna om att man tillbringar tid med hästen. Det är skönt att man får det förtroendet, jag har på en del ställen upplevt att man inte riktigt får tillgång till hästen för de litar inte på att man kan.Ett tips.. jag har egna hästar och red för ett par år sedan lektion på ridskola.. Det jag upplever med ridskolehästarna är att de många gånger är lite "avtrubbade" i sina kontakter med alla ryttare som kommer och går. Men ett tips är att faktiskt åka dit tidigare och ha extra tid när du ryktar.. Börja alltid med att låta hästen hälsa på dig innan du börjar, en sån liten sak gör mkt. Försök hitta favorit klistället på hästen och mys en stund. Visa lite extra hänsyn, flera ridskolehästar börjar öppna sig då, om man visar lite hänsyn och försöker hitta vad de tycker om. Mycket beröm är också bra, skäm bort lite så de får känna sig alldeles speciella. Inte alla gillar det, ston med hög integritet kan tycka det är lite fånigt men många gillar det massor.. Tycker många ridskoleelever glömmer det, beröm mkt!! Klia eller massera lite ist för hårda klappar.. mina barn fick alltid tacka för turen en extra gång när de red på ridskolan.. Skötare som flera rek ovan är ett ypperligt sätt att få lära känna hästarna lite mer Annars kanske det finns ngt stall där du kan få hjälpa till lite?
På riktigt?! Ja jag har tydligen mycket att återupptäcka...Kan säga att den stallkulturen är så gott som borta. Idag är det svårt att få skötarplatserna ens fyllda. För ungarna med intresse får egna ponnier. Det är löjligt få ungar idag som faktiskt är tacksamma över att få borsta och fixa för att få rida extra.
Inte läst hela tråden än men ville svara på detta. Jag har haft många sköthästar i mina dagar och nästan ingen har jag ridit, så visst finns det gott om sådana Kanske svårare på ridskola förstås, det kan jag hålla med om!Hos oss är man i alla fall välkommen även om man inte rider. Tror att det är så på många ridskolor faktiskt.
Jag kan bara hålla med om det där extramyset med ridskolehästar, jag började ju på ridskola innan jag skaffade egen häst och blev tilldelad en rödfuxmärr med integritet som hette duga, henne "kelade jag sönder" enligt ridläraren och vi var alltid i luven på varann på nåt sätt, skitrolig häst som skrämde folk, sparkade i boxväggen och tjöt så jag gjorde likadant och vi filade på det där så vi gjorde det samtidigt.Ett tips.. jag har egna hästar och red för ett par år sedan lektion på ridskola.. Det jag upplever med ridskolehästarna är att de många gånger är lite "avtrubbade" i sina kontakter med alla ryttare som kommer och går. Men ett tips är att faktiskt åka dit tidigare och ha extra tid när du ryktar.. Börja alltid med att låta hästen hälsa på dig innan du börjar, en sån liten sak gör mkt. Försök hitta favorit klistället på hästen och mys en stund. Visa lite extra hänsyn, flera ridskolehästar börjar öppna sig då, om man visar lite hänsyn och försöker hitta vad de tycker om. Mycket beröm är också bra, skäm bort lite så de får känna sig alldeles speciella. Inte alla gillar det, ston med hög integritet kan tycka det är lite fånigt men många gillar det massor.. Tycker många ridskoleelever glömmer det, beröm mkt!! Klia eller massera lite ist för hårda klappar.. mina barn fick alltid tacka för turen en extra gång när de red på ridskolan.. Skötare som flera rek ovan är ett ypperligt sätt att få lära känna hästarna lite mer Annars kanske det finns ngt stall där du kan få hjälpa till lite?
Det viktigaste är ju att bilda det där teamet, finns inte det så blir det inget bra.Säger som så många andra, din ålder och (i dina ögon, brist på) erfarenhet är verkligen inget hinder för medryttarhäst! Jag har en unghäst och en "ung vuxen"-häst under inridning och skulle jag skaffa medryttare till dem väljer jag hellre en ödmjuk och engagerad person än en superkunnig men... ja, o-ödmjuk och oengagerad.
Det är så mycket med syn på hästhantering och hästskötsel som ska stämma överens innan ridningen ens kommer på tal ändå.
Tack för din berättelse. Det är värdefullt att höra andras resa!Jag red på ridskola i min ungdom, red på en ridskola tills ridläraren inte kunde lära oss mer. Tyckte då att jag kunde rida bra, sedan började på en annan ridskola och red där tills familjen som drev den skulle flytta utomlands.
Efter det hade jag 7 års uppehåll från ridskola, red lite sporadiskt hos en amatör tränare för travhästar och lullade runt i skogen ett tag innan jag blev halv fodervärd på min kusins halvblod, tills jag flyttade ihop med mitt ex. Då red jag ännu mindre och lullade runt i skogen på en äldre fjording.
Tog upp ridningen på ridskola igen och efter andra lektionen kände jag att jag inte längre kunde rida. Tror jag red där i 3 år och under dom 3 åren lärde jag mig jättemycket, slutade rida på ridskolan när jag skaffade egen häst och utvecklades som ryttare, det tog förvisso hastigt stopp pga skador som ej ville läka och jag fick ta bort hästen efter 4 år tillsammans.
Nu nästan ett år senare ska jag ta upp ridningen på ridskola igen till våren, känner att jag saknar hästarna och vill komma tillbaka till det där stadiet jag var på innan och se om jag kan rida lika bra som jag kunde då. Jag har en känsla att jag kommer få börja om på ruta ett, men att ju mer jag rider desto fortare kommer jag komma tillbaka där jag var.
Jag är själv ej så gammal än, men jag tror aldrig att det är försent att ta upp ridningen igen. Jag minns nu senast när jag red på ridskolan var den en gammal dam som är 70+ som tog upp ridningen igen och hon är min stora idol. Så nej jag tror inte det är försent, snarare tror jag det handlar om vilja, tid och kanske även pengar (om man ej hittar en medryttarhäst eller liknande). Lite så går mina tankar i alla fall.
Oavsett lycka till.
Ingen orsak, kom förvisso på nu så här i efterhand att jag glömde det där med relation till hästarna, oops.Tack för din berättelse. Det är värdefullt att höra andras resa!