Relation med en häst?

[inaa]

Jag blev medryttare till en fantastisk häst som lärde mig massor. Jag red nästan 15 år under min uppväxt men bara på ridskola och det var inte den bästa ridskolan. Jag lärde mig aldrig rida en häst i form ordentligt. Sen efter 20 års uppehåll från ridningen började jag rida igen. På ridskola. Efter 1 år kände jag att jag ville rida mer och precis som du få en relation till en häst och verkligen lära känna den. Så jag letade efter medryttarhäst. När jag svarade på annonsen så skrev jag ärligt om mig själv och att jag bara ridit på ridskola men att jag gärna vill lära mig mer. Jag fick komma och provrida och sen fick jag bli medryttare. Jag lärde mig enormt mycket även om jag inte var tillräckligt duktig för att matcha hästen eller rida den optimalt hela tiden. Men alla letar inte efter en tävlingsryttare till sin häst. För rätt många är prio 1 att det är en vuxen ansvarsfull person som är lätt att samarbeta med och som kan rida tillräckligt bra. T.ex. så var den jag var medryttare på en nyligen pensionerad tävlingshäst som skulle få ta det lite lugnare och då passade jag bra. Visa att du vet dina begränsningar och att du vill lära dig.

Det låter hoppfullt! Jag ska fortsätta som nu: ta ett steg i taget och se var jag hamnar. Jag tog MC-kort härom året på det sättet... Man vet aldrig var man hamnar. Vem vet, jag kanske springer in i någon som behöver precis det jag kan ge !

 

[Unafraid]

Utan att ha läst allt- kan du inte söka en "pysselhäst" utöver lektionerna? Typ en senior som man kan pyssla med, gå promenader, kanske longera lite och eventuellt skritta någon tur på? För att verkligen lära känna en häst ordentligt?

 

[inaa]

Utan att ha läst allt- kan du inte söka en "pysselhäst" utöver lektionerna? Typ en senior som man kan pyssla med, gå promenader, kanske longera lite och eventuellt skritta någon tur på? För att verkligen lära känna en häst ordentligt?

Jo, jag har svarat på en sådan annons men den var redan tagen. Jag håller utkik!

 

[Unafraid]

Jo, jag har svarat på en sådan annons men den var redan tagen. Jag håller utkik!

Lägg ut en egen! Hade jag haft en senior så hade jag nog inte sökt själv, men om jag snubblade över någon som sökte så skulle jag nog kunna höra av mig. Lycka till!

 

[Similitude]

Jag hade gärna haft en sådan medryttare som du verkar vara. Så nog finns det hästar att pyssla och rida även för de som inte är så vana. Jag skulle säga att din ålder är en väldig fördel. Jag skulle inte vilja ha en tonåring som kanske är jätteduktig på att rida, men som "kör sitt race" när jag inte är med.
Så ge inte upp hoppet!

 

[inaa]

Jag hade gärna haft en sådan medryttare som du verkar vara. Så nog finns det hästar att pyssla och rida även för de som inte är så vana. Jag skulle säga att din ålder är en väldig fördel. Jag skulle inte vilja ha en tonåring som kanske är jätteduktig på att rida, men som "kör sitt race" när jag inte är med.
Så ge inte upp hoppet!

Tack för ett så fint svar! Jag kommer inte att ge upp. Jag ska gå min väg framåt och jobba tillbaka lite självförtroende.

 

[warg]

Lägg ut en egen! Hade jag haft en senior så hade jag nog inte sökt själv, men om jag snubblade över någon som sökte så skulle jag nog kunna höra av mig. Lycka till!

Håller med! Jag har en senior, fin läromästare i dressyr som jag då och då tänker att "hon skulle kunna vara rolig för en medryttare". Men jag söker inte aktivt någon. Och om någon skulle dyka upp skulle det vara mycket viktigare för mig att det är en bra person som trivs i vårt stall och är pålitlig än att den rider superbra. Bara det funkar med hästen så räcker det - och det är ju absolut inte tanken att medryttaren ska utbilda hästen, tvärtom.

 

[Sirap]

Kan tillägga att jag mycket hellre skulle ha någon som du till min häst än någon som kommit lite längre, men kanske inte insåg sina begränsningar. Du verkar väldigt ödmjuk och din ålder är enbart ett plus.

 

[Mia_R]

När jag hade medryttare var det viktigaste för mig att häst och ryttare klickade och att den kunde tänka sig att rida för instruktör för att hitta knapparna om det behövdes, så visst finns det hästägare som kan ta in mer oerfarna medryttare.

Mitt krav var att inte sitta och nöta själv på volten varje gång utan även rida ut.

 

[parellikusken]

När jag letar efter medryttare är det viktigaste att hen tycker om min häst och kommer överens med honom. Med tanke på att han är den lite långsammare typen av häst som är svårmotiverad är det inte alla som uppskattar att rida honom. Det är också viktigt att man är mogen och ansvarsfull, men framför allt att man tänker till innan man gör saker och inte gör för många tankevurpor. Uppskattas inte om man t. ex. rider ut i skymning och glömmer reflexer eller galopperar på frusen mark för att man inte tänker sig för.

Att någon är duktig på att rida spelar ingen roll för mig, min häst är ändå mestadels en hållbar skogsmulle som klarar av det mesta.

 

[holymary]

Jag har varit i samma sits som du, om än kortare uppehåll och lägre ålder. Jag hade väldigt lätt för mig när jag red som barn/tonåring och kunde säkerligen ha satsat om jag velat, men intresset fanns inte där just då.

Jag började på min ”gamla” ridskola igen, red 4 terminer, vilket var oerhört nyttigt! Men kostnaden och avståndet (jag hade då flyttat hemifrån och hade längre till stallet) gjorde att jag istället sökte medryttarhäst. Att vara vuxen och ansvarstagande är en STOR fördel, och jag hade lätt att hitta häst. Då fick jag istället 3 pass i veckan för en betydligt lägre kostnad, och hade jag gjort samma sak igen hade jag petat in någon privatlektion då och då.
Det här att connecta med hästarna var inga problem, det finns där om man är uppvuxen med djuren. Såklart lättare också om det är en specifik häst man har att göra med. Det som däremot var svårt för mig, var att jag hade tappat tekniken så att säga, jag fick kämpa så mycket hårdare för att komma till bra ridning än vad jag gjorde när jag var yngre. Det blev frustrerande för mig, och tillsammans med andra tråkiga erfarenheter gjorde det att jag slutade för några år sedan.

Om jag börjar igen, vilket jag definitivt tror att jag kommer göra när hästsaknaden blir för stor, kommer jag att byta gren. Western, akademiskt, islandshästar eller trav förmodligen, för då behöver jag inte jämföra med hur ”duktig” (humble brag) jag var i yngre dagar.

 

[inaa]

Jag har varit i samma sits som du, om än kortare uppehåll och lägre ålder. Jag hade väldigt lätt för mig när jag red som barn/tonåring och kunde säkerligen ha satsat om jag velat, men intresset fanns inte där just då.

Jag började på min ”gamla” ridskola igen, red 4 terminer, vilket var oerhört nyttigt! Men kostnaden och avståndet (jag hade då flyttat hemifrån och hade längre till stallet) gjorde att jag istället sökte medryttarhäst. Att vara vuxen och ansvarstagande är en STOR fördel, och jag hade lätt att hitta häst. Då fick jag istället 3 pass i veckan för en betydligt lägre kostnad, och hade jag gjort samma sak igen hade jag petat in någon privatlektion då och då.
Det här att connecta med hästarna var inga problem, det finns där om man är uppvuxen med djuren. Såklart lättare också om det är en specifik häst man har att göra med. Det som däremot var svårt för mig, var att jag hade tappat tekniken så att säga, jag fick kämpa så mycket hårdare för att komma till bra ridning än vad jag gjorde när jag var yngre. Det blev frustrerande för mig, och tillsammans med andra tråkiga erfarenheter gjorde det att jag slutade för några år sedan.

Om jag börjar igen, vilket jag definitivt tror att jag kommer göra när hästsaknaden blir för stor, kommer jag att byta gren. Western, akademiskt, islandshästar eller trav förmodligen, för då behöver jag inte jämföra med hur ”duktig” (humble brag) jag var i yngre dagar.

Det var intressant att höra. Jag har hela tiden tänkt på mig själv som "duktig ryttare" och nu när jag tagit upp det igen upplever jag att hästarna inte förstår vad jag vill. Det är en liten törn för självförtroendet men jag tänker än så länge att jag kan hitta tillbaka. Jag har också hört folk säga här (i andra trådar) att man ofta lär sig snabbare som vuxen än som barn. Det känns på sätt och vis logiskt för nu har man ett reflekterat tänkande på ett helt annat sätt. Men så undrar jag om man kanske faktiskt rider annorlunda nu än man gjorde på 80-talet, att det är därför hästarna inte förstår. Jag har ex hört att man gör galoppfattningar på ett annat sätt än jag lärde mig då.

 

[Unafraid]

Det var intressant att höra. Jag har hela tiden tänkt på mig själv som "duktig ryttare" och nu när jag tagit upp det igen upplever jag att hästarna inte förstår vad jag vill. Det är en liten törn för självförtroendet men jag tänker än så länge att jag kan hitta tillbaka. Jag har också hört folk säga här (i andra trådar) att man ofta lär sig snabbare som vuxen än som barn. Det känns på sätt och vis logiskt för nu har man ett reflekterat tänkande på ett helt annat sätt. Men så undrar jag om man kanske faktiskt rider annorlunda nu än man gjorde på 80-talet, att det är därför hästarna inte förstår. Jag har ex hört att man gör galoppfattningar på ett annat sätt än jag lärde mig då.

Jag känner mig som en nybörjare om jag inte rider på en vecka. Jag skulle nog inte kunna något alls om jag pausar flera år!! Det är nog helt normalt.

 

[Magiana]

Jag känner mig som en nybörjare om jag inte rider på en vecka. Jag skulle nog inte kunna något alls om jag pausar flera år!! Det är nog helt normalt.

Jag hamnar väl i nybörjarläget så fort jag sitter upp på en häst jag inte känner. Nu rider jag två gånger i veckan men hade ett uppehåll på ett par månader under hösten, samtidigt som kroppen förföll, så då kände jag mig även lite osäker. Men det är ju bara att träna (och i mitt fall försöka få ordning på kroppen igen) för att komma tillbaka i form.

 

[skogaliten]

Ja, svarar även på ovanstående inlägg här: när jag läser annonser tycker jag det verkar vara hästägarens marknad (fler som vill bli medryttare än som behöver det). Jag har svårt att tro att någon skulle vilja anlita än medryttare med sämre färdighet än en som är driven, eller hur? Eller kan ens personlighet och hantering av hästen vara viktigare än själva ridförmågan? Jag är en lugn människa som alltid haft lätt att hantera hästar. Inte ens de som var erkänt besvärliga (stingsliga, kittliga, spattiga) var några problem för mig. Hur tänker ni hästägare när ni väljer medryttare?

Det beror nog på var man bor för någonstans.

"Ute på landet" så kan det vara ganska annorlunda än i/nära större städer , och är sällan "hästägarens marknad" avseende medryttare.
I synnerhet om inte hästarna är väldigt attraktiva (välutbildade och det finns en tränare tillgänglig), så är det snarast omöjligt att hitta medryttare.

Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att, att någon som är vuxen återfallsryttare som medryttare, som kan visa lyhördhet mot hästarna, får vara med att hantera mina hästar, lära sig om hästhantering och hästskötsel av den art som vi ägnar oss åt (brukshästar som mest körs), samt "promenadrida" i skog och mark, utan att vara en "driven" eller "skicklig" ryttare. Jag kan även tänka mig att lära ut körning till någon intresserad.
Det enda jag vill vara trygg med, är att man är "försiktig om hästen" när man rider den.

Fast våra hästar är inte utbildade i någon större utsträckning i ridning, de är i första hand körhästar, som också kan ridas.

Det finns få som vill vara medryttare till våra hästar. Trots att hästarna är lugna och trygga.
Annonserar man får man få eller inga svar. Det som mest verkar önskas, är en välutbildad ridhäst, som finns nära en stad, helst med busshållplats intill, och med ridhus på gården.
Ta betalt är inte att tänka på, dessutom behöver medryttaren bil, eftersom det inte existerar kollektivtrafik.

 

[inaa]

Det beror nog på var man bor för någonstans.

"Ute på landet" så kan det vara ganska annorlunda än i/nära större städer , och är sällan "hästägarens marknad" avseende medryttare.
I synnerhet om inte hästarna är väldigt attraktiva (välutbildade och det finns en tränare tillgänglig), så är det snarast omöjligt att hitta medryttare.

Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att, att någon som är vuxen återfallsryttare som medryttare, som kan visa lyhördhet mot hästarna, får vara med att hantera mina hästar, lära sig om hästhantering och hästskötsel av den art som vi ägnar oss åt (brukshästar som mest körs), samt "promenadrida" i skog och mark, utan att vara en "driven" eller "skicklig" ryttare. Jag kan även tänka mig att lära ut körning till någon intresserad.
Det enda jag vill vara trygg med, är att man är "försiktig om hästen" när man rider den.

Fast våra hästar är inte utbildade i någon större utsträckning i ridning, de är i första hand körhästar, som också kan ridas.

Det finns få som vill vara medryttare till våra hästar. Trots att hästarna är lugna och trygga.
Annonserar man får man få eller inga svar. Det som mest verkar önskas, är en välutbildad ridhäst, som finns nära en stad, helst med busshållplats intill, och med ridhus på gården.
Ta betalt är inte att tänka på, dessutom behöver medryttaren bil, eftersom det inte existerar kollektivtrafik.

Låter som en dröm tycker jag, var bor du.. ? Skämt åsido, det ger mig lite hopp. Jag är lugn och ansvarstagande, har grundkunskaper om än ringrostiga, körkort och bil (och MC).

 

[Fiorano]

@inaa På ridklubben här har de ett skötarsystem som gör att skötaren får stora möjligheter att både umgås med "sin" häst samt rida extra på helgerna. Det är ett underbart system för de som inte har råd med egen häst och kostar enbart i tid att de hjälper till som ledare på lektion och tar stalljourer (mer möjlighet att både umgås med hästarna och lära sig mer!). Det kanske finns mindre ridskolor i ditt område med liknande system?

 

[inaa]

@inaa På ridklubben här har de ett skötarsystem som gör att skötaren får stora möjligheter att både umgås med "sin" häst samt rida extra på helgerna. Det är ett underbart system för de som inte har råd med egen häst och kostar enbart i tid att de hjälper till som ledare på lektion och tar stalljourer (mer möjlighet att både umgås med hästarna och lära sig mer!). Det kanske finns mindre ridskolor i ditt område med liknande system?

Det gör det kanske, får kolla. Men jag minns från min uppväxt att det var hård konkurrens om skötarplatserna, och en sträng hierarki inom skötargruooen. Har svårt att se mig själv i ett sådant sammanhang nu men ska hålla ögonen öppna!

 

[Fenestra]

Jag är en återfallsryttare i 50-års åldern som red under 10 år av min uppväxt.
Hästarna var då min stora passion och jag var duktig, trots att familjens ekonomi bara tillät ridning på ridskola, en gång i veckan. Nu har jag så smått tagit upp passionen igen och jag inser dels att ridsporten och framför allt attityden till hästar har förändrats mycket sedan jag var barn. Men jag inser också att det jag hann få med mig under mina 10 års ridning är.. ingenting. Jag trodde alltid att jag ”kunde rida” och hade ”bra hand med hästar” men nu upplever jag att hästarna inte förstår vad jag menar med mina hjälper och att jag faktiskt aldrig har känt en häst, på riktigt. Jag kände bara ridskolehästarna men de kände ju inte mig, som en i mängden. Nu när jag läser på och kan se hästvärlden ur vuxna ögon väcker det en väldig längtan att få göra om och göra rätt. Att faktiskt få en relation till en häst, lära känna den ordentligt och lära mig rida, ordentligt. Det är förstås bara en fråga om pengar. Vore jag rik skulle jag kunna anlita hjälp och köpa häst, lära mig hantera den på riktigt. Men de pengarna finns inte så det kommer att fortsätta vara att skvalpa på ytan med enstaka ridlektioner och uteritter i grupp. En liten sorg att leva vidare med. Någon som känner igen sig?

Ett tips.. jag har egna hästar och red för ett par år sedan lektion på ridskola.. Det jag upplever med ridskolehästarna är att de många gånger är lite "avtrubbade" i sina kontakter med alla ryttare som kommer och går. Men ett tips är att faktiskt åka dit tidigare och ha extra tid när du ryktar.. Börja alltid med att låta hästen hälsa på dig innan du börjar, en sån liten sak gör mkt. Försök hitta favorit klistället på hästen och mys en stund. Visa lite extra hänsyn, flera ridskolehästar börjar öppna sig då, om man visar lite hänsyn och försöker hitta vad de tycker om. Mycket beröm är också bra, skäm bort lite så de får känna sig alldeles speciella. Inte alla gillar det, ston med hög integritet kan tycka det är lite fånigt men många gillar det massor.. Tycker många ridskoleelever glömmer det, beröm mkt!! Klia eller massera lite ist för hårda klappar.. mina barn fick alltid tacka för turen en extra gång när de red på ridskolan.. Skötare som flera rek ovan är ett ypperligt sätt att få lära känna hästarna lite mer Annars kanske det finns ngt stall där du kan få hjälpa till lite?

 

[Fiorano]

Det gör det kanske, får kolla. Men jag minns från min uppväxt att det var hård konkurrens om skötarplatserna, och en sträng hierarki inom skötargruooen. Har svårt att se mig själv i ett sådant sammanhang nu men ska hålla ögonen öppna!

Kan säga att den stallkulturen är så gott som borta. Idag är det svårt att få skötarplatserna ens fyllda. För ungarna med intresse får egna ponnier. Det är löjligt få ungar idag som faktiskt är tacksamma över att få borsta och fixa för att få rida extra.