Sv: Rehabilitering vid Fång
En fråga om röntgenbilderna. Motsvarade bilderna vad veterinärer/hovslagare misstänkte. Alltså om lägesförändringen. Röntgades han för säkerhetskull? Vilka symtom visade han?
Nej, det gjorde de faktiskt inte. Samtliga var eg rätt 'säkra' på att det skulle finnas förändringar, iom symptomen. DV var ju ut akut och rekommenderade å det starkaste rtg så snart som transporterbar, iom så starka symptom och stor risk för förändring. Min hovslagare var ut efter 3 dagar och kortade tårna och var väl inte så 'positiv' heller. Sen var vi ju in för rtg efter 7 - 10 dagar, och både klinikvet och klinikhovis har i efterhand berättat att de var i princip säkra på att det skulle se 'rätt illa' ut på rtg. Jag trodde det också ska tilläggas, dels pga så starka symptom och att de inte klingade av riktigt som man velat se.
Röntgen var helt ren - inte minsta förändring.
På återbesöket 4 v senare hade han dock fortfarande rejäla symptom (även om han såklart var bättre än innan), och just därför röntgades det om, då det fanns stor risk det 'hänt saker' sen sist. Även denna rtg förvånade han med att vara helt ren.
Initialt var han en obelgrad 4. Stapplade enormt, kunde knappt vända, alla fyra fötterna tydliga symptom men värst fram såklart. Låg helst ner men kunde förmås resa sig och röra sig med lite lirkande.Lyfta motvilligt hovarna för mig - la sig dock i princip på mig för att försöka skifta vikten dock, men vägrade konsekvent ta upp någon hov för veterinären. Och är normalt en samrabetsvillig ponny, så för det gjorde för ont.
Sen med butta så blev det lite bättre och han stod upp, lyfte hovarna villigare om än inte glatt, stapplade fortfarande men mindre, kunde vända men fortfarande problem.
På kliniken med gummiasfalt som underlag rörde han sig frivilligt i skritt och erbjöd några steg i trav i ren 'uppspeltheten' av att vara på klinik, men var mkt kort fram, och han vände väldigt stappligt även då. Han har dock HÖG smärttröskel den lille herrn och visar sällan hur ont saker gör/det illa det är.
Vi provade ta bort buttan efter 10 dagar men då blev han sämre. Fick en kur till, nytt försök att ta bort men med samma resultat. I box på butta var han relativt oberörd dock.
På ÅB på kliniken 4 v efter första rtg var det ngt bättre med symptomen men fortfarande tydligt kort BF, puls, och vände illa. Och det på butta. Det var det besöket man gipsade framhovarna BF - och han blev betydligt mer bekväm av det. Sen efter ngn vecka hemma fick jag ju fatt i orsaken att anfallet aldrig gav sig, och lyckades byta ut högsockerhöet mot lågsockersilage och på en vecka avklingade symptomen och buttan kunde tas bort etc. Och på ÅB som var några v senare så gipsades han av och travade glatt upp u.a. framför en märkbart lättad veterinär.
Det var i september. I mars (? ev feb) året efter röntgades höger framhov igen, ur precis alla vinklar och vrår. Han hade en skum, enkelsidig komma-och-gå-hälta där och komma-och-gå puls och värme i hoven. Vi hittade inget dock, fång tänkte ju alla i början men fanns ingenting som stödde det. (I april avslöjade fångränder sitt tydliga språk att det VAR fång ändå, den mest asymptomatiska man kan tänka sig). Sen när han skadade gaffelbanden i juni så röntgades även hovarna BF eftersom hans matte är en nojig typ, och så har vi röntgat dem en gång i höstas igen med, d vi röntgade kotorna, och då passade på att kolla hovbenen igen. Hovbenens läge har förblivit oförändrat hela tiden, och plåtarna från första fånganfallet och plåtarna från nu i höstas är som rena karbonkopior av varandra. Och helt utan förändringar. Tacksamt - och förbluffande nog.
Tillägg: 3 dagar efter anfallsdebut kortades tårna in till lamellranden, tvär 'avhuggen' tå. I övrigt så har han snarare problem med för låga trakter än för höga så ingen annan ändring. Tårna behölls kortade in till lamellranden (verkades var 4:e v på kliniken) hela aktiva anfallet, och när det klingat av och han fick börja komma ut fortsatte vi med mycket kort tå om än inte in till lamellranden riktigt. Han fick skor till vintern, och då siktade vi på att behålla tån så kort som möjligt. Han fick sidokappor och kort tå som jag håller efter mellan skoperioderna (var 4:e v) så den är lika kort hela tiden. Han får rejält utlägg på skorna även bakåt för att ge understöd till trakten med.
Vintern 09/10 hade han en period VM i tappskor pga snön, och hovis fick byte till tåkappa och inte kunna ha lika kort tå och ffa inte HÅLLA tån lika kort hela perioden. Hästen gillade inte det riktigt, och jag anser det var en av flera faktorer som bidrog till fång där i feb 2010. Han har sen skotts med tåkappa, kort tå och hålla efter den mellan skoningarna sen dess och fungerar bra med det, men är rätt 'pipig' mot om tån blir 'för lång'. Och för lång är då i hans tycke och inte allmängiltig norm. Så, kapa tårna gjordes ganska omgående efter fånget, och vi har sen dess hållt tån 'extrakort' (den var ju inte lång innan). Jag håller tån så kort det går på shettisen med, som haft fång hos förra äg men so far mått prima hos mig. Men jag 'tror på' kort tå för fångisar/fd fångisar just för att minska påfrestningen på lameller och hovben och snabba på överrullningen.