Rehab vid senskada

Centaur

Trådstartare
Undrar hur ni har gjort vid rehabilitering av hästar med senskador? Mest intresserad av att höra om fall där det gått bra och hästen har kommit tillbaka i träning.

Boxvila, sjukhage eller hage? Promenader eller skritta uppsuttet? Hur länge har hästen fått skritta? Vad har ni gjort för att hålla hästen lugn så den inte drar upp skadan? Liniment? Alternativ behandling (laser, akupunktur, magneter etc)?

Min häst har fått en blödning på djupa böjsenans förstärkningsband (hagskada) och är nu under rehabilitering. Bra prognos men 6 mnd innan han kan vara i full träning igen. Det är 7 veckor sen han skadades. Har såklart fått direktiv från veterinären om hur jag ska göra men tycker ändå det vore intressant att höra hur andra har hanterat det.
 
Min häst hade skada på djupa böjsenan på ett bakben för många årsedan, orsakad av lek i hagen. Han var bara halt dom första dagarna, sen nästan ingen svullnad alls och ingen hälta resten av dom 6 månaderna av konvalecensen. Jag skötte honom så att jag hade honom inne på nätterna med BoT bandage, ute som vanligt i hage med kompisar på dagtid plus en timma per dag promenad på hårt underlag, uppsuttet eller inte spelade ingen roll, kylde alltid för säkerhetsskull benet efter promenaderna. Åkte in och gjorde ett UL en gång i månaden för att säkra att det gick åt rätt håll vilket det gjorde sakta men säkert. Han blev helt bra,, höll sen i över 8 år utan problem i full träning i både hopp och dressyr.

Dock var jag alltid noga efter det att alltid kyla benet ordentligt efter träning och hade honom alltid lindad med BoT när han stod på box. För att ta det säkra före det osäkra då det trots allt var en skada även om den var åt det mindre hållet.

Tog för övrigt ca 11 månader innan han var tillbaka i full träning igen, mest för att jag var extremt försiktig i igångsättningen och ville inte riskera något.
 
Senast ändrad:
Min är fortf under behandling, men kan dela med mig ändå.
Hon har en skada på gaffelbandsförgreningen, det är nu i läkningsfasen.
Men hon står i sjukhage dagtid, promeneras för hand 2x15-20 minuter om dagen.
Hon håller sig lugn och cool för det mesta, men börjar hon hoppa på stället så då får hon göra det, jag försöker se det som att hon behåller sin livsgnista ;) Vet sa samma sak, jag kan inte direkt kedja fast henne i marken och ha henne drogas i 6 månader, men att vi försöker ha det så lugnt som möjligt i rutan. :) Har även back on track på ca 20 h/ dygn.
 
Gaffelbandsskada bak. Sjukhage i tre månader med utökade promenader.
Byggde sjukhagar så hon alltid hade gräs nära sina vänner och det fick absolut inte vara halt.
Efter tre månader fick hon gå ut i vanlig hage, återigen undvika hala underlag.
skritt en månad uppsuttet, trav en månad och slutligen galopp en månad. La inte in böjda spår förräns sista månaden.

Var 4 år sen, senan är hel och har hållt sig fräsch efter.
 
Undrar hur ni har gjort vid rehabilitering av hästar med senskador? Mest intresserad av att höra om fall där det gått bra och hästen har kommit tillbaka i träning.

Boxvila, sjukhage eller hage? Promenader eller skritta uppsuttet? Hur länge har hästen fått skritta? Vad har ni gjort för att hålla hästen lugn så den inte drar upp skadan? Liniment? Alternativ behandling (laser, akupunktur, magneter etc)?

Min häst har fått en blödning på djupa böjsenans förstärkningsband (hagskada) och är nu under rehabilitering. Bra prognos men 6 mnd innan han kan vara i full träning igen. Det är 7 veckor sen han skadades. Har såklart fått direktiv från veterinären om hur jag ska göra men tycker ändå det vore intressant att höra hur andra har hanterat det.

en blödning på en sena prognosmässigt är ju betydligt bättre än en ren senskada så att säga för att uttrycka det kort. Så utifrån din redogörelse har du nog en bra prognos i sak. Men nyckeln är ju kontrollerad rörelse, det är jätteviktigt för senskador att de stärks i fråga om kontrollerad rörelse om skadan inte är så stor att de inte ska gå öht, blodgenomströmningen och belastningen på senan kontrollerat är a och o för läkning.

så svar på din fråga: boxvila , sjukhage eller hage beror på hästen och skadan ffa skadan och hur hästen beter sig i hage och vilken uppsikt man har på den om den ska gå i hage. Utöver det - promenader på hårt underlag är det man vill ha, går det inte att erbjuda så bör man avstå om man måste välja mellan pest eller kolera. Finns bra underlag dvs hårt, och hästen är opåverkad i sak så veterinären får bedöma om det är sak samma med promenad vid hand eller uppsuttet, uppsuttet handlar det i min erf om väldigt väldigt milda skador och blödning normalt är det promenad vid hand och gärna många gånger om dagen fördelat på dygnet isåfall om det går initialt, sen kan man ganska snabbt om allt ser bra ut utifrån det skritta uppsuttet på samma hårda underlag regelbundet.
 
Vårat sto fick skada på djupa böjsenan vf som 18-åring. Hon var aldrig halt, bara svullen. Har antagligen sparkat sig själv i hagen, "bara" blödning.
I och med att hon aldrig var halt, var så pass till åren med känsligt mage och dessutom ledarsto gick hon i vanliga hagen hela tiden. Däremot var det bara tre hästar i hagen, och lugnt. Hon skrittades uppsuttet mer eller mindre hela tiden (jag tror vi gick promenader den första månaden, det dröjde 2 veckor innan vi fick komma in på UL) för att kunna hålla ett bra tempo. Veterinären önskade asfalt, men torra grusvägar på sommaren är väl i stort sett som asfalt.. Hon blev ordinerad laser av veterinären och vi åkte dit typ 1 gång i veckan i början.
Vi skrittade henne i 8 månader, innan vi fick gå över till galopp också. Det dröjde nog över ett år innan vi travade eller red i paddocken.
Idag är tanten 22 år gammal, och gick för en månad sedan och vann en Hubertusjakt med min mamma på ryggen. Det enda som märks av skadan är att hon är förtjockad på senan där det skedde, och att hon därmed också ofta är tjockare i det benet innan rörelse. I och med att hon är så gammal hoppar hon inga höjder eller gör någon sådär jätteavancerad dressyr, men hon fungerar till hobbyridning för mor min :) (vilket innebär barbacka-race i skogen för det mesta)
 
Undrar hur ni har gjort vid rehabilitering av hästar med senskador? Mest intresserad av att höra om fall där det gått bra och hästen har kommit tillbaka i träning.

Boxvila, sjukhage eller hage? Promenader eller skritta uppsuttet? Hur länge har hästen fått skritta? Vad har ni gjort för att hålla hästen lugn så den inte drar upp skadan? Liniment? Alternativ behandling (laser, akupunktur, magneter etc)?

Min häst har fått en blödning på djupa böjsenans förstärkningsband (hagskada) och är nu under rehabilitering. Bra prognos men 6 mnd innan han kan vara i full träning igen. Det är 7 veckor sen han skadades. Har såklart fått direktiv från veterinären om hur jag ska göra men tycker ändå det vore intressant att höra hur andra har hanterat det.

En av mina har haft precis samma skada. Den var aldrig halt på rakt spår utan det syntes lite i trav på volt. Svullnaden finns fortfarande kvar till viss del och beräknas mest troligt inte försvinna (hästen är tjugo år), skadan skedde i mars. Mest troligt i hagen. Den vilade de första tre veckorna och sattes sedan igång efter ett mycket försiktigt schema. Skritt en kvart och så fick jag lägga till fem minuter trav per vecka. Det skulle helst göras varje dag men med den hästen funkade inte det riktigt så det blev två dagar i rad och en dag vila. I mitten av juni fick jag börja rida den (innan det var det bara körning) och det gjorde jag också mycket försiktigt, en gång i veckan till att börja med. Tredje ultraljudet gjordes under sommaren och då hade det inte läkt som veterinären ville och jag fick direktiv om att återkomma ungefär en månad senare och då ha hållit igång hästen två veckor på den nivå jag vill kunna hålla igång den. Det gjorde jag och vid det fjärde och sista ultraljudet var skadan i det närmaste läkt men med en ärrbildning som förmodligen kommer att kännas och finnas kvar.

Hästen har gått i hage som vanligt hela tiden. Veterinären gav aldrig andra direktiv och den hästen går inte att ha på boxvila. I övrigt har jag inte gjort något speciellt utan bara följt igångsättningsschemat. Veterinären sa som din att det är god prognos men hon var mycket försiktig med igångsättningen med tanke på hästens ålder.

Hoppas att det kommer att gå bra med din häst!
 
En av mina har haft precis samma skada. Den var aldrig halt på rakt spår utan det syntes lite i trav på volt. Svullnaden finns fortfarande kvar till viss del och beräknas mest troligt inte försvinna (hästen är tjugo år), skadan skedde i mars. Mest troligt i hagen. Den vilade de första tre veckorna och sattes sedan igång efter ett mycket försiktigt schema. Skritt en kvart och så fick jag lägga till fem minuter trav per vecka. Det skulle helst göras varje dag men med den hästen funkade inte det riktigt så det blev två dagar i rad och en dag vila. I mitten av juni fick jag börja rida den (innan det var det bara körning) och det gjorde jag också mycket försiktigt, en gång i veckan till att börja med. Tredje ultraljudet gjordes under sommaren och då hade det inte läkt som veterinären ville och jag fick direktiv om att återkomma ungefär en månad senare och då ha hållit igång hästen två veckor på den nivå jag vill kunna hålla igång den. Det gjorde jag och vid det fjärde och sista ultraljudet var skadan i det närmaste läkt men med en ärrbildning som förmodligen kommer att kännas och finnas kvar.

Hästen har gått i hage som vanligt hela tiden. Veterinären gav aldrig andra direktiv och den hästen går inte att ha på boxvila. I övrigt har jag inte gjort något speciellt utan bara följt igångsättningsschemat. Veterinären sa som din att det är god prognos men hon var mycket försiktig med igångsättningen med tanke på hästens ålder.

Hoppas att det kommer att gå bra med din häst!
Tråkigt med veterinärer som inte ser allvaret i en senskada. Att sätta igång hästen innan senan är läkt tycker jag är helt galet. Kunde slutat illa. Att ha hästen i hagen om hästen är ohalt och det är en liten skada, det fick ju min häst också då han bara sparkar och har sig på box och blir omöjlig att hantera i sjukhage. Trots att det var en enorm risk jag tog.

Folk verkar tolka "blödning" på olika sätt. Min hästs senskada kallades också för blödning men man såg ju ändå att dom här "trådarna" i senan var lite snurriga där skadan var. Trots allt såpass liten skada att det knappt syntes på UL alls. Ganska obetydlig i mångas ögon. Den tog ändå 6 månader att läka tills "trådarna" låg rätt igen. Försiktigheten var ju också en viktig grej då man inte vill ha ett ärr på senan då ju större ärr desto känsligare blir senan.

Däremot så har min häst haft en "blödning" också på det sättet att benet var svullet, senan svullen men ingenting syntes på UL, det var en kort svullnad på kanske 2 dagar bara men jag åkte ändå in för ett UL och då sa veterinären att det förmodligen var en blödning, ett slag som gjort att det svullnat upp lite.
 
Tråkigt med veterinärer som inte ser allvaret i en senskada. Att sätta igång hästen innan senan är läkt tycker jag är helt galet. Kunde slutat illa. Att ha hästen i hagen om hästen är ohalt och det är en liten skada, det fick ju min häst också då han bara sparkar och har sig på box och blir omöjlig att hantera i sjukhage. Trots att det var en enorm risk jag tog.

Folk verkar tolka "blödning" på olika sätt. Min hästs senskada kallades också för blödning men man såg ju ändå att dom här "trådarna" i senan var lite snurriga där skadan var. Trots allt såpass liten skada att det knappt syntes på UL alls. Ganska obetydlig i mångas ögon. Den tog ändå 6 månader att läka tills "trådarna" låg rätt igen. Försiktigheten var ju också en viktig grej då man inte vill ha ett ärr på senan då ju större ärr desto känsligare blir senan.

Däremot så har min häst haft en "blödning" också på det sättet att benet var svullet, senan svullen men ingenting syntes på UL, det var en kort svullnad på kanske 2 dagar bara men jag åkte ändå in för ett UL och då sa veterinären att det förmodligen var en blödning, ett slag som gjort att det svullnat upp lite.

Jag litar fullt på den veterinär jag anlitade som förmodligen i början trodde att det skulle läka fortare än det gjorde. Vid tredje ultraljudet när jag fick rådet att sätta igång på den nivå jag ville var det förmodligen för att det inte läkt enligt förväntan och det helt enkelt fick bära eller brista då. Den hästen är inte gjord för stillsamt hagliv så jag är tacksam för att veterinären gav mig klartecken att "testa" skadan och sätta igång hästen innan tjälen kom. Det är svårt att gräva en grop stor nog åt en häst i januari.
 
Jag litar fullt på den veterinär jag anlitade som förmodligen i början trodde att det skulle läka fortare än det gjorde. Vid tredje ultraljudet när jag fick rådet att sätta igång på den nivå jag ville var det förmodligen för att det inte läkt enligt förväntan och det helt enkelt fick bära eller brista då. Den hästen är inte gjord för stillsamt hagliv så jag är tacksam för att veterinären gav mig klartecken att "testa" skadan och sätta igång hästen innan tjälen kom. Det är svårt att gräva en grop stor nog åt en häst i januari.
Min häst gick ju också i vanlig hage och levde vanligt liv förutom ridningen pga att han inte klarade boxlivet och litenhagelivet.

Men en skada läker inte på 3 veckor om det är en sådan mjukdel, det tar längre tid och att börja trava innan den är läkt är galet. Vilket det ju också var i ditt fall då skadan faktiskt inte läkt på sista besöket plus att senan var svullen.

Senkador tar otroligt lång tid på sig att läka, det är ingen snabb process och att tro att en senskada läker på tre veckor är ju inte klokt.
 
Min häst gick ju också i vanlig hage och levde vanligt liv förutom ridningen pga att han inte klarade boxlivet och litenhagelivet.

Men en skada läker inte på 3 veckor om det är en sådan mjukdel, det tar längre tid och att börja trava innan den är läkt är galet. Vilket det ju också var i ditt fall då skadan faktiskt inte läkt på sista besöket plus att senan var svullen.

Senkador tar otroligt lång tid på sig att läka, det är ingen snabb process och att tro att en senskada läker på tre veckor är ju inte klokt.

Nu var det ingen som trodde att den skulle vara läkt efter tre veckor, snarare vad förväntningen att det skulle ha läkt tillfredsställande vid det tredje ultraljudet. Jag är nöjd med behandlingen som min häst fick och i trådstarten efterfrågades erfarenheter av samma/liknande skada och jag delgav min erfarenhet. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på dina inlägg.
 
Nu var det ingen som trodde att den skulle vara läkt efter tre veckor, snarare vad förväntningen att det skulle ha läkt tillfredsställande vid det tredje ultraljudet. Jag är nöjd med behandlingen som min häst fick och i trådstarten efterfrågades erfarenheter av samma/liknande skada och jag delgav min erfarenhet. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på dina inlägg.
Jag skrev bara min åsikt om veterinärer som inte ger hästar tillräckligt med tid och råder ägaren att rida och börja trava för tidigt. Det var inget att svara på från första början.
 
Jag skrev bara min åsikt om veterinärer som inte ger hästar tillräckligt med tid och råder ägaren att rida och börja trava för tidigt. Det var inget att svara på från första början.

Då ber jag om ursäkt för att jag missuppfattade dig.

Till TS, jag vet inte om det för igångsättningen spelade någon roll att hästen kunde köras istället för ridas. Till sist var jag väldigt trött på att sitta där bakom i ändlösa skrittsträckor :D Hårt underlag och inga böjda spår var vad som stod på schemat.
 
Undrar hur ni har gjort vid rehabilitering av hästar med senskador? Mest intresserad av att höra om fall där det gått bra och hästen har kommit tillbaka i träning.

Boxvila, sjukhage eller hage? Promenader eller skritta uppsuttet? Hur länge har hästen fått skritta? Vad har ni gjort för att hålla hästen lugn så den inte drar upp skadan? Liniment? Alternativ behandling (laser, akupunktur, magneter etc)?

Min häst har fått en blödning på djupa böjsenans förstärkningsband (hagskada) och är nu under rehabilitering. Bra prognos men 6 mnd innan han kan vara i full träning igen. Det är 7 veckor sen han skadades. Har såklart fått direktiv från veterinären om hur jag ska göra men tycker ändå det vore intressant att höra hur andra har hanterat det.

Låter som precis samma skada som min hade aug 2012; min hade liten blödning på djupa böjsenan och förstärkningsbandet höger fram. Han var inte halt, men jag hittade en liten svullnad precis över förstäkningsbandet som när den kollades på klinik visade blödning.

Självklart är allt beroende på vad man har för skada, vad man har för häst och andra förutsättningar men så här gjorde jag :) Min hade en väldigt liten blödning och fick aldrig boxvila utan liten hage från första dagen och kontrollerad motion i form av skritt, sktitt och ännu mer skritt. Masserades även med Compagel vet varje dag i 5 minuter. Från första dagen i sjukhage skrittades han för hand på hårt underlag ( asfalt eller rak fin hård grusväg) några minuter till en början för att sedan utöka. En gång i månaden åkte vi till veterinär som ultraljudade och i samråd med denna utökade vi belastningen ( i princip längden skrittmotion). Tyvärr fick vi ett bakslag då han drog omkull mig i paddocken under tömkörning och drog järnet, blödningen gick upp och vi fick börja om, totalt skrittade jag honom i ca 6 månader utan uppehåll en enda dag ( troligen hade tiden blivit kortare utan bakslaget). Jag skrittade honom för hand ute i det fria för att han inte skulle bli allt för depremerad. Sedan började jag skritta uppsuttet och lägga in små små sekvenser trav på samma underlag som innan, här började jag även skritta i ridhus/paddock för att vänja in detta underlag efter många månader på hårt. I maj 2013 ( blödningen upptäcktes augusti 2012) reds han normala dressyrpass och galopperade över små stockar.

Vägen va lång men jag bestämde mig där och då hösten 2012 att jag skulle vända detta till något bra och ägna 2013 till att rehabilitera och bygga upp min häst från grunden och det har jag haft igen efteråt :)
 
Min fick samma skada som din i början av juli, dvs förstärkningsbandet samt några små fibrerförändringar på den yttre. Hästen blev blockhalt under ridning.

Nu har det gått 3 månader och lite till och det är först nu det börjar se ok ut. Så nu väntar 3 månader till med skrittmaskin och skakgolv och andra behandlingar. Hellre ge det tid än att stressa.
 
Min hade en stor och svår (mineraliserad) senskada på djupa böjsenan. Veterinären tyckte avliva, jag gjorde som man inte bör göra och satte mitt intresse framför avlivning. Jag propsade på (och veterinären tyckte att det skadar ju inte att försöka) att få köra stötvågsbehandling.

Han fick två behandlingar, därefter ett par månaders vila. Han hann även flytta 70 mil. När vi skulle fortsätta behandlingen hos nya veterinären ultraljudade vi först för att se om det hjälpt något. Nya veterinären kunde, trots utförlig och bra beskrivning på skadan från journaler, inte hitta någon skada alls.

Nu går han bara eftersom jag planerade att han skulle vara rehab/döende/på vila i ett år. Jag längtar såå tills jag kan flytta hem honom igen!

Kan tillägga att jag inte vet hur länge han varit skadad, en häst som biter ihop mer hoppas jag att jag aldrig möter. Så gott som ohalt oprovocerad, 3,5 gradig hälta annars. Han är islandshäst och har väl kompenserat med att vara liiiite oren för att slippa belastning.

mvh dålig matte
 
Min häst gick ju också i vanlig hage och levde vanligt liv förutom ridningen pga att han inte klarade boxlivet och litenhagelivet.

Men en skada läker inte på 3 veckor om det är en sådan mjukdel, det tar längre tid och att börja trava innan den är läkt är galet. Vilket det ju också var i ditt fall då skadan faktiskt inte läkt på sista besöket plus att senan var svullen.

Senkador tar otroligt lång tid på sig att läka, det är ingen snabb process och att tro att en senskada läker på tre veckor är ju inte klokt.


Svullnaden beror på ärrbildning, tar lång tid innan det går ner, oftast alltid något kvar.

Numera låter man hästarna motionera kontrollerat ganska snart eftersom senan ska läka under viss ansträngning g för att hålla. Att skritta är inget konstigt så som Cilva skrev? Det viktiga är att inte gå alltför fort fram och förstå vad som inte får hända, tex halka. Där är ju f ö risken större i hagen än vid lätt skrittmotion på fast underlag.
Det är viktigt att hästarna får tid vid senskador men inte helt utan att anstränga senan, om drn ska hålla. Det man oftast gör fel är att efter lång vila alltför snabbt komma igång med alltför hård träning.
 
Svullnaden beror på ärrbildning, tar lång tid innan det går ner, oftast alltid något kvar.
Nja, min häst fick aldrig någon synlig ärrbildning på det sättet, beror ju helt på hur stor skadan är.
Numera låter man hästarna motionera kontrollerat ganska snart eftersom senan ska läka under viss ansträngning g för att hålla. Att skritta är inget konstigt så som Cilva skrev?
Jag hade min häst ute i stor hage och promenerade honom 1 timma varje dag redan efter 1 veckan, det jag reagerar på är att börja trava hästen tidigare än att skadan är helt läkt.
 
Undrar hur ni har gjort vid rehabilitering av hästar med senskador? Mest intresserad av att höra om fall där det gått bra och hästen har kommit tillbaka i träning.

Boxvila, sjukhage eller hage? Promenader eller skritta uppsuttet? Hur länge har hästen fått skritta? Vad har ni gjort för att hålla hästen lugn så den inte drar upp skadan? Liniment? Alternativ behandling (laser, akupunktur, magneter etc)?

Min häst har fått en blödning på djupa böjsenans förstärkningsband (hagskada) och är nu under rehabilitering. Bra prognos men 6 mnd innan han kan vara i full träning igen. Det är 7 veckor sen han skadades. Har såklart fått direktiv från veterinären om hur jag ska göra men tycker ändå det vore intressant att höra hur andra har hanterat det.
Min gamla häst slet av förstärkningsbandet, fick blödning på djupa böjsenan och en lättare blödning på ytliga böjsenan när han var 17 år. Halkskada i hagen.
Vet på klinik sa att hon kunde döma ut om jag ville, men jag ville ge min älsklingshäst en chans.
Han skulle ha haft total boxvila i 4 veckor, men pga ett kolikanfall, han var i högkondition när skadan inträffade, så gick jag med honom 2 min 4 ggr/dag första månaden. Efter det fick han stå i sjukhage och promeneras 2* 10 min dag i 3 månader, men jag gick med honom 5 min 4 ggr dag i stället. Efter ytterligare 6 månader skrittade jag honom för hand ca 40 min 2 ggr/dag.

Han gick hela tiden i sjukhage som jag grusade upp för att undvika halkrisk. Han var aldrig ute om jag inte var hemma och kunde hålla koll. Under kommande halvår började jag rida honom i skritt ca 20 min och började lägga in trav så att jag på ca 6 veckor var uppe i 20 min skritt och 20 min trav och utöver detta skrittade jag honom ca 60 min förhand. Efter 1 år var han helt återställd och jag hade kunnat börja tävla igen, men vågade aldrig för jag blev toknojig på för mjuka underlag osv. Släppte aldrig ut honom i stor hage igen, utan på sommaren fick han gå ute i småhagar som jag flyttade runt för att han skulle få beta och han hade kompis. Tyvärr 3 år senare, när jag var på semester och tog det ödesdigra beslutet att låta en vän rida honom (som hade ridit honom någon gång i veckan tillsammans med mig och min andra häst, under 2 år och superduktig) ringde hon och sa att han hade halkat till under ridning och var svullen i andra frambenet. Hon skickade ett kort och det var ju solklart, förstärkningsbandet och gaffelbandet.

Avbröt semestern, åkte hem och åkte på klinik och började om. Dock var det inte lika allvarligt den här gången, men jag gav honom ett år till på likadant sätt. Men gick ännu mer med honom, iom att han var hagbegränsad.
Han läkte ihop då med, mot förmodan, och kom igång helt igen.

Tyvärr busade han en gång för mycket i hagen som 22 åring och skadade minisken i ett bakknä som gjorde att jag tog beslutet att låta honom somna in.:cry:

Jag hade back on track varje natt, jag tror att det hjälpte till att han läkte så fint varje gång.
 
Nja, min häst fick aldrig någon synlig ärrbildning på det sättet, beror ju helt på hur stor skadan är.

Jag hade min häst ute i stor hage och promenerade honom 1 timma varje dag redan efter 1 veckan, det jag reagerar på är att börja trava hästen tidigare än att skadan är helt läkt.


Det blir ju alltid ärrbildning om det verkligen är en skada i senan sen syns den kanske inte utanpå alltid, det beror på hur stor skadan är. Men är det bara en mindre blödning som knappt syns, en på ultraljud, blir det förstås inte ärrbildning.

I hagen kan ju hästen både trava och galoppera så jag förstår inte riktigt ditt argument, även om jag håller med om att inget ska göras för tidigt. Det är ju mindre kontroll över vad den gör i en hage. Men det beror förstås på höst, vissa går ju bara omkring i hagen utan att göra mycket mer.
 

Liknande trådar

Hästvård Den gamla tråden verkar ha dött ut så hoppas det är okej att jag startar en ny! Här kan vi dela med oss av hur det går med våra skadade...
19 20 21
Svar
409
· Visningar
35 455
Hundhälsa Har en Malle hane på 1,5år, som i januari opererades för meniskskada i höger bakknä där man även kunde se att 10% av främre korsbandet...
Svar
1
· Visningar
1 299
Hundhälsa En lång historia. Malinois hane på nu snart 2år som förra året i oktober fick svårt att gå på hårda underlag. Testade vila en vecka...
Svar
10
· Visningar
1 931
Hästvård Min lilla olycksfågel har fått en fraktur på griffelbenet VB. Är inte halt. Finns en minimal svullnad vid själva brottet. Vid första...
Svar
0
· Visningar
650
Senast: ufot
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2024
  • Klösmöbel
  • Målbilder för trubbnosar.

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp