Rasval fågelhund??

[Sikta]

Ger en spaniel så lite i skogen att jag lika gärna kan köpa en retriever istället?

Är det någon med stående hund som vill berätta om vardagen - eller bli bombarderad med frågor?

Jag har en irländsk setter och svarar gärna på frågor

 

[Ginger840]

Jag har en irländsk setter och svarar gärna på frågor

OK, håll i dig nu

Jag har hyfsat bra koll på jaktbiten, men vet inte så mycket om hur de är till vardags, så om du vill berätta lite om hur din hund är och hur er vardag ser ut? Hur bor du, i stad eller på landet? Har du egen mark i närheten? Hur motionerar du din hund? Hur aktiverar du den utanför jaktsäsong? Gillar den apportering eller annat nosarbete?

Upplever du att de brittiska raserna är lika till sättet?

 

[drekaflúga]

Jag tycker inte pointer stämmer helt på din beskrivning. Om det är i skogen ni ska jaga mest behöver du i regel en hund med kortare sök. Pointer gör sig bäst på fjället, eller fältet. Men det finns såklart undantag men jag skulle gå på en hund med kortare sök om jag skulle jaga mycket i skogen. Dessutom är det många pointrar som inte är så vassa i apporteringen. Naturligtvis en träningssak men ändå.

När jag skulle skaffa valp hade jag liknande krav som du. Aktiv, vilja till att apportera, kunna användas i skog på fågeljakt men också till eftersök. Där passar de flesta kontinentala hundar in. Britterna passar ej mig för de går i regel för stort och är klenare apportering.
Det blev en weimaraner, jag är jättenöjd. Jag tänker vorsteh, drent, weimaraner, munster och Breton. Av Britterna Gordonsetter av skogsfågellinjer.
Du känner ingen du kan ut och jaga med så att du kan se lite olika hundraser jobba?

 

[Scata]

Följer tråden med intresse då jag fortfarande "inte vet vad jag vill" när det gäller hund till fågeljakten i södra och mellersta norrland.
Men jag vet att jag vill ha en bra apport!

Jag var inne på Breton och besökte en Breton-träff där dom var ut på fält och tränade tillsammans. Men jag blev inte imponerad. Små virriga och för ivriga vovvar, och då var det ändå ett par uppfödare "av rang" med.
Den hund (och förare) som imponerade var en norsk import (förare svensk ), så ska jag titta mer på Breton så blir det att scanna Norge .

Jag har läst en del om jaktspaniel också och finner dom ganska intressanta, men jag har ingen att se live här i krokarna .

 

[Ginger840]

För mig är frågan främst om jag ska ha en stående hund eller en ny retriever (eller en spaniel, men den är nästan helt avskriven), vilken stående är i så fall en sekundär fråga. Även om jag har svårt att låta bli att tänka på det också... Men jag försöker fokusera...

Jag har iaf möjlighet att jaga över breton och pointer, kanske setter också. Har också fått rådet att fokusera på att hitta duktiga skogshundar i första hand och ras i andra. För mig känns ett tidigt, naturligt stånd viktigast.

Men först måste jag bestämma mig för om syfte (stående) eller "personlighet" (lab) är viktigast. Och om jag öht vågar skaffa en stående...!

 

[Sikta]

OK, håll i dig nu

Jag har hyfsat bra koll på jaktbiten, men vet inte så mycket om hur de är till vardags, så om du vill berätta lite om hur din hund är och hur er vardag ser ut? Hur bor du, i stad eller på landet? Har du egen mark i närheten? Hur motionerar du din hund? Hur aktiverar du den utanför jaktsäsong? Gillar den apportering eller annat nosarbete?

Upplever du att de brittiska raserna är lika till sättet?

Då ska vi se, jag tror jag börjar nerifrån.

Pointer har du varit inne på och jag har inte så stor koll på dem, de har gått bort för mig pga att alla jag träffat har varit så himla frusna så de säger jag inget om.

Vad gäller de olika settervarianterna så har jag tyvärr lite sämre erfarenheter av Gordon och jag tror att det är svårare att hitta en bra jakthund i den rasen än inom engelsk eller irländsk. Jag att de engelska är något mer jämna jaktligt (därmed inte sagt bättre) men också lite mer stissiga och på tårna jämfört med de irländska som jag upplever som mer coola. Överlag är det nog större skillnad mellan olika linjer inom respektive ras än mellan raserna.

Vardagen med setter är otroligt okomplicerad. Visst kräver hon att få arbeta med kropp och knopp men är man införstådd med det så är det överlag enkla och okomplicerade hundar, men långt ifrån tråkiga De kräver att man är intresserad av att vara ute och röra på sig och av att träna hund med det är inga svåra hundar. De går generellt bra ihop med andra hundar och är socialt/språkligt kompetent, miljösäkra och trygga. Krävande men inte knepiga eller svåra om du förstår hur jag menar? Eller det som kan vara svårt är väl att de är snabbtänkta, impulsiva och har lätt för att belöna sig själva så huxflux har de hunnit både registrera och agera på något, men det handlar förstås om att vara steget före och säkra upp och lära sig läsa sin hund.

Min är väldigt cool och lugn och har så varit sen valptiden (Obs, hon har också varit en odräglig terrorist så som valpar och unghundar är), jag har lagt minimalt med tid på passivitetsträning och miljöträning och hon tar livet med en klackspark. Något av det mest sympatiska med henne i vardagen är att när jag börjar rota fram dragsele/bössa/löparskor eller vad det nu är så lägger hon sig i sängen och kollar på istället för att börja trampa och pipa och hetsa upp sig, för att sedan slå om till ett outtröttligt workmode när det väl är dags.

Nästan alla fågelhundar jag har träffat verkar ha lite svårt med koncentrationsspannet och fokuset innan de liksom landar och blir mogna. Korta intensiva träningspass (mental träning/lydnad) med kanonbelöning och en väl genomtänkt stegringsplan tror jag är nyckeln. Det har också gjort att vi har gått saaakta saaakta fram vad gäller nosarbete, ffa spår, men jag hoppas att vi ska kunna utvecklas lite nu i sommar.

Jag bor så till att jag har möjlighet att rasta henne lös rätt mkt och det är skönt eftersom att hon, likt de flesta stående jag har träffat, ett nästan fysiskt behov av att springa av sig. Men det funkar himla bra att ha med henne på min veckopendlingsort där de möjligheterna inte finns på samma sätt om man kan tillgodose det där behovet på andra sätt. Jag kör drag på både skidor och cykel, springer, går långpromenader (såklart) och tränar på jaktlydnaden och apportering när det inte är jaktsäsong. Ang apporteringen så har jag förstått det som att vissa linjer är mer spontana än andra, och vi skulle behöva lägga mer krut på det men det har prioriterats bort tyvärr.

Vardagen varierar förstås med säsong men jag har som tumregel att mina hundar inte ska behöva vara själva mer än i genomsnitt 4-5 timmar per dag (händer sällan att det är mer) och få i genomsnitt minst 2 timmar i aktivitet per dag (händer sällan att det blir mindre). Vissa dagar blir det heldagar på jakt, på utflykt eller på kurs/träning och andra dagar en långpromenad och snabbrastningar på tomten. Jag har ett flexibelt jobb där jag kan jobba mkt hemifrån och min sambo har möjlighet att ha med hundarna på jobbet så det är lite blandat. Hon får utöver den dagliga långpromenaden och rastningarna ett par rejälare genomkörare (fys) per vecka och lite huvudarbete. Allra helst jakt förstås. Jag vet inte hur lite tid/aktivering/arbete hon skulle kunna få och fortfarande vara dräglig eftersom jag ju har valt den här hunden för att jag är intresserad av hundträning, jakt, friluftsliv och så vidare och med den vardag jag erbjuder är hon en harmonisk, arbetsglad och trevlig individ. Och kelig!

Ojdå, sorry för novell. Jag har dessutom säkert missat något. Var bor du?

 

[Ginger840]

Följer tråden med intresse då jag fortfarande "inte vet vad jag vill" när det gäller hund till fågeljakten i södra och mellersta norrland.
Men jag vet att jag vill ha en bra apport!

Jag var inne på Breton och besökte en Breton-träff där dom var ut på fält och tränade tillsammans. Men jag blev inte imponerad. Små virriga och för ivriga vovvar, och då var det ändå ett par uppfödare "av rang" med.
Den hund (och förare) som imponerade var en norsk import (förare svensk ), så ska jag titta mer på Breton så blir det att scanna Norge .

Jag har läst en del om jaktspaniel också och finner dom ganska intressanta, men jag har ingen att se live här i krokarna .

Jag har fått den uppfattningen om alla stående Jag vill ha ett jaktlabbe - huvud på min hund, en hund som fokuserar fullt på sin uppgift Fast min erfarenhet är begränsad ska jag erkänna.

Bodde jag i södra Sverige hade jag köpt en spaniel, skulle känna mig tryggare med en sån

 

[Ginger840]

Tack för ett jättebra svar @Sikta, jag svarar i morgon, nu ska jag sova

 

[Ginger840]

@Sikta

Men äsch, nu vill jag ju ha en setter! Hade strukit dem då jag fått intrycket att de var "stissigast" av de stående fågelhundarna, men din hund låter underbar! Du får gärna skriva ut eller PM:a hennes linjer Fördelen med setter är ju att de har lite mer päls än pointern, jag vill kunna ha med min hund vid all möjlig utevistelse förutom jakt. Hur är pälsvården?

Vardagen låter litegrann som labbar förutom att de nog kan vara lite komplicerade också om man inte vet vad man gör. Impulsiviteten är väl det man får vänja sig vid…

Kanske ska förtydliga vad jag menar med ”tråkig”, det är också något som jag ofta får höra om min hund/ras, men det tycker ju inte jag förstås. Jag är bortskämd med att min hund alltid är med på allt jag hittar på och alltid hundra procent fokuserad, och är lite rädd att jag kommer att sakna det hos en stående hund.

Det andra som gör att jag tvekar är att jag har fått intrycket att man måste ha tillgång till stora öppna ytor med egen mark (gärna inhägnat) att springa på, och det har jag då inte… Förutom när isen ligger på sjön. Jag har skogen bakom knuten, men det är inte min mark och full med katter och rådjur och en och annan motionär så en lös hund måste hållas under uppsikt 100%. Det var därför jag undrade hur du bor och om du kan rasta henne lös. Eller kan det funka att lära den hålla sig inom 30 meter eller så vid rastning?

Jag ser inte mig själv som en extrem friluftsmänniska heller, åker gärna skidor men inte så fort och inte så långt heller (ogillar nedförsbackar ). Har väl åkt skidor max 10 ggr i vinter och spark ungefär lika, plus några vändor med skotern. I och för sig har hunden varit skadad också. Min nuvarande hund motioneras till 95% med apportering, cyklar ibland men tycker att apporteringen ger en bättre och mindre stressig motion för min hund (min hund ÄLSKAR cykling till överdrift). Simning sker endast vid apporteringsträning, min hund simmar iofs ytterst motvilligt annars om det är kallare än 25 grader.

Det är också viktigt för mig med en hund som kan hänga med på samma aktiviteter som labben (= apportering) så man inte behöver komma hem helt slut efter en dag av träning med ena hunden och den andra väntar otåligt på sin aktivering. Har provat det… Men min nya hund har ju en god förebild i hur roligt det är med apportering iom min äldre labbe

Jag bor vid Norrlandskusten. Har sett att det finns ett par kennlar för framförallt GS men också IS (men inte ES) i hyfsad närhet, kanske ska kolla lite närmre på dem Om du vill kan jag PM:a vilka det är så kan du kolla om du tror de är bra?

 

[Sikta]

Ja jag var också lite skeptisk till de stående först. Fyra aslånga ben och så ett litet litet huvud mellan nå fladdriga öron tänkte jag... Men de är som regel klokare än vad de ser ut att vara

Jag kammar ut någon tova bakom öronen ibland och klipper ner tasspäls för att inte snö ska fastna. Annars ingen pälsvård. Jaktlinjerna har ju tack och lov betydligt mindre päls än showisarna.

Det går förstås bra att lära dem att hålla sig nära, min går lös på lämpliga ställen även i stan, men det är så jäkla snabba om det dyker upp något, så en klockren inkallning eller stoppsignal är ett måste plus att ha koll.

Är det just apporteringsbiten du är mest intresserad av så gör nog inget dig lika nöjd som en labbe men om det är jakten som du vill åt så ska det inte vara några bekymmer att få till en ändamålsenlig apport som funkar i skogen och som aktivering

PMa mer info så kan jag se om jag kan vara till hjälp ang linjer och uppfödare. Och bor du i närheten så får du gärna träffa min setter.