Men att en hund tar sig igenom innebär ju inte att den är mentalt "bra". En hund som måste bryta BPH eller MH pga. rädsla är riktigt riktigt dålig mentalt enligt mig. Man måste ju titta på resultatet och det för en hel kull. Först då får du en bra uppfattning om de ärftliga delarna av mentaliteten. En hund kan ta sig igenom trots att den avreagerar långsamt, är socialt osäker mm. Därför finns inget som heter "godkänt" på dessa beskrivningar utan det heter "genomfört". och säger inget annat om resultatet än att det inte blev brutet pga. mycket svår rädsla.
Jag som har brukshund tycker såklart att BPH är väldigt "lamt" men jag måste inse att man inte förväntar sig samma mentalitet hos en sällskapshund som hos en brukshund.
Att skylla på ägarna till en hel ras (eller blandras i detta fall) blir bara fel. Hur troligt är det att just denna ras/blandras har så mycket "sämre" ägare generellt än vilken annan ras som helst? Nej har många hundar inom samma ras ett problem så är det ett avelsproblem.
En arbetshund som inte får jobba ska inte visa rädslor, den kanske bli apdryg och förstör saker och beter sig illa på promenader men rädd och stressad ska den inte vara.
Apropå separationsångest tänker jag så här. Om hunden har behov av kärlek, motion och kinsekvens och bara får kärlek blir den avhängig kärlek.
Jag tycker din beskrivning av hur en understimulerad hund reagerar är väl smal. Utan att vara instabila måste det finnas rum för olika personligheter och olika stressbeteenden. Sedan ingår det du beskriver i allmänhetens uppfattning om separationsångest om det sker när den är själv. Allmänna rädslor är inte typiskt stress, det håller jag med om, om de inte är orsakade av felbeteende hos ägare och omgivning som att luta sig över vavvor och få dem att känna sig instängda (ja de borde klara lite sånt)