Jag bara vill skriva en sak nu. Men ni som har skrivit neggativt om golden retriever och att dom inte är lätt lärda eller att dom är korkade och sånt så har ni ganska fel. För jag såg att dom är fjärde smartaste hund rasen l världen med att dom är väldigt lätt lärda och sånt. Så dom är nog inte så himla korkade som vissa verkar tro iallafall.
Du har rätt, de är definitivt inte korkade. Min första golden köpte jag för 32 år sedan, jag hade rottweiler som jag tävlade lydnad med på den tiden och ungefär samma fördomar om golden som många har än idag. Men vi tränade ihop med en tjej som hade en väldigt duktig goldenhanne, och när hans kullsyster fick valpar köpte jag en tik. Då fick jag uppleva något jag inte trodde var möjligt, allt gick så lätt och min lilla goldentik blev lydnadschampion vid 2 års ålder, en fantastisk hund som alltid gjorde sitt bästa och alltid var superglad, den där svansen gick i ett! Tack vare henne fastnade jag för rasen och har sedan dess haft 12 tikar och 3 hannar, var dessutom uppfödare under ca 25 år.
Det jag kan säga som är speciellt med golden och flera andra retrieverraser är ju uppdelningen mellan jakt,dualpurpose och showtyp, det ÄR stor skillnad mellan de olika typerna. Vad man vill ha är ju individuellt, och jag ville ha hundar att jobba med på olika sätt inom jakt, bruks och lydnad. Därför föll det sig naturligt att jag valde jakttypen, eftersom det är den typen som har störst och bäst arbetsförmåga. Därmed inte sagt att de inte fungerar precis lika bra som familjehundar som alla andra, de behöver inte jobba i timmar varje dag för att må bra, men självklart aktiveras på olika sätt.
Jag skulle säga att det finns guldkorn i alla typer, men vill man ha en hund som är förig och samarbetsvillig har man störst chans i jakt eller dp-typen. Showtypen passar bäst som ren sällskapshund, det tråkiga är många uppfödare sällan riktigt vet vad deras avelsdjur har för egenskaper, eftersom de inte gör något med dem annat än ställer ut. Inte alla, men alldeles för många, enligt min åsikt. En annan sak som jag blir ganska bedrövad över är att många av dessa hundar blir gamla i förtid, jag träffar ofta andra goldenägare vars hundar är 5-6 år och knappt tar sig framåt. Jämfört med mina hundar som är dubbelt så gamla och fortfarande superfräscha kan man inte ens tro att det är samma ras.
Vill du ha en golden så ska du skaffa en, tycker jag. Du har stor chans att få en snäll och gosig hund som är lätt att ha att göra med, förutsatt att du kan uppfostra den ordentligt. En hel del skaffar sig en golden och tror att man inte behöver uppfostra den (konstig inställning!) och får problem, särskilt med hannar av showtyp skulle jag säga. De blir stökiga och brötiga och får tyvärr en massa olater för sig under unghundstiden. Min erfarenhet är att detta är mycket mindre vanligt i jakttypen, de är ju avlade för att vara mjuka och föriga. Min egen nu 13-åriga hanne t ex, han föddes "lydig" och har följt mig som en skugga i hela sitt liv, har aldrig behövt koppel. Han hade blivit den ultimata terapi- eller assistanshunden, alltid vid min sida redo att hjälpa till, världens gosigaste och snällaste. Hans halvsyster (på min avatar) som fyller 11 år i sommar, är en liten raket som har en otrolig arbetsförmåga. Även hon är extremt uppmärksam på mig och mina signaler, dock känsligare vilket inte alltid är bra, hon kan bli orolig om jag är ledsen eller upprörd vilket han inte blir.
Vad jag vill säga är väl egentligen att golden kan vara olika även om de är inom samma typ och t o m samma eller liknande linjer. Du kan ha jättetur och få precis den hund du önskar dig vilken typ du än väljer. Min första golden hade showlinjer (ifrån en uppfödare som hade många duktiga arbetande hundar, visserligen) och jag hade verkligen tur, jag hade inte kunnat få en golden som passade mig bättre just då och det var ju hon som fick mig att vilja fortsätta med rasen. Sedan dess har jag haft många fantastiska golden och dessutom haft möjligheten att skapa dem själv som uppfödare, genom att prioritera de egenskaper jag ville ha. Den erfarenheten hade jag verkligen inte velat vara utan.