Rapport från Strömsholm...

[AnnikaH]

Sv: Rapport från Strömsholm...

Usch, vad hemskt det låter!
Det känns som att jag verkligen borde ta upp det med dem...
Men tyvärr tillhör de den typen av människor som inte så gärna lyssnar på andra utan de är mer "vet bäst själv"-typen.

Vad var det som fick er som skrivit i den här tråden att testa era hästar? Visste ni vad cushing var innan era hästar fick det konstaterat? Jag har aldrig hört talas om det förrän jag läste om det här på buke. Det känns bra att ha lärt sig något nytt - det gör man ju hela tiden när man håller på med hästar.

Hoppas att det går bra för er alla med era hästar!

 

[Marie Johansson]

Sv: Rapport från Strömsholm...

Vad var det som fick er som skrivit i den här tråden att testa era hästar? Visste ni vad cushing var innan era hästar fick det konstaterat? Jag har aldrig hört talas om det förrän jag läste om det här på buke. Det känns bra att ha lärt sig något nytt - det gör man ju hela tiden när man håller på med hästar.

Nej, jag hade aldrig hört talas om det. I ett halvårs tid hade jag märkt olika småsaker med min häst som i sig inte kändes som tillräckliga för att ringa veterinär men som ändå inte kändes helt ok. Till slut blev "droppen som fick bägaren att rinna över" när jag upptäckte att han blev svullen i skapet. Då ringde jag och veterinären misstänkte direkt cushing när hon fick se honom.

När jag sedan läste om det på nätet så kändes det som en "aha-upplevelse". Allt stämde direkt och även om det inte var något roligt besked så är ju ändå ett besked bättre än ovisshet tycker jag.

Så vi kämpar vidare, och lär oss något nytt varje dag. Det postitiva i det här har för mig varit att jag tar tillvara tiden mycket bättre med honom. På nåt konstigt sätt trodde jag att han var odödlig och att han alltid skulle finnas hos mig. Nu känns det mera som att jag inte vet hur mycket tid vi har och huvudsaken är att tiden vi har kvar blir bra oavsett om det blir ett halvår eller tre år. Han är ju 23 år nu så vi har ju ändå inte hur mycket tid som helst kvar oavsett sjukdomen.

Marie

 

[AnnikaH]

Sv: Rapport från Strömsholm...

Hej Marie,
jag förstår faktiskt lite hur du känner även om inte min gamla (21 år) halvblodshäst lider av cushing. Han har en annan obotlig sjukdom, nämligen cystor på strålbenen fram. Detta kommer ju givetvis aldrig att läka ut, prognosen för de flesta hästar med denna diagnos är att de blir sämre och sämre och till slut tvingas man ta bort dem , i alla fall om de är så gamla som min.

Just nu fungerar han dock utmärkt , han har inte varit halt sedan han fick sina eggbar skor (september-05) och vi promenadrider ca 3-4 gånger i veckan. Men jag vet att han när som helst kan bli sämre igen. Veterinären har sagt att strålbenshästar ofta har dåliga perioder och att man då kan ge dem t.ex. metacam för att de inte ska ha ont. Men när de dåliga perioderna blir för många och för långa då ska han få vandra vidare.....

Jag gör precis som du numera, tar tillvara tiden med honom mycket bättre än tidigare för jag vet ju inte hur länge jag får ha honom kvar och vill att den tid vi har kvar ska vara bra.

Jag ska försöka förklara så bra jag kan för de i stallet som har ponnyn, som jag tror har cushing (den hade två fånganfall i fjol, lindriga dock), så hoppas jag att de förstår hur viktigt det är att han i så fall får behandling.

Lycka till med din häst och njut av den tid ni har, skönt att han verkar må så bra nu!

 

[Sarismatte]

Sv: Rapport från Strömsholm...

Hej Krambanan (bara man inte kramar bananen för hårt ) m fl!
Det med rinnande ögon har jag läst på Das Hufrehe - Forum. De har massor med tips och länkar till intressanta artiklar. Tyskan är inte så svår, men jag kan gärna hjälpa till att översätta mindre delar om det skulle vara av intresse.
Laminshield är ett pulver som bl a innehåller magnesium och andra mineraler som är bra för hästar med fång. Jag har köpt det i Stenestad. Det rekommenderas av Laminitis Trust, som är en engelsk förening för hästar med fångproblem. Adress:
http://www.laminitis.org/
De rekommenderar även Spiller´s High Fibre Cubes, som är ett komplett lågkalorifoder. Detta köper jag på Stallbyggen i Sölvesborg. Man kan säkert kolla på Spiller´s återförsäljare i Sverige vem som är närmast. Sari får väldigt lite av det (ca 3 dl/dag). Mest för att blanda i Permax-pillren, Laminshieldpulvret och E-vitaminerna. Det sistnämnda rekommenderade veterinären i Stenestad. Har även läst om det på Hufrehe-forumet. Det har något med antioxidanter att göra.
All mat hon får har jag diskuterat med veterinären om. Han har varit väldigt tillmötesgående och bl a ringt mig för att kolla hur Sari mår osv. Han glömmer kanske inte den storlipande damen som slängde sig om halsen på honom när han sa att han troligen skulle kunna hjälpa min lilla Sari.
Är en riktig "mespropp" med mina djur.
Kul att byta erfarenheter så här.
Vi hörs

 

[seifur1]

Sv: Rapport från Strömsholm...

Lånar knapp
Vet ni på denna tråden vad som skiljer IR och cushing? Är det två sjukdommar eller?
Nu ska jag begära utredning på min "mystiska" fånghäst och undrar vilka prover jag ska begära?
Om han är insulinresistent, vilket jag misstänker. så ska vi testa det. Något annat??

 

[Marie Johansson]

Sv: Rapport från Strömsholm...

Lånar knapp
Vet ni på denna tråden vad som skiljer IR och cushing? Är det två sjukdommar eller?
Nu ska jag begära utredning på min "mystiska" fånghäst och undrar vilka prover jag ska begära?
Om han är insulinresistent, vilket jag misstänker. så ska vi testa det. Något annat??

Hej seifur1

Jag var in akut med min häst igår på Strömsholm och tog ett antal olika blodprover utöver dom vi tog första gången.

Har inte hunnit sätta mig in i proverna vi tog igår ännu och har alla papper hemma (är på jobbet) men jag ska titta vad det var när jag kommer hem och svara sedan.

De första proverna var i alla fall på fastande mage och det var ACTH, Glukos och Insulin.

Det är jättebra att du tar reda på och sätter dig in i så mycket som möjligt innan du åker in. Det blir så mycket när du väl står där och dom förklarar och det är siffror hit och dit och olika referensvärden och till slut känns det som att allt bara snurrar (ialla fall var det så för mig). Be att du får utskrifter på allt också, det är guld värt när du sen kommer hem och det känns helt tomt i huvudet för det är då det är intressant att börja "bena ut" allt. Jag har en kompis som är laboratorieassisten (på humansidan) och hon brukar hjälpa mig och förklara allt (som säkert veterinären redan har förklarat för mig) i lugn och ro i efterhand.

Lycka till med din häst, hör av dig här sen.

Marie

 

[Sarismatte]

Sv: Rapport från Strömsholm...

Hej Marie!
Har din häst blivit sämre? Det är verkligen tråkigt när hästarna är sjuka. Man känner sig så maktlös.
Har fått kopior av Saris journal från Stenestads Hästklinik nu. Det togs nog inte samma prover som på din häst, men här kommer några resultat:
Ett kortisol-hämningsprov gjordes som visade 83 nmol/l (referensvärdet <45 nmol/l).
Ett intravenös glukostolerans-test (IVGTT) gjordes också, där resultatet efter 180 minuter var 12,60 nmol/l. Minns inte vad det skulle ha varit, men betydligt lägre i alla fall. Nollvärdet här var 6,51 nmol/l.
I övrigt togs bl a ett blodprov som visade för lågt magnesiumvärde, 0,64 nmol/l (ref.-värde 0,71-1,01).
På fredag kommer hovslagaren och då får jag förhoppningsvis vet lite mer om hur hennes hovar hämtar sig. Hovslagaren är väldigt noggrann och har mycket gott rykte här i trakten.
Annars går det mesta sin gilla gång i stallet. Pållarna har börjat fälla ordentligt nu, och jag hoppas att Sari ska bli av med sin väldiga isbjörnsfäll.
Har din häst också väldigt lång päls?

 

[seifur1]

Sv: Rapport från Strömsholm...

Hej Marie
Jag pratade med veterinären igår. Hon sa att vi kunde ta ett cushingtest men att Ir inte går att testa på ett bra sätt på häst?
Att cushing skulle vara det enda man kan testa tillförlitligt????
Stämmer det tro??
Leverfunktion är testat innan.
Anki

 

[Sarismatte]

Sv: Rapport från Strömsholm...

Hej Anki!
Jag vet inte så mycket om insulinresistens, men såg en sida på internet som verkade intressant.
Adress: http://www.petcaretips.net/diabetes_horse.html
Kolla gärna där.
Vad jag läst mig till, stämmer nog det veterinären sa till dig om testerna.
Det är extra noga med diet för IR-hästar.
Hälsningar
Elisabeth

 

[Marie Johansson]

Sv: Rapport från Strömsholm...

Hej Marie
Jag pratade med veterinären igår. Hon sa att vi kunde ta ett cushingtest men att Ir inte går att testa på ett bra sätt på häst?
Att cushing skulle vara det enda man kan testa tillförlitligt????
Stämmer det tro??
Leverfunktion är testat innan.
Anki

Hej Anki

Jag är så dåligt insatt i det här med IR. På min häst tog dom första gången ACTH som var själva hormonprovet om jag förstod det rätt. Det skulle vara under 30 och han hade 699 . Det högsta dom hade sett på Strömsholm var runt 70. Sen togs också I-Glukos och det skulle vara mellan 4,9 och 6,8 och där låg han på 10,4. Slutligen togs E-Insulin som skulle vara under 30 och där hade han 105. Höga värden rakt igenom alltså men vet sa att dom hänger ihop alla tre så att om medicinen hjälper så blir samtliga värden bättre.

Jag antar att insulin och glukosproverna har att göra med IR men jag är inte helt säker.

Samtliga dessa tre prover togs på fastande mage. Jag vet att en del har tagit några fler prover för att testa cushing och då tror jag att dom tar blodprov två dagar i rad men det provet behövdes inte på min eftersom de andra proverna var så tydliga sa min veterinär.

Hör gärna av dig om du får förklaring till IR av din veterinär.

Marie

 

[Marie Johansson]

Sv: Rapport från Strömsholm...

Hej Marie!
Har din häst blivit sämre? Det är verkligen tråkigt när hästarna är sjuka. Man känner sig så maktlös.
Har fått kopior av Saris journal från Stenestads Hästklinik nu. Det togs nog inte samma prover som på din häst, men här kommer några resultat:
Ett kortisol-hämningsprov gjordes som visade 83 nmol/l (referensvärdet <45 nmol/l).
Ett intravenös glukostolerans-test (IVGTT) gjordes också, där resultatet efter 180 minuter var 12,60 nmol/l. Minns inte vad det skulle ha varit, men betydligt lägre i alla fall. Nollvärdet här var 6,51 nmol/l.
I övrigt togs bl a ett blodprov som visade för lågt magnesiumvärde, 0,64 nmol/l (ref.-värde 0,71-1,01).
På fredag kommer hovslagaren och då får jag förhoppningsvis vet lite mer om hur hennes hovar hämtar sig. Hovslagaren är väldigt noggrann och har mycket gott rykte här i trakten.
Annars går det mesta sin gilla gång i stallet. Pållarna har börjat fälla ordentligt nu, och jag hoppas att Sari ska bli av med sin väldiga isbjörnsfäll.
Har din häst också väldigt lång päls?

Ja, sämre och sämre. Vet inte riktigt vad jag ska säga. Efter diverse undersökningar och provtagningar så slutade det nog med att vi kunde förklara det med orsaker som delvis hade med andra saker att göra.

Han har ju hela tiden varit svullen i skapet, inte mycket men i alla fall så att det inte ser normalt ut. Den första veterinären som jag tog hem kollade "hela paketet" men hittade inget konstigt mer än svullnaden och kladdet. Inga tumörer eller infektioner. Hon trodde att det berodde på att han stod stilla mycket i samband med fången han hade då. För nån vecka sen svullnade han upp dubbelt så mycket och även ådrorna (tror att det är ådror i alla fall) som går längs magen på båda sidorna fram till frambenen svullnade upp jättemycket, samtidigt som han blev helt förändrad, rastlös, otålig, skakig i benen på morgonen och hungrig, hungrig, hungrig.

Matte trodde ju genast direkt att det var slut med honom för han mådde verkligen dåligt, samtidigt som han ändå hetsåt och var feberfri.

Strömsholm ville ha in honom direkt. Efter div undersökningar och prover så kom dom fram till att förmodligen berodde skakigheten, rastlösheten och hungern på att kroppen höll på att ställa in sig på Permax och det kan ta upp till fyra veckor. Han har ätit det i två veckor nu. Blodproverna visade inget allvarligare än att han har en infektion i kroppen (det kan ju i och för sig vara nog så allvarligt). Förmodligen har han en infektion i skapet. I övrigt var de flesta proverna ok. Inget paj på några inre organ som var det första matte trodde.

Han får nu antibiotika i 15 dagar och sen skall jag tvätta skapet så mycket det går med en speciell kräm som jag har köpt på apoteket.

Hela familjen här hemma bestående av människor och djur pustar nu ut efter den här pärsen och hoppas att det tar låååååång tid innan vi behöver åka till Strömsholm igen.

Det verkar inte som att det går att jämföra proverna som ni fick göra med dom som vi har gjort (skrev om dom i svaret till Anki om du vill läsa). Kanske att ni gjorde det dom kallade "belastning" som inte vi behövde göra.

Pälsen är otrolig men han har börjat fälla nu i alla fall. Förr om åren började han redan i början på januari men nu dröjde det ända tills slutet på mars. Vet inte om han började fälla för att han äter Permax eller om han skulle har börjat fälla även utan medicin. Jag har klippt honom två gånger redan efter jul i allfall och det hinner nog bli en gång till innan sommaren om han får leva och ha hälsan.

Ha det gott

Marie

 

[minimi]

Sv: Rapport från Strömsholm...

Jag läste i en annan tråd att du fick ta bort din häst. OCh jag känner igen hela historien med alla symtom, man kunde lägga karbonpapper emellan. Vår var också 23. Jag visste inte vad cushing var, hade hört ordet osv men kunde inga symtom. Hästen var en kraftig fullblodsvallack som inte tävlades eller tränades längre men som var pigg och glad utom vid fånganfallen, som kom snabbt och tätt. Han hade blivit rundare om magen, smygande, och kraftigare men en gammal häst och med god aptit så det reagerade vi inte på.
Han var mammas gamla häst men jag hade haft honom och tävlat i många år. Han var pensionär kan man säga men reds ändå och var lika stark och pigg som alltid. Busade i hagen, osv.

Första fånganfallet var lindrigt. Sen kom ett som var värre efter ett par månader, knappt. Men han blev bra. Lika gald och pigg igen. Efter någon månad var det dags igen. Då blev han riktigt dålig. Vi åkte in och tog det tunga beslutet, på inrådan av vet som sa att detta tyvärr bara skulle fortsätta.
Jag har aldrig varit med om något värre, trots att vi en en gång fick avliva min vackra åring pga allvarlig skada bla i ett knä.
Dels hur dåligt min gamla vän mådde, dels att behöva ta adjö av honom som hade funnits nästan hela mitt liv kändes det som.

Det var så fruktansvärt med hans smärtor och hela situationen och jag gråter fortfarande bara jag tänker på det.

För dem som undrar över symtom så hade han dels att han blev grövre öht, fettnacke som kom smygande (var alltid hingstgrov över nacken vilket gjorde att vi inte märkte det först) svullen i skapet, svullen över ögonen, rinnande ögon, sår i ena ögat de allra sista dagarna, päronmage, lång päls, (fällde, men sent). Inte trött eller slö
utom under fånganfallen. Inte avmagrad, bra hull och muskler.

Medicinen hjälper inte alla. Det kan vara bra att veta. Jag mådde (och mår ännu) dåligt över att vi inte fattade långt tidigare, men enligt vet skulle det troligen inte ha gjort någon skillnad för honom. Det kom smygande sista halvåret ungefär.

 

[Marie Johansson]

Sv: Rapport från Strömsholm...

Jag läste i en annan tråd att du fick ta bort din häst. OCh jag känner igen hela historien med alla symtom, man kunde lägga karbonpapper emellan. Vår var också 23. Jag visste inte vad cushing var, hade hört ordet osv men kunde inga symtom. Hästen var en kraftig fullblodsvallack som inte tävlades eller tränades längre men som var pigg och glad utom vid fånganfallen, som kom snabbt och tätt. Han hade blivit rundare om magen, smygande, och kraftigare men en gammal häst och med god aptit så det reagerade vi inte på.
Han var mammas gamla häst men jag hade haft honom och tävlat i många år. Han var pensionär kan man säga men reds ändå och var lika stark och pigg som alltid. Busade i hagen, osv.

Första fånganfallet var lindrigt. Sen kom ett som var värre efter ett par månader, knappt. Men han blev bra. Lika gald och pigg igen. Efter någon månad var det dags igen. Då blev han riktigt dålig. Vi åkte in och tog det tunga beslutet, på inrådan av vet som sa att detta tyvärr bara skulle fortsätta.
Jag har aldrig varit med om något värre, trots att vi en en gång fick avliva min vackra åring pga allvarlig skada bla i ett knä.
Dels hur dåligt min gamla vän mådde, dels att behöva ta adjö av honom som hade funnits nästan hela mitt liv kändes det som.

Det var så fruktansvärt med hans smärtor och hela situationen och jag gråter fortfarande bara jag tänker på det.

För dem som undrar över symtom så hade han dels att han blev grövre öht, fettnacke som kom smygande (var alltid hingstgrov över nacken vilket gjorde att vi inte märkte det först) svullen i skapet, svullen över ögonen, rinnande ögon, sår i ena ögat de allra sista dagarna, päronmage, lång päls, (fällde, men sent). Inte trött eller slö
utom under fånganfallen. Inte avmagrad, bra hull och muskler.

Medicinen hjälper inte alla. Det kan vara bra att veta. Jag mådde (och mår ännu) dåligt över att vi inte fattade långt tidigare, men enligt vet skulle det troligen inte ha gjort någon skillnad för honom. Det kom smygande sista halvåret ungefär.

Tråkigt att höra att du har råkat ut för samma sak.

Jag tror inte att jag hade kunnat göra något annorlunda för honom men jag känner ändå på nåt vis skuld. Som att jag inte har kunnat ta hand om honom ordentligt på nåt sätt. Det känns som att jag har svikit honom. Har du också samma känsla?

Det kanske går över lite med tiden, hoppas jag.

Marie

 

[minimi]

Sv: Rapport från Strömsholm...

Tråkigt att höra att du har råkat ut för samma sak.

Jag tror inte att jag hade kunnat göra något annorlunda för honom men jag känner ändå på nåt vis skuld. Som att jag inte har kunnat ta hand om honom ordentligt på nåt sätt. Det känns som att jag har svikit honom. Har du också samma känsla?

Det kanske går över lite med tiden, hoppas jag.


Marie

Ja det är precis den känslan jag har Han skulle finnas för alltid. Alla i vår familj hade en särskild relation till den hästen. Det kändes så overkligt alltihop, fast jag vet att han var gammal. Och sista bilden av honom där han står kommer alltid att ge mej skuld som om vi ändå hade kunnat göra något mer.
Ja, det går väl över lite, på sätt och vis. När jag tänker på allt vi har gjort och pratar om honom känner jag inte så, men när jag tänker på just den där sista tiden, då kommer det. Det gick på sätt och vis så fort också.
Det är väl därför man inte hinner fatta riktigt och känner att det måste ha funnits något mer att göra .

Hästar är verkligen individer och den här var så speciell av en massa anledningar. Mest pga underbart psyke och stor personlighet.

Jag tror jag vet hur du har det just nu. Det finns inte så mycket tröst som hjälper just då. Hoppas du har andra att dela det med.

mimi