Ranghög

[mackan]

Alla hästar jag träffat eller haft som beskrivits som "ranghöga" har varit ettriga små jävlar som aldrig låtit de andra hästarna varit ifred. Vallat, mobbat och härjat. Oförmögna att prata hästspråk.
Många som jag lätt kan föreställa mig har fått gå på unghästbeten utan vuxna hästar, blivit herren/ladyn på täppan redan som åring, och aldrig fått lära sig gränser.
Sekunden de mött en häst som faktiskt vågat säga ifrån med buller och bång har de dock blivit så nedtryckta i skorna att de inte vetat vad de hette.

Min egentliga definition av "ranghög" är ju en annan. En trygg, tydlig häst som i fler sammanhang har lätt att anamma en ledande roll. Men inget som i något sammanhang ställer till problem. De är anpassningsbara, de har ingen fast roll, måste inte styra eller vara först hela tiden. De har bara närmare till den rollen.

Men jag håller med Ace. Ser jag "ranghög" eller "dominant" i en annons tänker jag direkt en elak, ouppfostrad och/eller osäker häst som inte fått lära sig bete sig. För det är tyvärr så det brukar vara när annonsörerna känner att de måste nämna ordet.

Om man sen , förutsatt att folk använder begreppet ”ranghög” på ett mer korrekt sätt, lägger till att rang inte riktigt ser ut som man tidigare trott i hästflockar, och att denna ”rang” därför varierar beroende på flockkonstellation/individer så blir saken ytterligare intressant tycker jag.

 

[mackan]

Allmänt så upphör jag aldrig tycka det här med hästars sociala samspel i olika konstellationer /förutsättningar är något av det mest fascinerande som finns att ta del av.

Minns Min då nya nyss fyllda 4 åring som jag hämtade hem för nu 15 år sedan. Han hade stått på Täby men växt upp som föl med ston och andra föl. Kom till en flock valacker varav en var ”extremt ranghög” . Den härjade massor med andra hästar vid fordring i hagen men var annars väldigt klok och vettig med sin flock.
Vi släppte ihop min med denne bada de själva först innan resten av flocken (3 valacker till) fick släppas på.

De hälsade och började sen äta gräs nos mot nos. När de övriga tre sen släpptes på travade min gängliga unghäst fram med spetsade öron och vänligt kroppsspråk och sa ”HEJ - vilka är ni - jag är jag ”

Alla 4 följde sen min nya unghäst från den stunden . Den ”ranghöga” var fortfarande ”ranghög” i det att de andra for som korkar när fordring i hagen skedde. Under tiden strosade min ungdom runt i godan ro vänlig och cool, och han och denne fortsatte vara bästisar. ”Underhuggaren” fortsatte agera polis under min som inte engagerade sig i sådant.

När kompisen sen flyttade efter ett år, och valackerna i flocken ändrades några stycken var det samma sak, aldrig något bråk. Dock så vid vistelse i en nya sommarhage de inte gått i tidigare där man behövde transportera sig genom en ganska lång skogssträcka för att komma ner på det riktigt bra betet, så ville min ”ledare” första tiden i den inte gå iväg dit utan hellre stanna i första delen av hagen som angränsade till en annan beteshage där stoflocken gick.
I den situationen hade han ingen ”rang” alls mot de andra valackkompisarna. De vandrade iväg utan honom. När han sen valde att ansluta sig till dem efter några dagar så var det ”som vanligt” igen - de följde honom och såg honom tydligt som den som ledde dem till något träd vid spöregn, och samlade ihop dem om de blev rädda för något.

Många år senare hade jag honom i ett annat stall där hästarna gick två och två i stora hagar som alla löpte parallellt med varandra. Han gick i en hage längst på ena sidan, sen 5 hagar till i linje.
När en stor älg tog stråket precis nedanför hagarna en dag, tog det 2 sekunder så hade han kommunicerat ihop alla hästarna och alla sprang ner mot slutet av hagarna för att ”bevaka” älgen.

Som sagt, jag tycker hela ämnet är fascinerande och skulle kunna dra hur många intryck som helst genom åren.

Jag har fortfarande kvar honom idag, han är 18 år och toppenfräsch och fin. Står i ett annat stall sen 4 år och hästarna går i olika konstellationer , vissa flera i flock och andra två och några själva. Han går med en kompis han älskar men bestämmer över, och jag upplever att han släppt massor ang kontrollbehovet över övriga hästar. Sällan han bryr sig om vad de pysslar med i en annan hage - även om det skulle vara rejs eller upprördhet där osv.

Pardon ang ett väldigt långt inlägg... (rodna smiley)

 

[Kiwifrukt]

Min är dominant i hagen och kan sparkas/jagas vid fodringar. Däremellan är hon snäll. Hon är mån om shettisen och blir alltid upprörd om han är borta (även om hon definitivt kan vara själv) och när det inte är mat på g så står de och kliar varandra.

På tidigare stall där vi tvingats gå i stora hagar med många olika hästar har hon (av de andra hästägarna) ansetts vara en riktig pain in the ass. Hon var tydligen inte det när hon fick gå med en kompis som är lugn och sansad och som hon tycker om. Jag skulle kalla henne ranghög och dominant, men inte elak.

 

[TheRedLightning]

Min häst är ranghög. Fördelen när hon gått med ranglåga hästar har det knappt varit något bråk. Däremot i det gamla stallet som hon stod i. Bråkade hon rejält med en häst där som var ranghög den också. De bråkade om vem som skulle bestämma.
Jag tror de ofta bråkar om rang när de är rätt lika i rang och vill försöka klättra i rang, speciellt när det tillkommer nya hästar.
Fördelen när man ska ta in en ranghög häst är att de andra håller sig undan.
I gamla stallet fick jag fösa undan den andra hästen som bestämde över min, för och nackdelar med allt.

 

[mackan]

@RedHyuuga jag och många upplever att konflikter mellan ston, vad de må bero på osv, ofta är hätskare än mellan valacker.

 

[Mabuse]

Vad ser ni för för/nackdelar med ranghöga hästar?

De är ju ofta enklare att hämta i hagen eftersom de andra hästarna går undan för dem.

Mig personligen passar de dock inte, ranghöga hästar är ofta rätt hårda i huvudet, och mig passar de lite mesigare hästarna bättre. De hästar jag tycker om visar sig nästan alltid vara låga i rang.

 

[Corax]

De är ju ofta enklare att hämta i hagen eftersom de andra hästarna går undan för dem.

Mig personligen passar de dock inte, ranghöga hästar är ofta rätt hårda i huvudet, och mig passar de lite mesigare hästarna bättre. De hästar jag tycker om visar sig nästan alltid vara låga i rang.

Det här håller jag verkligen med om, att de naturliga ledarna oftast är svårare att rubba mentalt. För SOM jag har kämpat med mitt sto när hon var ung. Hon tyckte ju att Jag skulle flytta på mig där Hon skulle gå vilket jag inte alls accepterade. Så det var ett par år av gruff innan vi lärde oss vem som bestämmer.
Nu har jag en naturlig ledarroll och hästen är helt underbart lätthanterlig.
Så är man en mild person så bör man kanske undvika de 'ranghöga'...

 

[Angel]

Jag har också ett sto som är en självklar ledare. Hon fungerar verkligen super i en stabil, lite större flock. Håller ordning och ser till så dom andra sköter sig men är aldrig dum. Kommer till och med och hjälper till att fösa om någon försöker ta in en av dom andra hästarna och den inte riktigt vill följa med.
Däremot har hon ibland fungerat mindre bra i tillfälliga flockar som på sommarbeten eller liknande när jag stått innackorderad. Speciellt om man har försökt släppa ihop med ston som haft liknande personlighet då hon är ordentligt tuff mentalt och aldrig ger sig utan kan slåss rätt ordentligt istället.

Hon kan vara rätt tuff även mot människor, speciellt okända, på så sätt att hon inte ger sig om hon tycker annorlunda även om hon är enormt vänlig i all hantering. Har hänt att jag har blivit osams med någon i stallet och hästen sedan har vägrat bli infångad av den andra personen så att jag då fått åka ut själv och ta in min häst

 

[Efwa]

Min är dominant i hagen och kan sparkas/jagas vid fodringar. Däremellan är hon snäll. Hon är mån om shettisen och blir alltid upprörd om han är borta (även om hon definitivt kan vara själv) och när det inte är mat på g så står de och kliar varandra.

På tidigare stall där vi tvingats gå i stora hagar med många olika hästar har hon (av de andra hästägarna) ansetts vara en riktig pain in the ass. Hon var tydligen inte det när hon fick gå med en kompis som är lugn och sansad och som hon tycker om. Jag skulle kalla henne ranghög och dominant, men inte elak.

Jag uppfattar inte en häst som är orolig (mån om någon) som ranghög. Tvärtom skulle jag säga. Tror det var shettisen som var den ranghöga i sammanhanget, utan att ha sett det hela dock.

 

[vallhund]

http://dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen/
http://dogma.nu/artiklar/flockbildning-och-ledarskap/

Översätt till valfritt flockdjur.

 

[Efwa]

Jag har två hästar som är ganska lika i beteende men som jag uppfattar som totalt olika placerad i "rangfrågan".
Speciellt om vi pratar om att agera med människan. Som ett exempel är ett beteende (t.ex flytta på en människa) inte direkt kopplat till en ranghög häst. Jag upplever att en ranglåg och osäker häst mycket väl kan göra samma sak, ofta, men av andra orsaker och på ett lite annorlunda sätt som få uppfattar.

 

[Angel]

Jag uppfattar inte en häst som är orolig (mån om någon) som ranghög. Tvärtom skulle jag säga. Tror det var shettisen som var den ranghöga i sammanhanget, utan att ha sett det hela dock.

Tror inte att separationsångest och rang är något som absolut måste höra ihop. Tendens för separationsångest är något som till viss del verkar vara genetiskt (och egentligen fullt normalt för alla flockdjur) medan rang och hur man beter sig i flocken till stor del är inlärt. Sen tycker jag oftare man märker ett visst kontrollbehov och önskan om att hålla koll på andra flockmedlemmar bland de som är lite dominantare och bland de som generellt har en högre energinivå. Det är inte nödvändigtvis det samma som att hästen ogillar att vara ensam utan just snarare att den vill veta var de andra hästarna i flocken är eller vill vara med ute där det "händer" saker.

 

[Efwa]

Tror inte att separationsångest och rang är något som absolut måste höra ihop. Tendens för separationsångest är något som till viss del verkar vara genetiskt (och egentligen fullt normalt för alla flockdjur) medan rang och hur man beter sig i flocken till stor del är inlärt. Sen tycker jag oftare man märker ett visst kontrollbehov och önskan om att hålla koll på andra flockmedlemmar bland de som är lite dominantare och bland de som generellt har en högre energinivå. Det är inte nödvändigtvis det samma som att hästen ogillar att vara ensam utan just snarare att den vill veta var de andra hästarna i flocken är eller vill vara med ute där det "händer" saker.

Du har helt rätt, det behöver verkligen inte sitta ihop.

Dock kan jag se (dock endast av egen erfarenhet, inte vetenskapligt) att de oskäkra, "ranglåga" djuren har en tendens att ha separationsångest och gärna till en enda individ av någon anledning.
Jag skulle nästan vilja gå så långt att säga att i de fallen jag märkt av det här hemma så är det en enda individ som drar på sig alla dessa osäkra individer och det genom att just vara helt blassé inför allt som de själva stressar upp sig för, samt verkar ignorera den oroliga hästen helt.
Den som vi i många inlägg kallat för den riktiga "ranghöga", inte den bråkiga först-vid-grinden-och-hö-hästen.

 

[Angel]

Du har helt rätt, det behöver verkligen inte sitta ihop.

Dock kan jag se (dock endast av egen erfarenhet, inte vetenskapligt) att de oskäkra, "ranglåga" djuren har en tendens att ha separationsångest och gärna till en enda individ av någon anledning.
Jag skulle nästan vilja gå så långt att säga att i de fallen jag märkt av det här hemma så är det en enda individ som drar på sig alla dessa osäkra individer och det genom att just vara helt blassé inför allt som de själva stressar upp sig för, samt verkar ignorera den oroliga hästen helt.
Den som vi i många inlägg kallat för den riktiga "ranghöga", inte den bråkiga först-vid-grinden-och-hö-hästen.

Det stämmer förstås också, de nervösa hästarna med generella ångestproblem blir nog sällan stabila ledarpersonligheter i någon form som de andra hästarna gärna följer utan blir antingen följare som är bra på att hålla utkik efter saker eller generellt utåtagerande mot andra hästar. Sen är det klart att rangorning inte är helt linjär på det sättet men vissa är helt enkelt mer naturliga ledare än andra.

 

[Kiwifrukt]

Jag uppfattar inte en häst som är orolig (mån om någon) som ranghög. Tvärtom skulle jag säga. Tror det var shettisen som var den ranghöga i sammanhanget, utan att ha sett det hela dock.

Jag tror inte jag förstår vad du menar nu, shettisen är inte ranghög för fem öre, snarare en sån som flyter med strömmen och är nöjd bara han får vara med. Den stora har däremot varit asjobbig på tidigare stall, och det jag menade var att när hon fick flytta till ett lugnt stall med bara en annan häst (shettisen) som hon trivs med så blev hon inte alls lika bossig. Däremot är det fortfarande hon som bestämmer i hagen. Hon är inte orolig, det har jag heller aldrig påstått. Men hon reagerar när han går (det gör han också om hon går ut) och på tidigare ställen har hon blivit trevligare när hon sluppit sina så kallade hag"kompisar" än när hon har haft sällskap i hagen.

Mitt svar var att hästen tidigare varit dominant = "elak" enligt andra, men numera enbart är ranghög.

 

[Efwa]

Jag tror inte jag förstår vad du menar nu, shettisen är inte ranghög för fem öre, snarare en sån som flyter med strömmen och är nöjd bara han får vara med. Den stora har däremot varit asjobbig på tidigare stall, och det jag menade var att när hon fick flytta till ett lugnt stall med bara en annan häst (shettisen) som hon trivs med så blev hon inte alls lika bossig. Däremot är det fortfarande hon som bestämmer i hagen. Hon är inte orolig, det har jag heller aldrig påstått. Men hon reagerar när han går (det gör han också om hon går ut) och på tidigare ställen har hon blivit trevligare när hon sluppit sina så kallade hag"kompisar" än när hon har haft sällskap i hagen.

Mitt svar var att hästen tidigare varit dominant = "elak" enligt andra, men numera enbart är ranghög.

Ja, och på det du berättar och som är möjligt att se i text så tolkar jag din häst annorlunda än du.

 

[Lalinea]

För mig som människa tycker jag det är positivt.

 

[nullo-modo]

Läser jag om rang så blir jag bara matt på okunskap som finns.

Detta med rang var någon tomte som kom fram till under 30 talet och har kritiserats sedan 70 talet varav ganska hårt sedan 80 talet och nu är vi en bra bit in på 2000.

 

[Lalinea]

Läser jag om rang så blir jag bara matt på okunskap som finns.

Detta med rang var någon tomte som kom fram till under 30 talet och har kritiserats sedan 70 talet varav ganska hårt sedan 80 talet och nu är vi en bra bit in på 2000.

Det är ju klart och tydligt att hästar har olika uppgifter och är mer eller mindre tuffa i en flock. Vad man än kallar det så är det alltid några individer som bestämmer och några som går undan.

 

[nullo-modo]

Det är ju klart och tydligt att hästar har olika uppgifter och är mer eller mindre tuffa i en flock. Vad man än kallar det så är det alltid några individer som bestämmer och några som går undan.

Att olika hästar har olika uppgifter i flocken är helt klart och även flera hästar kan ha samma uppgift och samma häst kan även ha flera uppgifter.
Men inte tusan börjar hästar bråka om vem som ska hålla vakt när andra sover.