”Ramar” vid uppfostran (Utbruten från 3-åring som vägrar kläder)

Thera

Trådstartare
En moderator har brutit ut detta från en annan tråd eftersom ämnet passar i en egen tråd.

Men bara av nyfikenhet, hur gör ni som förespråkar en uppfostran helt utan ramar i läget som vi hade nyss:

3-åring sitter med iPad i knäet, klockan är 21, barnet ska upp vid 6 imorgon bitti.

Det är en pigg tjej, skulle nog kunnat sitta minst till midnatt. IPaden är dessutom fulladdad. Efter 20 minuters samtal om att det är läggdags, lockande med roliga böcker och förklaringar om både vikten av sömn och den tidiga morgondagen tar undertecknad helt sonika iPaden och lägger undan.

Barnet arg, men det svider över på ungefär 30 sekunder.

Rätt eller fel?
 
Men bara av nyfikenhet, hur gör ni som förespråkar en uppfostran helt utan ramar i läget som vi hade nyss:

3-åring sitter med iPad i knäet, klockan är 21, barnet ska upp vid 6 imorgon bitti.

Det är en pigg tjej, skulle nog kunnat sitta minst till midnatt. IPaden är dessutom fulladdad. Efter 20 minuters samtal om att det är läggdags, lockande med roliga böcker och förklaringar om både vikten av sömn och den tidiga morgondagen tar undertecknad helt sonika iPaden och lägger undan.

Barnet arg, men det svider över på ungefär 30 sekunder.

Rätt eller fel?


Rätt givetvis. Men det är skillnad på just sånt som går över på nån minut och de situationer där barnet blir fullständigt förkrossat länge utan att kunna ta sig ur det.


(edit, insåg just att frågan var ställd till de som kör helt utan ramar, det gör inte jag, men jag kör med respekt och utan våld)
 
Men bara av nyfikenhet, hur gör ni som förespråkar en uppfostran helt utan ramar i läget som vi hade nyss:

3-åring sitter med iPad i knäet, klockan är 21, barnet ska upp vid 6 imorgon bitti.

Det är en pigg tjej, skulle nog kunnat sitta minst till midnatt. IPaden är dessutom fulladdad. Efter 20 minuters samtal om att det är läggdags, lockande med roliga böcker och förklaringar om både vikten av sömn och den tidiga morgondagen tar undertecknad helt sonika iPaden och lägger undan.

Barnet arg, men det svider över på ungefär 30 sekunder.

Rätt eller fel?
Men tråden handlar om saker som INTE går över på 30 sekunder.
Varför dra in sådanna jämförelser med situationer som har helt andra förutsättningar?
 
Men bara av nyfikenhet, hur gör ni som förespråkar en uppfostran helt utan ramar i läget som vi hade nyss:

3-åring sitter med iPad i knäet, klockan är 21, barnet ska upp vid 6 imorgon bitti.

Det är en pigg tjej, skulle nog kunnat sitta minst till midnatt. IPaden är dessutom fulladdad. Efter 20 minuters samtal om att det är läggdags, lockande med roliga böcker och förklaringar om både vikten av sömn och den tidiga morgondagen tar undertecknad helt sonika iPaden och lägger undan.

Barnet arg, men det svider över på ungefär 30 sekunder.

Rätt eller fel?
Fel naturligtvis. Min unge skulle ha fått suttit till morgonen givetvis. Sedan hade han fått strunta i skolan och sova då i stället.
 
Rätt givetvis. Men det är skillnad på just sånt som går över på nån minut och de situationer där barnet blir fullständigt förkrossat länge utan att kunna ta sig ur det.


(edit, insåg just att frågan var ställd till de som kör helt utan ramar, det gör inte jag, men jag kör med respekt och utan våld)
Någon som kör utan ramar? vad är det här dumheter egentligen i denna tråd?
 
Men bara av nyfikenhet, hur gör ni som förespråkar en uppfostran helt utan ramar i läget som vi hade nyss:

3-åring sitter med iPad i knäet, klockan är 21, barnet ska upp vid 6 imorgon bitti.

Det är en pigg tjej, skulle nog kunnat sitta minst till midnatt. IPaden är dessutom fulladdad. Efter 20 minuters samtal om att det är läggdags, lockande med roliga böcker och förklaringar om både vikten av sömn och den tidiga morgondagen tar undertecknad helt sonika iPaden och lägger undan.

Barnet arg, men det svider över på ungefär 30 sekunder.

Rätt eller fel?
Kan inte se att ngn alls förespråkat uppfostran utan ramar? Att inte tvinga är inte utan ramar!
Med mitt barn bestämmer jag innan hur lång tid en viss sak får ta och hjälper till att räkna ner tex nu är det 5 min kvar. Då vet hon vad hon ska förvänta sig och när det kommer ske. Jag väljer att undvika situationer som leder till tjat, bråk och tårar. Skulle jag göra som du beskriver skulle det där utbrottet inte gå över på 30 s, knappt 30 min heller och vi skulle båda vara ledsna och helt slut.
 
Min 3åring har precis blivit blöjfri men det var knepigt på dagis. Dag 1 kissade han i byxorna då han inte ville testa deras toalett.

Dag 2 var han så kissnödig att han inte mådde bra. Han ville inte testa potta, inte toalett, inte kissa i byxorna inte i blöja. Då kom pedagog rak fram och sa ”ska man med på utflykt och åka buss måste man gå på toa.punkt” Han var sååå arg på henne, sen gick de på toa. Efter det var det en lättad kille som går på toa glatt.

Det var tvång. Men ibland behöver barn liksom vi en knuff över kanten när det är jobbigt. Min son liksom mig är varken rädd för auktoriteter eller för att säga emot.

Man kan vara lugn och tydlig men ändå bestämd.
 
Men bara av nyfikenhet, hur gör ni som förespråkar en uppfostran helt utan ramar i läget som vi hade nyss:

3-åring sitter med iPad i knäet, klockan är 21, barnet ska upp vid 6 imorgon bitti.

Det är en pigg tjej, skulle nog kunnat sitta minst till midnatt. IPaden är dessutom fulladdad. Efter 20 minuters samtal om att det är läggdags, lockande med roliga böcker och förklaringar om både vikten av sömn och den tidiga morgondagen tar undertecknad helt sonika iPaden och lägger undan.

Barnet arg, men det svider över på ungefär 30 sekunder.

Rätt eller fel?
Om.det svider över på 30 sekunder finns inget problem att diskutera.

Ts problem är att det inte handlar om 30.jobbiga sekunder.

Jag har som sagt nu, vid 50+, för första gången ett barn i min närhet som funkar på det där 30-sekunderssättet. Inget barn nära mig, inklusive jag själv, har förut funkat så.

Det där tramset om "utan ramar", orkar jag inte ens bemöta. Tråden handlar inte om att ts är en velig förälder.
 
Om.det svider över på 30 sekunder finns inget problem att diskutera.

Ts problem är att det inte handlar om 30.jobbiga sekunder.

Jag har som sagt nu, vid 50+, för första gången ett barn i min närhet som funkar på det där 30-sekunderssättet. Inget barn nära mig, inklusive jag själv, har förut funkat så.

Men jag har likväl i situationen där jag tog ifrån henne iPaden också visat min makt, varit auktoritär och använt tvång, för jag tvingade henne att släppa den genom att lirka loss den.

Vidriga saker enligt många i tråden.

Vore därför intressant att höra hur de hade gjort.
 
Min 3åring har precis blivit blöjfri men det var knepigt på dagis. Dag 1 kissade han i byxorna då han inte ville testa deras toalett.

Dag 2 var han så kissnödig att han inte mådde bra. Han ville inte testa potta, inte toalett, inte kissa i byxorna inte i blöja. Då kom pedagog rak fram och sa ”ska man med på utflykt och åka buss måste man gå på toa.punkt” Han var sååå arg på henne, sen gick de på toa. Efter det var det en lättad kille som går på toa glatt.

Det var tvång. Men ibland behöver barn liksom vi en knuff över kanten när det är jobbigt. Min son liksom mig är varken rädd för auktoriteter eller för att säga emot.

Man kan vara lugn och tydlig men ändå bestämd.
Men dels funkar barn olika i olika relationer, dvs i familjen resp på förskolan. Dels är metoderna du beskriver inget som funkar på alla barn.

Det där du skrev om kläder förut, hade lett till ett utbrott så att golvet rämnade och taket lyfte när min son var lika liten som din är nu. Efter det är det stor risk att ingen av oss hade orkat gå ut. Barn är olika, helt enkelt. Det är ganska troligt att ditt barn aldrig har haft ett utbrott av den typ som mina (och jag själv som.liten) kunde ha några om dagen. Somliga är explosiva.
 
Men jag har likväl i situationen där jag tog ifrån henne iPaden också visat min makt, varit auktoritär och använt tvång, för jag tvingade henne att släppa den genom att lirka loss den.

Vidriga saker enligt många i tråden.

Vore därför intressant att höra hur de hade gjort.
Om jag hade gjort som du gjorde hade kriget brutit ut och ingen hade somnat i tid.

Om ungen bara hade surat lite, hade det väl fått gå om jag inte kom på något mer kreativt och relationsinriktat just då. Ibland orkar man ju inte vara i relationen på riktigt, då kan man göra som du gjorde om ens barn kan leva med det. Mina kunde inte det. Jag förstår dem. Men jag ser det praktiska med barn som reagerar mildare.
 
Om jag hade gjort som du gjorde hade kriget brutit ut och ingen hade somnat i tid.

Om ungen bara hade surat lite, hade det väl fått gå om jag inte kom på något mer kreativ och relationsinriktat just då. Ibland orkar man ju inte vara i relationen på riktigt, då kan man göra som du gjorde om ens barn kan leva med det. Mina kunde inte det. Jag förstår dem. Men jag ser det praktiska med barn som reagerar mildare.

Jag skulle tro att min unge reagerade så milt för att hon vet och har lärt sig att vi föräldrar avgör när det är läggdags.

Hade hon däremot fått välja läggtid och iPad-tid själv fram till nu så hade såklart helvetet brutit ut om vi helt plötsligt gjorde som ikväll.
 
Men dels funkar barn olika i olika relationer, dvs i familjen resp på förskolan. Dels är metoderna du beskriver inget som funkar på alla barn.

Det där du skrev om kläder förut, hade lett till ett utbrott så att golvet rämnade och taket lyfte när min son var lika liten som din är nu. Efter det är det stor risk att ingen av oss hade orkat gå ut. Barn är olika, helt enkelt. Det är ganska troligt att ditt barn aldrig har haft ett utbrott av den typ som mina (och jag själv som.liten) kunde ha några om dagen. Somliga är explosiva.

Klart inte ett sätt funkar på alla men de flesta accepterar klara och tydliga gränser. Det smäller som fan, mitt barn är lika explosivt som mig. Jag körde över alla jag kunde som barn men jag minns också att jag hade stenkoll på vilka det inte var nån idé med. Och de var min trygghet, de vek sig inte oavsett mitt humör.

Men, det smäller sen kommer man över det och gör nåt kul. Jag är inte mer långsint än så heller, jag släpper barnets utbrott omgående.

Mycket bättre än de som suckade, vek sig och sen bar med sig den aversionen mot en efter och ansåg en ”vara ett jobbigt barn”.
 
Jag skulle tro att min unge reagerade så milt för att hon vet och har lärt sig att vi föräldrar avgör när det är läggdags.

Hade hon däremot fått välja läggtid och iPad-tid själv fram till nu så hade såklart helvetet brutit ut om vi helt plötsligt gjorde som ikväll.
Fast det är inte alls det det handlar om. Alla barn fungerar inte likadant. Det är svårt att förstå för en utomstående. Att klädbyte är ett så stort problem har inget med uppfostran att göra. Det har med barnets upplevelse av kläderna att göra.
 
Klart inte ett sätt funkar på alla men de flesta accepterar klara och tydliga gränser. Det smäller som fan, mitt barn är lika explosivt som mig. Jag körde över alla jag kunde som barn men jag minns också att jag hade stenkoll på vilka det inte var nån idé med. Och de var min trygghet, de vek sig inte oavsett mitt humör.

Men, det smäller sen kommer man över det och gör nåt kul. Jag är inte mer långsint än så heller, jag släpper barnets utbrott omgående.

Mycket bättre än de som suckade, vek sig och sen bar med sig den aversionen mot en efter och ansåg en ”vara ett jobbigt barn”.
För att återföra till trådens frågeställning, så är inte min tolkning att någon av de två typer av fall du beskriver är tillämpliga på ts lilla unge.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Galoppera
  • Vi som letar häst II

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp