Rädslor, hos oss

[Fruentimber]

Huggorm!

Det har dock blivit bättre efter att Gibbs faktiskt blev biten. Att ha erfarit ett bett med bra utgång hjälper lite. Har innan haft hysterisk oro inför sommarsäsongen, så pass att jag varje vår drömt mardrömmar om orm trots att jag själv inte är rädd för dom.

Alger och glykol är också två ting jag tycker är väldigt otäckt.

 

[Wenniz]

Jag vågar inte låta Corinne, whippeten springa. Får ont i magen varje gång hon springer i tron att hon ska påla sig eller skada något ben, nacken eller ryggen om hon ramlar.
Att hon har pålat sig och ramlat riktigt illa har hänt så många gånger att jag inte vågar riskera. Är dock glad att hon idag är en glad lugn pensionär som sällan får några ryck när hon är lös.

Allmänt med Fenna och Briam är att jag är livrädd för hältor och tror hela karriären som träningshund är slut om dom skulle halta. Är ärrad från min f.d. hund Sheila.

Är ganska chill som hundägare men minsta lilla rörelseförändring hos mina hundar får magen att vrida sig på mig.

 

[Alandia]

Ormbett! Gör inte saken bättre av att jag själv har fobi för dem. Har redan sett en huggis på väg till badplatsen
Sedan tycker jag att det är otäckt med dessa idioter som kör över hastighetsbegränsningen. Bor med ett flertal naturreservat runt omkring och för att ta sig till det ena behöver vi gå efter en landsväg någon km. Har skvallertränat minstingen på bilar då hon inte har någon vidare respekt för dem. Det har fungerat bra, men nyligen när det blåste rätt rejält (dvs hörde dåligt) och jag var inte helt fokuserad dök det plötsligt upp en bil som inte saktade ned utan snarare gasade på förbi oss, med väldigt litet mellanrum. Hunden vart lika överraskad som jag och kastade sig mot bilen, men som tur var hade jag tillräckligt kort koppellängd. Några dm till och det hade smällt. Helt och hållet mitt fel, vart väldigt skakig och vände hem. Numera går mitt huvud som en propeller fram o tillbaks för att upptäcka bilar.

 

[Happimess]

Alger och glykol är också två ting jag tycker är väldigt otäckt.

Ja, dessa två tycker jag är obehagliga! Överlag att hundarna ska få i sig saker som man inte märker förrän de visar symtom; jag äter en del smärtstillande och är livrädd för att råka tappa utan att märka det. Eller som när hunden gjorde en räd i nattduksbordet som jag glömt stänga... som tur var lockade öronpropparna betydligt mer än sömntabletterna.

 

[Happimess]

Huggorm!
Det har dock blivit bättre efter att Gibbs faktiskt blev biten. Att ha erfarit ett bett med bra utgång hjälper lite. Har innan haft hysterisk oro inför sommarsäsongen, så pass att jag varje vår drömt mardrömmar om orm trots att jag själv inte är rädd för dom.

Ormbett! Gör inte saken bättre av att jag själv har fobi för dem. Har redan sett en huggis på väg till badplatsen

Men hur farligt är ormbett egentligen? Har jag alldeles för chill inställning till det? Jag är inte alls särskilt orolig för ormbett, tänker mest att jag hivar upp hunden på ryggen och kutar till veterinär om det händer. Känner flera som har fått ormbitna hundar med god utgång, har själv inte hört om någon som har strukit med av det. Även om jag såklart förstår att det KAN gå så illa, men hur vanligt/ovanligt är det?

 

[Sel]

Jag sitter ju med gammal hund och är liksom @pepp rädd för att vakna en morgon utan hund. Jag känner att jag bivit lätt paranoid och måste upp och kolla flera gånger så att hon är okej om hon sover i ett annat rum (tack och lov är hon väldigt mattekär! ) annars är det mest andra hundar. Vi har blivit påflugna flera gånger med veterinärbesök som följd.

 

[Sel]

Men hur farligt är ormbett egentligen? Har jag alldeles för chill inställning till det? Jag är inte alls särskilt orolig för ormbett, tänker mest att jag hivar upp hunden på ryggen och kutar till veterinär om det händer. Känner flera som har fått ormbitna hundar med god utgång, har själv inte hört om någon som har strukit med av det. Även om jag såklart förstår att det KAN gå så illa, men hur vanligt/ovanligt är det?

Jag tror det beror en hel del på var de blir bitna, och storleken på hund förstås.

 

[Alandia]

Men hur farligt är ormbett egentligen? Har jag alldeles för chill inställning till det? Jag är inte alls särskilt orolig för ormbett, tänker mest att jag hivar upp hunden på ryggen och kutar till veterinär om det händer. Känner flera som har fått ormbitna hundar med god utgång, har själv inte hört om någon som har strukit med av det. Även om jag såklart förstår att det KAN gå så illa, men hur vanligt/ovanligt är det?

De hundar som jag vet om som har blivit ormbitna har det också gått bra för alla. I mitt fall är rädslan inte helt logisk, det är väl ofta så med rädslor, att de inte alltid är helt rationella.

 

[snorp]

Just nu är jag mest rädd för att vi inte ska få ordning på min ena hunds mående

Annars oroar jag mig nog för rätt mycket när det gäller hundarna. Oroar mig för skador när de springer runt, oroar mig för att de ska bli påflugna av andra hundar, oroar mig för sjukdomar då jag redan förlorat alldeles för många hundar för tidigt. Osv osv, allt ni kan komma på har jag nog oroat mig för minst en gång.

 

[WildWilma]

Jag tillåter mig inte att gå runt och vara rädd (mest "rädd" är jag att jag sak låta rädslor styra mitt liv.) Men jag ogillar vissa saker baserat på tråkiga erfarenheter.
- Lösa hundar utan kontroll efter att fått en hund rejält tuggad på av en Grand danois.
- Huggormar (i närheten av mina hundar, på andra ställen får de gärna vara) efter att ha varit med om två bett varav det ena tyvärr slutade med avlivning.
- Svårdiagnostiserade skador. Har nu haft två odiagnostiserade hältor på två olika hundar på mindre än ett år. Hållet fortfarande på att utreder hund nr 2 sen drygt 3 månader tillbaka och det börjar kännas tröstlöst att han ska åter igen få vara den mycket aktiva brukshund han vill vara.

 

[escodobe]

Att han ska råka smita från nån annan hundvakt än min vanliga. Vågar inte skaffa nån ny...

 

[Wingates]

Jag är nog rätt obrydd, eftersom jag på något sätt förlikat mig med tanken på att han kan få dcm och dö när som helst typ. Tänkte dock motverkade detta genom hjärtkoll naturligtvis.
Tänker annars att det mesta går att lösa, han har ju hunnit bli 5 utan större problem så.

 

[WildWilma]

Men hur farligt är ormbett egentligen? Har jag alldeles för chill inställning till det? Jag är inte alls särskilt orolig för ormbett, tänker mest att jag hivar upp hunden på ryggen och kutar till veterinär om det händer. Känner flera som har fått ormbitna hundar med god utgång, har själv inte hört om någon som har strukit med av det. Även om jag såklart förstår att det KAN gå så illa, men hur vanligt/ovanligt är det?

Tar det på fel ställe är det väldigt farligt. Min första kelpie blev biten i nosen som 5 månaders valp. Svullnade upp och hade ont men blev snabbt bra utan serumbehandling. Nästan exakt 7 år senare blev han biten igen av en liten huggorm i bakbenen och blev snabbt dålig, allmänntillståndet påverkades inte bara att han svullnade i bakbenet. Då fick han serum men trots det blev det knas med hjärtat (takykardi). Han fick somna in efter drygt ett dygns intensivvård. Hade han inte varit hysteriskt rädd för veterinärer hade vi säkert försökt behandla ett tag till men utfallet var väldigt osäkert. Troligtvis bidrog hans stress till att giftet spreds snabbare.

Nästan samtidigt fick en klubbkompis sin hund huggormsbiten ett framben. Den blev riktigt dålig och krävde totalt flera dygns intensivvård men blev helt återställd.

Jag var nog lite nonchalant efter det första huggormsbettet, trodde aldrig att min hund skulle bli så dålig som han blev vid andra bettet. Det var lite av en chock att han inte kom hem igen.

Med detta menar jag inte att skrämma upp någon men man ska ha respekt för ormbett.

 

[russinbulle]

Jag är en rätt lugn människa, så jag går sällan och nojjar över saker i förväg.
Mindre trevliga saker för mig är lösa shitbulls - jag har råkat ut för och slagits med sådana och det är inte trevligt. Ormar är inte kul och det kan gå illa även om jag inte nojjar för det. En jäkla onödig utgift för plånboken är det med.

Annars är nog min enda oro om det skulle hända mig något, då jag faktiskt egentligen inte har någon hundvakt. Min dotter kan ställa upp och vara här och ge mat, men då får dom rastas i trädgården. Jag vet att vänner runt i landet ställer upp och fixar, men inte så lätt om jag dör knall och fall för dom att få veta det. Men jag är rätt seg, så jag hoppas inget sådant händer

 

[BornAgain]

Jag är rädd att Pysslingen har ont och att jag missar det - att rätt beslut hade varit att avliva. Han rör sig inte rätt. Han darrar... (Men vi har ju varit hos typ ALLA, någon skulle ha sagt något?...eller hur?)

 

[Fisherling]

"If you worry, you're hurting twice."

Istället för att oroa mig så gör jag istället mitt yttersta för att inget ska hända. Jag värmer upp och varvar ner dem ordentligt, jag ser till att träna så att de har riktigt bra koll på hela kroppen samt fram och bak specifikt, så de har koll på vart de sätter alla tassarna när de är ute och ränner. Och dessa två rusar i stenrös i skog som om det vore en äng. Jag kör inte kastlekar, jag uppmuntrar inte lek med pinnar.

Sen när det händer saker får jag ta tag i det då. Typ som när mina föräldrar lämnade Tinja till mig när hon blivit spettad i munnen av en pinne. Bara att kavla upp ärmarna och fixa.

 

[Fruentimber]

Men hur farligt är ormbett egentligen? Har jag alldeles för chill inställning till det? Jag är inte alls särskilt orolig för ormbett, tänker mest att jag hivar upp hunden på ryggen och kutar till veterinär om det händer. Känner flera som har fått ormbitna hundar med god utgång, har själv inte hört om någon som har strukit med av det. Även om jag såklart förstår att det KAN gå så illa, men hur vanligt/ovanligt är det?

Min träningskompis bostonterrier dog i bilen på väg till veterinär. Vet fler som också förlorat sina hundar pga orm. Men som redan påpekats, storlek och var bettet tar inverkar ju.

Jag har minst en och en halv timmes resa till akutveterinär vilket ökar oron. När min hund hade blivit biten körde jag fort. Väldigt fort.

 

[AraSlei]

Men hur farligt är ormbett egentligen? Har jag alldeles för chill inställning till det? Jag är inte alls särskilt orolig för ormbett, tänker mest att jag hivar upp hunden på ryggen och kutar till veterinär om det händer. Känner flera som har fått ormbitna hundar med god utgång, har själv inte hört om någon som har strukit med av det. Även om jag såklart förstår att det KAN gå så illa, men hur vanligt/ovanligt är det?

Som andra sagt, det beror helt var det tar. Ormbett i nosen är bättre än i t ex ett ben.
För Finn gick det bra när han blev biten (i nosen). Har också ganska stora hundar, som brukar tåla ormbett bättre. Är ändå nojig och extra nojig nu när jag ska hämta valp...
Är också orolig för att just Finn ska bli biten igen, eftersom hans första reaktion på allt är att det ska UNDERSÖKAS.

Vi har närmaste djursjukhus 1h bort, närmaste djursjukhus efter kl 21 är 1,5h bort, vilket också bidrar till oron tycker jag.

 

[AraSlei]

"If you worry, you're hurting twice."

Istället för att oroa mig så gör jag istället mitt yttersta för att inget ska hända. Jag värmer upp och varvar ner dem ordentligt, jag ser till att träna så att de har riktigt bra koll på hela kroppen samt fram och bak specifikt, så de har koll på vart de sätter alla tassarna när de är ute och ränner. Och dessa två rusar i stenrös i skog som om det vore en äng. Jag kör inte kastlekar, jag uppmuntrar inte lek med pinnar.

Sen när det händer saker får jag ta tag i det då. Typ som när mina föräldrar lämnade Tinja till mig när hon blivit spettad i munnen av en pinne. Bara att kavla upp ärmarna och fixa.

Det finns väl iofs inget som säger att man inte kan vara både orolig och proaktiv...

 

[Fruentimber]

Det finns väl iofs inget som säger att man inte kan vara både orolig och proaktiv...

Ja, tänkte samma sak. Nog är jag väl noggrann med mina hundar? Orolig kan jag vara ändå.