Rädsla vid ridning – ryttare på ridskola

[Alexandra_W]

Att många hästar börjar sura vid hantering när de hanteras mycket av ovana personer är tyvärr ofrånkomligt. Enda vägen runt det skulle vara att ridskoleryttarna inte får hantera hästarna, men det är ju inte heller realistiskt. En klassiker är ju annars ridskolehästen som är sur som ättika med en ovan ryttare, men sen står som ett lamm när det kommer någon mer rutinerad. Enda lösningen på det är att aldrig låta ovana personer hantera hästarna, men hur ska man då kunna lära sig? Med bra rutiner som alla följer och en genomtänkt stallmiljö kan man förbättra situationen, men hästar som hanteras av ovana dagligen och ändå aldrig gör en sur min är ovanliga.

Att enstaka hästar har lite humör och kan kicka efter skänkeln någon gång, när ryttaren gör fel, det får man nog också leva med. En del hästar är helt enkelt väldigt tydliga läromästare. Det betyder ju inte att hästen vantrivs med sitt liv, för ofta kan man ju se samma häst trava på med öronen framåt nästa pass, när den fått en annan, mer rutinerad ryttare med bättre känsla. Min erfarenhet är att ju mer man lär känna en sån häst, desto bättre blir man på sin timing, och på att läsa hästen så att man blir sams. Men i början blir det kanske fel, det betyder inte att hästen är olämplig. Tvärtom tycker jag själv att de tydliga hästarna ofta är de bästa läromästarna, man behöver rida lite känsligare hästar också för att utveckla sin ridning.

Jag bara redogjorde för att det skiljer sig stort vad som accepteras. Inte om var gränsen borde gå eller vad ett beteende kan bero på.

 

[Mabuse]

Jag förstår vad du har för uppfattning, jag tycker bara det är tråkigt att det är så normaliserat med sura hästar som det verkar vara i kretsarna du rör dig. För mig är det viktigt att hästarna är så snälla att man vågar låta barn och ungdomar göra i ordning sina hästar själva i anslutning till lektion. Det är normalt för mig.

Ja, det är klart de ska kunna göra det. Alla ska kunna göra i ordning sina hästar själva utan risk. Det är inte samma sak som att hästar som kan lägga öronen bakåt om de hanteras av en osäker och ovan person inte borde vara ridskolehästar.

De flesta hästar blir sura (obs! Inte detsamma som farliga!) och lite ohängda om de hanteras mycket av ovana. Det man kan göra är att ha bra rutiner och utbilda eleverna i hästhantering, men det löser inte allt.

Att jag tycker det är normalt med farliga hästar som eleverna inte kan göra i ordning får stå för dig. Det tycker jag inte. En sur häst och en farlig häst är inte samma sak. Det finns hästar som stryker öronen bakåt vid sadling eller om man borstar för hårt i flanken, som aldrig skulle bitas eller sparkas.

 

[Mabuse]

Ja det är tyvärr väldigt olika från verksamhet till verksamhet vad man accepterar från hästarna och hur mycket eller lite man informerar elever om hästars egenheter. I min värld ska hästar som går med orutinerade tuffa på oavsett hur mycket eller lite eleven stöttar och hoppa iaf 50cm utan stöttning från eleven (och självklart utan att bocka, stanna, slänga sig etc) så de kan skaffa en grundridvana utan risk för livet. Har jobbat på ställen där hästar är snälla tills ryttaren tappar balansen och då springer tills ryttaren är av eller blir rädda för bommar och kastar sig (och därefter blir rädda för ryttaren och springer tills de blir av med ryttaren). Såna hästar vill jag inte ha på ridskola om de inte uteslutande kan gå med stadiga duktiga elever. Helst inte då heller, jag tror de gör sig bättre som privathästar. Men visst är det ledsamt ibland att se hur många hästar som uppenbarligen fått fel jobb... Ingen blir ju glad av en häst som vantrivs med jobbet.

Men det måste väl finnas mellanting? Hästen som blir hysterisk om ryttaren gör fel och då springer besinningslöst tills ryttaren ramlar av låter livsfarlig, och definitivt olämplig som ridskolehäst. Men den som går som ett opåverkbart briotåg och hoppar 50 cm i samma takt på samma sätt helt oberoende av vad jag som ryttare gör låter ju inte särskilt rolig att rida heller, för den verkar ju knappt gå att inverka på. Fyller du stallet med sådana hästar så får man svårt att behålla eleverna bortom nybörjarstadiet.

De flesta ridskolehästarna befinner sig väl nånstans däremellan? De blir inte hysteriska och farliga om det blir fel, men gör man fel så gör de fel, utan att det blir farligt. Dvs, det går att inverka på dem.

 

[Cherarriduracell]

Men det måste väl finnas mellanting? Hästen som blir hysterisk om ryttaren gör fel och då springer besinningslöst tills ryttaren ramlar av låter livsfarlig, och definitivt olämplig som ridskolehäst. Men den som går som ett opåverkbart briotåg och hoppar 50 cm i samma takt på samma sätt helt oberoende av vad jag som ryttare gör låter ju inte särskilt rolig att rida heller, för den verkar ju knappt gå att inverka på. Fyller du stallet med sådana hästar så får man svårt att behålla eleverna bortom nybörjarstadiet.

De flesta ridskolehästarna befinner sig väl nånstans däremellan? De blir inte hysteriska och farliga om det blir fel, men gör man fel så gör de fel, utan att det blir farligt. Dvs, det går att inverka på dem.

Men snälla varför skulle jag tycka att en häst som inte går att inverka på vore en bra skolhäst? Att det inte GÅR och att den inte BEHÖVER inverkan för att okomplicerat lösa okomplicerade uppgifter är inte samma sak.

Det är jättebra att du är nöjd med hur saker fungerar där du valt att gå på ridskola. Jag har jobbat på ett antal olika ridskolor i olika omfattning senaste elva åren och har också utifrån det skaffat mig insyn i dessa verksamheter och sett vad jag tycker funkar och inte och hur hästarna mår psykiskt och fysiskt under olika upplägg. Vidhåller att sura hästar som skrämmer ut elever ur boxen inte ska vara normalt. Är det normalt med hästar som inte trivs på jobbet är det inte en verksamhet jag vill jobba i.

 

[Mabuse]

Men snälla varför skulle jag tycka att en häst som inte går att inverka på vore en bra skolhäst? Att det inte GÅR och att den inte BEHÖVER inverkan för att okomplicerat lösa okomplicerade uppgifter är inte samma sak.

Det är jättebra att du är nöjd med hur saker fungerar där du valt att gå på ridskola. Jag har jobbat på ett antal olika ridskolor i olika omfattning senaste elva åren och har också utifrån det skaffat mig insyn i dessa verksamheter och sett vad jag tycker funkar och inte och hur hästarna mår psykiskt och fysiskt under olika upplägg. Vidhåller att sura hästar som skrämmer ut elever ur boxen inte ska vara normalt. Är det normalt med hästar som inte trivs på jobbet är det inte en verksamhet jag vill jobba i.

Det finns elever som är så lättskrämda att det räcker att hästen kastar med huvudet (utan bakåtstrukna öron) för att de inte ska våga gå in till den. Eller att de tycker att den tittar konstigt på dem. Helt enkelt - elever som är jätterädda för hästar, hur snälla de än är. Det krävs inte mycket surande för att en häst ska skrämma ut en sån elev ur boxen.

Jag har ridit och jobbat på ett antal olika ridskolor i 35 år. Jag tror att jag också har sett rätt mycket, både hästar och människor.

Bästa sättet att få snälla hästar är att inte låta nybörjare hantera dem. Men det är ju inte alla ridskolor som har möjlighet till det, eller ens vill ha det så.

Farliga hästar är en annan sak, men med tanke på hur rädda ryttare det finns, så är det en låg ribba att säga att hästar som kan skrämma elever borde inte vara ridskolehästar. Om en häst hanteras en timme varje dag av helt oerfarna personer, så är det enligt min erfarenhet nästan oundvikligt att den får någon typ av olat i stallet. Inte att den blir farlig, men t ex höjer huvudet för att slippa bli tränsad, blir lite bufflig, slår med huvudet när man sadlar, inte lyfter benen för hovkratsning om man gör fel, eller vad det nu är.

 

[Cherarriduracell]

Det finns elever som är så lättskrämda att det räcker att hästen kastar med huvudet (utan bakåtstrukna öron) för att de inte ska våga gå in till den. Eller att de tycker att den tittar konstigt på dem. Helt enkelt - elever som är jätterädda för hästar, hur snälla de än är. Det krävs inte mycket surande för att en häst ska skrämma ut en sån elev ur boxen.

Jag har ridit och jobbat på ett antal olika ridskolor i 35 år. Jag tror att jag också har sett rätt mycket, både hästar och människor.

Bästa sättet att få snälla hästar är att inte låta nybörjare hantera dem. Men det är ju inte alla ridskolor som har möjlighet till det, eller ens vill ha det så.

Farliga hästar är en annan sak, men med tanke på hur rädda ryttare det finns, så är det en låg ribba att säga att hästar som kan skrämma elever borde inte vara ridskolehästar. Om en häst hanteras en timme varje dag av helt oerfarna personer, så är det enligt min erfarenhet nästan oundvikligt att den får någon typ av olat i stallet. Inte att den blir farlig, men t ex höjer huvudet för att slippa bli tränsad, blir lite bufflig, slår med huvudet när man sadlar, inte lyfter benen för hovkratsning om man gör fel, eller vad det nu är.

Hur tycker du att nybörjarna ska lära sig, om hästarna i regel blir förstörda temperamentsmässigt av att de lär sig?

 

[Alexandra_W]

Men snälla varför skulle jag tycka att en häst som inte går att inverka på vore en bra skolhäst? Att det inte GÅR och att den inte BEHÖVER inverkan för att okomplicerat lösa okomplicerade uppgifter är inte samma sak.

Det är jättebra att du är nöjd med hur saker fungerar där du valt att gå på ridskola. Jag har jobbat på ett antal olika ridskolor i olika omfattning senaste elva åren och har också utifrån det skaffat mig insyn i dessa verksamheter och sett vad jag tycker funkar och inte och hur hästarna mår psykiskt och fysiskt under olika upplägg. Vidhåller att sura hästar som skrämmer ut elever ur boxen inte ska vara normalt. Är det normalt med hästar som inte trivs på jobbet är det inte en verksamhet jag vill jobba i.

På ena stället jag rider har jag senaste gångerna ridit en mindre ponny. Helt enkelt för den behöver arbetas igenom och för den passar mig och min rädsla bra. Det är en sådan där ursnäll som snällt tuffar på, ploppar över hinder och som du kan göra alla fel i boken på. Dvs den går massvis med nybörjarlektioner och lektioner med små barn.

När man rider igenom den är det en jättetrevlig ponny,fullt påverkansbar etc. Men det krävs en del för att komma dit, och förbi själva "jag tuffar på i min ickeform och gör mitt jobb som jag kan".

En SÅN är ju en ridskolehäst värd sin vikt och lite till i guld, oavsett storlek. Och - beroende på storlek - en sån som kan ridas av alla.

Dessutom är den lika snäll att hålla på med oavsett vem som hanterar.

 

[Alexandra_W]

Det finns elever som är så lättskrämda att det räcker att hästen kastar med huvudet (utan bakåtstrukna öron) för att de inte ska våga gå in till den. Eller att de tycker att den tittar konstigt på dem. Helt enkelt - elever som är jätterädda för hästar, hur snälla de än är. Det krävs inte mycket surande för att en häst ska skrämma ut en sån elev ur boxen.

Jag har ridit och jobbat på ett antal olika ridskolor i 35 år. Jag tror att jag också har sett rätt mycket, både hästar och människor.

Bästa sättet att få snälla hästar är att inte låta nybörjare hantera dem. Men det är ju inte alla ridskolor som har möjlighet till det, eller ens vill ha det så.

Farliga hästar är en annan sak, men med tanke på hur rädda ryttare det finns, så är det en låg ribba att säga att hästar som kan skrämma elever borde inte vara ridskolehästar. Om en häst hanteras en timme varje dag av helt oerfarna personer, så är det enligt min erfarenhet nästan oundvikligt att den får någon typ av olat i stallet. Inte att den blir farlig, men t ex höjer huvudet för att slippa bli tränsad, blir lite bufflig, slår med huvudet när man sadlar, inte lyfter benen för hovkratsning om man gör fel, eller vad det nu är.

Fast det jag skrev när hanteringsdiskussionen började var hästar som citat "hugger och sparkar". Du är ganska långt från det i exemplen nu?

 

[Linda_A]

På ena stället jag rider har jag senaste gångerna ridit en mindre ponny. Helt enkelt för den behöver arbetas igenom och för den passar mig och min rädsla bra. Det är en sådan där ursnäll som snällt tuffar på, ploppar över hinder och som du kan göra alla fel i boken på. Dvs den går massvis med nybörjarlektioner och lektioner med små barn.

När man rider igenom den är det en jättetrevlig ponny,fullt påverkansbar etc. Men det krävs en del för att komma dit, och förbi själva "jag tuffar på i min ickeform och gör mitt jobb som jag kan".

Det är ju oftast hästarna som lär sig att spara på sig som håller på ridskola. Vi har en sån, 20 år gammal nu. Har väl varit halt typ en gång och det trots en konstruktion och en gång som gör att man tror att han borde ha gått sönder vid 10. Kan gå fantastiskt med rätt ryttare men har lärt sig att spara på sig på andra lektioner.

Han har dock också lärt sig att se farlig ut i spiltan, så barnen är inte alltid så glada att göra iordning honom. Men med tiden lär de sig som fortsätter på ridskolan att det är tomma hot. Och han skärper sig fort om någon mer erfaren harklar sig lite i närheten.

För att knyta mer till rädsla så har jag under mina 30+ år på ridskola upplevt att instruktörer, andra elever och stallhjälpare har mer förståelse för att man är rädd för att göra iordning en sur häst än för att man inte vågar rida en viss häst. Men det tror jag har att göra med att rädslan för den sura hästen har en tydlig koppling till något logiskt medan rädslan för att rida den där snälla men stora eller pigga hästen är svårare att förstå.

 

[Cherarriduracell]

På ena stället jag rider har jag senaste gångerna ridit en mindre ponny. Helt enkelt för den behöver arbetas igenom och för den passar mig och min rädsla bra. Det är en sådan där ursnäll som snällt tuffar på, ploppar över hinder och som du kan göra alla fel i boken på. Dvs den går massvis med nybörjarlektioner och lektioner med små barn.

När man rider igenom den är det en jättetrevlig ponny,fullt påverkansbar etc. Men det krävs en del för att komma dit, och förbi själva "jag tuffar på i min ickeform och gör mitt jobb som jag kan".

En SÅN är ju en ridskolehäst värd sin vikt och lite till i guld, oavsett storlek. Och - beroende på storlek - en sån som kan ridas av alla.

Dessutom är den lika snäll att hålla på med oavsett vem som hanterar.

Det låter som en jättebra lektionshäst!

 

[Mabuse]

Hur tycker du att nybörjarna ska lära sig, om hästarna i regel blir förstörda temperamentsmässigt av att de lär sig?

Va? Jag har inte sagt att de blir ”förstörda temperamentsmässigt”, bara att de flesta hästar blir lite tjuriga och får lite olater om de hanteras mycket av nybörjare. Och om det kommer en rutinerad person så är de snälla. De lär sig skilja på folk och folk helt enkelt. Jag tycker inte det är att förstöra temperamentet, de har ju det temperament de har.

Det rimliga är väl att man faktiskt står ut med att alla hästar inte alltid står med spetsade öron, och låter nybörjarna prova. Det enda sättet att lära sig är ju att få prova. Och med tiden blir man ju bättre på att hantera dem.

 

[Mabuse]

På ena stället jag rider har jag senaste gångerna ridit en mindre ponny. Helt enkelt för den behöver arbetas igenom och för den passar mig och min rädsla bra. Det är en sådan där ursnäll som snällt tuffar på, ploppar över hinder och som du kan göra alla fel i boken på. Dvs den går massvis med nybörjarlektioner och lektioner med små barn.

När man rider igenom den är det en jättetrevlig ponny,fullt påverkansbar etc. Men det krävs en del för att komma dit, och förbi själva "jag tuffar på i min ickeform och gör mitt jobb som jag kan".

En SÅN är ju en ridskolehäst värd sin vikt och lite till i guld, oavsett storlek. Och - beroende på storlek - en sån som kan ridas av alla.

Dessutom är den lika snäll att hålla på med oavsett vem som hanterar.

Det låter som en jättebra ridskolehäst - men dels är det inte så lätt att hitta såna hästar, dels vill man nog ändå ha lite olika sorters hästar. Alla gillar inte samma. När man ska lära sig rida i form t ex så är det mycket värt att få rida en häst som inte kräver en del för att komma förbi stadiet där den tuffar på i sin icke-form och gör så gott den kan, utan går i rätt form lite mer av sig själv. Olika hästar lär ryttarna olika saker.

 

[Alexandra_W]

Det låter som en jättebra ridskolehäst - men dels är det inte så lätt att hitta såna hästar, dels vill man nog ändå ha lite olika sorters hästar. Alla gillar inte samma. När man ska lära sig rida i form t ex så är det mycket värt att få rida en häst som inte kräver en del för att komma förbi stadiet där den tuffar på i sin icke-form och gör så gott den kan, utan går i rätt form lite mer av sig själv. Olika hästar lär ryttarna olika saker.

Absolut ska det vara olika sorter. Det var mer en utvisning att snäll och går för egen maskin inte behöver betyda opåverkbar.

 

[Hoarfrost]

Jag har ridit på ridskola i 23 år. Merparten av mitt liv alltså och jag har varit med om mycket rädslorelaterat där, och fått fantastisk hjälp och stöttning att komma över mina rädslor.

Jag har varit rädd för att rida en specifik häst, jag har varit rädd för att galoppera, och jag är hopprädd.
Allt har mötts med fingertoppskänsla från ridlärare. Det tog mig 5 år att bli av med min galopprädsla, 5år av att stå i mitten och gråta för att jag var rädd. Ridläraren pushade sedan på mig att testa på exakt rätt lektion, med rätt lektion, när jag var i rätt sinnesstämning. Sedan tog det ett par år innan jag kunde slappna av vad gällde galoppen, men den där perfekta putten över den skyhöga tröskeln den där dagen var nästan magisk.

Tycker absolut inte att det är mindre ok för ridskoleryttare att säga nej till att rida hästar de är rädda för. Det vore ju absurt och ingen vinner på det. Däremot är det trist om man suckar och stönar över att få en "tråkig" häst. Tycker inte det är fel på att tycka att vissa hästar är lite tråkigare än andra, däremot tycker jag det är trist när elever sätter sig på den "tråkiga" hästen och inte ens försöker. Är det något jag lärt mig efter alla dessa år som elev på ridskola är det att även den tråkigaste gamle trotjänaren går att få att dansa piggt och glatt. På min ridskola finns inte den kulturen kring "tråkiga" hästar. På min ridskola blir man glad av att få rida den äldre lite stela sega (avtrubbade kanske man vill säga) trotjänaren som mest går nybörjarlektioner - för när man kan locka fram denne ur nybörjarlektionsdvalan, då är man en duktig ryttare.

Gällande hästmaterial måste man ju se till att ha ett så brett spektra som möjligt utan att för den delen vara ute i de extrema kanterna av spektret. En häst som man konstant måste ponnysparka runt är olämplig, likaså extremt reaktiva hästar som stegrar sig eller tokbockar för minsta lilla.

För mig är det det som är lite tjusningen med ridskola. Jag är en sådan som vill kunna rida alla typer av hästar. Jag tycker det är roligt att rida hästen på min ridskola som blir som en drake och vill attackera de andra hästarna, är svår att komma överens med, och som kan tjura ihop fullständigt om man inte kompromissar, kicka, bocka, osv. Jag tycker det är lika roligt att rida min favorithäst som gör att jag blir helt pirrig och glad varenda gång jag ser honom, som passar mig som handen i handsken.
Det går ju bättre för mig på lektionerna med favoriten, men känslan när man lyckats övertala den tjuriga lilla draken att vi faktiskt kan ha kul ihop är minst lika härlig.

 

[WSLPZF]

Det finns elever som är så lättskrämda att det räcker att hästen kastar med huvudet (utan bakåtstrukna öron) för att de inte ska våga gå in till den. Eller att de tycker att den tittar konstigt på dem. Helt enkelt - elever som är jätterädda för hästar, hur snälla de än är. Det krävs inte mycket surande för att en häst ska skrämma ut en sån elev ur boxen.

Jag har ridit och jobbat på ett antal olika ridskolor i 35 år. Jag tror att jag också har sett rätt mycket, både hästar och människor.

Bästa sättet att få snälla hästar är att inte låta nybörjare hantera dem. Men det är ju inte alla ridskolor som har möjlighet till det, eller ens vill ha det så.

Farliga hästar är en annan sak, men med tanke på hur rädda ryttare det finns, så är det en låg ribba att säga att hästar som kan skrämma elever borde inte vara ridskolehästar. Om en häst hanteras en timme varje dag av helt oerfarna personer, så är det enligt min erfarenhet nästan oundvikligt att den får någon typ av olat i stallet. Inte att den blir farlig, men t ex höjer huvudet för att slippa bli tränsad, blir lite bufflig, slår med huvudet när man sadlar, inte lyfter benen för hovkratsning om man gör fel, eller vad det nu är.

Eller så lär man eleverna från början att hantera hästarna på ett sätt som hästarna trivs med. Med personal i stallet och bra genomgångar så behöver det inte alls bli det scenario du beskriver. Det kan aldrig vara okej att hästarna vantrivs med hanteringen.

 

[Lobelia]

Eller så lär man eleverna från början att hantera hästarna på ett sätt som hästarna trivs med. Med personal i stallet och bra genomgångar så behöver det inte alls bli det scenario du beskriver. Det kan aldrig vara okej att hästarna vantrivs med hanteringen.

Att hantera hästar rätt är inget man lär sig på några dagar, det kräver en del övning för många i synnerhet de som är lite rädda och osäkra och på ridskolor finns många nybörjare.

 

[Hoarfrost]

Eller så lär man eleverna från början att hantera hästarna på ett sätt som hästarna trivs med. Med personal i stallet och bra genomgångar så behöver det inte alls bli det scenario du beskriver. Det kan aldrig vara okej att hästarna vantrivs med hanteringen.

Detta har vi på min ridskola (man lär sig tidigt hur man går fram till hästen, hur man hanterar en häst som inte är superglad över att bli borstad etc.) Vi har även en trevlig stämning där alla hjälper alla, och ingen ses som dum för att den inte vågar hantera en häst.
Det kommer ibland någon till mig och frågar om hjälp med någon häst, och då släpper jag det jag gör (om jag kan) och går genast dit och hjälper, tipsar, och stöttar.

Vi har 2 av 31 hästar som kan vara knepiga. En av dem kan möjligen fullfölja sina hot (känns som det) om man inte vet hur man hanterar det, en skulle aldrig göra något men har bemästrat konsten att se ut som ett monster.
1 ytterligare häst är knepig att kratsa hovar på, om man inte gör på rätt sätt.

Tycker det känns och märks att hästarna på min ridskola är vana att bli hanterade på ett tryggt och konsekvent sätt - vilket ju säkert hjälper när man är ridskolehäst och har massor besök av olika personer hela tiden. Gör alla olika och kräver olika mycket blir det ju snurrigt för dem, gör alla ungefär samma är det ju lättare för hästarna att veta vad som förväntas av dem.

 

[Dorinda]

Men det finns ju så fantastiskt många fina och trevliga ridskolehästar! Som kan gå med nybörjare och vara givande för avancerade ryttare att rida

Nu åker jag bara på lite helgkurser dit men på tex Hofors ridskola. Grupperna är rätt blandade, det finns stabila hästar till de som aldrig ridit terräng tidigare och finns väldigt pigga och glada hästar.
Sista dagen på kursen är det ofta en träningstävling, oftast, H90 som alla hästarna brukar ta sig runt på godkända siffror. Hästarna är ju vana att gå i grupp, men att rida dressyrprogrammet ensam i ridhuset är inga konstigheter, inte heller att rida terrängrundan själv är något problem.
Det här klarar ALLA av deras ridskolehästar. De har inga dyra, fancy hästar med mycket gång, mycket polska importer men trevliga hästar med bra ridbarhet.

 

[WSLPZF]

Att hantera hästar rätt är inget man lär sig på några dagar, det kräver en del övning för många i synnerhet de som är lite rädda och osäkra och på ridskolor finns många nybörjare.

Därav personal i stallet.

 

[WSLPZF]

Detta har vi på min ridskola (man lär sig tidigt hur man går fram till hästen, hur man hanterar en häst som inte är superglad över att bli borstad etc.) Vi har även en trevlig stämning där alla hjälper alla, och ingen ses som dum för att den inte vågar hantera en häst.
Det kommer ibland någon till mig och frågar om hjälp med någon häst, och då släpper jag det jag gör (om jag kan) och går genast dit och hjälper, tipsar, och stöttar.

Vi har 2 av 31 hästar som kan vara knepiga. En av dem kan möjligen fullfölja sina hot (känns som det) om man inte vet hur man hanterar det, en skulle aldrig göra något men har bemästrat konsten att se ut som ett monster.
1 ytterligare häst är knepig att kratsa hovar på, om man inte gör på rätt sätt.

Tycker det känns och märks att hästarna på min ridskola är vana att bli hanterade på ett tryggt och konsekvent sätt - vilket ju säkert hjälper när man är ridskolehäst och har massor besök av olika personer hela tiden. Gör alla olika och kräver olika mycket blir det ju snurrigt för dem, gör alla ungefär samma är det ju lättare för hästarna att veta vad som förväntas av dem.

Precis så!