Rädsla vid ridning – ryttare på ridskola

Nja, jag skulle inte vilja säga dålig undervisning. Det är otroligt svårt att ge alla 6-8 st i en grupp den undervisning var och en skulle behöva. Lägger man till att folk dessutom rider hästar de inte känner och som inte känner dem så har man en svårighet till.
Oftast är det ju ganska få i en grupp som rider hästar de inte alls känner. Det är ju ett begränsat antal hästar och ryttare, särskilt som alla ryttare sällan rider alla hästar, så efter några år känner man ju varandra. En av hästarna jag rider mycket satt jag på första gången när han var fem, och han är femton nu. Jag skulle säga att vi känner varandra rätt bra vid det här laget.
 
Då kanske man inte kan rida på ridskola i sitt närområde, utan behöver se sig om efter alternativa sätt att få rida på ett sätt som ger en det man eftersöker.
Det kanske inte ens finns någon häst inom 6 mils avstånd … så var det för mig när jag var hästtokigt barn/tonåring.
Hade det funnits hästar i närheten så är det ju inte självklart att deras ägare vill ha eller behöver någon som rider dem.
 
Själv har jag varit extremt rädd efter en ridolycka där jag skadade mig ganska ordentligt. Har hittat en mindre ridskola där jag på ridskolan alltid rider samma häst. Var helt ärlig med min rädsla redan från början och red först en annan häst. Men den hästen fick de ta bort efter en skada. Sen köpte de en ny häst och jag har ridit den hästen sen dess. På privatlektioner rider jag andra hästar för att komma ur min komfort zon. Har också ridit andra hästar på kurs någon gång och även när jag ridit igen. Men min ridlärare är väldigt noga med vilka hästar hon låter mig rida och med vissa har hon avrått mig från att galoppera. Älskar min ridskola och min ridlärare, den fingertoppskänsla hon har för att sätta mig på rätt hästar är fantastisk. Hennes filosofi är att ska man inte bli beridare så behöver man inte kunna rida alla hästar.

Nu kanske det låter tråkigt att alltid rida en häst men jag tycker det har utvecklat mig på andra sätt. Jag har gått på många ridskolor tidigare och där har jag bytt häst efter 3-4 gånger så jag har gjort den biten redan känner jag. Jag har inget behov av att rida olika hästar hela tiden. På ridskolan har alla elever samma häst minst en termin och känner man sig inte klar med den så kan man fortsätta flera terminer.
 
Min kommentar var ett svar på @Andromedae :s kommentar om att man ”behöver se sig om efter alternativa sätt att få rida på ett sätt som ger en det man eftersöker”.
Jag förstår det och min kommentar var ett svar på din. Om verksamheten man söker inte finns att tillgå inom skäligt avstånd får man antingen anpassa sin kravlista eller avstå, tänker jag? Gissningsvis gör ridskolan sitt bästa för att tillgodose alla önskemål men det är inte möjligt att vara allt alla söker. Tyvärr.
 
Jodå de kan säkert leva med det. Men hästar som reser sig, kastar av etc (dvs inte bara slår en bock av glädje eller studsar lite för de är taggade och liknande) anser jag uttrycker missnöje. Och de ska då - tycker jag - inte gå i verksamhet.

De ridskolehästar jag varit med om som bockar gör det ju just för att de är glada, eller i den allmänna yran efter att ha fått ta i extra för att klara ett hinder t ex. Dvs som hästar gör mest. Det brukar minska med åren.

Att de reser sig beror ju oftast på att ryttaren är ovarsam med koordinationen mellan hand och skänkel. Då får man byta ryttare, alternativt får ryttaren lära sig bättre timing.

Om hästen bockar eller reser sig för att den har ont så ska den såklart inte ridas utan få hjälp, men det är förhoppningsvis självklart i en professionellt driven verksamhet.
 
De ridskolehästar jag varit med om som bockar gör det ju just för att de är glada, eller i den allmänna yran efter att ha fått ta i extra för att klara ett hinder t ex. Dvs som hästar gör mest. Det brukar minska med åren.

Att de reser sig beror ju oftast på att ryttaren är ovarsam med koordinationen mellan hand och skänkel. Då får man byta ryttare, alternativt får ryttaren lära sig bättre timing.

Om hästen bockar eller reser sig för att den har ont så ska den såklart inte ridas utan få hjälp, men det är förhoppningsvis självklart i en professionellt driven verksamhet.

Jag har ju gjort debut i ridskolevärlden under året och det tycks skilja sig rätt mycket vad olika ridskolor accepterar för beteende från hästarna. Både i stall/skötsel och I ridningen. Och då inte bus eller protest mot ovarsam ridning utan i fråga om missnöjesuttryck (hugga, sparka, protestera mot normala krav och hjälper osv). Så jag vet inte om det finns något självklart egentligen. Tyvärr.
 
Att de reser sig beror ju oftast på att ryttaren är ovarsam med koordinationen mellan hand och skänkel. Då får man byta ryttare, alternativt får ryttaren lära sig bättre timing.

Jag håller nog med om min ridskolas policy här. En häst som en vanlig lektionsryttare kan provocera fram en stegring på får inte gå i verksamheten. Det blir så mycket farligare än en bockning.
 
Jag har ju gjort debut i ridskolevärlden under året och det tycks skilja sig rätt mycket vad olika ridskolor accepterar för beteende från hästarna. Både i stall/skötsel och I ridningen. Och då inte bus eller protest mot ovarsam ridning utan i fråga om missnöjesuttryck (hugga, sparka, protestera mot normala krav och hjälper osv). Så jag vet inte om det finns något självklart egentligen. Tyvärr.
Att många hästar börjar sura vid hantering när de hanteras mycket av ovana personer är tyvärr ofrånkomligt. Enda vägen runt det skulle vara att ridskoleryttarna inte får hantera hästarna, men det är ju inte heller realistiskt. En klassiker är ju annars ridskolehästen som är sur som ättika med en ovan ryttare, men sen står som ett lamm när det kommer någon mer rutinerad. Enda lösningen på det är att aldrig låta ovana personer hantera hästarna, men hur ska man då kunna lära sig? Med bra rutiner som alla följer och en genomtänkt stallmiljö kan man förbättra situationen, men hästar som hanteras av ovana dagligen och ändå aldrig gör en sur min är ovanliga.

Att enstaka hästar har lite humör och kan kicka efter skänkeln någon gång, när ryttaren gör fel, det får man nog också leva med. En del hästar är helt enkelt väldigt tydliga läromästare. Det betyder ju inte att hästen vantrivs med sitt liv, för ofta kan man ju se samma häst trava på med öronen framåt nästa pass, när den fått en annan, mer rutinerad ryttare med bättre känsla. Min erfarenhet är att ju mer man lär känna en sån häst, desto bättre blir man på sin timing, och på att läsa hästen så att man blir sams. Men i början blir det kanske fel, det betyder inte att hästen är olämplig. Tvärtom tycker jag själv att de tydliga hästarna ofta är de bästa läromästarna, man behöver rida lite känsligare hästar också för att utveckla sin ridning.
 
Jag håller nog med om min ridskolas policy här. En häst som en vanlig lektionsryttare kan provocera fram en stegring på får inte gå i verksamheten. Det blir så mycket farligare än en bockning.
Inte om den reser sig så att den riskerar att slå över, givetvis, det är ju farligt. Då får man ju dels utreda om den har ont, och åtgärda det, dels låta personalen rida till den så att den fungerar bättre. Vi har dock hästar som det går att provocera fram mindre stegringar på om man gör tillräckligt mycket fel. De går givetvis aldrig med ryttare som gör fel på det sättet. Och med tiden brukar de bli mer förlåtande. Det är därför jag menar att det tar tid för en del hästar innan de kan gå med alla sorters ryttare.
 
Jag har ju gjort debut i ridskolevärlden under året och det tycks skilja sig rätt mycket vad olika ridskolor accepterar för beteende från hästarna. Både i stall/skötsel och I ridningen. Och då inte bus eller protest mot ovarsam ridning utan i fråga om missnöjesuttryck (hugga, sparka, protestera mot normala krav och hjälper osv). Så jag vet inte om det finns något självklart egentligen. Tyvärr.
Ja det är tyvärr väldigt olika från verksamhet till verksamhet vad man accepterar från hästarna och hur mycket eller lite man informerar elever om hästars egenheter. I min värld ska hästar som går med orutinerade tuffa på oavsett hur mycket eller lite eleven stöttar och hoppa iaf 50cm utan stöttning från eleven (och självklart utan att bocka, stanna, slänga sig etc) så de kan skaffa en grundridvana utan risk för livet. Har jobbat på ställen där hästar är snälla tills ryttaren tappar balansen och då springer tills ryttaren är av eller blir rädda för bommar och kastar sig (och därefter blir rädda för ryttaren och springer tills de blir av med ryttaren). Såna hästar vill jag inte ha på ridskola om de inte uteslutande kan gå med stadiga duktiga elever. Helst inte då heller, jag tror de gör sig bättre som privathästar. Men visst är det ledsamt ibland att se hur många hästar som uppenbarligen fått fel jobb... Ingen blir ju glad av en häst som vantrivs med jobbet.
 
Inte om den reser sig så att den riskerar att slå över, givetvis, det är ju farligt. Då får man ju dels utreda om den har ont, och åtgärda det, dels låta personalen rida till den så att den fungerar bättre. Vi har dock hästar som det går att provocera fram mindre stegringar på om man gör tillräckligt mycket fel. De går givetvis aldrig med ryttare som gör fel på det sättet. Och med tiden brukar de bli mer förlåtande. Det är därför jag menar att det tar tid för en del hästar innan de kan gå med alla sorters ryttare.

Om du menar ett stopp och ett litet lyft av framdelen så okej, det kan jag köpa. Och absolut, vissa hästar måste ju slussas in varsamt. Men vi brukar ha som regel att i alla fall ponnyer ska kunna gå med i stort sett alla direkt, för bland de som rider ponny är procenten oerfarna ryttare så stor. Vi har ett par bland de större hästarna som kan protestera mer, men då oftast när kraven blir högre och då är ju ryttarna mer erfarna.
 
Att många hästar börjar sura vid hantering när de hanteras mycket av ovana personer är tyvärr ofrånkomligt. Enda vägen runt det skulle vara att ridskoleryttarna inte får hantera hästarna, men det är ju inte heller realistiskt. En klassiker är ju annars ridskolehästen som är sur som ättika med en ovan ryttare, men sen står som ett lamm när det kommer någon mer rutinerad. Enda lösningen på det är att aldrig låta ovana personer hantera hästarna, men hur ska man då kunna lära sig? Med bra rutiner som alla följer och en genomtänkt stallmiljö kan man förbättra situationen, men hästar som hanteras av ovana dagligen och ändå aldrig gör en sur min är ovanliga.

Att enstaka hästar har lite humör och kan kicka efter skänkeln någon gång, när ryttaren gör fel, det får man nog också leva med. En del hästar är helt enkelt väldigt tydliga läromästare. Det betyder ju inte att hästen vantrivs med sitt liv, för ofta kan man ju se samma häst trava på med öronen framåt nästa pass, när den fått en annan, mer rutinerad ryttare med bättre känsla. Min erfarenhet är att ju mer man lär känna en sån häst, desto bättre blir man på sin timing, och på att läsa hästen så att man blir sams. Men i början blir det kanske fel, det betyder inte att hästen är olämplig. Tvärtom tycker jag själv att de tydliga hästarna ofta är de bästa läromästarna, man behöver rida lite känsligare hästar också för att utveckla sin ridning.
Vi har en av arton hästar som är sur i boxen. I övrigt är alla snälla. Absolut finns ett par till som grimaserar när det kommer en sadel men de är inte otrevliga/farliga. Blir en stor andel hästar griniga på jobbet har de antingen fel jobb eller så har man fel miljö i stallet. Det ska inte vara normalt med arga hästar på ridskolor.
 
Om du menar ett stopp och ett litet lyft av framdelen så okej, det kan jag köpa. Och absolut, vissa hästar måste ju slussas in varsamt. Men vi brukar ha som regel att i alla fall ponnyer ska kunna gå med i stort sett alla direkt, för bland de som rider ponny är procenten oerfarna ryttare så stor. Vi har ett par bland de större hästarna som kan protestera mer, men då oftast när kraven blir högre och då är ju ryttarna mer erfarna.
Absolut, ponnyerna går ju mycket mer med oerfarna, så de behöver vara tåligare. Det finns större utrymme för känslighet och åsikter för de som ska ridas av vuxna.
 
Vi har en av arton hästar som är sur i boxen. I övrigt är alla snälla. Absolut finns ett par till som grimaserar när det kommer en sadel men de är inte otrevliga/farliga. Blir en stor andel hästar griniga på jobbet har de antingen fel jobb eller så har man fel miljö i stallet. Det ska inte vara normalt med arga hästar på ridskolor.
Definiera ”otrevlig” - det finns de tycker det är otrevligt om hästen lägger öronen bakåt. Dessutom beter sig hästar olika beroende på hur man är mot dem. En häst som är direkt farlig att hantera, som skadar människor, är förstås inte lämplig. Och man kan absolut göra mycket med stallmiljö och rutiner. Men det finns hästar som kan se ut som spottkobror med en person, och sen vara riktiga gosegrisar med en annan, beroende på hur man beter sig. Ofta är det så att ju mer en häst hanteras av ovana, desto otrevligare blir den mot dem. Tyvärr.
 
Definiera ”otrevlig” - det finns de tycker det är otrevligt om hästen lägger öronen bakåt. Dessutom beter sig hästar olika beroende på hur man är mot dem. En häst som är direkt farlig att hantera, som skadar människor, är förstås inte lämplig. Och man kan absolut göra mycket med stallmiljö och rutiner. Men det finns hästar som kan se ut som spottkobror med en person, och sen vara riktiga gosegrisar med en annan, beroende på hur man beter sig. Ofta är det så att ju mer en häst hanteras av ovana, desto otrevligare blir den mot dem. Tyvärr.
Jag förstår vad du har för uppfattning, jag tycker bara det är tråkigt att det är så normaliserat med sura hästar som det verkar vara i kretsarna du rör dig. För mig är det viktigt att hästarna är så snälla att man vågar låta barn och ungdomar göra i ordning sina hästar själva i anslutning till lektion. Det är normalt för mig.
 
Jag håller nog med om min ridskolas policy här. En häst som en vanlig lektionsryttare kan provocera fram en stegring på får inte gå i verksamheten. Det blir så mycket farligare än en bockning.
Jag minns en lektion där en snäll ridskolehäst stegrade sig. Jag som tämligen okunnig tänkte "släpp efter på tyglarna för helvete" vilket också var instruktörens budskap. Tjejen försökte få hästen att gå framåt och höll tillbaks allt vad hon kunde och den snälla hästen började rygga och efter en stund så stegrade han sig i ren desperation.

Jag såg inte hästen stegra någon gång varken före eller efter händelsen och kan inte se några problem att ha hästar på lektion efter liknade situationer. Det går förmodligen att provocera vilken häst som helst att stegra om man verkligen gör fel.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag har inte ridit på 25 år men min barndom och ungdomstid präglades av hästar. Jag fick min första ponny som femåring, tävlade FEI...
Svar
9
· Visningar
1 169
Senast: Emro
·
Hästmänniskan Ni vet ju det där med att man kan sätta en ljudabsorberande huva på hästar när de är reaktiva... har någon av er provat calming earplugs...
Svar
7
· Visningar
738
Senast: Oh_really
·
Gnägg Här kanske finns någon eller några med erfarenhet av att ha en "sommarhäst" från en ridskola? Skulle ni vilja dela med er av hur det...
Svar
13
· Visningar
2 264
Senast: Shixle
·
Hästmänniskan Jag ser det om och om igen. Narrativet att dressyrryttare är rädda för sina hästar - och att det går ut över hästarnas välfärd. Vad...
10 11 12
Svar
228
· Visningar
14 035
Senast: fio
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 30
  • Senast tagna bilden XVI
  • Kattsnack 11 🐈‍⬛🐈

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp