Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det är en sak som jag inte behövt försvara men tänker på hur jag ska formulera. Varför kan A som är större än B rida nämnda ponny. Om argumentet till att B inte får rida ponnyn är att hon är för stor och sen får någon större rida för att de är bättre...
Just viktgräns känns så trubbigt. Jag rider själv ponnyer ibland och tycker väl att jag kan läsa av om hästen är bekväm med min vikt både när jag rider och när jag står på marken.
Men ofta är Det nog inte vikten i kg som besvärar utan just obalans eller "tung" ridning. Att ryttaren hamnar fel i sadeln för att den är för liten. Om någon väger 70 eller 75 kan jag inte se skillnad på och tror inte hästen märker det heller om ryttaren är balanserad.
Om ryttaren är obalanserad så tror jag det är lika illa om det är 70 kg i bakvikt eller 75. Blir liksom fel fokus med vikter egentligen.
Hos oss är det ridläraren som bestämmer alternativt ridskolechefen, man får skriva en önskehäst i pärmen med blyerts och ett Ö över, ibland går det och ibland inte att få sin önskehäst och någon gång när det verkligen krisat har det byts hästar inom gruppen (likvärdiga ryttare och hästar så inte barn mot vuxen eller ponny mot häst).Vi körde med turordning ganska länge, men de sista 10-15 åren har det varit vanligare att instruktörerna väljer hästar. Sen får folk komma med önskemål och även sätta upp hästar som de inte vill rida.
Inlägget handlade om att som ridskoleryttare skulle man tycka om att rida vilken häst som helst på ridskolan. Så det handlade inte specifikt om varken rädsla eller att en häst inte ansågs rolig, utan är ridskoleryttare skulle uppskatta att få vilken häst som helst och att alla hästar kan lära ryttaren något. Som exempel var att få en spänd häst att bli lösgjord. Att elever inte skulle sucka över att få en häst (en suck från en elev kan ju handla om att hästen inte anses rolig att rida till att det handlar om ryttaren fått en häst den känner obehag för att rida eller hantera, det kan ju ridläraren inte veta)
Jag ser det tvådelat.
Att få en häst man är rädd för, sak samma varför, är inte okej och man ska inte behöva det.
Att få en häst man tycker är trist eller svår men inte är rädd för - inga konstigheter. Det är en del av det att rida på ridskola, man kan inte alltid få hästen man tycker bäst om osv. Vill man det köper man en egen
Ridskola är utbildning. Privathäst är mer nöje.dvs ja jag anser man kan vara mycket mer kräsen vid hästköp än på ridskolelektion. Men Rädd ska man inte behöva vara oavsett. Om hästar som sticker, reser sig, kastar av osv ska inte gå på verksamhet. Men är man rädd I mer normala situationer kan det vara så man får leta en annan ridskola om det är för få hästar man är bekväm med att rida.
Men det är ett frivilligt nöje och är man inte nöjd med hästarna så finns kanske ställen man är mer nöjd med? Grejen är ju att det finns ridskolor med olika upplägg som passar olika typer av ryttare.Ridskola är också nöje.
Men det är ett frivilligt nöje och är man inte nöjd med hästarna så finns kanske ställen man är mer nöjd med? Grejen är ju att det finns ridskolor med olika upplägg som passar olika typer av ryttare.
Sen är det nog så att i en vanlig grupp med vuxenryttare är det ofta så att man ofta inte rider dlla hästar. Man får ofta möjlighet att rida de msn trivs bäst med eftersom det gynnar alla.
Tror inlägget ifråga handlade mer om attityden en del har att verkligen lufta sina åsikter ljudligt när de inte gillar hästen.
Jag skulle nog säga att det går att ha hästar som i sin ungdom kan bocka i en verksamhet. Eller som kan resa sig om man är ovarsam med hjälperna. Inte om de slänger av ryttarna varje lektion såklart, men ofta går det ju att lösa genom att sätta rätt ryttare på.Jag ser det tvådelat.
Att få en häst man är rädd för, sak samma varför, är inte okej och man ska inte behöva det.
Att få en häst man tycker är trist eller svår men inte är rädd för - inga konstigheter. Det är en del av det att rida på ridskola, man kan inte alltid få hästen man tycker bäst om osv. Vill man det köper man en egen
Ridskola är utbildning. Privathäst är mer nöje.dvs ja jag anser man kan vara mycket mer kräsen vid hästköp än på ridskolelektion. Men Rädd ska man inte behöva vara oavsett. Om hästar som sticker, reser sig, kastar av osv ska inte gå på verksamhet. Men är man rädd I mer normala situationer kan det vara så man får leta en annan ridskola om det är för få hästar man är bekväm med att rida.
Ridskola innebär för många nöje primärt och att lära sig är sekundärt. Och självklart kan man vara kräsen när det gäller att köpa en häst än när det gäller att rida en lektion.Jag ser det tvådelat.
Att få en häst man är rädd för, sak samma varför, är inte okej och man ska inte behöva det.
Att få en häst man tycker är trist eller svår men inte är rädd för - inga konstigheter. Det är en del av det att rida på ridskola, man kan inte alltid få hästen man tycker bäst om osv. Vill man det köper man en egen
Ridskola är utbildning. Privathäst är mer nöje.dvs ja jag anser man kan vara mycket mer kräsen vid hästköp än på ridskolelektion. Men Rädd ska man inte behöva vara oavsett. Om hästar som sticker, reser sig, kastar av osv ska inte gå på verksamhet. Men är man rädd I mer normala situationer kan det vara så man får leta en annan ridskola om det är för få hästar man är bekväm med att rida.
Jag skulle nog säga att det går att ha hästar som i sin ungdom kan bocka i en verksamhet. Eller som kan resa sig om man är ovarsam med hjälperna. Inte om de slänger av ryttarna varje lektion såklart, men ofta går det ju att lösa genom att sätta rätt ryttare på.
Det är en konstig idé att alla ridskolehästar ”måste” vara lugna, reaktionsslöa, kunna gå med alla ryttare, osv. Ofta kan ju dessutom en häst som är lite yster i sin ungdom bli en trygg läromästare som äldre. Hästar förändras ju.
Jag skulle nog säga att det går att ha hästar som i sin ungdom kan bocka i en verksamhet. Eller som kan resa sig om man är ovarsam med hjälperna. Inte om de slänger av ryttarna varje lektion såklart, men ofta går det ju att lösa genom att sätta rätt ryttare på.
Det är en konstig idé att alla ridskolehästar ”måste” vara lugna, reaktionsslöa, kunna gå med alla ryttare, osv. Ofta kan ju dessutom en häst som är lite yster i sin ungdom bli en trygg läromästare som äldre. Hästar förändras ju.
Ridskola är också nöje.
Ja det är ju helt ok.Att ha häst är också ett frivilligt nöje. All ridning är frivilligt nöje.
Jag slutade ju på ridskola för att det var så få hästar jag tyckte att det var roligt att rida. Och när jag lite för ofta fick hästar jag inte kände var roliga att rida (av olika anledningar) slutade jag.
Absolut. Men jag tror du förstod hur jag menade ändå. Även om det är tråkigt du inte hittat en ridskola som passar dig
Jag har medryttarhäst nu. Jag tycker inte riktigt om att inte få lära känna en häst. Att byta häst hela tiden passar mig inte. Inte heller att hela tiden ha någon som säger åt mig vilken övning jag ska göra men aldrig få tillräckligt stöd för att verkligen lära mig det.
Det sista där är ju dålig undervisning och så ska det inte vara. Men just det med att inte få lära känna en häst är ju något som är vanligt på de flesta (inte alla) ridskolor, men roterar hästar. På gott och ont.
Nja, jag skulle inte vilja säga dålig undervisning. Det är otroligt svårt att ge alla 6-8 st i en grupp den undervisning var och en skulle behöva. Lägger man till att folk dessutom rider hästar de inte känner och som inte känner dem så har man en svårighet till.
+ @RayJag tänker att lite grann får man ju försöka anpassa sina förutsättningar också.
Som privatryttare, då får man försöka köpa sig en häst som man tycker om att rida.
Som ridskoleryttare får man försöka rida på en ridskola där det finns hästar man kan tycka om att rida.
Hamnar man i sitsen att jag bara vill rida Brunte, men ridläraren tycker inte det är lämpligt - då bör jag kanske se mig om efter en ridskola där det finns andra Bruntar som jag kan rida. Det finns ju ridskolor där man har medryttarsystem och bara rider samma häst, islandshästridskolor, westernridskolor med lägre hästar, tävlinginriktade verksamheter etcetera.
Det gäller samma sak oavsett om vi pratar om rädsla eller om att man vill ha "fartiga" hästar. Man får helt enkelt försöka ge sig själv möjligheter att njuta av ridningen genom att delta i en verksamhet som passar ens behov. Eller köpa rätt typ av häst.
Då kanske man inte kan rida på ridskola i sitt närområde, utan behöver se sig om efter alternativa sätt att få rida på ett sätt som ger en det man eftersöker.+ @Ray
Det är inte alla som har flera ridskolor i närheten att välja mellan, det kan vara 6 mil till den närmaste och 11 mil till den näst närmaste.
Lite hyss kan även ridskoleelever leva med. Som sagt brukar hyssen minska med åren.Fast slöa måste de ju inte alls vara. Finns ju gott om alerta och pigga hästar som är känsliga men inte hittar på hyss så att säga. Det jag menade.