Rädsla för att ramla av.

[eldhroka]

Sv: Rädsla för att ramla av.

Rädda Ryttares Ring som länkades till här ovanför hjälpte mig en hel del när jag hade min häst.

Jag sålde ju hästen till slut som ni kanske minns. Orkade inte med både jobb och häst, fick ont i ryggen hela tiden. När jag sålt honom så insåg jag att det mest var att jag var rädd för min häst, jag litade aldrig någonsin på honom. Min sambo som är hästrädd litade på hästen fullt ut, samma hans föräldrar. Det kändes tungt att erkänna det för sig själv. Jag lade hästeriet helt och hållet på hyllan och försökte ägna mig mer åt hundarna istället. Föll ned i en djup depression en månad efter det att jag sålt hästen. Jobbade som vanligt och när jag inte jobbade så satt jag bara hemma och grät utan att få något gjort öht. I december, 4 månader senare alltså, så sökte jag och sambon hjälp för min räkning. Jag fick antidepressiva och började gå i terapi i januari.

För tre veckor sen så åkte jag för att se till stallgrannens sjuka häst. Hon hade berättat om att hon köpt en ny häst, en fd travare som inte dög på travbanan och som skulle ha skickats till slakt om hon inte köpte honom. Jag blev överförtjust i hästen så fort jag såg honom och då hade jag inte ens klappat honom.. Åkte dit kvällen efter för att se hur den sjuka hästen mådde (fast egentligen för att se travaren igen). Jag och kvinnan började prata och hon sa att hon hade förhastat sig när det gällde den hästen. Hästen kom fram och lade mulen i min hand och jag pratade lite med honom. Nästa dag hade jag kuratorbesök igen och nästan hela samtalet handlade om denna travare. Jag hade börjat känna mig lycklig igen När jag varit hos kuratorn så ringde jag till kvinnan som äger travaren och sa att jag ville bli medryttare på honom. Hon blev glad. Sen dess har jag varit där varje dag, ibland flera gånger/dag Första ggn jag skulle rida denna häst var ändå en katastrof, han gick till anfall när jag skulle hämta honom i hagen, jag lyckades dock vifta bort honom med grimskaftet, han reste sig och började fäkta på med framhovarna men kom int åt mig i och med grimskaftet.. Fick fast honom och satt upp efter en kamp om att få sadla och tränsa honom... Han var lugn och fin att rida. Tills de andra hästarna brakade genom staketet och in på ridbanan, då blev han sur och provade alla medel för att bli av med mig eller åtminstone få komma fram till de andra hästarna och se om de hade något ätbart. Men jag blev aldrig rädd

Det var egentligen det hela den här långa berättelsen skulle leda till Att jag är inte rädd trots att denna häst beter sig ouppfostrat emellanåt, jag visar bara var gränserna går, korrigerar, berömmer i massor, både i hantering och ridning. Jag denna häst. Längtar efter att få åka till stallet och rida varje dag. Idag får jag inte fara dit eftersom jag och sambon får gäster men jag längtar dit nu.. Vill hellre fara till hästen än att vara social med folk Det är så det ska kännas att pyssla med hästar

Nu menar jag inte att hon behöver sälja sin häst och hitta någon annan. För mig var det den rätta lösningen men då upplevde jag å andra sidan aldrig att jag fick någon direkt kontakt med min häst öht och jag saknar honom inte heller. Jag vet att han har det mycket bättre där han är nu

mvh Anna

 

[schelin_j]

Sv: Rädsla för att ramla av.

Jag har lite samma situation för närvarande... har åkt av ett par gånger på rätt kort tid och känner nu hur jag längtar efter att rida, ända tills jag kommer till stallet då jag får panik! De gånger jag har ridit ut har jag - med utgångspunkt i min egen rädsla för att hästen ibland kan försöka göra en snabb 180 graders sväng och tokgaloppera hemåt lagt upp ridningen så att jag rider bort från stallet och går hem. Hon är betydligt lugnare på väg bort... sedan skulle jag gärna rida med någon men det finns tyvärr ingen som kan göra mig sällskap. Det kan nog vara bra för din kompis om det finns någon som har en lugn snäll häst som INTE sticker rätt vad det är eller dummar sig på något annat sätt som kan följa med.

Om det är möjligt kan det vara smart att longera eller be någon annan rida en sväng först så att hästen har fått "rusa av sig lite" innan hon sitter upp.

Sedan har jag också gjort så att jag försöker vänta med både trav och galopp tills vi är på ställen där hon kan få springa lääääänge om hon skulle sticka och jag skulle ha svårt att hålla henne (det brukar hon inte göra men jag slipper vara rädd att hon skall skena ut på någon väg eller något på så sätt, skritt känns ju onekligen tryggast när man är en fegis som jag...) då kan jag slappna av lite mer och känna att det enda jag MÅSTE göra är att hålla mig kvar!

Att vara rädd vid själva uppsittningen har jag löst genom ett oerhört töntigt men effektivt tillvägagångssätt jag har ställt ett par SJ-pallar cirka en meter från stallväggen och sitter upp från dessa. Då står hästen mellan pallarna och väggen och kan således bara gå framåt och bakåt vilket gör att jag blir mindre rädd. Genom att jag kommer upp så pass långt från marken behöver jag inte heller sätta i foten i stigbygeln om jag inte vill (förrän jag är uppe alltså) och det är bra eftersom en av mina skräckvisioner är att jag ser hur jag fastnar i stigbyglen och dras med... sedan är det så klart inte optimalt eftersom jag behöver ett par sekunder till att få i fötterna när jag kommit upp men jag brukar muta hästen med att hon får en godsak när jag är uppe - då köper jag mig en minut extra!

Jaja - inte allt för "duktig hästmänniska" kanske, kritiken får jag väl ta men dessa sätt hjälper mig lite i alla fall.

 

[Goldi]

Sv: Rädsla för att ramla av.

Hej
Tycker inte det är töntigt med SJ-pallar, snarare smart. Huvudsaken att hitta lösningar som funkar för dig.
Har själv lärt min unghäst att stå stilla när jag sitter upp. Mkt bra och det funkar överallt. Med hjälp av klickermetoden. Hon får morot som belöning. När jag skulle rida in henne fick jag tipset att ställa henne mkt åt vänster alltså med huvet mot mig, (om jag sitter upp från vänster sida förstås ) så att om hon skulle dra iväg så kunde hon bara gå runt, runt och det har funkat. Hon står även stilla i transporten lös nu medan jag går och lägger på bommen bak.

Kompisen har som du att rädslan kommer när det är dags.
Iallafall så har vi ridit ut i helgen. Hästen var väldigt lugn o fin. Vi red 2 turer, hon valde att köra en dag istället för hästen var lite hispig innan, och det tycker jag är bra, att lyssna på sig själv.
Så idag ska hon försöka ut själv för 1:a gången på flera månader. Jag hoppas verkligen att det går bra.

 

[bandylinkan]

Sv: Rädsla för att ramla av.

För några år sedan, gick jag trängbanan hemma inför en fälttvling, med min häst Miranda. På något vis tappade hon balansen över ett hinder och vi slog båda två runt och voltade ner för en liten brant. För mig gick det bra med bara tre brutna revben medans Miranda spräckte två kotor i nacken. Veterinären var snabbt på plats och gav efter samtycke med mina föräldrar henne ett liltet moln att flyga upp till himlen med. Jag slutade rida, men efter två år började jag smått att hålla på med hästar igen, men jag red inte. Nu idag har jag både jobbat hos Ylva Lovén och har en egen häst, Jag tror att det e bara att ta sig i kragen, vill man så kan man.

 

[schelin_j]

Sv: Rädsla för att ramla av.

För några år sedan, gick jag trängbanan hemma inför en fälttvling, med min häst Miranda. På något vis tappade hon balansen över ett hinder och vi slog båda två runt och voltade ner för en liten brant. För mig gick det bra med bara tre brutna revben medans Miranda spräckte två kotor i nacken. Veterinären var snabbt på plats och gav efter samtycke med mina föräldrar henne ett liltet moln att flyga upp till himlen med. Jag slutade rida, men efter två år började jag smått att hålla på med hästar igen, men jag red inte. Nu idag har jag både jobbat hos Ylva Lovén och har en egen häst, Jag tror att det e bara att ta sig i kragen, vill man så kan man.

Tja - håller med dig delvis... vill man så kan man men det kan också vara vettigt att försöka tvinga sig lite lagom. Om man tvingar sig att göra allt på en gång blir man lätt skräckslagen och riskerar att stressa upp både sig själv och hästen vilket kan vara farligt. Att töja gränserna för vad man vågar är i alla fall min melodi mer. Jag skulle aldrig vilja att min rädsla skadade hästen som ju är oskyldig och världens finaste men jag vill förstås inte heller sluta upp med min nyfunna hobby så jag tvingar mig som sagt men med ganska små steg åt gången.

 

[IngaLena]

Sv: Rädsla för att ramla av.

Hon ska skaffa sej en ardenner eller nån annan trygg häst som hon kan lära sej rida på och slippa va rädd.problemet är nog att hon har "för mycket häst " för sin kapacitet. Eller så kan hon ju be nån kompis gå o leda hästen när hon ska rida?