MetalFairy
Trådstartare
Så är vi inne i den tidpunkten på året, sökandet efter nya hingstförmågor!
Lite tankar från mig och jag undrar givetvis hur ni andra tänker.
Jag är ingen domare och försöker absolut inte hävda att jag vet mer än någon annan. Mina tankar baserar sig endast på de reflektioner jag gjort genom åren som publik vid, i detta fall, rådgivande bedömning för unga hingstar. Mitt hjärta klappar för gångartssidan, så det är den jag inriktar mig på främst.
Jag vill framhäva att min baktanke inte är personliga påhopp (även om mina funderingar naturligtvis väckts av en anledning).
Det som stör mig är att samtidigt som aveln mattats av i Sverige, konkurrensen hårdnar om stona och vi kan välja och vraka bland hingstar från hela världen så verkar nålsögat vid dessa rådgivande bedömningar bli större och större.
Som exempel: på Strömsholm nu senast visades tjugofyra hingstar och av dem rekommenderades fem stycken direkt till Bruksprov och ytterligare elva(!) hälsades välkomna åter. Det är 67%.
.
Det behövs inte FLER avelshingstar i Sverige, punkt. Däremot behövs självklart NYA avelshingstar med moderna, meriterade, konkurrenskraftiga och (i en perfekt värld) förärvningssäkra stammar och med gångarter och ridbarhet som är något alldeles extra. En hingst som ryttarna tänker "wow den vill jag rida!" och uppfödarna tänker "wow varför har jag inte ett sto till?".
Fler och fler, enligt min känsla, unga hingstar hälsas välkomna tillbaka till bedömning igen året efter. Vill domarna gardera sig? Har de inte ett så pass tränat öga att de kan se redan när hingsten är ett eller två att detta kommer inte hålla hela vägen=ett godkännande vid Bruksprov?
Naturligtvis kan en häst ha en dålig dag på visningsdagen. Hur många hästar har en perfekt (eller ens ok) exteriör när de är ett år unga?
Enligt min erfarenhet så finns gången där ändå, hur konstigt eller mycket de än växer. Kanske i vissa fall i små glimtar här och där, men med utbildning och erfarenhet så bör man kunna urskilja detta.
Hur attraktiv är en hingst med spretig stam eller omeriterat möderne? Då ska den vara väldigt speciell gångartsmässigt och inte ens då vet man om den kommer att nedärva detta eller om den är unik och "bara råkade bli sådär bra".
Varför är inte Isaac (Hip Hop-Master) godkänd hingst till exempel?
Avel är, som de flesta vet, ett lotteri. Man vet aldrig vad man får, hur bra individer man än korsar. Men man kan absolut sänka oddsen, mycket, och det är väl det vi avelsnördar strävar mot i första hand?
Ibland kan man ta en risk, chansa lite, och den där "hög-oddsaren" kanske blir helt fantastisk? Men är den då per automatik ett hingstämne?
Alla uppfödare har nog en liten dröm innerst inne att få fram en avelshingst någon gång i livet. Dock vill jag kontra med att få ut en riktigt bra häst till en riktigt bra ryttare (en bedrift bara det) och att den visas upp, blir placerad, kanske tom. VINNER i tex. Falsterbo eller Flyinge, den känslan skulle nog nästan vara större.
Idag verkar det vara ett utbildningsmål, mer än ett avelsmål, att visa fram sin unga hingst på rådgivande, även för den vanliga Svensson-ryttaren. "Grattis du är välkommen tillbaka nästa år då vi gärna vill se hur den har utvecklats!" Vilken lycka för hästägaren; "Yes, min hingst duger! Inte bara det, den är tom. ett hingstämne!".
Vad man lätt glömmer är att nu ska man hålla unghästen som hingst ännu ett år. Många hormoner tillkommer, hanteringen blir besvärligare, det börjar kanske bli svårt att hitta stallplats för den då många stallägare inte vill ta emot hingstar. Alternativet blir då proffsryttare, kostnaderna ökar, man behöver hjälp med förberedelserna, själva visningen och senare även inridningen. Detta är ju i det stora hela en droppe i havet mot de kostnader som komma skall; själva Bruksprovet.
Vad hände med treårstestet som det stora unghästmålet?
Det känns inte helt ärligt av domarna mot häst/hingstägaren att, i många fall, inge falska förhoppningar.
Nu är det inte domarnas uppgift att på något sätt garantera att hingst kommer att bli populär bland stoägarna, eller ens få några betäckningar alls. Det kan man ju aldrig sia om, men jag tycker ändå att de borde ha fingrarna på pulsen på Sveriges framtidsavel litegrann i alla fall.
Men ska man då inte få visa sin unghingst på dessa visningar, är det bara proffsen förunnat? Självklart ska du visa din häst om du vill! Bedömningen är ju öppen för alla och en visning, med all hantering som det innebär, kan aldrig vara fel för den unga hästen. Ha dock gärna ett kritiskt öga (vilket kan vara svårt när det är ens egen guldklimp, jag vet).
En avelshingst är något alldeles extra, det är just därför den är avelshingst.
Lite tankar från mig och jag undrar givetvis hur ni andra tänker.
Jag är ingen domare och försöker absolut inte hävda att jag vet mer än någon annan. Mina tankar baserar sig endast på de reflektioner jag gjort genom åren som publik vid, i detta fall, rådgivande bedömning för unga hingstar. Mitt hjärta klappar för gångartssidan, så det är den jag inriktar mig på främst.
Jag vill framhäva att min baktanke inte är personliga påhopp (även om mina funderingar naturligtvis väckts av en anledning).
Det som stör mig är att samtidigt som aveln mattats av i Sverige, konkurrensen hårdnar om stona och vi kan välja och vraka bland hingstar från hela världen så verkar nålsögat vid dessa rådgivande bedömningar bli större och större.
Som exempel: på Strömsholm nu senast visades tjugofyra hingstar och av dem rekommenderades fem stycken direkt till Bruksprov och ytterligare elva(!) hälsades välkomna åter. Det är 67%.
.
Det behövs inte FLER avelshingstar i Sverige, punkt. Däremot behövs självklart NYA avelshingstar med moderna, meriterade, konkurrenskraftiga och (i en perfekt värld) förärvningssäkra stammar och med gångarter och ridbarhet som är något alldeles extra. En hingst som ryttarna tänker "wow den vill jag rida!" och uppfödarna tänker "wow varför har jag inte ett sto till?".
Fler och fler, enligt min känsla, unga hingstar hälsas välkomna tillbaka till bedömning igen året efter. Vill domarna gardera sig? Har de inte ett så pass tränat öga att de kan se redan när hingsten är ett eller två att detta kommer inte hålla hela vägen=ett godkännande vid Bruksprov?
Naturligtvis kan en häst ha en dålig dag på visningsdagen. Hur många hästar har en perfekt (eller ens ok) exteriör när de är ett år unga?
Enligt min erfarenhet så finns gången där ändå, hur konstigt eller mycket de än växer. Kanske i vissa fall i små glimtar här och där, men med utbildning och erfarenhet så bör man kunna urskilja detta.
Hur attraktiv är en hingst med spretig stam eller omeriterat möderne? Då ska den vara väldigt speciell gångartsmässigt och inte ens då vet man om den kommer att nedärva detta eller om den är unik och "bara råkade bli sådär bra".
Varför är inte Isaac (Hip Hop-Master) godkänd hingst till exempel?
Avel är, som de flesta vet, ett lotteri. Man vet aldrig vad man får, hur bra individer man än korsar. Men man kan absolut sänka oddsen, mycket, och det är väl det vi avelsnördar strävar mot i första hand?
Ibland kan man ta en risk, chansa lite, och den där "hög-oddsaren" kanske blir helt fantastisk? Men är den då per automatik ett hingstämne?
Alla uppfödare har nog en liten dröm innerst inne att få fram en avelshingst någon gång i livet. Dock vill jag kontra med att få ut en riktigt bra häst till en riktigt bra ryttare (en bedrift bara det) och att den visas upp, blir placerad, kanske tom. VINNER i tex. Falsterbo eller Flyinge, den känslan skulle nog nästan vara större.
Idag verkar det vara ett utbildningsmål, mer än ett avelsmål, att visa fram sin unga hingst på rådgivande, även för den vanliga Svensson-ryttaren. "Grattis du är välkommen tillbaka nästa år då vi gärna vill se hur den har utvecklats!" Vilken lycka för hästägaren; "Yes, min hingst duger! Inte bara det, den är tom. ett hingstämne!".
Vad man lätt glömmer är att nu ska man hålla unghästen som hingst ännu ett år. Många hormoner tillkommer, hanteringen blir besvärligare, det börjar kanske bli svårt att hitta stallplats för den då många stallägare inte vill ta emot hingstar. Alternativet blir då proffsryttare, kostnaderna ökar, man behöver hjälp med förberedelserna, själva visningen och senare även inridningen. Detta är ju i det stora hela en droppe i havet mot de kostnader som komma skall; själva Bruksprovet.
Vad hände med treårstestet som det stora unghästmålet?
Det känns inte helt ärligt av domarna mot häst/hingstägaren att, i många fall, inge falska förhoppningar.
Nu är det inte domarnas uppgift att på något sätt garantera att hingst kommer att bli populär bland stoägarna, eller ens få några betäckningar alls. Det kan man ju aldrig sia om, men jag tycker ändå att de borde ha fingrarna på pulsen på Sveriges framtidsavel litegrann i alla fall.
Men ska man då inte få visa sin unghingst på dessa visningar, är det bara proffsen förunnat? Självklart ska du visa din häst om du vill! Bedömningen är ju öppen för alla och en visning, med all hantering som det innebär, kan aldrig vara fel för den unga hästen. Ha dock gärna ett kritiskt öga (vilket kan vara svårt när det är ens egen guldklimp, jag vet).
En avelshingst är något alldeles extra, det är just därför den är avelshingst.
