Rådfråga veterinär om avlivning?

[musicmakesit]

Jag har gjort en del inlägg här tidigare om min hund som lider av mentala "problem" (vet inte hur annars jag ska beskriva det i korta drag), samt en del fysiska, och att jag funderat på att omplacera då jag på grund av det inte kan ge henne det liv hon behöver. Fick då råd att det kanske hade varit snällare att låta henne somna in. Jag har fortfarande inte kunnat ta det beslutet, eftersom hon förutom de problemen är en glad och kärleksfull tjej, utan hon är fortfarande kvar hos mig och min familj (delad vårdnad pga att jag inte kan få ihop vardagspusslet med henne själv). Nu har hon fått plötsliga smärtanfall, hon bara vaknade en dag och kunde inte ställa sig upp utan bara skrek av smärta. Jag åkte direkt in med henne, hon skrek hela vägen, men väl framme var hon som vanligt. Inga tecken på smärta. Så vi blev hemskickade. Efter det har det hänt en gång till. Nu är hon mestadels som vanligt igen, men vill vissa dagar inte gå promenader och gömmer sig under bordet, andra dagar är hon helt som vanligt. Prover, CT-röntgen osv visar inget. Hon tål inga mediciner utan får allergiska reaktioner och har tidigare varit nära döden pga det flera gånger så hon kan bara få alvedon.

Men detta har återigen fått mina tankar på att låta henne somna in att komma upp. Jag är så rädd att jag låter henne lida, vad berodde detta anfallet på och tänk om det kommer tillbaka igen? Samtidigt som jag tycker att det är svårt när hon inte alltid mår dåligt. Jag vill inte låta henne dö om hon kan få ett bra liv hos någon som kan ge henne det liv hon behöver (vilket jag som ensamhushåll inte kan, hon är en väldigt stressad individ som inte kan vara själv bland annat). Men det som hänt nu och att veterinär sagt att han inte vill operera hennes andra ben med patella luxation pga att hon höll på att dö förra gången har gjort att jag börjat fundera igen på vad som egentligen är bäst för henne. Rädd att hon har ont i sitt ben pga patellan som inte går att operera, rädd för vad som gjorde att hon fick de där smärtanfallen (det var det värsta jag varit med om att höra henne skrika så. Hon bara låg platt och skrek hela vägen (40 minuter) in till veterinär. Vill aldrig utsätta henne för det igen). Min fråga är om man kan rådfråga veterinär om avlivning? Jag vet att folk säger att de inte får ha en åsikt, men om man BER dem om att bolla och ha en åsikt? Jag kan inte ta detta beslut själv för är så rädd att jag tar fel beslut om det är något som går att åtgärda, eller detta kanske aldrig ens kommer tillbaka igen. (Och jag VET att jag inte ska ha hund när jag inte kan ta ett sånt här beslut, jag är fullt medveten om det ansvaret. Det är därför jag vill ha hjälp för jag älskar henne för mycket och är rädd att jag berövar henne chansen att leva ett långt och lyckligt liv.)

 

[Anemone]

Jag har gjort en del inlägg här tidigare om min hund som lider av mentala "problem" (vet inte hur annars jag ska beskriva det i korta drag), samt en del fysiska, och att jag funderat på att omplacera då jag på grund av det inte kan ge henne det liv hon behöver. Fick då råd att det kanske hade varit snällare att låta henne somna in. Jag har fortfarande inte kunnat ta det beslutet, eftersom hon förutom de problemen är en glad och kärleksfull tjej, utan hon är fortfarande kvar hos mig och min familj (delad vårdnad pga att jag inte kan få ihop vardagspusslet med henne själv). Nu har hon fått plötsliga smärtanfall, hon bara vaknade en dag och kunde inte ställa sig upp utan bara skrek av smärta. Jag åkte direkt in med henne, hon skrek hela vägen, men väl framme var hon som vanligt. Inga tecken på smärta. Så vi blev hemskickade. Efter det har det hänt en gång till. Nu är hon mestadels som vanligt igen, men vill vissa dagar inte gå promenader och gömmer sig under bordet, andra dagar är hon helt som vanligt. Prover, CT-röntgen osv visar inget. Hon tål inga mediciner utan får allergiska reaktioner och har tidigare varit nära döden pga det flera gånger så hon kan bara få alvedon.

Men detta har återigen fått mina tankar på att låta henne somna in att komma upp. Jag är så rädd att jag låter henne lida, vad berodde detta anfallet på och tänk om det kommer tillbaka igen? Samtidigt som jag tycker att det är svårt när hon inte alltid mår dåligt. Jag vill inte låta henne dö om hon kan få ett bra liv hos någon som kan ge henne det liv hon behöver (vilket jag som ensamhushåll inte kan, hon är en väldigt stressad individ som inte kan vara själv bland annat). Men det som hänt nu och att veterinär sagt att han inte vill operera hennes andra ben med patella luxation pga att hon höll på att dö förra gången har gjort att jag börjat fundera igen på vad som egentligen är bäst för henne. Rädd att hon har ont i sitt ben pga patellan som inte går att operera, rädd för vad som gjorde att hon fick de där smärtanfallen (det var det värsta jag varit med om att höra henne skrika så. Hon bara låg platt och skrek hela vägen (40 minuter) in till veterinär. Vill aldrig utsätta henne för det igen). Min fråga är om man kan rådfråga veterinär om avlivning? Jag vet att folk säger att de inte får ha en åsikt, men om man BER dem om att bolla och ha en åsikt? Jag kan inte ta detta beslut själv för är så rädd att jag tar fel beslut om det är något som går att åtgärda, eller detta kanske aldrig ens kommer tillbaka igen. (Och jag VET att jag inte ska ha hund när jag inte kan ta ett sånt här beslut, jag är fullt medveten om det ansvaret. Det är därför jag vill ha hjälp för jag älskar henne för mycket och är rädd att jag berövar henne chansen att leva ett långt och lyckligt liv.)

Jag har inte läst tidigare trådar, men tycker absolut du kan fråga veterinär. Jag skulle förvänta att den veterinär som inte ville operera kan diskutera vad som är ok och inte från sitt perspektiv eller hur ni kan gå vidare.
Om hunden riskerar att lida skulle jag också förvänta att veterinärerna har en åsikt. Var inte rädd för att fråga.

 

[Sel]

Jag skulle absolut kunna lyfta frågan med min veterinär (som jag litar på) och förvänta mig ett svar utifrån både mina och hundens förutsättningar.
Om du känner förtroende för vetten, så fråga definitivt.

Jag tycker att det låter som att du redan lutar åt ett svar i dig själv, och det är inte fel beslut. Om du behöver stöttning i beslutet kan du lägga fram det så till veterinären också.

 

[TinyWiny]

Självklart får en veterinär ha en åsikt! Varför skulle de inte få det? De har till och med en skyldighet att ta upp det när det handlar om djurskydd.

Prata med en veterinär du litar på. Känner du ingen så väl så ring runt till några veterinärer/kliniker eller använd veterinärappar.

Det är ett jättetufft beslut och att ta med den medicinska infon i beslutet kan hjälpa dig att komma till beslut.

 

[Bulldoozer]

Tänk på att din veterinär inte känner din hund, inte är med din hund 24/7 och kan ha svårt attt ta ställning till just det då de inte ser hunden så som du ser den.
Det känns som om veterinärer numera oftast drar sig för att ge råd om avlivning , vilket jag tror beror på att många djurägare vill behandla så långt det går och blir förbannade om inte vet. är på deras linje. Har tyvärr sett ett antal uthängningar där folk är upprörda över att veterinären tagit "a" ordet i sin mun för de vill minsann göra ALLT för sin bebis. Samtidigt är det kanske otroligt låga odds, lång rehabilitering och dåliga chanser för att djuret blir fullt återställt och jag tycker att det är tråkigt att utvecklingen verkar gå åt detta håll att man ska hålla liv i sina djur till varje pris.

Absolut att du kan bolla med din veterinär men till syvende och sist är det ditt beslut och du måste försöka se vad som är bäst för din hund.
Att hoppas på att hitta ett bra hem till en hund med någon slags problematik är nog tyvärr dock svårt i dagens läge. Det finns otroligt många okomplicerade hundar ute till omplacering och många uppfödare har svårare att få sålt valpar så att lyckas hitta drömhemmet till en hund med nån slags problem känns som en utopi.

Sen skulle jag känna att det är rätt oansvarigt att omplacera en hund som fått plötsliga smärtanfall som man inte vet vad det beror på. Väldigt få skulle bara beredda på att chansa på att få en hund som man kanske går lägga massor av oro och extrapengar på utöver de mentala problemen tänker jag.

 

[Milosari]

Om du kan hitta en äldre och erfaren veterinär med en etablerad kundkrets så kan du nog få den knuff du behöver för att ta rätt beslut. Min erfarenhet är att yngre veterinärer inte vill/vågar/kan råda om avlivning när djuret högst eventuellt går att behandla.

Jag läser in att du har landat i att det är oundvikligt, och att det är en fråga om när i tiden. Kanske också att du vill lasta över lite av ansvaret för beslutet på någon annan? Fullt förståeligt, men kanske får du tänka ett varv till på att beslutet ingår i ansvaret man har som djurägare. Det är aldrig ett lätt beslut, inte ens när hunden är jättegammal och sjuk. Men när alternativet är att låta hunden lida?

 

[Malibu_Stacy]

Jag tycker det låter som att det är dags för hunden att somna in. Med tanke på den senaste tidens smärtattacker är beteendet som hunden uppvisat innan sannolikt också relaterat eller åtminstone delvis relaterat till smärta. Ett symtom på smärta är just aggressivitet.
Hunden går inte heller att omplacera med tanke på den senaste tidens händelser.
Jag hade bokat tid för avlivning, men vill du diskutera med en veterinär så gör såklart det. Det är jättevanligt att djurägare behöver råd och stöttning gällande beslutsfattandet. Det tillhör veterinärens arbetsuppgifter.

 

[Fetaost]

Du kan absolut rådfråga och de kan stötta dig i ditt beslut oavsett vilket du fattar
Jag fick väldigt fin stöttning av vår veterinär nu med vår äldsta hund. Har bollat behandlingar och tanken på avslut med henne. Fast hans dåliga hjärta kunde medicineras och tänderna opereras (stor op) och övriga prover var bra, men de hittade inte orsaken till hans flåsighet och extrema trötthet. Vetten sa att ”du känner din hund bäst och ser hans förändringar och det är inte fel att låta honom somna in”
I vårt fall kände vi att han har förändrats så pass mycket på kort tid att vi fattade just det beslutet.
På Torsdag är det dags

 

[Raderad medlem 148240]

De måste gå till botten med vad som är fel! Inte bara klämma lite och titta på hunden. (Människo sjukvården är väldigt nonchalant ofta, har inte så mycket erfarenhet kring veterinär.)

När man har en diagnos går det att fatta ett beslut om det går att hjälpa, eller inte, vad som är rätt. Men du har just nu ingen aning, det är jättesvårt.

 

[Milosari]

De måste gå till botten med vad som är fel! Inte bara klämma lite och titta på hunden. (Människo sjukvården är väldigt nonchalant ofta, har inte så mycket erfarenhet kring veterinär.)

När man har en diagnos går det att fatta ett beslut om det går att hjälpa, eller inte, vad som är rätt. Men du har just nu ingen aning, det är jättesvårt.

Läste du ens halva startinlägget? De har gjort betydligt mer än att klämma och titta.

Och nej man måste inte alls gå till botten för att stilla sin egen nyfikenhet. Djurets välfärd måste gå före. Både hund och ägare mår uppenbarligen rätt dåligt och har gjort så ett tag nu. Det är både rimligt och rätt att ge upp i det här läget.

 

[Raderad medlem 148240]

Läste du ens halva startinlägget? De har gjort betydligt mer än att klämma och titta.

Och nej man måste inte alls gå till botten för att stilla sin egen nyfikenhet. Djurets välfärd måste gå före. Både hund och ägare mår uppenbarligen rätt dåligt och har gjort så ett tag nu. Det är både rimligt och rätt att ge upp i det här läget.

Jag håller helt enkelt inte med dig.

 

[Milosari]

Jag håller helt enkelt inte med dig.

Nej de som väljer livskvantitet istället för livskvalitet tenderar att inte göra det. Men det är ohyfsat att svara TS i en tråd utan att läsa hela startinlägget.

För att jag känner mig snäll idag ska du få lite hjälp att sålla ut det du efterfrågar nedan;

Jag har gjort en del inlägg här tidigare om min hund som lider av mentala "problem" (vet inte hur annars jag ska beskriva det i korta drag), samt en del fysiska,

Jag åkte direkt in med henne, hon skrek hela vägen, men väl framme var hon som vanligt. Inga tecken på smärta. Så vi blev hemskickade. Efter det har det hänt en gång till. Nu är hon mestadels som vanligt igen, men vill vissa dagar inte gå promenader och gömmer sig under bordet, andra dagar är hon helt som vanligt.

Prover, CT-röntgen osv visar inget. Hon tål inga mediciner utan får allergiska reaktioner och har tidigare varit nära döden pga det flera gånger så hon kan bara få alvedon.

Men det som hänt nu och att veterinär sagt att han inte vill operera hennes andra ben med patella luxation pga att hon höll på att dö förra gången har gjort att jag börjat fundera igen på vad som egentligen är bäst för henne. Rädd att hon har ont i sitt ben pga patellan som inte går att operera, rädd för vad som gjorde att hon fick de där smärtanfallen (det var det värsta jag varit med om att höra henne skrika så. Hon bara låg platt och skrek hela vägen (40 minuter) in till veterinär. Vill aldrig utsätta henne för det igen).

 

[Fetaost]

De måste gå till botten med vad som är fel! Inte bara klämma lite och titta på hunden. (Människo sjukvården är väldigt nonchalant ofta, har inte så mycket erfarenhet kring veterinär.)

När man har en diagnos går det att fatta ett beslut om det går att hjälpa, eller inte, vad som är rätt. Men du har just nu ingen aning, det är jättesvårt.

Om du inte har erfarenhet av veterinärvård så tycker jag inte att det är lämpligt att ge råd i ämnet. Speciellt inte i ett så känsligt läge. Att jämföra humanvård som skiljer sig ENORMT mellan landsting och kommuner är direkt olämpligt.

 

[Raderad medlem 148240]

Nej de som väljer livskvantitet istället för livskvalitet tenderar att inte göra det. Men det är ohyfsat att svara TS i en tråd utan att läsa hela startinlägget.

För att jag känner mig snäll idag ska du få lite hjälp att sålla ut det du efterfrågar nedan;

Gör inga antaganden om mig för du känner inte mig!

Jag hade ett djur när jag var liten som vi fick ta bort. Jag känner skuld till det djuret att vi inte gjorde mer. Hade det hela hänt idag kanske man hade kunnat hjälpa honom.

Jag hade behövt svar för att ett beslut ska kännas rätt.

 

[Fetaost]

Gör inga antaganden om mig för du känner inte mig!

Jag hade ett djur när jag var liten som vi fick ta bort. Jag känner skuld till det djuret att vi inte gjorde mer. Hade det hela hänt idag kanske man hade kunnat hjälpa honom.

Jag hade behövt svar för att ett beslut ska kännas rätt.

Av detta får jag intrycket att du svarar TS utefter ditt eget samvete från den gången. Det är inte rättvist eller objektivt.
Ts HAR låtit få sin hund utredd och undersökt av veterinär vid mer än ett tillfälle.
Veterinär har också svarat i tråden.

 

[Raderad medlem 148240]

Av detta får jag intrycket att du svarar TS utefter ditt eget samvete från den gången. Det är inte rättvist eller objektivt.
Ts HAR låtit få sin hund utredd och undersökt av veterinär vid mer än ett tillfälle.
Veterinär har också svarat i tråden.

Ts är rädd att hen berövar hunden chansen att leva ett långt och lyckligt liv skriver hen.

Men tycker du det rättvisa och objektiva är att skriva att hunden bör tas bort även om man inte hittat orsaken än?

Det går inte att säga vad som är rätt eller fel, det är bara ts som kan bestämma det.

Jag skriver utifrån vad jag kände och har känt i många år nu. Hen behöver inte hålla med mig och inte du heller.

 

[Fetaost]

Ts är rädd att hen berövar hunden chansen att leva ett långt och lyckligt liv skriver hen.

Men tycker du det rättvisa och objektiva är att skriva att hunden bör tas bort även om man inte hittat orsaken än?

Det går inte att säga vad som är rätt eller fel, det är bara ts som kan bestämma det.

Jag skriver utifrån vad jag kände och har känt i många år nu. Hen behöver inte hålla med mig och inte du heller.

Ja jag tycker faktiskt det är helt okej att avliva ett djur som inte mår bra fast man inte har en diagnos (vilket jag själv ska göra i övermorgon)
Hur länge ska man förlänga djuret lidande medans man letar orsak?
Man kanske redan har letat i månader, ska man leta i månader till? Under tiden ska djuret må dåligt? Tänk om man aldrig hittar orsaken?
Jag tycker heller inte att det behöver vara okej att utsätta djur för otaliga behandlingar, provtagningar, nålstick, mediciner och veterinärbesök-även om det skulle leda till bättre mående för stunden.

Ja det är bara TS som vet var gränsen går och oavsett sitt beslut förtjänar hen stöd i det, inte pekpinnar om att utreda mer.

 

[WildWilma]

Ts är rädd att hen berövar hunden chansen att leva ett långt och lyckligt liv skriver hen.

Men tycker du det rättvisa och objektiva är att skriva att hunden bör tas bort även om man inte hittat orsaken än?

Det går inte att säga vad som är rätt eller fel, det är bara ts som kan bestämma det.

Jag skriver utifrån vad jag kände och har känt i många år nu. Hen behöver inte hålla med mig och inte du heller.

Det finns absolut ingen anledning att försöka ge någon annan dåligt samvete för att de avlivar ett djur som uppenbarligen mår väldigt dåligt bara för att man själv inte klarar att hantera sina känslor.

Att låta ett djur lida bara för att man inte kan fastställa en diagnos är inte ok. TS har utrett sin hund mer än tillräckligt från vad hen beskriver. Att utreda mer kan vara djurplågeri i sig.

Till TS, det är helt ok att låta hunden somna in. Det är det snällaste man kan göra för sin vän när vännens liv innehåller för mycket smärta och ångest.

Jag utsatte min första hund för mer veterinärvård än jag önskat. Den veterinären ville göra ett försök att rädda honom när jag kom in akut men en huggormsbiten hund och sa avliva (pga. hans rädslor). Dagen efter hade nog veterinären fått ett hum om omfattningen av hans mentala problem och rådde oss att avliva. Man känner sin hund bäst själv och ser man ingen lösning som ger hunden ett fysikt och psykiskt smärtfritt inom en överskådlig framtid så är avlivning det snällaste för hunden.

 

[LenaH]

Jag tycker i ärlighetens namn att det är ok att avliva ett friskt djur också om man vet att man inte kan erbjuda ett lyckligt liv.

Och vad gäller jämförelsen med humanvården så önskar jag att vi kunde låta bli att hålla gamla multisjuka människor vid liv också.

 

[Raderad medlem 148240]

Det finns absolut ingen anledning att försöka ge någon annan dåligt samvete för att de avlivar ett djur som uppenbarligen mår väldigt dåligt bara för att man själv inte klarar att hantera sina känslor.

Att låta ett djur lida bara för att man inte kan fastställa en diagnos är inte ok. TS har utrett sin hund mer än tillräckligt från vad hen beskriver. Att utreda mer kan vara djurplågeri i sig.

Till TS, det är helt ok att låta hunden somna in. Det är det snällaste man kan göra för sin vän när vännens liv innehåller för mycket smärta och ångest.

Jag utsatte min första hund för mer veterinärvård än jag önskat. Den veterinären ville göra ett försök att rädda honom när jag kom in akut men en huggormsbiten hund och sa avliva (pga. hans rädslor). Dagen efter hade nog veterinären fått ett hum om omfattningen av hans mentala problem och rådde oss att avliva. Man känner sin hund bäst själv och ser man ingen lösning som ger hunden ett fysikt och psykiskt smärtfritt inom en överskådlig framtid så är avlivning det snällaste för hunden.

Det är inte det jag gör.

Men om jag skrev på ett för hårt sätt så ber jag ts om ursäkt.