rädd för att det ska gå fel

[krume]

hej jag har en underbar dotter på två år. och är nu gravid igen vilket vi är glada för (trodde inte det gick så fort när man planera). mitt problem är dock att med mitt första barn så va jag naiv trodde att inget kunde gå fel på vägen och att det va ett friskt barn. först när hon hade det lite kämpigt under förlossningen inte skrek när hon kom ut spredd sig skräcken över att något kanske va fel. som tur va så va hon bara väldigt trött över hela processen men sen kom nästa hon hade blåsljud på hjärtat och det blev vidare på en massa undersökningar. allt va som det skulle men blåsljudet består (något hon kan leva med utan problem).

men efter dom här upplevelserna så har jag "vaknat upp" och nu spinner min hjärna iväg på allt galet som kan hända under vägen och vilka handikapp mm denna nya kan födas med.

hur ska jag kunna se över detta och bara njuta?

 

[havreflinga]

Sv: rädd för att det ska gå fel

hur ska jag kunna se över detta och bara njuta?

Den där föräldra-oron delar du med många. Jag tror, som vanligt, att lösningen är att prata. Genom att klä sina rädslor i ord, blir de lite lättare att hantera. Och då är man lite mer förberdd, ifall något hemskt skulle hända.

Jag var nog som mest orolig under mitt första barns första levnadsår. Jag och maken pratade mycket om hur vi skulle reagera ifall bebisen dog, t ex hur vår relation skulle påverkas av en så stor sorg. Till slut bestämde vi oss för att fokusera på livskvalitet för sonen, istället för livslängd. Om han dör imorgon, så vill vi kunna känna att han hade ett underbart liv, även om det bara varade tre år. Den tanken hjälpte oss.

Genom att prata och bolla tankar med varandra, kan man förhoppningsvis hitta fram till ett tankesätt som ger lite vila. Men det är nog väldigt individuellt vilket tankesätt som känns tryggt. Det hjälper antagligen inte att någon annan säger "tänk så här...". Man behöver nog komma fram till det själv - fast med hjälp av någon som vill och vågar lyssna och ställa motfrågor.