Rädd bebis...

[MittNyaJag]

Badae Sebastian här på kvällen och till en början var allt frid och fröjd, han trivdes och var glad men så helt plötsligt ser man hur ögonen ändras och han ser fullkomligt vettskrämd ut. Ingenting har ändrats, jag pratar på samma sätt, håller på samma sätt, blöter inte ner honom på något läskigt stället utan helt plötsligt verkar han bara totalt uppskrämd. En liten liten stund senare skriker han och jag tar upp honm ur badet och sveper in honom i en handduk och håller honom tätt intill mig, skriket fortsätter dock och han är totalt otröstlig en lång stund! Till slut lugnar han ner sig vid bröstet och somnar och sover gott även när jag lade ner honom i sängen.
Pratade med sambon nyss och han sa att han fått samma blick han oxå men någon gång när han lagt ned Sebastian i sängen. När jag tänker efter har jag nog sett det då jag oxå. Han ser verkligen förstörd ut och det är så man blir rädd själv!
Vad kan det bero på?

Vi hade en skräcknatt här för några dagar sedan då vi trodde att vi mist honom men det visade sig att han bara sov väldigt väldigt djupt. Sedan dess ser jag dock döden i allt. När han drar efter andan, himlar med ögonen eller vad som helst... Jag är inte orolig när han sover utan mer när jag har honom i famnen och ser att blicken ser annorlunda ut eller att han håller andan och då är givetvis denna skräckfyllda blick som en kniv i hjärtat på mig...


Till råga på allt såg jag en jättestor spindel på täcket i sovrummet när jag var in och bytte strumpor tidigare idag så nu törs jag inte gå och lägga mig.

Behövde bara skriva av mig lite. Buke är min terapi när jag är nervös/mår dåligt/är glad.

 

[vindvissla]

Sv: Rädd bebis...

Men fy vad hemskt att han sov så djupt! Jag kommer definitivt köpa ett larm till nästa, jag är hur nojig som helst nu...

Förresten kan du inte hitta spindeln och ta ut den?

 

[Freyja_bus]

Sv: Rädd bebis...

Kan det inte vara så enkelt som att det plötsligt gör ont i magen eller något sådant då?

My får också en sån där blick ibland, men jag brukar oftast kunna förstå vad det beror på (ofta vid plötsliga ljud tex), men det är ett ställe vid soffan som hon ibland fäster blicken och plötsligt blir totalt jätteledsen! Jag vet inte vad det är hon ser, men det har hänt flera gånger.

Liknande blick kan hon få ibland när jag tror att hon har ont i magen. Det kommer plötsligt och så blir hon jätteledsen (dock brukar hon inte skrika länge som du beslriver det med er son)... men det kanske kan vara det iaf... bara en tanke?

Usch vad läskigt att ni trodde att ni förlorat honom! Det är min absolut största skräck, utan tvekan. Jag var inte ett dugg orolig, men så råkade jag surfa in på någon sida på familjeliv där det stod att risken för PSD var som störst vid ca 4-6 månader (jag som trodde att vi var över det "kritiska" stadiet), och fick läsa en och annan gripande berättelse, och plötsligt blev jag jättenojjig! Det har börjat gå över lite nu igen, men FY vad det är läskigt att tänka på det...

//julia

 

[vindvissla]

Sv: Rädd bebis...

Åh det misstaget har jag också gjort, familjeliv är hemskt! Jag vet inte hur många gånger jag kommit gråtandes därifrån och krupit ner till min friska pojk och glatt mig åt att han finns här och mår bra!

 

[MittNyaJag]

Sv: Rädd bebis...

Leta reda på spindeln och ta ut honom!? Är du helt frå vettet? Jag tänker sitta förtränga att den finns och försöka gå och lägga mig utan att tänka på det där att man sväljer typ 8 spindlar om året i sömnen!!

Det känns inte som magknip, då brukar han mest knipa ihop ansiktet och gy. Den här gråten är mer, inte panikartad men nära nog...

usch ja, familjeliv håller jag mig ifrån. Jag undviker att läsa allt om psd nu. satte mig och börjae läsa om andningslarm men blev bara ännu mer uppskrämd av all fakta på deras hemsidor så jag kräp ner i sängen istälet.
Vi åkte ambilans in och fick ligga på observation över natten den där natten och läkarna var eniga om att han bara sov djupt. De hade dock som praxis att "lägga in föräldrarna" på "nedlungning" vid sådan här tillfällen så det var väldigt skönt.Min dator är lite seg så ursäkta mina stavfel, jag orkar nte vänta på att skiten ska "uppdatera" så jag får korrekturläsa. Nu ska jag göra en "Seb-check" och gå och lägga mig så jag hinner sova en liten stund innan Lillskit vill ha mat!

Tack för att ni finns buke" ses imorgon igen.

 

[mimmipigg]

Sv: Rädd bebis...

Hur gammal är pojken? Är det en spädis och du hade honom på rygg och han kunde röra armarna så kan det vara en reflexreaktion. Jag har varit med om det både när jag badat och framförallt när bebisarna legat på skötbordet, de viftar med armarna och känner inget stopp och skriker sen som kniven satt i dem samtidigt som de sträcker fram armarna och söker något att ta tag i.
Det är en överlevnadshistoria från tidernas begynnelse har jag fått lära mig.

 

[Mirre]

Sv: Rädd bebis...

Isak var sådär natten till igår.
Vaknade och var smått hysterisk och jätteledsen.
(länkar till tråd, står mer där http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=973213) Fast han sov ju iof då, din var vaken som jag förstod det.

Men han var också helt okontaktbar ett tag innan han vaknade till.
Jätteläskigt Han är 13 mån för övrigt

 

[MittNyaJag]

Sv: Rädd bebis...

Han är... 11 veckor.

Vi säger att det var en överlevnadsreflex, det är bra. Han vaknade och åt som vanligt på natten sen så det var ju ingen fara på något vis mer än att jag känner mig så hjälplös när bebis är rädd/ledsen.

 

[LitenIsa]

Sv: Rädd bebis...

Vet inte om det kan var till någon hjälp men Saga har oxå haft sånna där illtjut för sig. Kan ligga och vara jättenöjd när hon helt plötsligt vänder och börjar skrika så man tror man har brutit en arm eller något på henne av misstag.

Nu efter 4 mån har jag börjat se ett mönster. Och hon blir helt enkelt akut jättetrött. Går från superpigg till jättrött på 2 sek och då blir hon så ledsen. Detta har hänt när vi badat henne. Tror att i vårt fall är badandet i sig uttröttande, det är iallafal ända gången hon sover ett längre pass på förnatten, om hon badat innan.

 

[MittNyaJag]

Sv: Rädd bebis...

Själva skrikandet i sig är inget ovanligt, det var just den skräckfyllda blicken som skrämde mig... Skriker gör han när han bli övertrött, ledsen eller hungrig så det är vi vana.

 

[Freyja_bus]

Sv: Rädd bebis...

Men alltså, kunde ni inte väcka honom då när han sov så där djupt? Fy vad läskigt, jag skulle blivit totalt skräckslagen! Hur lång tid tog det innan han vaknade då? Såg ni att han andades och så?

Du behöver inte svara om du inte vill.

Ja, jag blev också alldeles förskräckt av att läsa om andningslarmen (vindvissla: jag började också storlipa och sprang ut till My och väckte henne i vagnen och kramade henne!) och om allt som hör där till...

Läskigt att inte veta vad det är han blir så rädd för, men antagligen är det fullt naturligt och bara en del i hans utveckling. De upptäcker ju världen liksom, och det måste ju vara rätt skrämmande!

//julia

 

[Snyggve]

Sv: Rädd bebis...

...man sväljer typ 8 spindlar om året i sömnen!!

WHAT!?!?

Har tyvärr inga råd att ge dig ang sonen, men du bättrade på min spindelfobi ett snäpp till

 

[MittNyaJag]

Sv: Rädd bebis...

Haha, det kanske inte är 8 men det finns någon sån där siffra iaf. Äckligt och vidrigt är det iallafall!!!

Freyja;
Vi hade precis gått och lagt oss för natten och jag skulle bara göra en sista "Seb-check" och strök honom då över kinden utan att få den lilla ryckning jag alltid brukar få. Jag fortsatte då att stryka honom på händerna, fortfarande helt utan reaktion. Jag får då fullkomlig panik och ruskar om honom och jag vet inte, ställar väl mer eller mindre in mig på att det är slut. Sambon flyger upp ur sängen när jag mer eller mindre sliter upp Sebastian ur hans säng... Totalt tog det säkert inte så lång stund, några minuter kanske, men jag hann mer eller mindre inleda livräddning och sambon ringde 112...
Så här i efterhand vet jag inte, hade jag inte flippat ur borde jag ju hört andning redan från början men man är inte direkt rationell mitt i natten när man får för sig att man kommer mista det käraste man har...

Ambulanskillen och läkarna tror väl att han kan ha blivit rädd när jag väckte honom så brutalt och fastnat i någon "låst position". Vi fick iallafall åka med in och Sebastian fick ligga med sån syre-och-puls-mätargrej på foten över natten och den visade att allting var helt okej så det var rätt skönt att åka in iaf... Första gången i ambulans! Sebastian fick en liten tiger av ambulanskillarna.

Jag har aldrig varit särskilt nojjig, inte över någonting, men mamma-hormonerna får en ju att bli helt galen!!

 

[vindvissla]

Sv: Rädd bebis...

Usch ja, men du, min mamma sa till mig i början att som nybliven mamma FÅR man lov att pilla på dem så att de rör sig eller vaknar om man tror att de inte lever. Det är helt ok och helt normalt och jag hoppas verkligen att det var enda gången ni behövde vara med om något sånt här!