De är väldigt trevliga små hundar. Hänger med på allt, accepterar alla såväl människor som hundar och är allmänt väldigt lätta att ha att göra med. Jag har själv två men träffar regelbundet min uppfödares hundar och även andras på rasträffar osv. De allra flesta är sociala och snälla men inte överdrivet glada i människor de inte känner. De kommer fram och hälsar om man böjer sig ner eller påkallar deras uppmärksamhet men bryr sig inte nämnvärt annars. Däremot är de väldigt glada i sin familj och folk de känner, där vet glädjen inga gränser. Är absolut inga arbetsmaskiner. De kan tycka det är kul med lite träning men inte under några längre stunder. Jag vet en som placerat sig i lydnad, nosework och rallylydnad och ytterligare ett par som tävlat i agility men de flesta lever som rena sällskapshundar och en del ställs ut. Jag har tränat agility med mina men aldrig tävlat. De nöjer sig gott med en långpromenad och ett par kortare rastningsrundor per dag, och kanske nån hjärnaktivitet. Min ena behöver mer fysisk motion än den andra för att bli trött, och den andra är tvärtom och behöver mer hjärnstimulans för att bli riktigt trött. Att gå till ett nytt ställe och lukta runt där funkar bra som stimulans de dagar man inte orkar mer än så.
Mentaliteten är inte särskilt utvärderad. Endast 18 st hundar har gjort BPH vad jag kan se. Rasklubben har dock börjat promota det mer och anordnade i år en BPH-dag till exempel. Överlag verkar inte mentaliteten vara ett stort problem, men det är ju också svårt att veta när majoriteten av alla hundar "bara" används till sällskap och aldrig utsätts för några påfrestande miljöer. Vad jag förstår från mina hundar och andras är att de alla flesta är stabila och skottfasta. Vissa blir lite stressade i t.ex. utställningsmiljöer och vissa är lite spattiga men inget som egentligen påverkar vardagen negativt.
Vakt finns väl så pass att de kan skälla när det ringer på dörren. En av mina gör det, den andra är helt tyst även fast den första skäller. Båda två är generellt väldigt tysta, men det är en del variation i rasen. Jag har pratat en del om det med min uppfödare och hen tycker sig se skillnader i importerade vs. svenskfödda hundar. Det importeras en hel del eftersom rasen fortfarande är så liten, och de importerade hundarna har generellt sett lättare till skall än de svenskfödda. Jag tror därför snarare att det har att göra med vilken uppväxt de haft - de importerade kommer ofta från länder med annan syn på hundar som oss, de kanske bott i bur större delen av dygnet osv. Och såklart uppfostran. De okynnesskäller inte, och jag har nog aldrig hört någon beskriva sin bolonka som skällig.
Jakten är i princip obefintlig. Det är mer så att de kan tycka det är spännande ifall en fågel flaxar upp precis bredvid dem och hoppa efter några meter/att de blir intresserade när ett rådjur springer på en äng men att de faktiskt har någon jakt i sig är tveksamt. Mina tycker absolut det är spännande om saker rör på sig fort och vill undersöka vad det är, men det kan likväl vara en kråka eller hare som en boll som kastas eller en annan hund som springer. Att dra på luktretning tror jag inte finns i deras vokabulär.
Inga särskilda sjukdomar finns, men rasen är ju inte heller funnits särskilt länge i Sverige och inte heller så många exemplar finns. Avelsdjur ska ögonlysas och patellaundersökas. Det finns någon ögonsjukdom som jag vet att ett par importdjur visat sig ha när de testats, men de har då såklart inte använts i avel. Navelbråck och underbett är väl det som är mest utbrett men det försöker man aktivt jobba emot, även om de inte är sjukdomar per se.
Det blev en hel novell det här! Jag gillar verkligen rasen och tycker att den är en perfekt sällskapshund. Att tänka på är att storleken är väldigt varierande i rasen. Eftersom rasen är ganska ny och det som sagt fortfarande importeras en del kan kullarna bli spretiga eftersom man inte alltid vet precis vad som finns bakom. Mina två väger 2,7 kg respektive 5 kg. Den större är 1 cm ifrån maxhöjd och är därmed relativt stor, medan den lilla är ganska liten. Jag skulle nog säga att de flesta ligger på 3-4 kg. Men variationer finns såklart
Min 5 kg-hane är alltid bland de största när vi ses i grupp.
Det är bara att säga till om du saknar någon info eller vill ha tips på uppfödare eller så.
