Sv: Puss eller inte pussa?
Jag pussas mycket med mina hästar. Och en del andra med. Men jag är medveten om att det kan vara en risk, beroende på häst och situation.
Min gamling har jag hängt ihop med i 20 år. Han har hittils inte bitit mig mer än då jag en gång råkade pilla in hela mitt finger i hans mun då jag skulle ge godis. Då får jag ju skylla mig själv om han tuggar mitt finger med godisen. Matte var trött och dum..
Jag är inte det minsta orolig att han ska bita mig då jag pussar. Jag känner honom så pass bra nu att jag vet hur han fungerar. Han skulle dock kunna rusa över någon i blockerad panik om han är rädd. Och han har bitit folk i huvudet. Men inte mig. Och jag tror inte han kommer göra det heller.
Man får väga fördel/risk mot varann. För mig är risken så liten i det fallet att myset är klart det som väger tygst.
Min gamnling brukar ibland se förorättad ut vid pussande. Sen kommer han direkt tillbaks med huvudet och vill ha mer. Han gillar när jag drar i hans näsborrar. Han brukar lägga sitt huvud på axeln och mysa med.
Unghästen skulle nog kunna bita för att smaka/känna/leka om han missförstår. Står någon kvar länge med ansiktet vid hans mun kan han absolut börja fippla med munnen för att känna/smaka och till slut prova nypa till i bus. Så man får ju läsa dem lite och tänka på sin säkerhet.
Ynglingen älskar gos och mys i alla former. Han kliar gärna tillbaks, pussas, slickar och stoppar in huvudet i armhålan eller sätter det mot mot mage och blundar och myser. Gullunge!
Just det att man vågar lita på hästar och hålla sig nära dem då de visar sig arga eller rädda brukar i mina ögon göra att de litar mer på en och förtroendet stärks. Men det är inget jag rekommenderar hur som helst. För man måste veta när man kan hålla sig nära och när man bör akta sig så man inte blir skadad. Och vara snabb undan om något skulle hända.
Jag upplever hingstföl som mer orala än stoföl(detsamma gällande yngre unghästar). De är lite nafsigare och ju mer man berör mulen ju nafsigare blir de. Det är inte dumhet utan bara en reflex. De ska ju enligt sin nedärvda genetik triggas att lära sig slåss för sin flock genom att busa med varann.
Vuxna hingstar brukar dock inte vara lika orala och nafsiga. Jag brukar undvika unga hingstars ansikten om jag inte vill trigga igång reflexen(om jag inte ska vara i huvuden just för hanteringen). För alla är den inte lika stark. Men den finns ju generellt mer hos dem än hos ston i samma ålder.
Jag pussas mycket med mina hästar. Och en del andra med. Men jag är medveten om att det kan vara en risk, beroende på häst och situation.
Min gamling har jag hängt ihop med i 20 år. Han har hittils inte bitit mig mer än då jag en gång råkade pilla in hela mitt finger i hans mun då jag skulle ge godis. Då får jag ju skylla mig själv om han tuggar mitt finger med godisen. Matte var trött och dum..
Jag är inte det minsta orolig att han ska bita mig då jag pussar. Jag känner honom så pass bra nu att jag vet hur han fungerar. Han skulle dock kunna rusa över någon i blockerad panik om han är rädd. Och han har bitit folk i huvudet. Men inte mig. Och jag tror inte han kommer göra det heller.
Man får väga fördel/risk mot varann. För mig är risken så liten i det fallet att myset är klart det som väger tygst.
Min gamnling brukar ibland se förorättad ut vid pussande. Sen kommer han direkt tillbaks med huvudet och vill ha mer. Han gillar när jag drar i hans näsborrar. Han brukar lägga sitt huvud på axeln och mysa med.
Unghästen skulle nog kunna bita för att smaka/känna/leka om han missförstår. Står någon kvar länge med ansiktet vid hans mun kan han absolut börja fippla med munnen för att känna/smaka och till slut prova nypa till i bus. Så man får ju läsa dem lite och tänka på sin säkerhet.
Ynglingen älskar gos och mys i alla former. Han kliar gärna tillbaks, pussas, slickar och stoppar in huvudet i armhålan eller sätter det mot mot mage och blundar och myser. Gullunge!
Just det att man vågar lita på hästar och hålla sig nära dem då de visar sig arga eller rädda brukar i mina ögon göra att de litar mer på en och förtroendet stärks. Men det är inget jag rekommenderar hur som helst. För man måste veta när man kan hålla sig nära och när man bör akta sig så man inte blir skadad. Och vara snabb undan om något skulle hända.
Jag upplever hingstföl som mer orala än stoföl(detsamma gällande yngre unghästar). De är lite nafsigare och ju mer man berör mulen ju nafsigare blir de. Det är inte dumhet utan bara en reflex. De ska ju enligt sin nedärvda genetik triggas att lära sig slåss för sin flock genom att busa med varann.
Vuxna hingstar brukar dock inte vara lika orala och nafsiga. Jag brukar undvika unga hingstars ansikten om jag inte vill trigga igång reflexen(om jag inte ska vara i huvuden just för hanteringen). För alla är den inte lika stark. Men den finns ju generellt mer hos dem än hos ston i samma ålder.