Psykisk ohälsa på forumet - hur ska den bemötas

[Hoarfrost]

Kan man sätta en hel forumdel på ignore? I så fall kan man väl göra det med dagboksdelen.
Om inte, är det en funktion som skulle kunna införas?

 

[miumiu]

Jag använder min dagbok här jättemycket och skriver om allt möjligt i den. Har haft andra online-dagböcker sedan internets begynnelse och det är liksom min ventil. Jag har skrivit, om allt möjligt sedan jag var barn men ja vissa saker blir väl rätt mörkt. Känner mig också mera fri att ”kräka ur” mig fritt i en dagbok än vad jag gör i någon annan forumdel.

Läser även andras dagböcker här, och förstår det som att många använder sina dagböcker på liknande sätt. Det jag brukar ha i åtanke då är att det är en människa som behöver få skriva av sig och att allt som skrivs kanske inte 100% ”sanning”. Missförstå mig rätt nu, jag tror inte folk sitter och trollar i sina dagböcker. Men det kan vara en känsla som man är i där och då och som man behöver få ge utlopp för på något vis. Jag vet ingenting om den här personen - egentligen. Efterfrågas råd eller liknande skulle jag kunna ge det om jag känner att jag har nånting att bidra med, men ofta känner jag att min bild är alldeles för begränsad för att jag ska kunna komma med nånting vettigt. Så då blir det oftast ett hjärta eller nånting, mest för att jag vill att personen ska veta att jag har varit där, sett smärtan, känner med smärtan. Typ som jag skulle göra om det var min kompis i verkligheten.

 

[Guldaskig]

Jag tycker att det kan bli väldigt märklig stämning i vissa trådar där TS (ingen speciell utan generellt) uppenbart mår dåligt och kanske till och med skriver på ett destruktivt sätt. Att andra användare väljer att svara gång på gång och blir provocerade är så konstigt och jag kommer nog aldrig förstå deras sätt att ”hjälpa”.

 

[Lingon]

Jag uppfattar det som att många här på forumet är väldigt snabba att bekräfta en del användares sjukliga syn på sig själv och möjligheterna att förbättra sitt liv. Med det menar jag att många gärna bekräftar och genom det förstärker personens (trådstartarens/dagboksskrivarens) snedvridna syn på saker och ting. T.ex. är det vanligt att känslan att inget går att göra åt det förstärks. Oftast när någon försöker få ts/dagboksskrivaren att kämpa. Då stämmer en hel kör upp bekräftar ts/dagboksskrivarens hjälplöshet. "När man är/har X är det svårt/omöjligt att göra nåt åt det". Och liknande.

Jag tror att det är direkt skadligt. Det blir en ond cirkel: ts säger att allt är skit och det går inte att göra något åt det och kören instämmer vilket ger ts vatten på sin kvarn och bekräftelse i att hens liv är skit och inget går att göra åt det. Vilket leder till mer ältande inlägg som söker bekräftelse på fel saker. Ts får i de fallen en bekräftelse på att det hen upplever är sant och får det. När hen egentligen kanske hade behövt få höra motsatsen eller ännu hellre söka hjälp IRL. Dyker det då upp någon som själv lyckats ta sig ur en liknande situation som vill ge hopp så stämmer kören upp och säger emot och ger personen skit för att hen ens vågade yppa nåt som antydde det minsta lilla om ts/dagsboksskrivarens eget ansvar att ta tag i sitt eget liv.

Jag börjar ärligt talat tröttna på att Buke mer och mer känns som ett forum där folk skriver om sitt dåliga psykiska mående istället för ett forum där man pratar om hästar. Så här utbrett som det är nu kan jag inte minnas att det var när jag började hänga här för några år sen. Och då har jag ändå satt några som brukar skriva såna trådar på ignorera. Men jag får väl bli ännu bättre på att använda ignorera.

 

[MiniLi]

Suveränt inlägg. Suveränt verkligen! Och jag håller förstås med om alltihop - liksom om det du skriver om dagboksforumet. Dels pga att ohälsan verkar eskalera därinne, dels pga att jag inte förstår hur trådar kan tillåtas som handlar om hur skönt det är att vara påtänd just nu eller detaljerat återger hur man skär sig eller får svår ångest för att man blir tjock när man ätit ett äpple.

Det handlar inte om hur du eller jag mår när vi läser det, vi kan ju bara låta bli att läsa. Men för de som inte har styrkan att låta bli kan det vara förödande, liksom för dem som sitter och mår dåligt i sina trådar dag ut och dag in.

Håller verkligen med om detta. Jag har länge önskat att det skulle finnas regler om att detaljerade inlägg om tex ätstörning, självskada, suicid och beroende skulle förbjudas. Det finns liksom inget positivt alls med att tillåta den typen av inlägg. De hjälper garanterat inte den som skriver och de riskerar att trigga läsare som själva har problem eller är på gränsen att utveckla problem. Det är orimligt att förvänta sig att de som själva brottas med sin problematik ska ha insikt kring hur de påverkas av att läsa sådana inlägg och dessutom kraft att hålla sig borta. De som klarar det är förmodligen i ett bättre läge och har kommit en bit i sitt eget tillfrisknande.

@Gunnar
Finns det en anledning till att just bukefalos lämnar detta helt fritt? Det är flera i den här tråden som skrivit mycket kloka saker och beskrivit hur det funkar på andra forum, skulle bukefalos kunna ta efter och upprätta regler om att det inte är ok att skriva detaljerat om suicid, självskada, beroende, ätstörning? Det skulle tex gälla att man inte får skriva detaljerat om hur man har skurit sig, att man tänker ta livet av sig, att man svälter sig osv.

Jag förstår att det skulle vara utmanande som moderator i början, men de kommer ju lära sig med tid.

 

[MiniLi]

Jag tänker att det är helt omöjligt att få till något bra kring trådar om psykisk ohälsa.

Det är extremt sällan det är gynnsamt för den som skriver, oftast leder det bara till att personen spenderar ännu mer tid med sin sjukdom vilket är vidmakthållande.

Det finns dessutom ingen kontroll över vem som svarar vilket innebär att det kan komma hjälpsamma svar med det kommer garanterat också komma svar som på olika sätt påverkar negativt.
När man mår dåligt och vill må bättre behöver man träna upp färdigheter som gör att man övar på att vara snäll mot sig själv och att man ger sig själv goda förutsättningar. Det innebär tex att man kanske inte ska försöka prata om sitt mående med personer som man vet inte kommer ge en vettiga svar. Samma gäller sociala medier. Det är helt enkelt en jättedålig ide eftersom man för varje hjälpsamt svar förmodligen kommer få tio ohjälpsamma.

Gällande hur man bemöter psykisk ohälsa här på buke så försöker jag själv hålla mig borta från den typen av trådar. Av flera anledningar.

1. Jag vill inte jobba på fritiden (jag jobbar som psykolog)

2. Jag tycker att det är väldigt osunt och för min del oetiskt att ”leka psykolog” till någon som inte ens bett om det. Här tycker jag många användare regelbundet går långt över gränsen i sin välvilja. Hur många inlägg som helst med innehåll som skulle kunna vara hämtat rakt från ett terapirum med både tips och ”analys” som jag tycker är gränsöverskridande. Allra värst är de som analyserar folks mående och sedan skriver inlägg om sina tolkningar, om personens fungerande, diagnos osv.

3. Det är en hårfin gräns mellan att validera och att vidmakthålla som jag tänker att de flesta inte har koll på. Försök till att stötta och bekräfta kan lika gärna bli sånt som håller personen kvar i sjukdom.

En annan grej är att det är ganska svårt att ge hjälpsamma tips och sedan bara acceptera om tipsen inte tas emot. Många användare här blir extremt envisa i att ts måste fatta att just deras tips är rätt väg framåt. Det verkar också skapa oerhört mycket frustration när ts inte tar åt sig av tipsen. Jag fattar verkligen det, jag vet själv hur jobbigt det är när man försöker hjälpa någon och den bara dissar allt och fortsätter vältra sig i sitt elände. Man vill bara skaka om personen och få den att förstå, men det går ju inte.

Men en sak som jag tycker att vissa användare gör jättefint är när de är uppmuntrande kring friska saker som ts gör eller berättar. Alltså där fokuset inte är på sjukdom utan på fritidsaktiviteter osv. Vissa har också en himla fin känsla för när det passar att göra detta och inte. Andra verkar sakna känsla helt och trampar runt som elefanter i en glasbutik.

Nu blev det visst ett sådär långt inlägg som jag nog inte skulle orka att läsa själv

 

[parellikusken]

Jag tänker att det är helt omöjligt att få till något bra kring trådar om psykisk ohälsa.

Det är extremt sällan det är gynnsamt för den som skriver, oftast leder det bara till att personen spenderar ännu mer tid med sin sjukdom vilket är vidmakthållande.

Det finns dessutom ingen kontroll över vem som svarar vilket innebär att det kan komma hjälpsamma svar med det kommer garanterat också komma svar som på olika sätt påverkar negativt.
När man mår dåligt och vill må bättre behöver man träna upp färdigheter som gör att man övar på att vara snäll mot sig själv och att man ger sig själv goda förutsättningar. Det innebär tex att man kanske inte ska försöka prata om sitt mående med personer som man vet inte kommer ge en vettiga svar. Samma gäller sociala medier. Det är helt enkelt en jättedålig ide eftersom man för varje hjälpsamt svar förmodligen kommer få tio ohjälpsamma.

Gällande hur man bemöter psykisk ohälsa här på buke så försöker jag själv hålla mig borta från den typen av trådar. Av flera anledningar.

1. Jag vill inte jobba på fritiden (jag jobbar som psykolog)

2. Jag tycker att det är väldigt osunt och för min del oetiskt att ”leka psykolog” till någon som inte ens bett om det. Här tycker jag många användare regelbundet går långt över gränsen i sin välvilja. Hur många inlägg som helst med innehåll som skulle kunna vara hämtat rakt från ett terapirum med både tips och ”analys” som jag tycker är gränsöverskridande. Allra värst är de som analyserar folks mående och sedan skriver inlägg om sina tolkningar, om personens fungerande, diagnos osv.

3. Det är en hårfin gräns mellan att validera och att vidmakthålla som jag tänker att de flesta inte har koll på. Försök till att stötta och bekräfta kan lika gärna bli sånt som håller personen kvar i sjukdom.

En annan grej är att det är ganska svårt att ge hjälpsamma tips och sedan bara acceptera om tipsen inte tas emot. Många användare här blir extremt envisa i att ts måste fatta att just deras tips är rätt väg framåt. Det verkar också skapa oerhört mycket frustration när ts inte tar åt sig av tipsen. Jag fattar verkligen det, jag vet själv hur jobbigt det är när man försöker hjälpa någon och den bara dissar allt och fortsätter vältra sig i sitt elände. Man vill bara skaka om personen och få den att förstå, men det går ju inte.

Men en sak som jag tycker att vissa användare gör jättefint är när de är uppmuntrande kring friska saker som ts gör eller berättar. Alltså där fokuset inte är på sjukdom utan på fritidsaktiviteter osv. Vissa har också en himla fin känsla för när det passar att göra detta och inte. Andra verkar sakna känsla helt och trampar runt som elefanter i en glasbutik.

Nu blev det visst ett sådär långt inlägg som jag nog inte skulle orka att läsa själv

Tack för ett bra och informativt inlägg!

 

[Guldaskig]

Jag tänker att det är helt omöjligt att få till något bra kring trådar om psykisk ohälsa.

Det är extremt sällan det är gynnsamt för den som skriver, oftast leder det bara till att personen spenderar ännu mer tid med sin sjukdom vilket är vidmakthållande.

Det finns dessutom ingen kontroll över vem som svarar vilket innebär att det kan komma hjälpsamma svar med det kommer garanterat också komma svar som på olika sätt påverkar negativt.
När man mår dåligt och vill må bättre behöver man träna upp färdigheter som gör att man övar på att vara snäll mot sig själv och att man ger sig själv goda förutsättningar. Det innebär tex att man kanske inte ska försöka prata om sitt mående med personer som man vet inte kommer ge en vettiga svar. Samma gäller sociala medier. Det är helt enkelt en jättedålig ide eftersom man för varje hjälpsamt svar förmodligen kommer få tio ohjälpsamma.

Gällande hur man bemöter psykisk ohälsa här på buke så försöker jag själv hålla mig borta från den typen av trådar. Av flera anledningar.

1. Jag vill inte jobba på fritiden (jag jobbar som psykolog)

2. Jag tycker att det är väldigt osunt och för min del oetiskt att ”leka psykolog” till någon som inte ens bett om det. Här tycker jag många användare regelbundet går långt över gränsen i sin välvilja. Hur många inlägg som helst med innehåll som skulle kunna vara hämtat rakt från ett terapirum med både tips och ”analys” som jag tycker är gränsöverskridande. Allra värst är de som analyserar folks mående och sedan skriver inlägg om sina tolkningar, om personens fungerande, diagnos osv.

3. Det är en hårfin gräns mellan att validera och att vidmakthålla som jag tänker att de flesta inte har koll på. Försök till att stötta och bekräfta kan lika gärna bli sånt som håller personen kvar i sjukdom.

En annan grej är att det är ganska svårt att ge hjälpsamma tips och sedan bara acceptera om tipsen inte tas emot. Många användare här blir extremt envisa i att ts måste fatta att just deras tips är rätt väg framåt. Det verkar också skapa oerhört mycket frustration när ts inte tar åt sig av tipsen. Jag fattar verkligen det, jag vet själv hur jobbigt det är när man försöker hjälpa någon och den bara dissar allt och fortsätter vältra sig i sitt elände. Man vill bara skaka om personen och få den att förstå, men det går ju inte.

Men en sak som jag tycker att vissa användare gör jättefint är när de är uppmuntrande kring friska saker som ts gör eller berättar. Alltså där fokuset inte är på sjukdom utan på fritidsaktiviteter osv. Vissa har också en himla fin känsla för när det passar att göra detta och inte. Andra verkar sakna känsla helt och trampar runt som elefanter i en glasbutik.

Nu blev det visst ett sådär långt inlägg som jag nog inte skulle orka att läsa själv

Väldigt bra inlägg. Hoppas fler användare läser och tar till sig.

 

[Lillgrådis]

@MiniLi Jag orkade läsa och tycker också det är värdefulla och väldigt relevanta synpunkter. Tycker ditt inlägg skulle kunna fästas överst på dagbok, gärna i kombination med att sluta tillåta detaljerade och grafiska beskrivningar av upprepade självskadebeteenden m m. Även jag har reagerat på dessa typer av inlägg och valt att ignorera sådana trådar och medlemmar, men ser definitivt poängen med att inte alls tillåta dem.

 

[MiniLi]

En annan sak. Jag är helt med på att det är jätteviktigt att få prata om sitt mående och det är ofta väldigt värdefullt att få prata med andra som har eller har haft samma problem. Det gör att man inte känner sig så ensam och man kan hämta kraft tillsammans. MEN - det måste göras på ett särskilt sätt.

Jag jobbar med gruppbehandling och en av de bästa sakerna är just att patienterna får prata med andra som sitter i samma båt. Hos oss får man verkligen prata om allt, förutom några få regler kring just detaljer (som siffror kring vikt osv). Men då är det ju behandlare med hela tiden som styr upp och ser till att samtalet blir hjälpsamt. Vi har regler om att patienterna inte får prata om samma saker på rasterna när personal inte är med, just för att det blir triggande.

Bukefalos just nu är ju helt fritt, det finns ingen som styr upp överhuvudtaget utan folk är helt utelämnade till den omöjliga uppgiften att själva veta vad man kan säga och inte, oavsett om man är den som skriver om sitt mående eller den som svarar och försöker hjälpa.

 

[_Elly_]

Jag är verkligen inte utan skuld till att påmint folk om att de är i en dagbokstråd, inte ett vanligt inlägg och därav att ta det försiktigare. T.om i tråden exemplet som jag tänkte nämna nu kommer ifrån...

För några månader sedan var det en användare som ställde sig frågande till vad som tilläts och i det länkade till en tidigare tråd där hen försökt stötta genom personliga erfarenheter+ förutsättningar. Vilket i sig kanske inte fungerade men det var inte på något sätt otrevligt. Då tog en användare saken i egna händer och sa i princip "jag tror det vore bra om du lämnade den här tråden." (taggar inte för jag vill påpeka fenomenet, inte just användaren) och fick flertal gillamarkeringar på bekostnad av någon som just delat med sig mycket personlig info i ett försök att hjälpa. Mycket av det där gjorde att användaren sedan lämnade forumet. Det krävs så mycket att hålla sig insatt i exakt varje användare och hur de brukar reagera, ibland är det lämpligt att fråga varför någon är i en tråd men allt kan inte vara för att skydda en TS.

 

[ginnies]

Jag tänker att det är helt omöjligt att få till något bra kring trådar om psykisk ohälsa.

Det är extremt sällan det är gynnsamt för den som skriver, oftast leder det bara till att personen spenderar ännu mer tid med sin sjukdom vilket är vidmakthållande.

Jättebra inlägg som helhet, och känner lite att den med psykisk ohälsa faktiskt kan utläsa nära nog vad som helst negativt i inlägg som bygger på sin egen ohälsa och då på sikt ger den med ohälsa rätt i sina destruktiva tankar. Så svårt är det vid sådana tillfällen att skriva/svara utifrån - så frågan är hur lämpligt det är att som dagboksuppstartare skriva ens, och varför skriver man? tror man att det ska bli bättre eller är det ett sätt att behålla sitt negativa tankemönster omedvetet, ingår det i måendet att på något vis där att få hjälp- omedvetet- att hålla nere sitt mående?

 

[MiniLi]

Jättebra inlägg som helhet, och känner lite att den med psykisk ohälsa faktiskt kan utläsa nära nog vad som helst negativt i inlägg som bygger på sin egen ohälsa och då på sikt ger den med ohälsa rätt i sina destruktiva tankar. Så svårt är det vid sådana tillfällen att skriva/svara utifrån - så frågan är hur lämpligt det är att som dagboksuppstartare skriva ens, och varför skriver man? tror man att det ska bli bättre eller är det ett sätt att behålla sitt negativa tankemönster omedvetet, ingår det i måendet att på något vis där att få hjälp- omedvetet- att hålla nere sitt mående?

Jag håller med. Jag tror det bästa är att inte skriva den typen av trådar alls.
Jag upplever att många tänker att de blir hjälpta av det (eller andra varianter, som tex att ha ett ”recovery konto” på sociala medier) och har svårt att se att det påverkar dem negativt.

 

[ginnies]

Mycket av det där gjorde att användaren sedan lämnade forumet. Det krävs så mycket att hålla sig insatt i exakt varje användare och hur de brukar reagera, ibland är det lämpligt att fråga varför någon är i en tråd men allt kan inte vara för att skydda en TS.

Håller med , den användaren var ju mkt rik på erfarenhet som alla borde varit intresserade av dessutom inte otrevlig. Där upplevde jag det som den personen fick stryk för ingenting och nada stöttning av forumet utan då blev det mer som forumet stod bakom de andra.

 

[ginnies]

Jag håller med. Jag tror det bästa är att inte skriva den typen av trådar alls.
Jag upplever att många tänker att de blir hjälpta av det (eller andra varianter, som tex att ha ett ”recovery konto” på sociala medier) och har svårt att se att det påverkar dem negativt.

Ja precis, man mår så dåligt att allt det positiva som skrivs vilket många härinne är jätteduktiga på , inte når fram överhuvudtaget. Och sedan tolkas förslag som tvång och sedan är cirkusen igång.

 

[hundtant]

Det är orimligt att förvänta sig att de som själva brottas med sin problematik ska ha insikt kring hur de påverkas av att läsa sådana inlägg och dessutom kraft att hålla sig borta. De som klarar det är förmodligen i ett bättre läge och har kommit en bit i sitt eget tillfrisknande.

Tack MiniLi, för professionell och klok synvinkel i dina inlägg!

Det jag citerar: i tråden tycker några att man har ett ansvar för att inte gå in i trådar som man vet kan trigga en. Men då har man ju missförstått hur triggers fungerar. Den som kan stå emot har naturligtvis börjat få kontroll på sin sjukdom, för den som inte har det är den där uppmaningen lika effektiv som att be en geting ta ansvar för att inte flyga till saftglaset.

 

[athena_arabians]

Välskrivet inlägg!
Just det där med att man ofta är "trygg" i sitt dåliga mående är det är det jag personligen jobbar på med mina vårdkontakter. Fan vad svårt det är att acceptera att man på ett sätt, hur hårt och fel det än låter, väljer det helvete som aldrig tar slut istället för det som har en ände. Jag har aldrig mått bra och jag vet inte hur det är att må bra. Jag kan inte se nåt mål att sträva mot och det blir skitsvårt och jätteläskigt! Det är som ett berg där jag inte kan se nån topp. Jag vet inte hur långt upp den är och jag vet inte vad som finns där men ingen annan än jag kan klättra upp för det där berget för att se vad sjutton som finns på den dimhöljda toppen. Folk kan stå längs vägen och hålla mig i handen för att jag ska kunna våga ta nåt steg, de kan ge mig bättre verktyg och sådant, men att lyfta fötterna och föra dem framåt är det bara jag som kan göra.

Klart det är så mycket lättare att bara sluta klättra, sätta mig på en stol på vägen där jag får snälla ord, varma kramar och klappar på axeln. Jag kommer förstås ingenstans då. Inuti är jag ju lika trasig och inga ord, kramar eller klappar på axeln ändrar på det. Men det är "tryggt". Det tar egentligen lika mycket energi att ligga på golvet med panikångest som det gör att gå ut och trotsa den nästan helt förlamande sociala fobin, men det förstnämnda är "lättare". Det krävs inte några svåra beslut, jag kan bara krypa ihop. Men det är ju det andra alternativet som kan ge nån positiv förändring över tid även om jag inte kan se det just nu.
Det är tydligt att en hel del trådar blir den där stolen och det blir väldigt problematiskt när användarna då "uppmuntrar" det.

För att återgå mer till ämnet:

Jag skulle säga att det som stjälper mest är att själv fastna i samma beteendemönster. Arga gubbar på provocerande inlägg, hjärtan på ältande inlägg (ja de är ofta ältande redan från början i en del fall) och negativa tankemönster, upprepande av samma råd eller frågeställningar som aldrig tagits väl emot osv.
Vad man bör göra istället är helt individuellt. Vissa kanske bara behöver prata om allmänna eller positiva saker. Sånt man pratar med lite vem som helst om.
Några kanske behöver få cred och uppmuntran för det de lyckats med senaste tiden osv. Tycker många på forumet är bra på att försöka flytta fokus till positiva och produktiva ämnen, även om det inte alltid lyckas beroende på hur TS mår för tillfället.
Andra kanske inte bör få svar alls just precis då. Det är som sagt extremt individuellt och supersvårt att veta.

I princip finns det inget bra svar, skulle jag säga.

'*inte riktat helt till dig utan vidarespinn* samt *ev trigger i spoiler"

Det är skittufft att jobba med sig själv. Det kan ofta göra ont och få en att se sidor av sig själv som inte är så roliga. Jag brukar säga att jag vet om mina lik i garderoben men att jag vet om dem gör att jag behöver inte agera på dem. Det har tagit år att komma hit och jag hade inte gjort det om jag inte blivit utmanad i hur jag tänker och agerar. Det är jäkligt nyttigt att ta sig utanför sin comfort zone även om det ofta är jobbigt.

Med det sagt, jag tror det kan vara knepigt att skriva om sin psykiska ohälsa medan en är i en akut fas och/eller är under behandling (om en inte håller det väldigt generellt). Där tror jag det krävs att en moderator håller koll på balansen.

Spoiler: Ev trigger

Det är liksom skillnad att säga "Helvete vad jag har det jobbigt nu med xx" och "Nu tänker jag göra illa mig själv".

Sedan har vi alla våra triggers. Jag försöker att inte agera på mina men ger en sig på mig är det svårt för mig att inte slå hårt verbalt. Det är i sig en produkt av vad jag varit med om tidigare. Med åren har stubinen blivit längre men nog kan den brinna av ibland Jag är på intet sätt en perfekt människa och får jag en pik eller illasinnat påstående om mig slår jag tillbaka... rejält. Att en mår psykiskt dåligt ger en inte fribiljett att bete sig som skit emot andra. Och gör en det på ett öppet diskussionsforum får en vara beredd på mothugg.

 

[Lilla]

Jag köper att det inte ska skrivas i detalj om vissa saker men internet har räddat mig och jag vet även andra. Så ja till att begränsa det destruktiva men nej till andra ska bestämma vad som är bra för andra.

 

[MissFideli]

Jag tycker @MiniLi lyfter nått otroligt viktigt, vilket varit min erfarenhet under alla år här. Jag har fått mycket hjälp från användare här, det ska sägas. Men alltför många har ingen förståelse för att en människa med psykisk ohälsa inte kan ta in och ändra saker bara sådär. Ge gärna tips, men acceptera att tipsen långtifrån alltid passar situationen eller personen. Att ge tips och sen fara ut och bli otrevlig för att tipsen inte tas emot, blir bara fel!

 

[Gunnar]

Kan man sätta en hel forumdel på ignore? I så fall kan man väl göra det med dagboksdelen.
Om inte, är det en funktion som skulle kunna införas?

Denna funktion finns och har funnits ganska länge.
En länk i botten av widgeten Visa ämnen nedan som finns på i princip alla sidor.

Direktlänk:
https://www.bukefalos.se/account/preferences#ignore_prefixes

Där, långt ned, kan man välja att ignorera prefixet Dagbok, vilket bör leda till att man sällan ser något från dessa trådar.