Psykisk ohälsa på forumet - hur ska den bemötas

[Fruentimber]

Ja och jag håller inte med dig. För mig är detta en ickediskussion.

Håller inte med om vad?

 

[Grazing]

Jag tycker man bör få skriva om sig och hur man mår och vad man gör men att skriva hur man skadar sig och detaljer runt det ena och det andra tycker jag är fel.

Man kan skriva och prata om saker och ting utan att gå in på detaljer, det går att byta ut ord, man måste inte tex beskriva hur man skadade sig, det räcker att skriva att man gjort det. Folk förstår ändå, men många som mår dåligt ofta vill ha reaktionerna vilket jag förstår men det är inte nyttigt och det gör ingenting för måendet, inget positivt iallafall.

Och att mena på att man ju inte behöver gå in i trådarna osv tycker jag blir lite galet, mår man dåligt själv så dras man ofta till sådana trådar och många blir triggade av det. Lite ansvar har man faktiskt även om man mår dåligt, både på nätet och irl.

 

[Linn-Nora]

Jag har använt dagbok som en ventil, och är oerhört tacksam för den feedback jag fått.
En anledning till att jag valt att skriva under det forumet är möjligheten att kunna radera tråden vid behov.. inte för att svaren varit dåliga, tvärtom. Men då jag skrivit självutlämnande känns det tryggare.

Sen förstår jag trådarna som jag förmodar åsyftas. Och jag förstår problematiken från båda håll.

Ibland finns inte så många närstående att bolla med, och vården är inte alltid så tillgänglig. Många har inte råd med privata alternativ utan man är utlämnad till det offentliga som inte alltid har rätt resurser.
För mig har det varit guld värt att kunna vända mig till buke.

Jag har även läst trådar där jag själv känt frustration, känt att allt går i rundgång. Ibland har jag velat svara och skriva ett inlägg. Men jag stannar upp och tänker om det kommer hjälpa eller stjälpa. Många gånger känner jag att jag verkligen inte har kompetens eller kapacitet att hjälpa. Så då låter jag bli att svara.
Även om jag både ömmar för ts och känner frustrationen.

 

[Mkb]

Jag ser flera möjliga problem här.

Det ena, vilket redan nämnts av några, är att det riskerar bli ett sätt att vidmakthålla den psykiska ohälsan när en trådskapare inte behöver konfronteras med diverse obehagliga faktum på det sätt som man kan göra ute i övriga världen. Det andra är att inte heller de som svarar i en tråd behöver konfronteras med de obehagliga faktum som kanske hade varit tydligare i övriga världen. Det betyder att medlemmar inte alltid måste se eller ta konsekvenserna av att den amatör-psykologi de ägnar sig åt eventuellt slår fel och leder till en försämring i ts mående som medlemmar sedan varken har kapacitet eller ansvar att fånga upp eftersom de inte är professionella vårdgivare.

Självklart är allt detta som upplagt för att förr eller senare gå åt helvete, det kan gå bra men det kan också gå mindre bra. En stor del av problemet är nog just att vi är mer endimensionella här, man kan göra antaganden åt det ena eller andra hållet som kan vara mer eller mindre överensstämmande med verklighetens förutsättningar. Man kan ignorera det som inte passar, och så vidare. Ungefär samma koncept av endimensionalitet som gör att människor kan radikaliseras på nätet i politiska diskussioner.

Samtidigt finns det säkert ett värde i att kunna dela saker även när de inte är perfekta, konstruktiva eller ens rimliga. Frustrationen som uppstår är nog bland annat för att "publiken" vill se en lösning på problemet, man vill se människor må bättre, samtidigt som det inte existerar något sådant uppdrag på ett forum - lika lite som vi måste hitta en lösning i en politisk diskussion. Men självklart är det tragiskt om det leder till ett onödigt lidande, både för ts och för de som kanske läser och triggas men som inte skriver. Kanske kan man dra en gräns där det blir alltför destruktivt, även om det kan bli rätt subjektivt och kanske riskerar att göra ensamma människor ännu mer socialt isolerade. På ett annat forum drog man gränsen vid att hota med självmord, just för att det inte finns den kapaciteten att bemöta den sortens psykiska ohälsa hos random medlemmar, men det går förstås att dra den tidigare.

 

[Elementary]

Eftersom det är på grund av mina inlägg som du startade tråden, så får jag väl helt enkelt bidra med mina fem cent.

Först, en disclaimer: under många år levde jag med psykisk ohälsa och ångest som bara eskalerade, och som fick sin absolut topp efter en inläggning. Tillslut var det det enda som min vardag cirkulerade kring, och som upptog utan tvekan 90% av min tankeverksamhet vaken tid. Jag utvecklade undvikande beteenden, tankemönster och dödsångest. Mycket tid gick åt att älta och bekräfta att mina tankar stämde. Min omgivning visste mycket lite, min sambo desto mer men absolut inte hela biten. Jag hade tankar om både självskada och självmord. Tillslut blev det ohållbart, och jag fick medicin utskrivet och valde att gå i terapi privat. Idag har det visat sig att en del mönster och ångest mest troligt beror på en NPF-diagnos. Jag har även i min omgivning flera personer och anhöriga med psykisk ohälsa, NPF och missbruk. Så, kort sagt, det jag skriver är alltså inte taget ur röven. Jag har gjort jobbet, och kommit ut på andra sidan.

Du frågade mig i en annan tråd huruvida det verkligen skulle kunna vara skadligt att prata om sin psykiska ohälsa. Det korta svaret är ju ja, det kan vara skadligt. Det långa svaret är desto mer snårigt, eftersom det kan handla om omfattning, hur man talar om det och mönster. Det är alltså inte alltid skadligt att skriva eller prata om sin psykiska ohälsa. Det som är farligt, är att upprepande älta och söka bekräftelse från sin omgivning på att sin egen världsbild stämmer, oavsett om bekräftelsen kommer ur arga gubbar eller hjärtan. På ett forum går det ju dessutom att "komma undan" med saker man IRL hade behövt bemöta. Här kan man hälla ur sig, smita ifrån tråden när det blir för jobbigt, och få uppmärksamhet och bekräftelse i form av reaktioner och kommentarer. Det blir en ond cirkel för vissa, en cirkel som används till att ge näring åt sin psykiska ohälsa.

En försvårande faktor i dessa fall är ju att det även finns människor som vill känna sig behövda, och vill hjälpa. Kanske inte alltid för trådskaparens skull, utan även sin egen. Det finns något självuppfyllande i att känna sig behövd. Och även om tanken förvisso är god, så är det ofta här det stjälper. Här behöver man ju gå till sig själv och fråga sig om det verkligen är TS behov eller sitt eget som går först och den linjen är nog svåridentifierad för vissa personer. Hur vi svarar och reagerar har i allra högsta grad en inverkan. Om vi aldrig är obekväma i våra svar, så är risken större att den onda cirkeln fortsätter. Och med obekväm menar jag inte att bli sur eller arg, även om det emellanåt också faktiskt behövs trots att människan är sjuk, utan att helt enkelt ställa frågor eller påståenden där personen måste reflektera huruvida denne verkligen gör detta för att bli frisk, eller för att fortsätta. Det negativa med det och det faktum att vi befinner oss på ett forum, är att det är enkelt att hoppa över de inläggen, och fortsätta fokusera på andra inlägg som ger näring. Det hade ju inte funkat IRL, men det fungerar här, och därför kan det vara enklare att hålla liv i sina sjuka mönster genom att skriva här.

Som @Hippocampus skrev så är det ett helvete att vara sjuk, och även ett helvete att bli frisk. Man får helt enkelt byta ett helvete mot ett annat, och acceptera att man måste gå igenom det om man ska ha en chans till att komma ut på andra sidan. Det är givetvis så att det är betydligt mer bekvämt och tryggt att stanna kvar i det sjuka helvetet, eftersom det är den tillvaron man känner till och "mår bra" i. Allt okänt är otryggt. Det man måste förstå är att det inte är här som tillfrisknandet kommer att ske. Det måste ske där ute, i den verkliga världen.

Jag stannar där, så att det inte går från novell till hel bok. Jag har mycket tankar kring detta ämne, eftersom det står mig väldigt nära. Hur vi talar om världen bidrar också till hur vi uppfattar den, för att dra en diskursanalytiska slutsats.

Välskrivet inlägg!
Just det där med att man ofta är "trygg" i sitt dåliga mående är det är det jag personligen jobbar på med mina vårdkontakter. Fan vad svårt det är att acceptera att man på ett sätt, hur hårt och fel det än låter, väljer det helvete som aldrig tar slut istället för det som har en ände. Jag har aldrig mått bra och jag vet inte hur det är att må bra. Jag kan inte se nåt mål att sträva mot och det blir skitsvårt och jätteläskigt! Det är som ett berg där jag inte kan se nån topp. Jag vet inte hur långt upp den är och jag vet inte vad som finns där men ingen annan än jag kan klättra upp för det där berget för att se vad sjutton som finns på den dimhöljda toppen. Folk kan stå längs vägen och hålla mig i handen för att jag ska kunna våga ta nåt steg, de kan ge mig bättre verktyg och sådant, men att lyfta fötterna och föra dem framåt är det bara jag som kan göra.

Klart det är så mycket lättare att bara sluta klättra, sätta mig på en stol på vägen där jag får snälla ord, varma kramar och klappar på axeln. Jag kommer förstås ingenstans då. Inuti är jag ju lika trasig och inga ord, kramar eller klappar på axeln ändrar på det. Men det är "tryggt". Det tar egentligen lika mycket energi att ligga på golvet med panikångest som det gör att gå ut och trotsa den nästan helt förlamande sociala fobin, men det förstnämnda är "lättare". Det krävs inte några svåra beslut, jag kan bara krypa ihop. Men det är ju det andra alternativet som kan ge nån positiv förändring över tid även om jag inte kan se det just nu.
Det är tydligt att en hel del trådar blir den där stolen och det blir väldigt problematiskt när användarna då "uppmuntrar" det.

För att återgå mer till ämnet:

Hjälper vi eller stjälper vi när vi fortsätter svara användare med psykisk ohälsa som återkommande har samma problem och beteendemönster. När blir det ohälsosamt att "prata" om måendet, när övergår det till ältande. Vad kan man göra istället för att stötta när man upplever att någon sitter fast i en negativ spiral eller i ett destruktivt beteende.

Jag skulle säga att det som stjälper mest är att själv fastna i samma beteendemönster. Arga gubbar på provocerande inlägg, hjärtan på ältande inlägg (ja de är ofta ältande redan från början i en del fall) och negativa tankemönster, upprepande av samma råd eller frågeställningar som aldrig tagits väl emot osv.
Vad man bör göra istället är helt individuellt. Vissa kanske bara behöver prata om allmänna eller positiva saker. Sånt man pratar med lite vem som helst om.
Några kanske behöver få cred och uppmuntran för det de lyckats med senaste tiden osv. Tycker många på forumet är bra på att försöka flytta fokus till positiva och produktiva ämnen, även om det inte alltid lyckas beroende på hur TS mår för tillfället.
Andra kanske inte bör få svar alls just precis då. Det är som sagt extremt individuellt och supersvårt att veta.

I princip finns det inget bra svar, skulle jag säga.

 

[Niyama]

Det finns ju inget som hindrar en ifrån att göra trådar om hjälp kring psykisk ohälsa i vanliga forumet? Så hade vi ju det förr. Jag upplevde aldrig att det eskalerade på samma sätt då så som det gör under Dagbok där modereringen i princip helt läggs på den enskilda användaren (och människor mitt uppe i psykisk ohälsa är som bekant ganska dåliga på gränsdragning). Och igen så trycker jag på att man givetvis ska få prata om psykisk ohälsa - men att man måste ta i beaktning hur man gör det.

Tycker bästa lösningen vore om dagbok började modereras mycket hårdare. Så slipper rena dagbokstrådar ligga på allmänt. Jag skrev förr på ett forum för människor som varit utsatta för övergrepp och trots att hela forumet bestod av människor som mådde dåligt var det aldrig i närheten av hur det är på dagbok. Min vän som tidigare skrivit på samma forum började skriva på buke men har lämnat pga hur destruktivt det är här.

Jag tycker det borde finnas gränser för vad som är okej att skriva. Och kanske att varje person höll sig till en aktiv dagbokstråd åt gången. I perioder har forumet varit fullt med trådar från kanske 2-3 personer.

 

[Asko]

Och att mena på att man ju inte behöver gå in i trådarna osv tycker jag blir lite galet, mår man dåligt själv så dras man ofta till sådana trådar och många blir triggade av det. Lite ansvar har man faktiskt även om man mår dåligt, både på nätet och irl.

Fast hang on, det där ansvaret du skriver om gäller väl även de som dras mot sådana trådar? Jag tar mitt ansvar om min mentala hälsas genom att inte gå in i de trådarna?

 

[Grazing]

Fast hang on, det där ansvaret du skriver om gäller väl även de som dras mot sådana trådar? Jag tar mitt ansvar om min mentala hälsas genom att inte gå in i de trådarna?

Det är faktiskt inte svårt att låta bli att skriva detaljer och sådant. Alla tar ju ansvar för sig själva men man måste ju inte medvetet göra det svårt för andra när det är så lätt åtgärdat. Det är tillräckligt triggande att läsa om folk som skadar sig eller vilket mående det än är, man måste inte gå in på detaljer om det också. Det är inte hälsosamt, plus att det kan ge folk idéer.

Det är inte bara att låta bli att gå in i trådarna, det är sjukt svårt att hålla sig borta från vissa beteenden. Det är inte något som är lätt att välja bort.

Folk har ett ansvar när dom skriver på öppna forum, jag vet tex inte något forum som är inriktade för folk med självskadebeteenden eller ätstörningar osv där det är tillåtet att beskriva handlingarna och detaljer, det är galet. Det finns en anledning till att alla trådar tas bort på dom forumen där detaljer finns och där man indirekt ger tips och råd om hur man skadar eller svälter sig själv på bästa sätt osv. Det ger tips och det är triggande och det är onödigt.

Absolut prata om det och skriv om det men undvik detaljer för det gynnar inte någon, det är bara skadligt för alla parter.

 

[Niyama]

Folk har ett ansvar när dom skriver på öppna forum, jag vet tex inte något forum som är inriktade för folk med självskadebeteenden eller ätstörningar osv där det är tillåtet att beskriva handlingarna och detaljer, det är galet. Det finns en anledning till att alla trådar tas bort på dom forumen där detaljer finns och där man indirekt ger tips och råd om hur man skadar eller svälter sig själv på bästa sätt osv. Det ger tips och det är triggande och det är onödigt.

Precis! Forumet jag nämnde för folk som varit utsatta för övergrepp hade sådana regler. Det behövde sällan modereras för folk visste vad som gällde. På buke upplever jag att det blir värre och värre för det finns inga gränser alls.

 

[karamelldrottningen]

Det är väl ingen större skillnad nu mot tidigare? På Dagboksforumet?

 

[MML]

Fast hang on, det där ansvaret du skriver om gäller väl även de som dras mot sådana trådar? Jag tar mitt ansvar om min mentala hälsas genom att inte gå in i de trådarna?

Det är faktiskt inte svårt att låta bli att skriva detaljer och sådant. Alla tar ju ansvar för sig själva men man måste ju inte medvetet göra det svårt för andra när det är så lätt åtgärdat. Det är tillräckligt triggande att läsa om folk som skadar sig eller vilket mående det än är, man måste inte gå in på detaljer om det också. Det är inte hälsosamt, plus att det kan ge folk idéer.

Det är inte bara att låta bli att gå in i trådarna, det är sjukt svårt att hålla sig borta från vissa beteenden. Det är inte något som är lätt att välja bort.

Folk har ett ansvar när dom skriver på öppna forum, jag vet tex inte något forum som är inriktade för folk med självskadebeteenden eller ätstörningar osv där det är tillåtet att beskriva handlingarna och detaljer, det är galet. Det finns en anledning till att alla trådar tas bort på dom forumen där detaljer finns och där man indirekt ger tips och råd om hur man skadar eller svälter sig själv på bästa sätt osv. Det ger tips och det är triggande och det är onödigt.

Absolut prata om det och skriv om det men undvik detaljer för det gynnar inte någon, det är bara skadligt för alla parter.

Jag tycker att ni båda två har en poäng. D. v. s. både att var och en själv har ett ansvar för vad man läser, och också att det känns rimligt att inte tillåta detaljerade beskrivningar av självskadebeteenden, svält, självmord etc.

 

[Rosett]

Jag tycker inte det finns något snällare forum än det här forumet.
Folk lägger ner timmar på att svara på alla möjliga och omöjliga frågor och dom få trådar jag läst som jag tror det syftas på i den här tråden får ju i princip alltid ett oerhört stort engagemang.

Jag är medlem på några andra forum och tycker de är mycket snällare än buke.
Fast de är för folk med psykisk ohälsa så där ligger nog förklaringen ...

 

[hollypolly]

Jag är medlem på några andra forum och tycker de är mycket snällare än buke.
Fast de är för folk med psykisk ohälsa så där ligger nog förklaringen ...

Vad är det för forum? Det kanske var dumt av mig att skriva så jag menade egentligen att jag inte vet något snällare forum för läser man på familjeliv och flashback och framförallt på facebook är folk så elaka mot varandra det tycker jag inte många är här.
Jag skrev en tråd om abort en gång och fick mer hjälp här än i verkliga livet.

 

[Elementary]

Absolut prata om det och skriv om det men undvik detaljer för det gynnar inte någon, det är bara skadligt för alla parter.

Vill på förhand tydliggöra att följande inte gäller forumet specifikt utan dåligt mående rent allmänt. Vill inte att någon ska känna sig minsta utpekad för det är inte syftet.

Jag håller helt med och är övertygad om att trauma dumping och detaljer är en del av självskadebeteendet för många som mår dåligt. När det man gjort klingar av så får man en andra liten "omgång" genom att detaljerat beskriva det hela.

 

[Mia_R]

Nej, jag läser inte dina dagbokstrådar men jag förklarar varför jag ignorerar och inte heller svara enskilda användare i vanliga trådar pga hur andra uppför sig. Jag har inte någonstans skrivit att du använder forumet för att ösa skit över andra, men nu väljer jag att även lägga den här tråden på ignore.

Vill göra ett förtydligande, jag är inte intresserad av att få PM för att fortsätta någon diskussion privat heller så de lämnas oläst.

 

[Sel]

Jag vet inte riktigt vad jag tycker, det är så himla svårt. Jag är en av de där som har svårt att låta bli att svara, särskilt de gånger jag känner igen mig.
Är fullt medveten om att det ofta blir råd och förslag som kanske väcker samma frustration i trådskaparen som situationen gör i mig, så jag försöker verkligen sätta mig på händerna ibland och lyckas då och då... och jag förstår behovet av att skriva av sig och dela med sig. Som flera andra nämnt är forumet kanske en stor del av, eller det enda sociala umgänge användaren har när det är svårt. På det viset är ju Buke underbart! Det finns nästan alltid någon här som lyssnar.

Jag håller helt med om att det skulle vara nyttigt med någon typ av censur i reglerna då det ibland blir både grafiskt och skrivs saker som kan missuppfattas som hot mot hälsa och liv. Samtidigt vill vi kanske veta om så är fallet?
Att leva i sin sjukdom och ständigt återuppleva i skrift tror jag också är ohälsosamt ganska ofta, men det är ingenting man kan göra någonting åt i forumet och det är i mitt fall bara en åsikt från en lekman.

Nu yrar jag mest vidare, men när jag som ung mådde allra sämst hittade jag till en plats på IRC som hette "The Final Bus Stop". Jag hittade dit genom en hel hög av mycket obskyra sidor (detta var långt innan FB och liknande plattformer)och var en samlingskanal för självmordsbenägna människor. På flera sätt tror jag att gruppen räddade liv, men den var otroligt pragmatisk (och problematisk). Det fanns inga gillanden, hjärtan eller annan bekräftelse att söka och få kickar av som det gör idag, inga milslånga inlägg. Bara ett gäng rätt olyckliga människor som pratade, oftast om andra saker än just självmord faktiskt, även om det kom upp då och då. Ibland försvann någon användare för alltid och man visste liksom aldrig..
Det känns surrealistist idag men jag vet att jag behövde något liknande just då.

 

[Rosett]

Vad är det för forum? Det kanske var dumt av mig att skriva så jag menade egentligen att jag inte vet något snällare forum för läser man på familjeliv och flashback och framförallt på facebook är folk så elaka mot varandra det tycker jag inte många är här.
Jag skrev en tråd om abort en gång och fick mer hjälp här än i verkliga livet.

Man får väl inte länka till andra forum här? Plus att jag inte vill outa mig själv mer än nödvändigt. Det ena är för folk med autism och det andra för olika psykisk ohälsa.

 

[dobbis]

Jag väljer att ignorera de trådarna, jag orkar inte med ältandet och "nej jag kan inte/vill inte följa era råd för det går inte/kan inte"
Orka med någon som får råd efter råd men bara säger nej av diverse olika anledningar. Eller "ni förstår inte" när de inte får "rätt respons". Jag är en "do-er" och erkänner att jag har svårt för folk som inte "gör nåt" själva utan "kräver" allt av staten/kommunen/socialen osv. Med det sagt vet jag att det ÄR svårt att få rätt hjälp. men forumet kan bara ge råd. Mer än så är vi inte kapabla till...

+1 på det

 

[ginnies]

Utan att diskutera nån enskild person tycker jag det är problematiskt att det ges frikort att vara otrevlig och bete sig illa för att man mår dåligt eller är ung. Har sett det flera gånger senaste åren. Den som får skiten öst över sig kanske också mår dåligt eller är ung?

Precis det tillåts, och det tycker jag är jättemärkligt, dels för att andra användare får skit som bara tillåts i dagbokstrådar dels för att de som skriver dagbokstrådars inlägg åt det hållet per automatik då styrs och hålls kvar i det skrivsättet och beteendet, nära som något önskvärt.

 

[Scata]

Utan att diskutera nån enskild person tycker jag det är problematiskt att det ges frikort att vara otrevlig och bete sig illa för att man mår dåligt eller är ung. Har sett det flera gånger senaste åren. Den som får skiten öst över sig kanske också mår dåligt eller är ung?

Mycket bra och viktig input, inte bara i trådar där psykisk ohälsa avhandlas - utan i alla trådar.

Du, jag, vi alla - har inte en aning om vem som skriver. (Om vi inte känner personen IRL.) Hur denne mår. Hur denne ser ut. Hur gammal denne är.