Ett bra tecken är ju i alla fall att jag längtar efter ridlektionen och tycker att en vecka är alldeles för lång tid emellan gångerna...
På vägen till stallet så satt jag och funderade på vilken häst jag kunde tänkas få rida, och jag satt och lekte med tanken på några olika hästar, men så kom jag fram till att ”jag får bergis rida Sahara”. Och jag hade ju inte ens behövt gå och läsa på hästlistan, för min föraning stämde. Sahara was the horse. (och då finns det ändå 30 hästar att välja på...)
Hon är en stor, lång och kraftig (och delvis krullpälsad!) fuxdam, med en liten frissig tuss till pannlugg och en jättemage. Jag red Sahara för 4 år sedan när hon var ganska ny på ridskolan, och då gillade jag henne inte alls. Då tyckte jag bara att hon var skev och tungriden och klarade inte av henne överhuvudtaget. Med en sån erfarenhet vagt i minnet så var det verkligen en fröjd att få konstatera att hästen verkligen hade utvecklats (för inte är det jag i alla fall
)!
Hon var trevlig redan i början av lektionen, även om jag fick jobba upp lite engagemang samt jobba lite med att få henne jämnt framme på bägge tyglarna och inte burka åt nåt håll. Galoppen var vi i och för sig lite osams om hur och när den skulle utföras (där kom stoprotesterna igen – suck, dessa ston), men det gav sig efter ett tag. Och sen...
Vi fortsatte förra veckans öppna-övning med att rida öppna på en annan linje, och jag visste faktiskt inte riktigt vad jag skulle göra. För hästen under mig gick så jäkla fint – engagerad, rätt placerad, trevlig form, ”på” varenda hjälp jag gav, och ja – det var som att glida fram på en smörklick. Det var liksom inget att jobba med, för hon överträffade verkligen alla mina förväntningar. Jag satt bara och kände mig jäkligt snygg. Och det var inte en helt oäven känsla. Efter några glidaröppnor så var jag tvungen att prova att göra nåt annat och ställa och flytta henne åt något annat håll, men vi gled genom det också utan problem.
Visst är hon stor och tung och behöver engageras, men en sån fantastisk klippa och superhäst – jag blev så förvånad! Och ridläraren verkade minst lika nöjd som jag. Så nu har jag fått en plats i gruppen och ska få fortsätta rida här. Så roligt!!
På vägen till stallet så satt jag och funderade på vilken häst jag kunde tänkas få rida, och jag satt och lekte med tanken på några olika hästar, men så kom jag fram till att ”jag får bergis rida Sahara”. Och jag hade ju inte ens behövt gå och läsa på hästlistan, för min föraning stämde. Sahara was the horse. (och då finns det ändå 30 hästar att välja på...)
Hon är en stor, lång och kraftig (och delvis krullpälsad!) fuxdam, med en liten frissig tuss till pannlugg och en jättemage. Jag red Sahara för 4 år sedan när hon var ganska ny på ridskolan, och då gillade jag henne inte alls. Då tyckte jag bara att hon var skev och tungriden och klarade inte av henne överhuvudtaget. Med en sån erfarenhet vagt i minnet så var det verkligen en fröjd att få konstatera att hästen verkligen hade utvecklats (för inte är det jag i alla fall
)!Hon var trevlig redan i början av lektionen, även om jag fick jobba upp lite engagemang samt jobba lite med att få henne jämnt framme på bägge tyglarna och inte burka åt nåt håll. Galoppen var vi i och för sig lite osams om hur och när den skulle utföras (där kom stoprotesterna igen – suck, dessa ston), men det gav sig efter ett tag. Och sen...
Vi fortsatte förra veckans öppna-övning med att rida öppna på en annan linje, och jag visste faktiskt inte riktigt vad jag skulle göra. För hästen under mig gick så jäkla fint – engagerad, rätt placerad, trevlig form, ”på” varenda hjälp jag gav, och ja – det var som att glida fram på en smörklick. Det var liksom inget att jobba med, för hon överträffade verkligen alla mina förväntningar. Jag satt bara och kände mig jäkligt snygg.
Och det var inte en helt oäven känsla. Efter några glidaröppnor så var jag tvungen att prova att göra nåt annat och ställa och flytta henne åt något annat håll, men vi gled genom det också utan problem.Visst är hon stor och tung och behöver engageras, men en sån fantastisk klippa och superhäst – jag blev så förvånad! Och ridläraren verkade minst lika nöjd som jag. Så nu har jag fått en plats i gruppen och ska få fortsätta rida här. Så roligt!!
